# Provocerad av vikthetsen Author: Anonym Vill bara skriva av mig. Jag kämpar just nu med psykisk ohälsa, ångest och inte minst självhat mot mig själv och min kropp. Främst min kropp. Jag har något kilos övervikt, trots att jag inte ser direkt överviktig ut, men stör mig på nästan varenda kroppsdel jag har. På min mage lägger sig allt fett. Underkläder börjar bli för små men jag drar mig för att köpa nya, större, det känns som en bekräftelse på att jag är tjock eller fet. Löjligt jag vet. Det jag blir provocerad av är mycket smalare tjejer än mig, som verkligen är smala, man ser i varje fall inget fett på kroppen, som "kämpar" med att gå ner i vikt och skriver på sociala medier att de lyckats gå ner 4 kg nu eller mer. Själv sitter jag här hemma med ångest för det mesta i min vardag och klämmer på mina valkar jag avskyr och vill verkligen bara gå ner lite.  Det känns som att man inte kan röra sig någonstans över internet för att inte bli matad med massa skit. Kan må så dåligt av detta. Och blir så irriterad då redan mycket smala tjejer har lagt på sig kanske något kilo så att de nu inget annat  är  än normalviktiga, också klagar dom på det och måste banta. Känns verkligen som att det skriker åt mig då att jag är för tjock. För jag är inte i närheten av så smal som henne, och hon tycker att hon är för tjock? Hatar det här samhället ibland. Kommer aldrig lära mig att acceptera min kropp som den är. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Du sätter verkligen ord på någonting viktigt. Det är extremt provocerande med vikthets. Jag tror att du och de smala tjejerna som bantar har någonting gemensamt. Vikthets och sjuka skönhetsideal som får er att känna er missnöjda med kroppen. Jag är tyvärr också med i samma kategori. Jag känner mig också missnöjd med kroppen och jag kan verkligen känna panik en del dagar. I fredags ville jag köpa en burka och leva under, just för att slippa denna kroppshetsen.  Är så trött på att bli bedömd. Men du, tänk vad långt du och jag och de bantande normalviktiga tjejerna skulle kunna komma om vi lade samma mängd energi som vi lägger på att oroa oss över vikt och utseende, på att göra roliga eller viktigare saker. Jag tror att du är bra precis som du är! ## Comment 2 Author: Anonym #1 Tack för att du tycker det! Skönt att höra att man inte är ensam också. Ja du har alldeles rätt. Lägger ner många timmar varje dag på att fundera över min kropp och mitt utseende. Ändå kommer jag aldrig fram till något konkret jag kan göra. Eftersom jag har svårt nog att ta disken eller plocka undan pga min ångest kan jag knappast sätta igång och träna, banta eller gå på någon diet. För det andra VILL jag inte det heller, men ÄNDÅ tycker jag inte att jag duger som jag är och vill förstås göra något åt det. Jättejobbigt... Mest av allt vill jag bara kunna acceptera mig själv. Tack för dina ord i alla fall ❤️ ## Comment 3 Author: [Borttaget] Det är inte konstigt att du känner så här. Tror de allra flesta känner igen sig i det du skriver, jag gör då det. Känslan av att inte duga, att aldrig räcka till och någonstans ändå veta att det inte är ett sunt tankemönster. Jag skrev det här tidigare i höst i en egen tråd, men känner att det passar in här med. Vi måste vara rädda om oss jsälva om varandra och stötta, att vi duger som vi är. Det här är mina tankar om utseende, min kropp, relationer, att bli gammal. _Ditt _värde sitter inte i hur du ser ut. Ditt _värde _sitter inte i hur du ser ut. Ditt värde sitter _inte _i hur du ser ut. Tänk på det en stund.  Vad skönt att det är så mycket viktigare hur du då är som människa. Är du snäll? Bryr du dig om andra? Tar du dig tid för andra? Det är långt mycket viktigare att du är en bra människa, både i ditt eget liv och andras än att du ser perfekt ut utseendemässigt. En fin näsa, vackra ögon eller en smal kropp är inte vad som hjälper och stöttar andra när de mår dåligt, gör dig inte till en bra kompis, bra flickvän, som folk oavsätt problem vet att de kan lita på, om de bara gillar dig för hur du ser ut så är de inte mycket att ha i alla fall.   I en bra relation, oavsätt om det är en romantiskt sådan eller, vänskaplig, en relation du bygger upp med folk du umgås med i skolan/jobbet,  med familjemedlemmar, så ska inte fokusen ligga på att hur folk ser ut, eller hur? Det är inget mått att gå efter när det gälller att se om man har det bra tillsammans, tillför något i varandras liv. Sen kroppen är bara en del av dig, den kommer att förändras genom hela ditt liv, hur kommer du att ställa dig att bli gammal om du inte kan acceptera det? Har du turen att bli gammal, så kommer din kropp att förfalla, finns inga skönhetsoperationer som kan stoppa det helt, så att gå in på den banan som lösning på att man har problem med hur man ser ut är helt galet.  Så släpp nuet att vara snygg som mål, det är ett ouppnåligt mål.  Alla oavsätt hur snygga de är efter normen, blir gamla och fula med dagens sätt att mäta skönhet. Så mycket bättre att veta att man är bra åndå, att en värde inte sitter i det, vilken panik och ångest man slipper över att åldras. Att vara snygg är inte lika med att man är en bra människa, att man måste vara snygg för att duga.  Ungdom är inte heller lika med att man duger. Annars kunde vi ju lika gärna ta livet av oss när brösten börjar hänga och rynkorna kommer. Jag förstår att det man kan må skit för det, men vi har gjort en rejäll tankevurpa om vi köpt helt och hållet att skönhet är lika med ditt människovärde. Så du vet säkert att du inte är så ful som du känner dig. Att du känner verkligen att du inte riktigt kan duga till som du är, pga av hur du känner för ditt utseende. Men det är fel!!!  Du kan vara ful som stryk, det spelar ingen roll, du är fortfarande bra som du är. Hur du ser ut har inget med saken att göra. Hur du ser ut har inget med att göra att jag verkligen känner med dig som mår så dåligt. Jag vet inte hur du ser ut och jag bryr mig inte. Jag vill hjälpa dig för att jag ser en person som mår skit, som inte ska behöva må så. Visst finns det människor som går och dömmer ut folk pga  deras utseende, det betyder inte att de har rätt. Tycker du att det är rätt? Att jag ville se dig på bild innan jag bestämde mig om jag ville skriva det här, om du var tillräckligt snygg i min smak för att jag skulle veta om jag ville hjälpa dig eller inte? Säga till dig att du duger visst? Om vi alla var blinda, vad fan skulle uteende betyda då? Det är bara människans sätt att försöka hålla andra tillbaks, försöka hävda sig själv med att få andra må dåligt. Det är bara genetik som gör att folk ser ut på ett eller annat sätt, det inget att applådera att en del är långa och smala lika lite som det är att att häckla något för att de är kort och tjock.   Att ta sig tid att bry sig om andra, att var en god, omtänksam, medkännade och accepterande person, det är tar någoting av en person, eftertanke medmänskighet, det är är värt att hyllas. Vad är viktiggste för dig i en relation, att din mamma/pappa/vän/partner är snygga eller att det accepterar och älskar dig för den du är? Att personer i din omgivning ser dig som en helhet, en person med starka och svaga sidor och tycker du är bäst för att du är du? Att det är det som gör att de vill ha en relation med dig? Eller att de tycker att du är bra jävla snygg så länge du är ung och vacker?  Inte skulle ge dig en tanke när du blir gammal och i deras ögon inte lika bra, viktig längre,?  Och skulle bara se rätt igenom dig för att du i deras ögon är du bara är en gammal tant och inte intressant längre för att du inte är ung och snygg? Är det så du ser på gamla och med samhällets mått att mäta människor som är fula, att de är mindre värde för det? Varför tycker du så om dig själv, när du inte gör det om andra?  Jag hoppas att du kan hitta en väg att acceptera dig för den du är, att lägga din värdering hur du är som människa på hur du är som person. Hur kul är du att ha som kompis, flickvän om allt du tänker på är hur snygg du är eller inte, osäkerhet är inte sexigt. Jag menar att hjälpa dig, menar inte att låta hård, men självömkan kan ta kol på förhållanden, ingen kan ge nog med bekräftelse till en annan så det kan tycka om sig själv enbart pga av det. Hur skulle du tycka det vara att ha en kompis/kille som hela dagarna i ända behövde höra att de vara snygga för att tro på att du tyckte om dem? Men aldrig riktigt trodde på det, för de kände att de aldrig dög för att de inte såg ut som en supermodel? Det skulle nog bli jävligt jobbigt i längden.  Att hur mycket du än älskade den personen, så tyckte den aldrig om sig själv. Fokuserade mer hur den kände om sitt utseende än på dig och ert förhållande och än på hur ni kunde ha det bra tillsammans. Alltid livrädd att du ska träffa någon annan, någon snyggare. Alltid var väldigt svartsjuk och misstänksam emot andra du träffade i fall du skulle finna dem snyggare och bättre än du. Ska du vänta på att någon annan ska göra dig lycklig och känna dig hel kommer du få vänta hela livet. Det ligger så mycket sanning i att för att kunna älska andra måste man älska sig själv. Om man har en dålig självkänsla och ett dåligt självförtroende så har man inte så mycket att ge i ett förhållande, för att ens rädslor att inte duga hindrar en från att ha ett sunt förhållande  där man är trygg i att man duger som man är och istället begränsar sin partner och kräver för mycket av den så att det tar död på den personens känslor i slutändan, när allt den ena har ork för är ångesten för att man inte duger. Det blir en självuppfyllande profetia, de orkar inte älska dig för att du inte tycker om dig själv tillräckligt för att ha något att ge tillbaks till dem. Men du tänker galet vännen, vill inte att du ska behöva gå genom livet och känna så här, sabotera förhållanden för att du inte tycker om dig själv. Var rädd om dig, det finns bara en du och du kommer att träffa folk som ser det och bara älskar du som du är, om du bara är beredd att släppa in dem och tro på att de tycker att du är så bäst som du är på alla sätt och vis. :) Jag skrev det här i en tråd här, men det är lika mycket riktat till mig själv som till tjejen jag skrev, till alla mina medsystrar som någon gång känner tvivel på att de inte duger. Vi duger! För att vi är. Bara därför. För att jag är mer än min klädstorlek, storleken på mina tuttar, min sexapeal för den stora massan. Jag är bäst på att vara jag, för dem jag möter som jag klickar med, som känner igen sig i mitt sätt att se på världen, de som jag  aldrig slutar säga att: -"Så känner jag precis också!"  tillsammans med. Min klick männsiskor som nördar samma saker som jag, som har samma humor, brinner för samma saker, de som jag tillsammans med förgyller varandras liv. Så vad har du som gör att dig till du? Som gör att du trivs med dig själv och andra med dig? Jag är nyfiken, älskar att lyssna på andras historier och upplevelser. Jag brinner för mina få men så nära och kärleksfulla relationer, till familj och vänner. Jag är en nörd när det kommer till ibland så fåniga men för mig så fascinerande ämnen som långt hår, dataspel, foto, sy medeltidskläder, prata långa djupa samtal, om feminism, sexualitet, normer, rasism, aspies, relationer, så långt i från prata om vädret jag kan komma. :D Jag pratar mycket, se bara på den här tråden. :P Tänker mycket, för mycket för vissa. Men det är jag, precis som oförmåga att trivas i stora grupper, att jag har noll stresstålighet, att jag har svårt för att prata, säga vad jag känner när jag blir riktigt upprörd, det låser sig för mig, att jag tar åt mig så mycket, är verkligen överkänslig emot människor som inte är öppensinnade och inte accepterar olikheter, men ändå drivs att ta diskussionen fast det tar nästan knäcken på mig. Men det är jag, som gör mig till mig. Jag trivs i min korta runda kropp, känner mig sexig som fan emellanåt och då dansar jag, om så inte med någan annan som en galning ensam i mitt vardagsrum :D Pekar finger åt världen som tycker att så borde jag inte få känna för att jag inte är en av de få procenten som råkar se ut som en fotomodel! Jag är fan bäst, du med! Bara så bra för att jag är jag och du också, för att du är du! Så klart inte bättre än någon annan, för det finns rum för alla att känna sig bäst på att vara sig själv. Visst är det skönt att det är så? :D Att bara för att du tycker om dig själv betyder det inte att du samtidigt känner att du är bättre än någon annan för det.  Du duger som du är, är värd att älskas av alla du har kär i ditt liv. :) Så var inte rädd för att tycka om dig själv, hela dig, inte bara dina bra och starka sidor, utan dina fel och brister också. Inte bara tycka om dig _trots _dina fel och brister, för dem har vi alla, det är bara mänskligt.  Att vara ödmjuk för sin mänsklighet är en styrka. Att helt enkelt gör sitt bästa för att ta hand om varandra och inte låta ens rädslor styra över de förhållanden vi har i våra liv. Det inget vi ska skämmas över att vi har eller något som vi ska behöva försöka dölja.  Stå för dem, dina rädslor, det är så vi ser att de gör inte dig till en mindre bra människa för det, för dig själv och för dem som är viktigast i våra liv, de som älskar oss.  Du duger och jag med. :) ## Comment 4 Author: Anonym #3 Jättefint skrivet!! Fick tårar i ögonen. Jag önskar och vill så mycket att jag kommer kunna acceptera mig själv en dag. Dina ord hjälper mycket nu och jag ska titta tillbaka hit då det känns som värst. Starkt av dig att skriva allt detta! ❤️ ## Comment 5 Author: [Borttaget] #4 Vad härligt att du känner så. :) Nu blev jag också rörd. <3  Så kämpa på! Du verkar var en så känslig och fin själ, var rädd om dig. Man missar så mycket bra här i livet att sitta fast i så negativa tanker om sig själv, jag hoppas verkligen då kan släppa det här och verkligen börja leva. En massa pepp och frivilliga kramar! ✨ ## Comment 6 Author: Aleya Jag tycker du ska ta en sak i taget. Börja med att lösa hur du mår och varför. För det är inte klokt att ta allt i ett svep. ## Comment 7 Author: Anonym #6 Jo, det säger min sambo och andra jag berättat för också. Känner jag lika starkt att jag måste gå ner i vikt eller liknande när jag mår bra, då får jag väl se om jag ids lägga energi på det då. Men just nu blir det bara mycket värre genom att fokusera på det här. Ändå kan jag inte hjälpa det. ## Comment 8 Author: Aleya #7 fast tror ärligt inte att det är där felet sitter. Sen om du mår dåligt och har så mycket självhat så tror jag att gå ner kan i värsta fall utlösa eventuell ätstörning. Så sök hjälp för måendet först är fortfarande det jag skulle rekommendera. Så du hamnar i balans. ## Comment 9 Author: Anonym #8 Jo du har helt rätt. Jag går hos psykolog just nu så det är väl på rätt väg i alla fall. ## Comment 10 Author: Aleya #9 ja det låter som en bra sak. :) Så tror att det kommer på ett eller annat sätt lösa sig för dig. :) ## Comment 11 Author: IceTee Något som hjälpt mig en liten bit på vägen är att köpa kläder som passar! Gick upp en helt del av en medicin (10 kg...), och fick slänga rätt mycket kläder som inte passade. Men jag klämde mig i de som faktiskt "gjorde det". Sen provade jag att köpa kläder som _faktiskt_ passade, och helt ärligt tyckte jag att jag såg smalare ut! Inget blev klämt åt fel håll, utan att satt där det skulle!  Självklart borde du jobba på din självkänsla utöver det här, men testa att gå en i en affär, glöm vad för storlek som står på plagget, och sätt på dig det. Testa att sätta på dig något som faktiskt är din storlek, och se hur det känns! Det gjorde mycket för mig, trots att jag också har rätt långt kvar... ## Comment 12 Author: Anonym #11 Ja, där skriver du något väldigt viktigt. För så är det! Känner igen det. Har ungefär hälften kläder jag trivs i (rätt storlek) och hälften som jag inte trivs i (fel storlek). Ändå tycker jag kanske att kläder ur storleken som inte passar är snygga och försöker ha på mig dem ändå. Det fungerar väl, men att magen veckar sig syns tydligt, byxorna håller kanske på att rasa ner, att det är väldigt obekvämt. Listan kan göras lång... Varför är det så svårt att byta ut kläder? Undrar jag. Det med storlek, att det känns så jobbigt att behöva köpa en storlek större till exempel. För ingen bryr sig ju om vilken storlek någon annan har. Inte direkt så att man kollar i kompisars tröjor vad de har för storlek... Så absurt. Tack för ditt tips ❤️ ## Comment 13 Author: [Borttaget] Bodypalace.se är en hemsida där vem som helst kan skicka in bilder på sin kropp och så publiceras de där. Det kanske kan vara skönt att se alla vackra naturliga kroppar och se hur verkligheten faktiskt ser ut. Många får snälla och stöttande kommentarer också som kan va kul att läsa för man får reda på vad andra tycker. Hemsidan handlar om att hitta det vackra i att vara sig själv. Den sidan kanske kan stötta dig lite. :) Får dock slänga in en varning för det är många helnakna bilder. så du är förberedd på det! ## Comment 14 Author: Anonym #13 Intressant sida... Tack för tips 🙂 ## Comment 15 Author: sisela Jag hatade alltid min kropp när jag var yngre och trodde liksom du, att jag aldrig skulle kunna tycka om mig själv som jag är. Jag väger ganska mycket för mycket nu, och ändå... jag är mer nöjd och afslappnad med mig själv nu än när jag vägde 40 kg mindre. Det är sant! Det sitter verkligen bara i huvudet och det tar SÅ mycket tid och energi från allt roligt och spännande man skulle kunna tänka på och uppleva.  Du skriver att du vet att du varken är eller ser överviktig ut, och att det är löjligt att tänka att du är det. JA, det är löjligt. Vanligt, lätt hänt, svårt att vänja sig av med, men löjligt och dumt.  Du blir provocerad av smalare tjejer som hatar sin kropp och vill gå ner, men du gör ju samma sak mot dem som är större än dig.  När slutar det? Likaväl som mobbing och andras onda ord kan få en att tro att man är dum och ful, kan det man säger om sig själv göra att man tror på det mer och mer. Var snäll mot din kropp. Tala om för den att den kan dansa, springa, hoppa, göra roliga saker, och att du är glad för att ha den. Fokusera på vad den kan göra och vad du kan använda den till, istället för hur den ser ut. Det är så otroligt likgiltigt. Sluta följ vikthetsande personer på sociala medier. Om man absolut måste följa nån med kroppsfokus så finns det massor av profiler med bättre budskap. Kolla in Healthy is the new skinny f ex.  https://www.facebook.com/healthynewskinny http://instagram.com/healthyisthenewskinny ## Comment 16 Author: Anonym #15 Tack för dina ord och tack för tipsen där nere! Du har helt rätt. Ju mer jag klankar ner på mig själv ju sämre mår jag givetvis. Det är märkligt som du säger, att det får samma effekt som om någon annan skulle mobba en... Sedan har jag inte nämnt det i tråden, men jag har fått höra en hel del om att jag är tjock, valkig osv i min blogg mycket under några år. Brukade ta bilder på mina outfits och fick ofta höra hur tjock jag var, att mina lår såg ut som kassler då jag hade nätstrumpbyxor på mig mm. Åtminstone en person sparade en bild jag hade lagt ut på mig själv och sedan ringat in med röda ringar vart jag var fet och ful och sedan skickat till mig. Det var väldigt jobbigt ska säga det... Det bla. var väl roten till att jag började inse att det var något fel på min kropp, själv. Har försökt bearbeta det och även hos psykolog, men det är lite svårt. ## Comment 17 Author: sisela #16 men fy f-n, det är ju ren mobbing. Förstår absolut att sånt gör ont. I skolan fick jag alltid höra att jag var så tjock och ful, även om jag inte alls var det, men till slut trodde jag ju det.  Är rätt glad att det inte fanns internet på samma sätt på den tiden. Om det händer igen så blockera dem på en gång, eller anmäl och blockera, beroende på vilken sida det är och vad man kan göra. Eller skriv ett blogginlägg om det. En motreaktion kan kännas bra för dig själv. Det hjälper nog inte på dem som gör sånt, eftersom internet är proppat med drägg, som tror att de kan säga vad som helst till vem som helst.  Du skriver:"Det bla. var väl roten till att jag började inse att det var något fel på min kropp, själv."   Börja med att byta ut ordet "inse" mot ordet "tro". Du _tror_ att det är nåt fel, men förhoppningsvis inser du snart att den är bra som den är. ;) ## Comment 18 Author: [Borttaget] brukade också känna på det viset, min lösning var att helt enkelt skita i det och kasta vågen åt h-e och bara titta på hur jag ser ut istället. tycker det har hjälpt att omge mig med kroppspositiva människor också, börjat följa många bra bloggar om just det, fantastiskt inspirerande. enda delen av mig själv jag inte är så glad i nu är mina överarmar, mycket av min vikt sätter sig där, men främst saknar jag att vara stark som jag var när jag höll på och red och hade hästarna. tycker att det fokuseras alldeles för mycket på vikt, mått och utseende rent allmänt, var glad för allt din kropp kan göra istället! ## Comment 19 Author: Anonym #18 Försöker göra detsamma nu! Följer många plussize modeller på instagram (som för övrigt inte alltid ser så jäkla plussize ut) och har försökt avfölja sådant som bara ger mig ångest. För ja, jag kan bli riktigt provocerad och få ångest av att vissa bara har den där perfekta kroppen, i mina ögon. Eller bara allmänt hetsen kring det...  Men helt klart, i det långa loppet är det ju vad kroppen KAN göra som är det viktiga! ## Comment 20 Author: Lakeside Se dig själv i spegeln varje dag och  säg till dig själv att du är vacker precis som du är och upprepa samma sak om din kropp. Detta kommer ge dig resultat efter ett tag även om det känns som att du ljuger i början. När jag var tonåring hade jag under många år ätstörningar och idag mår jag rätt bra och anser mig själv som hyffsat frisk :). Men jag umgås inte heller med tjejer som bara pratar om vikt och utseende. Räddningen för mig blev nog en period i mitt liv då jag bara umgicks med killar, de pratade inte mycket om sånt alls. Det är sjuka ideal vi tjejer växer upp med.... Kom dock ihåg att posters, reklam osv är photoshopat och inte kvinnors faktiska kroppar. Ett annat tips är Mia Törnbloms självkänsla nu