# Jag ska dö Author: Anonym Då var det äntligen bestämt. Nu ska jag bara förbereda min familj ordentligt så de kan acceptera mitt beslut och inte hindrar mig när det är dags. Jag vet ännu inte när jag kommer göra det, helst hade jag velat nu direkt men det går inte då jag inte har vad jag behöver. ## Comment 1 Author: Tjeja Varför vill du dö? ## Comment 2 Author: Anonym För att jag har tröttnat på år efter år av depression och hela tiden ökande ångest och hopplöshetskänsla. Hela mitt liv är en lång väntan på döden till och med när jag har de perioder som ska föreställa bra ## Comment 3 Author: Tjeja Vad tror du att döden kan erbjuda dig då som är bättre än det liv du har eller kan bygga här? ## Comment 4 Author: Tjeja En fråga till, (vill bara säga att jag frågar seriöst för att jag är intresserad och undrar, inte för att ifrågasätta dig), varför berättar du om ditt beslut här på ett sådant här forum? ## Comment 5 Author: Anonym #3 Är man död så är man (om jag inte har en jäkla otur och Astrid Lindgren har rätt med liv efter döden) död och jag slipper därför leva/lida. #4 Jag vet faktiskt inte riktigt. Ett patetiskt försök att få tiden att gå lite fortare tror jag ## Comment 6 Author: Tjeja Hur tror du din familj känner om ditt beslut? Och vad tänker och känner du själv om din familjs känslor inför ditt beslut? ## Comment 7 Author: Anonym #6 Min familj är naturligtvis förtvivlade och jag är förtvivlad över att göra dem så illa men jag kan inte leva enbart för deras skull (föräldrar och syskon, jag själv har inga barn/partner) ## Comment 8 Author: Tjeja Jag kan känna igen den där känslan av att bara gå och vänta på döden, även när man kanske inte ens är deprimerad eller kanske t om rent ut av mår bra. Jag har dock ingen varken dödslängtan eller egentlig rädsla inför döden. Själv känner jag bara att det ska bli skönt den dagen det väl är dags. Ungefär som att det är skönt att få komma hem efter en dag ute, även om det varit en bra dag man haft så är det liksom skönt att få komma hem igen. Typ den känslan. Så jag tror ändå att min känsla i grunden är väldigt annorlunda än din. För du verkar desperat att fly ifrån dina känslor, liksom har panik nästan?  Men vad har du för B-plan tänker du ifall det nu skulle visa sig att Astrid Lindgren har rätt ändå? (och det i värsta fall inte alls är någon vila att dö utan kanske bara att börja om från början igen... in i samma sak.. tills du är igenom?) Vad har du/ har du själv haft runt det? ## Comment 9 Author: Aleya Har du varit med om att någon i din närhet har dött TS? Om inte så ska jag förklara lite vad som kommer ske när du väl tar ditt liv: 1 så kommer någon hitta dig och kanske få traumatiska minnen av det dom sett. 2 din familj kommer må skit. Kanske är det fler i din närhet som tar sitt liv bara för att dom inte orkar med skulden att dom inte gjorde något. 3 din kropp kommer att obduceras. Jag vet inte hur gammal du är men du kan få hjälp. Och döden är inte lösningen på dessa. Är du nog ung så ring bris. Uppsök en vårdcentral eller något annat. ## Comment 10 Author: Anonym #8 Panik vet jag väl inte om jag har, men efter att ha försökt att få ordning på livet under så många år utan att lyckas så orkar jag helt enkelt inte mer.  Jag försöker att inte tänka på risken för ett liv efter döden, likaså risken att misslyckas och sluta som ett vårdpaket. Det räcker med ångesten att leva. #9 Hur kan du veta att döden inte är lösningen? Nej, jag kan inte få hjälp, och jag har STOR erfarenhet och kunskap om vad det finns för hjälp att få. Självklart kommer den som hittar mig att få traumatiska minnen av det, och min familj kommer att sörja. Det är tyvärr ofrånkomligt. Därför kommer jag att förbereda min familj för vad som kommer att hända.  Det kommer inte att vara någon som tar livet av sig för att jag gör det. De har ingen skuld i vad som händer och det är de alla medvetna om. Jag har försökt tidigare och vi har pratat mycket om detta. Vad spelar det för roll att min kropp kommer att obduceras?  Enligt dig så har jag ett ansvar att leva (lida) vidare enbart för att jag inte ska göra någon illa? Har inte också min familj ett ansvar för att jag ska få må bra? Varför ska deras mående gå före mitt? ## Comment 11 Author: Bill&Bull Som du kanske redan vet, när man mår dåligt och allt känns hopplöst så tänker man inte klart och heller inte långsiktigt. Man vill bara bort.. Men från en som varit på djupaste botten själv så kan jag säga att det kan bli bättre, kanske inte nu, kanske inte på ett tag men i framtiden. Du har ett liv framför dig som kan förändras till det bättre, men det "ser" man inte när man är djupt nere. Visst om du skulle avsluta ditt liv så försvinner allt som gör ont men samtidigt får du ju heller inte uppleva att det kan bli bättre. Å tro mig inget fall är hopplöst! Kram ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag har varit så nere man kan bara vara och idag mår jag bättre men jag längtar också tills den dag jag inte finns mera. Jag tänker dock inte avsluta mitt liv på egen hand utan kämpar på för min familjs skull. Död är en del av livet och jag tycker inte att det är något man borde frukta men jag tror inte heller att man aktivt ska försöka ta livet av sig själv. Det skulle kännas som en skymf jämtemot min mamma. Sen kan jag inget annat än att tro att det här är ett rop efter hjälp. Om man är så pass säker på sin sak så brukar man inte skriva om sådant här på ett forum där man kan få motstånd. Jag undrar om du inte ännu desperat försöker hitta en orsak till att leva för det brukar inte vara i människans natur att sluta försöka hitta en mening. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Men du TS, det finns en mening med allt här i livet. Och du kom till denna jord för att DU har betydelse. För din familj, syskon, alla runt omkring dig och speciellt för DIG SJÄLV. Ge inte upp det fina du fått, för livet är en gåva. Tänk alla de som är dödssjuka, som bara vill leva och vara friska - så kommer någon frisk människa som är otacksam till vad livet har och ge.  Alla har vi svåra stunder, men det är bara att bita ihop och blicka framåt. Allting löser sig.  KRAM!!!! ## Comment 14 Author: Tjeja #13 Det du skriver är fina tankar och välmenat, men, det du skriver är också din egen tro och inte fakta. Om TS i sitt hjärtas övertygelse trodde som du skulle hon nog också resonera som du gör redan ändå.  Att sedan försöka skuldbelägga och beskriva en person som otacksam (hur sant man än skulle vara) är inte konstruktivt i detta sammanhang alls tyvärr utan risken är större att det ger totalt motsatt effekt än avsett. ## Comment 15 Author: [Borttaget] #14, Ingen kan ge fakta rakt upp och ner på en sådan här sak. Anledningen till att det är viktigt med "pepp-talk" är för att man behöver höra olika saker från olika håll för att skaffa sig en egen bild. Vad hade du tänkt att jag skulle berätta för TS då? "Ja, du har ju redan bestämt dig så...!". Nejnejnej. Man behöver finnas, stötta och komma med goda råd och få en människa att inse att den vägen är den sista utvägen. Har du läst tråden "Hängning" på flashback. Där var det inget pepp-talk what so ever och ja, man kan ju läsa om hur det gick.  Jag har aldrig skuldbelagt NÅGON som har valt att göra en sådan här grej eller nämnt den tanken för mig, skulle aldrig falla mig in. Däremot står jag för att jag tycker att det är en otacksam gärning. Även om otacksam är fel ordval så hoppas jag ändå att du kan förstå vad jag menar.  Jag menar bara att man ska se det positiva i livet och man får försöka kämpa. Alla mår dåligt, alla har mått dåligt. Man måste hitta något att kämpa för i sitt liv, men när man är personen som sitter i "skiten" är det svårt att se annat än svart. Det är då medmänniskorna kan gå in, och finnas. Kram /L ## Comment 16 Author: [Borttaget] Sen vill jag även tillägga att för en som bara står bredvid är det tusen gånger enklare att tala om att det är lätt att må bra. För jag kan säga att jag aldrig stått i den sitsen som TS förmodligen gör, där allt känns meningslöst. Även om jag också ibland bara velat ge upp och gräva ner mig en stund.  Men jag vet också att allt kan hända, och man ska aldrig ge upp. Nu vet jag inte specifikt vad det är TS mår dåligt över, men allting kan hända. Det är viljan som krävs och kan man inte få den viljan av sig själv behöver man stöttande människor runt omkring sig. Man kanske inte vill gå och prata med någon i verkliga livet. Men man har medmänniskor överallt, bland annat på internet.  Jag tycker bara att ge upp är fel metod. En dag vänder lyckan för oss alla, en dag träffar man en människa som man delar sitt liv med, en dag skaffar man ett bra jobb, har bra ekonomi, bor i ett fint hem, skaffar bra vänner. Det gäller bara att ha viljan till att kämpa och låta sig själv må bra. Om man går runt i tankarna att det enda som finns kvar är att man vill försvinna från denna jord, och man tycker det är rätt. Så måste man tänka på om det är värt det. Allt kan hända på en vecka, en månad och ett år. TS, jag tror på dig. Jag tror att du kan kämpa. Hör gärna av dig till mig i PM så vi kan prata. Jag finns här för dig. Även om du inte tror på mina ord så vill jag ändå finnas så du kan prata av dig.  Kram tusen gånger om. ## Comment 17 Author: KitoBonito Nu ställer jag den här frågan helt utan att känna dig eller veta vad du har gjort, men jag vill chansa. :) Vad händer om du reser utomlands och gör något helt annat? Köper en enkelbiljett någonstans, om det finns pengar, kanske att man har turen och hittar ett jobb som passar för stunden. Eller om pengar inte är ett större bekymmer, då finns inget att förlora på att testa. Jag förstår ju att livsglädjen just nu verkar långt borta, men min förhoppning är att det kan väcka nya tankar. Bara en tanke från min sida. :) Kram på dig, vi finns här! ## Comment 18 Author: [Borttaget] Självmord är otroligt svälviskt och ofantligt smärtsamt för dem du lämnar efter dig! Den smärtan/hopplösheten och depressionen du känner nu, kommer du att orsaka för din familj och dina närmsta vänner och ett trauma som kanske knäcker dem totalt. Döden är den enklaste och lättaste vägen ur din "misär". Min far valde den utvägen när jag var liten och lycklig..vet du vad som hände? Mammas och mitt ljus slocknade ur våra ögon den dagen, mamma förlorade sin livs kärlek och jag förlorade min far som 3,5 åring. Min farfar förlorade vettet, hans enda och på sitt vis älskade son var borta och han la skulden på min djupt sörjande mamma. Han började hota oss till livet, så pga familjeomständigheter flydde vi landet och han är ett hot så länge han lever. Det är inte meningen att vi ska ta våra liv och där finns alltid hopp! Din livs uppgift är mycket viktig för mänskligheten och dig själv. Men DU ansvarar för din egen lycka, du ska själv ta tag i ditt liv, samhället och din familj kan inte hjälpa dig om du inte ber om konkret hjälp! Det löjliga och patetiska är att ge upp innan du provat allt för att förbättra ditt mående. För dig kommer döden inte vara något stort, men smärtan, tomheten, hopplösheten och skammen du lämnar efter dig förtjänar INTE ENS DIN VÄRSTA FIENDE, allra minst din familj som älskar dig villkorslöst och älskat dig långt innan du föddes. Om jag låter stenhård så är det för att jag överlevt 4 trauman i livet, bla min fars självmord, 6 år av sexuella övergrepp, flera år av omedicinerade depressioner och ett hårsmån från att själv begå självmord..det ENDA som stoppade mig var att jag visste att min mor skulle dö på kuppen om jag genomförde det och då skulle mina syskon hamna hos dras psykopatiska pedofil till far som systematiskt importerar "fruar" från Filipinerna. Jag hade lämnat dem i en ohållbar och vidrig tillvaro. Så ta tag i dig själv, ta kontroll och ansvar för ditt liv och bygg upp din tillvaro..sten för sten! För du är värd att vara lycklig och fullständig! Hitta din mening med livet och låt ingen kontrollera dig!!! ## Comment 19 Author: Tjeja \# 16 vem förutom TS själv har pratat om att bara ge upp? ## Comment 20 Author: [Borttaget] Intressant hur du hoppas på att det inte finns ett liv efter döden, men för att upplysa dig så tar ej livet slut iom din bortgång. Din själ kommer att återvända dit den kom från, din själ kommer vara perfekt, full av kärlek, ljus och din personlighet. Du kommer att återförenas med familjemedlemmar som lämnat den fysiska tillvaron före dig och du kommer inte minans något ont från jordelivet. MEN!! Du kommer stå till svars för all smärta du orsakat dina käraste, du kommer få återuppleva den och du kommer att få följa din familjs fortsatta liv och hjälpa dem att bearbeta den smärtan DU orsakat, den saknaden du orsakat. Och det är fruktansvärt hur lätt du tar på den saken, din familj förtjänar INTE det av dig! Som själ, när du kom ner till jorden hade du en livsuppgift. Denna uppgift förväntas vi alla att fullfölja och livet tar inte slut om du uppfyllt den som ung, vi får generöst med tid att göra det bästa utav det vi har. Jag lovar dig, att om du INTE uppfyllt din uppgift när du begått självmord...kommer din själ att återfödas till ett nytt fysiskt liv på jorden! Tänk dig, för dig ett nytt liv på jorden! Vilken hårresande tanke detta måste vara för dig! Du kan återfödas till vilken del av världen som helst, som medlem i en kungafamilj, en dotter till en Sheikh, son till en getherde i Afrika, som gatubarn i Indien. Ditt nästa liv kan komma att bli svårare änden du lever idag! Din livsuppgift är viktig för mänskligheten och du kommer att få upprepa livet på jorden tills den är avklarad! Flera av de största ledarna med de viktigaste uppgifterna för mänskligheten har fått återfödas upprepade ggr, för att kanske timingen varit dålig, deras uppgift kanske inte passade tidsåldern, kulturen, traditionerna och nytänkandet. Bara en tankeställare! Kanske bättre att bita ihop och styra upp sitt liv. För när jag är klar med detta livet...vill jag absolut INTE tillbaka! ## Comment 21 Author: [Borttaget] #19, Ingen? Du får gärna citera i texten där du antar att jag menar att det är fler som känner som TS i denna tråden? För det är väl så du menar? ## Comment 22 Author: [Borttaget] Hur menar du Lindizen? =) Den djupa depressionen och förtvivlan TS känner? Jag förstår henne, jag har varit där. Men det finns hjälp, man ska fortsätta att gå till läkarna och terapeuterna till man klickar och känner sig trygg och omhändertagen, men är man vuxen ligger ansvaret på en själv, du kan inte förvänta dig att din familj kommer att lägga sina liv åt sidan för att dalta en, de har sina egna liv att leva. Sedan om ens föräldrar själv väljer att göra det (som min mor och man vid min olycka i somras) så är det deras val, men jag förväntade mig absolut inte det. Sedan har jag lärt mig av mina svagheter, mina misslyckanden och rest mig varje gång mitt korthus-liv rasat samman. Jag hoppas på att fler kunde finna hopp och stärka sina liv istället för att ge upp. :) ## Comment 23 Author: IceTee #18 det du precis sa är det värsta man kan säga till någon som mår dåligt, att de är själviska. Det hjälper ingenting att klanka ner på någon som mår dåligt! ## Comment 24 Author: [Borttaget] #23 Ibland kan det faktiskt vara precis vad man behöver höra för att få den spark i arslet man behöver för att fatta hur illa man behandlar alla som bryr sig när allt man tänker på är hur man själv mår. Jag har kämpat med en svår depression, självskadande, självmordtankar och hela köret. Jag gnällde om det på någon sida på nätet och någon gav mig väldigt hårda ord tillbaka. Det var det som fick mig att inse hur själviskt jag betedde mig när jag gick runt och bara tänkte på hur dåligt jag mådde utan att skänka en tanke åt hur dåligt alla som brydde sig om mig också måste må av att se mig som jag var. Det var det som fick mig att på allvar inse att det faktiskt är upp till mig själv att se till att jag får den hjälp jag behöver för att må bra. Ingen annan kan göra det åt en och hjälpen kommer inte springandes bara för att man sitter och mår som man gör.  Det är tack vare lite hårda ord som jag mår såpass bra som jag gör idag. ## Comment 25 Author: Anonym Jag vet redan att jag är en "dålig" människa och hade jag varit ett djur så hade jag varit död genom det naturliga urvalet flera gånger om. Jag har inte ens en VILJA till att det ska bli bättre. Så det finns inga möjligheter till att jag ska kunna må bra för om man ska kunna må bra så behöver man vilja må bra för det går inte att "bli frisk" bara genom att vara. Anledningen till att jag skriver "bli frisk" inom "" är att jag kan aldrig bli helt frisk, jag kommer alltid att behöva äta mediciner mm. Jag har velat dö ända sedan jag var tillräckligt stor att veta vad döden är, ca 5-6år gammal. Argumenten om att jag gör illa mina anhöriga biter inte ett dugg då jag anser att om jag nu är så självisk och elak mm som utsätter dem för lidande så är de minst lika själviska och elaka som utsätter mig för lidande genom att tvinga mig att leva. Vi är med andra ord lika hemska mot varandra allihopa i så fall. Om det nu skulle vara så illa att jag blir återfödd och medvetande om det så får jag ta tag i det då i så fall och med tanke på hur vanligt det är med folk som är medvetna om sina förra liv så lär jag knappast lida av att ha tagit livet av mig i ett tidigare liv. Det som i så fall händer är väl att jag återföds, mår dåligt och tar livet av mig om och om igen. Jag lär knappast vara medveten om det. Åka någonstans eller på något sätt förändra livet finns ingen vilja till. Det enda som skulle kunna göra att jag skulle vilja försöka leva vidare är om mitt ex hade velat ha tillbaka mig men det kommer med största sannolikhet inte att hända. Han är det **enda någonsin** i mitt liv som har gjort att jag har kunnat tänka mig att leva vidare. Jag hade aldrig kunnat må bra men jag hade åtminstone troligen inte velat dö. ## Comment 26 Author: Tjeja Då finns det ändå en liten strimma av önskan och längtan efter något annat än döden i alla fall!? Kärlek... Att vara med någon du älskar och är kär i... Jag själv kan bara hoppas att du hittar kärlek igen innan du hinner avsluta tillvaron och därmed hittar en anledning till att vilja leva ditt liv ändå.  För ju längre tiden går som du lever, ju större blir är ju möjligheten att du ska hinna uppleva både livsvilja och livslust i ditt liv. Med det sagt vill jag bara säga att jag förstår hur du känner och tänker, jag har också känt och tänkt så under perioder i mitt liv. Jag kan däremot inte säga att jag förstår hur du upplever det, eftersom jag inte har upplevt det så länge och intensivt under större delen av mitt liv så som du beskriver att du gjort utan bara under några långa tunga perioder av år. Men trots det hoppas jag att det vänder för dig och att du hinner få uppleva livsglädje, livsvilja och livslust innan ditt liv är till ända. ❤️ ## Comment 27 Author: IceTee #24 om jag skulle få höra hur självisk jag är skulle det nog putta mig ännu mer mot att begå självmord faktiskt, så det är väldigt olika och jag tror att det är extremt riskabelt att klanka ner på någon som redan är på botten, det kommer antagligen ändå inte hjälpa då de antagligen tycker att världen skulle vara bättre utan dem och att de gör sin familj en tjänst ## Comment 28 Author: [Borttaget] #27 Kunde inte hålla med mer. Otroligt farligt och klumpigt att kalla någon som är självmordbenägen självisk.  Man kan inte utgå från hur man själv skulle reagera då vi är alla olika. =/ ## Comment 29 Author: Mitralis TS, Äter du några mediciner? ## Comment 30 Author: Sjöstjärna #0 Hade du verkligen bestämt dig så hade du inte varit öppen att diskutera det som du gör i den här tråden. Men skulle jag ha fel och du faktiskt vill dö så kan jag bara önska dig en trevlig resa. Att be om hjälp för att man mår dåligt är modigt och starkt, att hota med eller välja att begå självmord är bara ynkligt. ## Comment 31 Author: Blanksteg Har du verkligen inte en vilja att må bättre? Är det inte snarare så att du inte kan föreställa dig att du kommer någon dag må bättre? Tänk dig... en dag kommer du förmodligen må bättre. Skulle inte du vilja känna dig stolt och nöjd med att du äntligen tagit dig till den dagen? Att du har utvecklats till en person som du är nöjd med och skaffat dig en livssituation som du är tillfreds med. Jag är inte alls nöjd med min livssituation heller, och jag kan ofta tänka att det vore lättare att ta mitt liv. Men jag gör det inte. För jag  är säker på att jag en dag kommer kunna uppleva känslan av att ha uppnått det jag vill uppnå. Jag får bara helt enkelt stå ut och genomgå alla jobbiga processer för att nå dit.  Jag tror på livet efter döden. Jag tror att om man inte har uppnått det man är tänkt att uppnå under ett liv så kommer man återfödas och antingen få det sämre eller lika dåligt som i det liv man lämnade ofullbordat. Man kanske behöver gå igenom vissa saker för att utvecklas, och när man har gått igenom dem och utvecklats och lärt sig det man skulle lära sig, då kommer efterföljande liv bli bättre, och till slut när själen är helt fullt utvecklad så kommer livscykeln att ta slut och man återföds inte längre. ## Comment 32 Author: drika Hur gammal är du TS? Spelar roll för vilka råd man skall kunna ge.:)