# Skriver av mig, ekonomi Author: Anonym Jag och min sambo har gemensam ekonomi sedan början på detta året. Vilket innebär att vi fortfarande försöker att komma in i det och hitta hur det ska fungera. Jag ser detta som en början till äktenskapet och föräldraskapet. Just nu går vi båda hemma efter sjukskrivning och är båda på g in i arbetslivet igen, men inte riktigt där fullt ut än. All inkomst från försäkringskassan och arbetsförmedlingen går rakt in på gemensamt konto och in i den gemensamma budgeten. Inga konstigheter där, det fungerar bra och vi är överens. Vi har var sitt "privat" konto som vi ibland kan få en månadspeng till, egentligen är meningen att vi ska få en egen peng varje månad, men det håller inte vår ekonomi till just nu så det är bara vissa månader som det blir pengar över och då delar vi dom lika. Dessa pengar får vi göra som vi vill med och behöver inte prata med den andra om, det är ens egna pengar. Men så "jobbar" min sambo lite svart ibland vid sidan av. Tex hjälper han min pappa och får då en slant ibland som "tack för hjälpen" (och pappa poängterar att pengarna är till oss båda), han hjälper ibland även sin pappa och ibland grannen osv och får då ibland en peng till "bensin" eller som "tack för hjälpen". Grejen är att jag tycker det är lite konstigt med dom här pengarna. Jag upplever att vi jobbar åt oss, oavsett om vi jobbar vid sidan av eller om vi jobbar fast eller om vi har 1 jobb eller 3 jobb, oavsett så jobbar vi åt oss. Jag tycker att vi då ska ha in alla pengar till vårat gemensamma konto och blir det något över så är det samma med dom pengarna som med dom "vanliga pengarna" att det delas lika oss emellan (alternativt går till husköp-spar). Men jag ser aldrig dom här pengarna, jag vet att dom finns, och ibland när det krisar sig i ekonomin så dyker dom upp, ibland när sambon vill hitta på något trots att jag tycker att vi inte har råd så finns det plötsligt pengar iaf. Han anser att "han jobbar för dom och då är det hans". Sen är han tydligen noga med att dom pengarna han får från min pappa endast används till sådant som gynnar oss båda. Men jag upplever ändå inte att jag har någon som helst kontroll på dessa pengar, jag vet inte hur mkt det är vi pratar om och jag har tydligen inte ett enda ord att lägga mig i om vad dom ska användas till. Det känns för mig väldigt konstigt att ha gemensam ekonomi men ändå inte ha det. Att ha gemensam ekonomi, men han har lite "hemliga pengar" vid sidan av. Samtidigt känner jag mig väldigt dum varje gång vi pratar om detta. För jag kan ju se det även ur hans perspektiv, att han jobbar extra och då vill ha extra pengar för det. Han tycker att jag också kan göra det (men jag vet inte, jag har ju inget sånt jag har tillgång till att göra?!). Alltid när jag fått pengar av pappa eller mamma så har jag lagt det till vår ekonomi, för jag anser att det är så man gör när man har gemensam ekonomi. Men så satt jag barnvakt och då fick jag 500:- och då kände jag hornen växa och tänkte "han gömmer ju undan pengar för mig, då jäklar kan jag gott få ta den här slanten till mig själv". Men så i samma stund så känner jag ju att jag får en klump i magen, för i min värld ska det inte behöva vara så. Är vi sambo/gifta/bestämt att ha gemensam ekonomi och dela allt då ska vi inte heller behöva gömma pengar för den andra. Då ska vi kunna känna att allt man tjänar ska man kunna lägga till den gemensamma ekonomin och ändå känna att man får ut pengarna på lika villkor. Jag funderar ju även vidare, för han kommer nog alltid att tjäna mer än mig och antagligen jobba fler timmar än mig också, ska jag då inte få leva samma liv som han lever? Ikväll går han ut på krogen, jag anser att vi inte har råd så jag sitter hemma. Men han har tydligen pengar nu iaf. Vad det är för pengar vet jag inte? Men han tog tidigare idag pengar ur den gemensamma sparkassan för att betala en jättedyr troffé till sig själv (som är något som jag varken har nytta av eller uppskattar). Har han egna pengar till nöje så kunde han väl lagt dom på troffén istället för att ta av våra sparpengar?  Jag vet inte var man drar gränsen när man ska ha gemensam ekonomi men att han ändå ska ha egna pengar vid sidan av som inte går genom vår budget. Vad ska då vår gemensamma ekonomi bekosta? Och vad ska man anse att han ska betala själv? Blir väldigt svårt tycker jag. Och känns väldigt orättvist. Men när vi pratar om det så får han mig att känna skuld, att jag borde jobba mer. Att han jobbar ju extra och då borde få det han tjänar vid sidan av vår gemensamma ekonomi. Att han ser det som sin drivkraft att jobba extra. Men samtidigt känner jag, vadå? Är det inte en drivkraft att jobba extra för att få pengar till vår gemensamma ekonomi så vi kan bygga en framtid? ## Comment 1 Author: Mabrotnosh Jag och min sambo bor ihop sen 5 år tillbaka. Vi har barn och hus och har aldrig någonsin haft gemensam ekonomi. Jag får pengar från försäkringskassan just nu och barn bidraget hamnar på mitt konto sambon får lön. Vissa utgifter som lån, el, sopor osv. Delar vi på hälften och dessa är gemensamma kostnader. Sen har vi privata räkningar. Vi kommer aldrig någonsin ha gemensam ekonomi för ddet enda som krävs även om man är gifta är att man kan kommunicera med varandra. Jag menar går sambon runt och är bekymrad för att det saknas pengar till mat så kanske jag har pengar kvar på kontot även fast han fått pengar till mat redan för den här månaden. Saknar jag pengar till någon räkning så kanske han kan hjälpa mig. Gör han något och får pengar är det hans pengar sitter jag barnvakt så det mina pengar me vi hjälper varandra om det skiter sig. Man behöver liksom inte ha gemensam ekonomi för att man bor ihop. Så skit i det där och återgå till separat ekonomi och ha bra samvete för de pengar du tjänar ihop. Har du 500 spänn kvar kan du ju köpa den där blusen till dig själv som du ville ha. ## Comment 2 Author: Vyer Har ni inte pratat om vad som ska gälla för er och er ekonomi? ## Comment 3 Author: PogoPedagog Sånt här är jättesvårt och tar tid att lösa. Jag tror man måste ha en ständig disskusion utan att vara anklagande. Försök alltid fokusera på hur du upplever det när ni pratar. Te.x jag vill verkligen spara till hus, hur tänker du kring hur mycket vi ska spara, istället för: Du går ju bara på krogen hur ska vi få ett hus då. Vi har bott ihop i över tre år och funderar fortfarande på detta. Vi vill ha gemensam ekonomi men är ju individer och värderar saker olika. Just nu har vi lika konton men den som saknar pengar för tillfället ber den andre om pengar eller att det rike tar en extra räkning den månaden. Det fungerar fint eftersom ingen av oss tycker pengar är viktigt och vi värderar fritid mycket högre än materiella saker. ## Comment 4 Author: Anonym Grejen är att vi går inte runt om vi ska ha separat ekonomi i dagsläget. När vi plötsligt hamnade på sjukskrivning båda två så rasade allt och vi behövde slå ihop ekonomin för att få det att gå ihop. Annars har jag inga pengar kvar och han får ändå betala saker för mig = gemensam ekonomi. Han har ända sedan vi flyttade ihop tjatat om att vi ska ha gemensam ekonomi. Nu har vi det eftersom vi måste ha det. Vi har pratat igenom allt, men det kommer ju såklart hela tiden upp nya saker. Innan han blev sjuk så hände det tex väldigt sällan att han "jobbade vid sidan" eftersom han då hade fullt upp med sitt vanliga jobb. Det är ju något som kommit upp nu när han börjar kunna arbeta igen. Jag tror inte att man kan prata igenom ALLT och veta allt i förväg, det kommer alltid att komma upp saker efter hand. Vi är ändå ganska överens och pratar om ekonomin, och gör det återkommande. Men det är ändå svårt att hitta lösningar på allt. Och det är svårt när min högsta nivå för arbete är 50% pga funktionshinder, samtidigt har jag hästar som kostar en del, som jag såklart betalade för även innan vi träffades men nu har vi ju större utgifter i andra områden, sådant som jag inte ville ha då men som vi har nu. Man måste inte ha gemensam ekonomi vid äktenskap och föräldraskap, men vi båda vill det. Som gifta har man även skyldighet att se till att man lever på samma livsstandard, det betyder inte att man måste dela allt lika, men det betyder att den ena får inte sitta och svälta när den andre lever lyxliv. Och jag har svårt att se att jag kan leva på som villkor som han vill, om jag ska leva på enbart min inkomst. Det kommer jag inte ha råd med. Men han vill ju inte heller ha allt själv, han vill att vi delar lika och det säger han. Men för mig blir det konstigt när man delar lika och bestämt sig för det, men ändå gömmer undan vid sidan av. Jag tycker det blir konstigt när man känner sig som en tjuv inför varandra. Jag känner mig som en tjuv när jag tar min 500-lapp utan att säga något till honom. För jag tycker att jag ska ge den till vår gemensamma ekonomi när det nu är vad vi kommit fram till, eller som alternativ att vi bestämmer gemensamt att vi tar sådana pengar var för sig och att jag då kan säga "titta \_jag\_ fick 500:-". Nu blir det dubbelmoral på något konstigt sätt. Och som sagt, jag är inte helt emot att vi kan ha separata pengar, men var går då gränsen? Om han ska få ha pengar som han tjänar vid sidan, ska jag då ändå vara med och betala sånt som enbart går till honom? Och om jag nu går med på att han ska få ha egna pengar som han tjänat, ska jag då inte ha några egna pengar alls - för att jag inte kan tjäna några egna pengar vid sidan av? Idag gör vi ju så att vi båda tar ut egna pengar ur den gemensamma ekonomin, när den tillåter. När vi har det så ojämnt så tycker jag att det känns lättare att pengarna går in gemensamt och vi kan spara gemensamt (snabbare få vårt hus istället för att han ska spara ihop till nöje för oss båda som jag inte är med på och bestämmer om) och båda kan få egna pengar (så som vi kom överens om från början). ## Comment 5 Author: Anonym Det blir ju konstigt också när han säger att pengarna han har vid sidan kommer att gå till gemensamma nöjen. Men varför får jag då inte vara med och bestämma om dessa? Varför får jag då inte ens veta hur mkt pengar det rör sig om? Varför får jag inte vara med och bestämma hur mkt som ska gå till nöje och vad som ska gå till hus-sparande?  Jag upplever att detta är någon sorts makt-grej för honom. Att han får makt av att ha pengar vid sidan som han bestämmer över. Att han får makt av att kunna bestämma vad vi ska hitta på eller huruvida han ska kunna gå på krogen. Jag tror att han får känslan av att han "tar hand om mig" genom att ha egna pengar som han använder till att köpa saker till mig, bjuda mig på middag, betala saker för mig, kunna köpa det där som jag pekar på i skyltfönstret osv. Men såklart även bestämma när han själv vill göra si eller så, och såklart är ju det meningen att han ska få göra, det är ju därför vi tar ut "egna pengar", men just nu är ekonomin svår att få att gå ihop och då kan vi inte ta ut så mycket egna pengar som det är tänkt. Och det är väl därför detta är extra jobbigt för mig, det är jobbigt att behöva oroa sig för ekonomin och inte riktigt kunna fylla alla hålen i budgeten, när jag vet att han tjänar pengar vid sidan av som vi enligt vår överenskommelse från början skulle kunna använt i den gemensamma ekonomin och på så sätt inte behöva oroa oss och dessutom båda två haft egna pengar, så kunde vi båda två gått på krogen tillsammans och haft kul. Han har sagt det tidigare, att det är viktigt för honom att han tjänar mer än vad jag gör. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag förstår inte det här med gemensam..det verkar ju mest vara en grogrund för konflikter. Jag anser ju att det bästa är att man delar procentuellt (utifrån inkomster) på de gemensamma utgifterna och att de pengarna man får in går till separata konton. Ni är ju fortfarande individer. ## Comment 7 Author: Anonym #6 Jo, fast om man tex skaffar barn så är ju det något gemensamt, en gemensam utgift. Och maten man äter äter man ju gemensamt. Alla räkningar är ju gemensamma. Och bensinen går ju till oss båda (vi väljer bil beroende på vad vi ska göra så vi byter hej vilt). Och vi är två individer som har valt att leva tillsammans på lika villkor, och dela allt. ## Comment 8 Author: [Borttaget] #7 Alla? Dels så kan ni ju dela procentuellt på det som är gemensamt. Även om ni får barn en dag, så är det ju inte värre än att man sätter in en sant var på ICA-kortet eller liknande. Likas finns det ju bensinkort... Sedan antar jag att ni kanske har separata mobiler, försäkringar och eventuellt intressen.  Det viktigaste är ju att ni mår bra tillsammans och just nu verkar ju pengar sätta käppar i hjulen. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag är sambo sedan 10 år. Vi skaffade gemensam ekonomi i stort sett direkt när vi flyttade ihop. Jag tycker det är självklart om man nu ska bo ihop. Och då har man inga "egna" pengar vid sidan om som man försöker mörka. Alla våra pengar går till en gemensam kassa, vi har några olika bankkonton som bägge har tillgång till. Och tack gode gud att vi har samma syn på ekonomi, annars skulle det ju vara en given orsak till gräl. ## Comment 10 Author: Anonym #8 Alla vadå? Alla räkningar vi har är gemensamma, ja. Telefonerna kostar lika mkt. Bensinkort ligger på kredit, inget som varken jag eller sambon vill ha. #9 Så känner vi båda två, att det är självklart att ha gemensam ekonomi. Tycker vi har haft samma syn på det hittills, ibland har någon fråga kommit upp men när vi pratar om det så känner vi lika och har hittat en bra lösning, men på den här punkten så fungerar vi lite olika. Fast problemet är väl egentligen var gränsen går. För vi tycker båda det är bra att ha egna pengar, därför sätter vi över en liten summa till var sitt eget konto till (vi har flera konton för att hålla rätt på budgeten, men båda har tillgång till alla konton). Just för att man ska få känna den där "makten" att man får göra osm man själv vill och bestämma själv. Det tokiga är ju bara när den enes inkomst går direkt till "eget konto" och inte tar vägen via "gemensamma ekonomin".  Grejen var nog också att vi från början kände att födelsedagspengar tex är ju ens egna, det är ju inte gemensamma. För det är ju ungefär som om jag får en tröja, då är ju det min och inte hans, födelsedagspengar ska ju gå till att köpa sig sina egna presenter, därför sa vi att det kan få gå direkt till eget konto. Och då är det väl kanske en hårfin skillnad att ha fått en slant av pappa när man hjälpt till hemma, då är det nära till hands att man känner att man själv fick den och därför vill ha den till ens egna konto. #9 Ni som har gemensam ekonomi så som vi, hur gör ni med presenter och födelsedagspengar? ## Comment 11 Author: Anonym Vill också poängtera att detta inte är något stort problem för oss. Alltså vi kommer inte börja bråka om det eller värre. Utan det här handlar om att vi har kommit till en punkt där vi inte veta hur vi ska göra. Vi har lite olika syn och tanke på hur man ska göra och har ännu inte hittat någon lösning. Jag är definitivt inte rädd att vi ska bli osams eller bråka om det här. Vi har bara hamnat i en situation som vi måste lösa, något som vi från början inte förutsett och som nu måste redas ut. ## Comment 12 Author: OlgaMaria Jag har för mig att den vanligaste orsaken till skilsmässa är pengar. Hur som helst är det en stor grej och något som kan förstöra fina relationer. Jag tycker det låter som att din sambo hanterar sina pengar ganska bra på det stora hela, och han verkar inte alls vara självisk. Han hjälper dig i stort och smått och han vill också ge dig saker och göra saker med dig för att visa sin omtanke. Var tacksam för det. Jag tror du behöver slappna av lite. Om en person drar in mer pengar är det naturligt att den personen har mer inflytande i hur pengarna ska användas. Sen har ni inte varit tillsammans så otroligt länge heller. Att gå från delad ekonomi till gemensam kan få vara en process. Och dessutom kommer den aldrig bli delad utan smärta om inte båda känner full tilltro till varandra och är överens om hur man ska hantera de gemensamma pengarna. Jag tycker inte du ska bli ledsen över att din kille vill ha kvar en del egen kontroll. Det är inte konstigt egentligen och jag tycker du ska respektera det. Sen undrar jag hur mycket av dina funderingar just nu beror på att han köpte den där trofén, gick ut på krogen ikväll och att du valde att stanna hemma? Låter som en grej du stört dig på och så börjar du tänka på en massa saker du inte gjort förut? Ni kan ha många goda samtal om vilka mål ni har och vad ni vill att pengarna ska gå till, men det skadar inte med en mer generös och tillåtande attityd. Jag tror du ska vara mycket försiktig med att försöka kontrollera din sambo och ifrågasätta hans val för mycket. Därför att jag tycker det verkar som att han är väldigt generös mot dig och risken är att han tröttnar och inte längre vill ge dig något extra. En gemensam ekonomi kan se ut på väldigt många olika sätt. Sätt inte upp någon mall utan ni två får hitta det som är rätt för er. ## Comment 13 Author: [Borttaget] #10: födelsedagspresenter i form av saker är givetvis vars och ens eget. Vi har gjort så att om man får pengar så läggs de i ett kuvert och används till nåt roligt nån gång ibland, en resa eller nåt. Då kan man åka iväg på nåt utan att det känns att man betalar för det 🙂 Vi kallar kuvertet för "nöjeskontot". ## Comment 14 Author: pyromanen Ni måste nog prata till bott om problemet.  Att smyga och gömma undan pengar låter inte som ett bra sätt att hantera det. Vi gör såhär varje månad när lönerna kommit: Räknar ihop alla inkomster, betalar de gemensamma räkningar som vi är överens om är gemensamma. Sätter in pengar på ett gemensamt hushållskonto för närmaste månaden. Delar resten av pengarna till var sitt privata konto.  Nu har vi hela tiden haft turen att ha större inkomster än utgifter, så det blir nästan alltid gott om pengar till privatkontona och då är det nog mindre risk för "gnat". Det som var o en hos oss betalar med sina privata pengar är kläder, nöjen (om inte det är ihop/tillsammans), presenter, privata prylar, privata prenumerationer o.s.v. ## Comment 15 Author: Anonym #12 Du har nog rätt i att jag behöver släppa en hel del. Absolut. Men det handlar inte om troffén eller krogen (jag missunnar honom inte något av det). Det handlar lika mycket om bullformarna som han köpte till mig i förrgår, när jag sa att jag ville ha dom (han bara köper utan att fråga mig om jag tycker vi ska köpa dom, för han har ju pengar som är hans så han bestämmer). Det handlar om att man kommer överens om en sak och sedan är det en annan sak som sker. Om vi nu kommit överens om att det är okej för honom att ta dom här pengarna vid sidan av och bestämma över dom så är det en sak. Men när vi har bestämt gemensamt att vi ska ha gemensam ekonomi och så stoppar han pengar åt sidan utan min vetskap och som han sedan anser att det är han som bestämmer hur dom ska användas. Det är där det hela blir tokigt. För det gör ju att jag inte vet hur jag ska förhålla mig till hushållets pengar och eventuellt egna pengar.  För mig handlar det nog även om jämställdhet. Jag vill åtminstone vara med och veta vad som händer, sedan är jag absolut inte den åtstramande typen som inte låter honom köpa saker när han vill (herregud, jag har ju häst och det kostar så mkt så jag kan aldrig med att säga nej till honom när han vill ha något). Jag tycker nog inte att den som tjänar mest ska ha mest inflytande. Jag tycker inte att man ska leva ojämnställt bara för att man har olika möjligheter till att tjäna pengar. Bara för att jag är sjuk och aldrig kommer kunna jobba mer än 50% så ska jag inte ha samma inflytande i hushållets ekonomi, njae, ser inte varför min röst ska bortprioriteras av en sådan orsak.  Men jag kan samtidigt förstå honom i önskandet om en egen inkomst och möjlighet att lägga på hög och själv planera. Det är ju något som man levt med i flera år innan vi träffade varandra. Jag kan själv sakna det ibland, men samtidigt är vi ju överens om att vi ska dela lika och bygga en framtid ihop.  Sen skriver jag väl ingenstans hur länge vi varit ihop? Vi har nu detta året (i början på året) slagit ihop ekonomin helt och hållet. Tidigare har vi haft delvis gemensam ekonomi. Sen att låta honom smyga med pengar för att jag ska kunna få saker? För mig är det inte högt prioriterat att ha en sambo som ger mig saker (även om jag såklart uppskattar att han vill dela med sig) mot att min röst ska nedprioriteras, för mig är det högt prioriterat med ett jämnställt hushåll. För mig är det fint att del med sig, men inte genom att gå bakom ryggen på mig. För mig är det mycket finare att få leva jämnställt i trygghet än att få massa presenter. #13 Så då blir även födelsedagspengar gemensamma? Men tänk om det är något man önskat sig och istället fått pengar, köper ni det då eller sparar ni ändå till något gemensamt? #14 Vi gör väl något liknande. Vi har ett konto där alla inkomster går in, sedan har vi en budget vi följer, så pengarna delas upp i olika konton för mat och bensin osv. Pengarna som blir över när räkningarna är betalda delar vi mellan oss och sparkonto. Försöker sätta in 1000:-/mån på sparkontot och det som blir över delar vi lika på. Dock händer det vissa månader att det inte blir några pengar över att dela på och då får vi vara utan, nöje och egna saker är ju ändå bara "extra". ## Comment 16 Author: OlgaMaria Men han har ju uppenbarligen en annan syn på er gemensamma ekonomi än vad du har, och då är ni inte överens och ni har inte en verklig överenskommelse. Hans handlingar visar hur han vill hantera pengarna. Det är rätt att du inte skrivit hur länge ni varit tillsammans, det har jag ju ingen aning om egentligen. Jag kan nog i alla fall tro att känslan av att det ekonomiska är helt gemensamt blir större när man får barn. Innan det är det lätt att man fortfarande resonerar lite som att man är två individer med två ekonomier. Det du säger är egentligen att han har mer pengar än du och du vill ha kontroll på hans pengar och ha lika mycket inflytande som han har. Jag kan förstå det, men samtidigt tror jag du behöver förstå att det inte är något du kan kräva. Det är något han måste ge till dig av glädje isåfall. Han verkar vilja behålla en del egen kontroll och han verkar känna glädje i att kunna arbeta och tjäna sina egna pengar som han kan bestämma över själv. Var försiktig med att ta den glädjen ifrån honom. Det kan påverka många saker väldigt negativt. Han skulle kunna ha en känsla av att han blir snuvad på något och då finns ett litet agg mot dig som kan dyka upp i alla möjliga situationer där ni har någon liten konflikt. Då blir det plötsligt som att du är skyldig honom något. Ni började ju inte ha gemensam ekonomi för att det var det ni ville ha. Ni började ha det för att det uppstod ett behov och du skulle inte klara dig själv. Och han ville hjälpa dig, men han var kanske inte redo att dela allt. Egentligen förstår jag inte vad det är du är missnöjd över. Han finns där för dig. Vad mer kan du begära? :) Men vad är det du vill ha egentligen? Vill du kunna styra över vilka inköp som görs till dig? Berätta för honom vad du vill ha och behöver! Berätta vilka långsiktiga mål som känns viktiga för dig. Känns det jobbigt och ojämlikt att behöva önska sig saker av honom? Get over it säger jag. Det går inte att säga att ert ekonomiska förhållande är ojämlikt. Den som har mindre pengar har alltid mindre inflytande. Man kan ha allt gemensamt, men den som drar in pengarna kan dra vilken månad som helst så man får ändå alltid ta emot det den ger som en gåva. Och den som har mer pengar kan hantera det mer eller mindre bra. Men jag ser bara omsorg i din sambos sätt att hantera det. ## Comment 17 Author: Karolina-H Jag har varit sambo med min kille i 5 år snart och vi valde att ha gemensam ekonomi direkt när vi flyttade ihop. Jag tror att fler bråk skulle uppkomma om vi hade skilld ekonomi då det då kan bli avudsjuka på annat sätt när nån kan unna sig mer än den andra. Jag har svårt att se varför man ska ha skild ekonomi man valde ju att flytta ihop och dela livet tillsammans då måste man ju kunna dela något så basalt som pengar och ekonomi utan att det ska bli problem. Min sambo försörgde i stort sett mig när jag pluggade i 3 år och det utan att det blev bråk eller gräl för pengarnas skull. Jag kund tycka att han kunde få unna sig lite mer saker och vill ahn köpa något så tillät jag honom att göra det i större utsträckning än vad jag gör nu. Man måste ju se till att det finns en fungerande komunikation i förhållandet om vad som behöver köpas och vad som man kanske inte behöver just nu. Jag kan tycka att ni skulle sätta er ner och pratat om pengarna och varför han anser sig ha rätt till de pemngarna som han får för att jobba svart. Min kille har jobbat mycket svart och de pengarna går alltid in med våra andra pengar utan att det varit några diskussioner kring det! ## Comment 18 Author: Anonym #16 Det behovet som uppstod var INTE pga att \_jag\_ inte klarade mig!!! Det var att ingen av oss klarade sig själv med dom levnadsförhållandena vi hade, så enda lösningen var att ha gemensam ekonomi. Och gemensam ekonomi är något som var bådas mål, men sambon har velat ha det länge och varit på om att han tyckte det var onödigt att ha separat ekonomi och han ville att vi skulle dela allt. Men jag har bromsat upp det då jag vill känna att jag klarar mig själv och absolut inte snylta på honom (då hade han ungefär 3000:- mer i lön än mig) så därför delade vi enbart procentuellt på dom gemensamma utgifterna. Vi har inte särskilt stor skillnad i inkomst nu, det skiljer kanske 500:-. Dock får han ju extra pengar och det har jag ingen aning om ifall det är 500:- någon gång då och då eller om det är mer regelbundet och ingen aning om det kan vara flera tusen vi pratar om. Det är ju det som är problemet, att han håller det gömt för mig trots att vi sagt att vi ska ha gemensam inkomst. Vad jag klagar på? Det jag är bekymrad över är att han sysslar med saker bakom min rygg!! Har vi bestämt att dela på allt så tycker jag också det är viktigt att vara ärlig. Har vi däremot inte bestämt att dela på allt utan att det är okej att ha saker vid sidan av, då är det inget jag skulle bry mig om. Men nu har vi gemensamt bestämt att dela på allt och då blir det väldigt konstigt när han gömmer undan pengar för mig. Vad jag vill ha? Jag vill ha ett samarbete, öppna kort och jag vill inte ha en sambo som går bakom ryggen på mig. Jag vill ha en sambo som kommunicerar med mig. Vad hade du tyckt om jag varit den som haft en inkomst vid sidan av och gömt undan och själv bestämt hur den skulle spenderas? #17 Håller med dig. Och det känns bra att höra hur andra gör. Det är just det, att han vill slippa kommunicera om pengarna. Han är allmänt ganska dålig på att kommunicera om saker och ting. Dom här pengarna slätar han gärna över och han ger mig skuldkänslor så fort vi ska prata om dom. Vi har aldrig tidigare haft svårt att prata om ekonomin, men i det här fallet blir det svårt för han vägrar prata öppet om dom. Vill inte säga hur mkt han tjänar och säger saker i form av 'vill du inte ha någon julklapp' eller 'jag har ju tänkt köpa saker till dig för dom pengarna' eller 'jag har ju tänkt ge dig en upplevelse för dom här pengarna så det kan jag ju inte säga hur mycket det är'. Han säger också saker i form av 'om jag inte får ha dom här pengarna hemliga vid sidan av så ser jag ingen mening med att jobba'. Sen vet jag samtidigt att han har otroligt svårt att hålla i pengar. Han har alltid spenderat alla pengar han haft. Ihop med sin förra flickvän hade dom separat ekonomi, exakt lika stor lön och delade lika på gemensamma utgifterna. Han hade aldrig pengar kvar i slutet av månaden medan hon lyckades spara undan 100 000:- på ett år. Så han har ett invant beteende att spendera, och han vill få göra det.  Så även om han spenderar pengarna på mig (vilket jag inte har facit på att han gör) så hade jag nog ändå hellre velat spara dom så vi kunde få köpa det där huset som vi sparar till. Eller iaf sparat det mesta och kanske delat så båda hade haft egna pengar (och ja, jag kan mkt väl tänka mig att han kunde fått mer egna pengar om han totalt sett tjänar mer, men det vet jag ju inte om han gör eftersom han inte redovisar vad han får in). ## Comment 19 Author: OlgaMaria #18 _"Vad hade du tyckt om jag varit den som haft en inkomst vid sidan av och gömt undan och själv bestämt hur den skulle spenderas? "_ Ja, det är väl ditt val hur du vill hantera dina pengar! Du återkommer till att ni bestämt en sak, och sedan blir det på ett annat sätt, plus att ni inte kan prata om det. Acceptera att ni inte har en överenskommelse på det sätt som du vill att den ska se ut. Acceptera att han vill ha eget inflytande över sina extrapengar. Om du vill att ni ska spara till ett hus så prata om det istället för att ifrågasätta hans agerande och försöka ta kontroll över hans pengar. Han måste vilja ha ett hus lika mycket som du, isåfall kanske ni kan komma överens om hur mycket ni ska spara varje månad. Ni kanske kan öppna ett särskilt sparkonto för det utan fria uttag t ex. ## Comment 20 Author: Karolina-H #18 Är man sambos och vill kunna leva ett gemensamt liv då ska man kunna prata med varandra. Sätt honom ner och förklara läget precis som du har gjort i den här tråden och om det inte hjälper så sätt hårt mot hårt och säg att om han inte kan tänka sig att dela de pengarna som all annan inkomst så får ni ha delad ekonomi igen! #19 Nu vet jag inte om du förstår vad delad ekonomi handlar om men då delar man på alla sina inkomster vare sig det är svarta pengar eller det man får när man jobbar vanligt! Att gå runt som sambon i den här tråden och tro att man kan hålla en del för sig själv är att be om att förhållandet spricker! Man måste ju kunna ha förtroende nog för varandra att man dlear hur mcyekt man får och om det nu är väldigtt mycket så kan man ju komma överens om vad som ska göras med penagrna för en delad ekonomi är ändå just det en delad ekonomi! ## Comment 21 Author: OlgaMaria Jag har haft totalt delad ekonomi i mer än 6 år och vi har absolut inga egna pengar, så jo jag vet mycket väl vad det är. Men jag tror inte man ska jämföra sig med andra rakt av. Jag tror att det finns massor av olika sätt att hantera sina ekonomier. Det som är rätt för ett par måste inte vara det för ett annat. Framför allt tror jag inte man ska kräva saker och försöka kontrollera varandra. Det är jättebra med gemensamma beslut men det betyder ingenting om båda inte är eniga. Då behöver man prata på nytt och komma fram till något som båda känner glädje över. ## Comment 22 Author: Anonym #19 Visst måste jag acceptera att vår överrenskommelse inte fungerar, att den inte uppfattas lika av båda - det är ju just det som tråden handlar om! Men bara för att en punkt inte stämmer, så betyder ju inte det att vi inte har en överenskommelse, det här handlar ju om att vi har kommit itll en punkt där vi inte är ense och som vi behöver reda ut. Men bara för att jag accepterar att överrenskommelsen inte fungerar så behöver jag väl inte acceptera att han vill ha egna pengar att styra över? Gör jag det så har jag ju tagit beslutet att vi inte ska ha gemensam ekonomi längre. Varför måste jag bara svälja allt med hull och hår och bara stryka honom medhårs? Lever man tillsammans så måste man ju kunna prata om saker och ting, men måste kunna kompromissa. Och lik väl som jag måste kompromissa så kan det ju betyda att han ibland får göra det. ## Comment 23 Author: OlgaMaria Jag har inte sagt att ni inte ska prata med varann. Däremot är mitt råd till dig att inte fixera dig vid ETT sätt att lösa det här. Det behöver inte heller vara antingen eller, antingen helt delad ekonomi eller helt egen. Ni har ju redan en speciallösning med egna "fickpengar" de månader då det fungerar, något jag och min man aldrig haft. Fundera också på vad som är viktigast. Är det att ha kontroll, eller att nå sina mål? För om det viktiga är att nå ett mål (ha en buffert och ett sparande till hus t ex) så inser man att det kan finnas många olika vägar att nå de målen. Kanske kan din sambo tycka att det är mycket mer motiverande att kunna tjäna sina egna pengar och att ni antingen har era egna sparanden eller att ni sparar tillsammans? Sen kan ni ha en del som ni sätter in på ett gemensamt konto som går till gemensamma kostnader. ## Comment 24 Author: Anonym #23 Men har jag någonsin påstått att det bara finns ett sätt att lösa det här? Jag vill bara inte sätta mig ner och acceptera att han går bakom min rygg, vilket det låter på dig som om du tycker. Att jag bara ska skita i att han går bakom min rygg, för det är inte min ensak, jag har inte rätt att lägga mig i vad han gör för jag tjänar mindre pengar än sambon. Så tolkar jag dina inlägg. ## Comment 25 Author: OlgaMaria #24 Nja.. du verkar inte tycka att man kan ha en gemensam ekonomi utan att ha full insyn i varandras plånböcker i alla fall. :)  Det handlar inte om vem som tjänar mest. Mina svärföräldrar t ex har en lösning där svärfar står för de mesta gemensamma kostnaderna och svärmor som tjänar mindre på sitt timjobb använder sina pengar precis som hon själv vill.  Med tanke på att din sambo är med och tar ansvar för era gemensamma kostnader kanske det inte gör något att han använder sina extrapengar som han själv vill, när han nu vill det. Då kan du också använda dina extrapengar som du vill. ## Comment 26 Author: Anonym #25 Vår överenskommelse handlade om att dela på allt, vilket vi ju uppenbart inte gör idag. Men som jag skrivit flera gånger i flera av mina inlägg tidigare så hade det varit en helt annan sak OM det nu var så att han var öppen med sina inkomster. Talade om att han får in pengar och att vi då gemensamt fattar beslutet att han odelat får bruka dom. Men så är inte fallet. Och nej, gemensam ekonomi handlar inte om att titta i varandras plånböcker, det handlar för mig om att alla inkomster är bådas och att man båda beslutar och att båda har ett ord med i spelet. Däremot kan man gemensamt besluta att den ena kan få använda större del. Men för mig handlar det om gemensamma beslut. Inte att gå bakom ryggen på varandra.