# En människas värde
Author: [Borttaget]

_Ditt _värde sitter inte i hur du ser ut.  
Ditt _värde _sitter inte i hur du ser ut.  
Ditt värde sitter _inte _i hur du ser ut.  
  
Tänk på det en stund.   
  
Vad skönt att det är så mycket viktigare hur du då är som människa.  
  
Är du snäll?  
Bryr du dig om andra?  
Tar du dig tid för andra?  
  
Det är långt mycket viktigare att du är en bra människa, både i ditt eget liv och andras än att du ser perfekt ut utseendemässigt.  
  
En fin näsa, vackra ögon eller en smal kropp är inte vad som hjälper och stöttar andra när de mår dåligt, gör dig inte till en bra kompis, bra flickvän, som folk oavsätt problem vet att de kan lita på, om de bara gillar dig för hur du ser ut så är de inte mycket att ha i alla fall.    
  
I en bra relation, oavsätt om det är en romantiskt sådan eller, vänskaplig, en relation du bygger upp med folk du umgås med i skolan/jobbet,  med familjemedlemmar, så ska inte fokusen ligga på att hur folk ser ut, eller hur?  
  
Det är inget mått att gå efter när det gälller att se om man har det bra tillsammans, tillför något i varandras liv.  
  
Sen kroppen är bara en del av dig, den kommer att förändras genom hela ditt liv, hur kommer du att ställa dig att bli gammal om du inte kan acceptera det?  
Har du turen att bli gammal, så kommer din kropp att förfalla, finns inga skönhetsoperationer som kan stoppa det helt, så att gå in på den banan som lösning på att man har problem med hur man ser ut är helt galet.   
  
Så släpp nuet att vara snygg som mål, det är ett ouppnåligt mål.   
Alla oavsätt hur snygga de är efter normen, blir gamla och fula med dagens sätt att mäta skönhet.  
Så mycket bättre att veta att man är bra åndå, att en värde inte sitter i det, vilken panik och ångest man slipper över att åldras.  
Att vara snygg är inte lika med att man är en bra människa, att man måste vara snygg för att duga.   
Ungdom är inte heller lika med att man duger.  
Annars kunde vi ju lika gärna ta livet av oss när brösten börjar hänga och rynkorna kommer.  
  
Jag förstår att det man kan må skit för det, men vi har gjort en rejäll tankevurpa om vi köpt helt och hållet att skönhet är lika med ditt människovärde.  
Så du vet säkert att du inte är så ful som du känner dig.  
Att du känner verkligen att du inte riktigt kan duga till som du är, pga av hur du känner för ditt utseende.  
  
Men det är fel!!!   
  
Du kan vara ful som stryk, det spelar ingen roll, du är fortfarande bra som du är.  
Hur du ser ut har inget med saken att göra.  
Hur du ser ut har inget med att göra att jag verkligen känner med dig som mår så dåligt.  
Jag vet inte hur du ser ut och jag bryr mig inte.  
Jag vill hjälpa dig för att jag ser en person som mår skit, som inte ska behöva må så.  
  
Visst finns det människor som går och dömmer ut folk pga  deras utseende, det betyder inte att de har rätt.  
Tycker du att det är rätt?  
Att jag ville se dig på bild innan jag bestämde mig om jag ville skriva det här, om du var tillräckligt snygg i min smak för att jag skulle veta om jag ville hjälpa dig eller inte?  
Säga till dig att du duger visst?  
  
Om vi alla var blinda, vad fan skulle uteende betyda då?  
  
Det är bara människans sätt att försöka hålla andra tillbaks, försöka hävda sig själv med att få andra må dåligt.  
  
Det är bara genetik som gör att folk ser ut på ett eller annat sätt, det inget att applådera att en del är långa och smala lika lite som det är att att häckla något för att de är kort och tjock.  
   
Att ta sig tid att bry sig om andra, att var en god, omtänksam, medkännade och accepterande person, det är tar någoting av en person, eftertanke medmänskighet, det är är värt att hyllas.  
  
Vad är viktiggste för dig i en relation, att din mamma/pappa/vän/partner är snygga eller att det accepterar och älskar dig för den du är?  
Att personer i din omgivning ser dig som en helhet, en person med starka och svaga sidor och tycker du är bäst för att du är du?  
Att det är det som gör att de vill ha en relation med dig?  
Eller att de tycker att du är bra jävla snygg så länge du är ung och vacker?   
Inte skulle ge dig en tanke när du blir gammal och i deras ögon inte lika bra, viktig längre,?   
Och skulle bara se rätt igenom dig för att du i deras ögon är du bara är en gammal tant och inte intressant längre för att du inte är ung och snygg?  
  
Är det så du ser på gamla och med samhällets mått att mäta människor som är fula, att de är mindre värde för det?  
Varför tycker du så om dig själv, när du inte gör det om andra?   
  
Jag hoppas att du kan hitta en väg att acceptera dig för den du är, att lägga din värdering hur du är som människa på hur du är som person.  
Hur kul är du att ha som kompis, flickvän om allt du tänker på är hur snygg du är eller inte, osäkerhet är inte sexigt.  
  
Jag menar att hjälpa dig, menar inte att låta hård, men självömkan kan ta kol på förhållanden, ingen kan ge nog med bekräftelse till en annan så det kan tycka om sig själv enbart pga av det.  
Hur skulle du tycka det vara att ha en kompis/kille som hela dagarna i ända behövde höra att de vara snygga för att tro på att du tyckte om dem?  
Men aldrig riktigt trodde på det, för de kände att de aldrig dög för att de inte såg ut som en supermodel?  
Det skulle nog bli jävligt jobbigt i längden.  
Att hur mycket du än älskade den personen, så tyckte den aldrig om sig själv. Fokuserade mer hur den kände om sitt utseende än på dig och ert förhållande och än på hur ni kunde ha det bra tillsammans.  
Alltid livrädd att du ska träffa någon annan, någon snyggare.  
Alltid var väldigt svartsjuk och misstänksam emot andra du träffade i fall du skulle finna dem snyggare och bättre än du.  
  
Ska du vänta på att någon annan ska göra dig lycklig och känna dig hel kommer du få vänta hela livet.  
  
Det ligger så mycket sanning i att för att kunna älska andra måste man älska sig själv.  
Om man har en dålig självkänsla och ett dåligt självförtroende så har man inte så mycket att ge i ett förhållande, för att ens rädslor att inte duga hindrar en från att ha ett sunt förhållande  där man är trygg i att man duger som man är och istället begränsar sin partner och kräver för mycket av den så att det tar död på den personens känslor i slutändan, när allt den ena har ork för är ångesten för att man inte duger.  
Det blir en självuppfyllande profetia, de orkar inte älska dig för att du inte tycker om dig själv tillräckligt för att ha något att ge tillbaks till dem.  
  
Men du tänker galet vännen, vill inte att du ska behöva gå genom livet och känna så här, sabotera förhållanden för att du inte tycker om dig själv.  
  
Var rädd om dig, det finns bara en du och du kommer att träffa folk som ser det och bara älskar du som du är, om du bara är beredd att släppa in dem och tro på att de tycker att du är så bäst som du är på alla sätt och vis. :)  
  
  
Jag skrev det här i en tråd här, men det är lika mycket riktat till mig själv som till tjejen jag skrev, till alla mina medsystrar som någon gång känner tvivel på att de inte duger.  
Vi duger!  
För att vi är.  
Bara därför.  
  
För att jag är mer än min klädstorlek, storleken på mina tuttar, min sexapeal för den stora massan.  
  
Jag är bäst på att vara jag, för dem jag möter som jag klickar med, som känner igen sig i mitt sätt att se på världen, de som jag  aldrig slutar säga att: -"Så känner jag precis också!"  tillsammans med.  
Min klick männsiskor som nördar samma saker som jag, som har samma humor, brinner för samma saker, de som jag tillsammans med förgyller varandras liv.  
  
Så vad har du som gör att dig till du?  
Som gör att du trivs med dig själv och andra med dig?  
  
Jag är nyfiken, älskar att lyssna på andras historier och upplevelser.  
Jag brinner för mina få men så nära och kärleksfulla relationer, till familj och vänner.  
Jag är en nörd när det kommer till ibland så fåniga men för mig så fascinerande ämnen som långt hår, dataspel, foto, sy medeltidskläder, prata långa djupa samtal, om feminism, sexualitet, normer, rasism, aspies, relationer, så långt i från prata om vädret jag kan komma. :D  
  
Jag pratar mycket, se bara på den här tråden. :P  
Tänker mycket, för mycket för vissa.  
  
Men det är jag, precis som oförmåga att trivas i stora grupper, att jag har noll stresstålighet, att jag har svårt för att prata, säga vad jag känner när jag blir riktigt upprörd, det låser sig för mig, att jag tar åt mig så mycket, är verkligen överkänslig emot människor som inte är öppensinnade och inte accepterar olikheter, men ändå drivs att ta diskussionen fast det tar nästan knäcken på mig.  
Men det är jag, som gör mig till mig.  
  
Jag trivs i min korta runda kropp, känner mig sexig som fan emellanåt och då dansar jag, om så inte med någan annan som en galning ensam i mitt vardagsrum :D  
Pekar finger åt världen som tycker att så borde jag inte få känna för att jag inte är en av de få procenten som råkar se ut som en fotomodel!  
  
Jag är fan bäst, du med!  
Bara så bra för att jag är jag och du också, för att du är du!  
Så klart inte bättre än någon annan, för det finns rum för alla att känna sig bäst på att vara sig själv.  
Visst är det skönt att det är så? :D  
  
Att bara för att du tycker om dig själv betyder det inte att du samtidigt känner att du är bättre än någon annan för det.  
Du duger som du är, är värd att älskas av alla du har kär i ditt liv. :)  
  
Så var inte rädd för att tycka om dig själv, hela dig, inte bara dina bra och starka sidor, utan dina fel och brister också.  
Inte bara tycka om dig _trots_ dina fel och brister, för dem har vi alla, det är bara mänskligt.  
  
Att vara ödmjuk för sin mänsklighet är en styrka.  
Att helt enkelt gör sitt bästa för att ta hand om varandra och inte låta ens rädslor styra över de förhållanden vi har i våra liv.  
  
Det inget vi ska skämmas över att vi har eller något som vi ska behöva försöka dölja.   
Stå för dem, dina rädslor, det är så vi ser att de gör inte dig till en mindre bra människa för det, för dig själv och för dem som är viktigast i våra liv, de som älskar oss.   
  
Du duger och jag med. :)

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Underbart skrivet!🙂Älskar delen när du dansar loss i vardagsrummet! 😂Du har så rätt, vi behöver fatta att vi duger. Att just jag är allra bäst på att vara jag. Att alla har rätt till sina åsikter och att man inte ska behöva bli dömd eller bedömd utifrån utseende, sexualitet, vikt, hudfärg mm. Att se varandra som kollegor i stället för rivaler. Och att gå fram genom livet med känslan att man duger, passar in och har tillåtelse att vara precis den man är. Tack igen! 😘👍❤️🤗

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Tack du med!  
Vi vinner så mycket på att bygga upp varandra, ge varandra plats att duga precis som vi är.  
Det är ingen tävling, precis som när vi var barn alla som är med är vinnare. <3
