# En liten undran om "kisseri" och psykiskt mående. Author: IdaKw (Visste inte vilken grupp jag skulle lägga den i) Det är så att jag har haft ångest i flertal år, säkert sen jag var 10-12 iaf (är 19 nu), släng av social fobi och extremt stressad, på gränsen till att gå in i väggen.  Och jag har ett problem som är att jag blir kissnödig, hela tiden. Verkligen hela tiden. Men bara när jag inte är hemma. Så fort jag går utanför grinden hemma så blir jag kissnödig, hemma/på gården kan jag vandra omkring i flera timmar utan att känna av något, eller i t.ex stallet/gymmet, men där är det istället resan till och från som är jobbig. Jag har nu dock haft detta problem i iaf ett år så jag har liksom planerat alla rundor jag brukar gå/åka så jag vet vart jag kan pausa om det skulle behövas. När jag går ut med hunden så kan jag bara gå långpromenader dom tider det är lite folk ute så jag kan springa in någonstans utan risken att folk ska se en (går dessutom ALLTID i skogen, asfaltsvägar eller genom stan är totalt omöjligt ensam med hund då någon måste hålla i hunden under tiden), på sommaren så åker jag och min pojkvän iväg på bilsemester/vandrar i Norge, jag är alltid jätteorolig då jag oftast inte har koll på bilvägarna = vet inte vart jag kan pausa. Han brukar dock vara snäll och köra så mycket "småvägar" som möjligt för min skull.  Jag har varit hos vårdcentralen och lämnat kissprov osv för UVI, vilket inte visade något, det visade inget annat heller, utan jag är helt frisk så (min hjärna spånar till diabetes osv, men jag dricker nästan inget alls och har inga andra tecken för det). Men nu har jag kommit på, kan det vara stress, ångest? Eftersom att jag är lugn hemma? Att jag stressar upp mig JUST för att jag är orolig för det? Det här är ett så sjukt jobbigt problem så det går inte att förklara. Är det möjligt att det kan vara det? Och finns det något sätt som jag kan försöka lugna ner det med? Jag försöker att inte "säkerhetskissa" och att inte stressa upp mig, men hjälper ju föga. ## Comment 1 Author: oh-la http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1209 scrolla ner till "Trängningsinkontinens". det låter precis som det är det du kan ha. det är vanligt och till viss del betingat, men ingenting du ska behöva leva med!! detta tillstånd är fruktansvärt handikappande och begränsar ofta personen som har det. ångest och skam inför att eventuellt inte hinna till toalett i tid är ingenting som någon ska behöva ha! det är inte helt ovanligt bland kvinnor, men inte heller något som man pratar speciellt mycket om, tyvärr. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Det låter ju som att det är oron som orsakar det. Du är rädd för att bli kissnödig där du inte kan gå på toaletten, så inför varje gång du ska någonstans oroar du dig, vilket gör att du faktiskt blir kissnödig. Jag vet inte om kontakt med en psykolog skulle kunna hjälpa. Att bli kissnödig vid oro är ganska normalt då kroppen sätter sig i beredskap och vill göra sig av med onödig last. Men att gå och oroa sig över att man ska bli kissnödig är ju något helt psykiskt som man borde kunna få bukt med genom terapi. ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise Låter som ångestblåsa. Har själv haft det. ## Comment 4 Author: Intehärutandär Jag tror som #3 . Har själv det. Man blir nervös för att bli nödig, och så stressar man upp sig med ångest och så blir det en ond cirkel. ## Comment 5 Author: Ladydragon T.S har du blivit utredd för det som #1 skrev annars är det en god idé och kanske kan göra dig lite lugnare oxå  sen finns ju oxå pottor och liknande för kvinnor som man kan ha med sig så det blir enkelt att kissa ute tror även det finns nån grej så man kan stå o kissa oxå 🤔 det kanske oxå kan göra dig lite lugnare  själv är jag ungefär likadan jag har fått det konstaterat att jag har trängningsinkontinens men har lite svårt att få nån ordning på det blir ändå ofta akut kissnödig när jag är ute m.m jag löser det med att typ alltid ha med mig en liten potta ## Comment 6 Author: IdaKw Trängningsinkontinens har jag svårt att tro att det är, borde det inte då bli så överallt, oavsett om jag är hemma eller inte? För nu kan jag ju hålla mig, eller ja, inte känna mig kissnödig alls flera timmar om jag bara är hemma/ på gården eller någon annanstans där jag vet att det finns en toa. Men går jag en promenad på 1-2 timmar så blir jag kissig efter 20-40 minuter om jag går själv. Men kan ju alltid kolla upp det ändå, så man vet liksom!  Jag går hos psykolog/KBT grejs för just ångest och fobier osv, men har inte tagit upp detta, det kanske man skulle?  Ja, ond cirkel är det ju verkligen. Känns som ag blivit helt isolerad här, jag vågar inte åka någonstans, ganska trist. Den enda jag kan åka bil med är min pojkvän för att han just vet hur jag är, så jag behöver inte hålla på att förklara om varför jag skulle behöva hoppa ut, och jag vet att han kommer stanna. Så oftast går det faktiskt bättre att åka med honom än någon annan! Men nu i somras när vi var iväg i Norge så drack jag extremt lite så att jag inte skulle behöva kissa så mycket, vilket resulterade i att jag fick släng av vätskebrist och mådde kasst hela hemresan.  Är ju så trist att det begränsar så mycket.  Vissa dagar är bättre än andra. Men känns ju lite som att man inte kan leva riktigt, kan ju inte göra det jag vill. Sliter ju på vänskap och allt möjligt.  Det började dessutom ca 1 år från när jag flyttat hem från familjehem (behövde miljöombyte),  innan det hade jag inga problem att hålla mig en 6 timmars bilresa till norge. Så känns så tråkigt.  Men om det nu är det, är det någon som har tips på något lugnade eller vad jag nu skulle tänkas behöva? Som yoga kanske skulle funka. Avslappnande. ## Comment 7 Author: Karmatarerskanise 6 Tycker inte heller det verkar som det. Tycker absolut att du ska ta upp det på terapin. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jag hade det likadant då jag var liten men kom på att det var psykiskt och sen jobbade jag på det. Nu kan jag hålla mig väldigt länge och njuta av att resa utan att behöva ta pauser hela tiden för att gå och kissa.