# Prestationsångest Author: Gimbergsson Jag blir så sjukt less på mig själv. Jag har alltid varit lilla fröken perfekt som alltid gör bra ifrån mig, och visst har jag alltid trivts med det också. Just nu kämpar jag på med sista året på gymnasiet för att senare komma in på juristutbildningen, och visst ser mina chanser goda ut, det gör dom. Men så kommer denna ångest över att inte lyckas, att inte kunna prestera på topp, och idag gjorde min kära svenska/historialärare inte denna känsla bättre precis. Jag känner mig som A-eleven, jag kämpar alltid för att få detta betyg, men så idag visade hon mig en text jag skrivit som jag "bara" fått C på. Jag kände mig okej med det för jag tänkte: betygen sätts ju inte förrän i juni och jag har haft bättre betyg på det andra vi gjort hittills. Men ändå, ändå så lägger hon allt fokus på detta C och får det att låta som att det är dåligt på något sätt. Visst, i min värld är det inte perfekt, men jag försöker samtidigt vara medveten om att man inte alltid kan prestera på topp. Jag har dessutom varit okej med det. Men detta samtal idag har bara fått mig mer illa till mods, jag känner mig så fruktansvärt dålig, varför presterade jag inte bättre? Det känns precis som att eftersom jag vanligtvis är så "duktig" och oftast får A:n så blir ett C dåligt för både mig och även för läraren, precis som att jag är någon himla superperson. Det är jag inte och idag fick hon mig att känna mig dålig, som att jag inte längre är den där "duktiga" eleven.  Jag vill bara att de ska förstå att även jag är människa, att jag inte alltid har tid eller ork att göra mitt absolut bästa. Jag har accepterat det och det har varit ett stort steg för mig - att ta mitt välmående i första hand. Men då det inte verkar accepteras av skolan så kommer den där prestationsångesten tillbaka och jag får svårt att tänka på att jag ska må bra i första hand, att skolan ska komma sedan. Så nu måste kvällen spenderas med att tänka att jag duger precis som jag är och att ett C inte är så farligt som läraren fick det att låta.  Jag ville bara skriva av mig, och få en känsla av att jorden inte kommer gå under. ## Comment 1 Author: Sjöstjärna Det är svårt att veta varför någon annan säger eller gör som de gör, men om det hade varit jag som var din lärare och hade sagt så till dig så hade jag gjort det för att jag blivit rädd att du tänkte lägga av att plugga. Om du under alla år har varit en A-elev och brukar prestera på topp och jag kanske tom vet att du vill in på juristubildningen, och så plötsligt skriver du ett C så skulle jag tänka: "Men hallå! Vad händer nu? Har hon börjat strunta i skolan? Det är ju bara en termin kvar och hon har kommit så långt, varför anstränger hon sig inte nu plötsligt? Hoppas hon inte har börjat hänga med fel kompisar eller träffat en kille som har dåligt inflytande på henne. Lägger hon ner studierna nu så kommer resultaten inte att räcka till betyg så hon kommer in på juristutbdilningen." Och kansk, kanske, kanske om jag varit tillräckligt orolig och suttit och rättat en uppsats som jag hade kunnat sätta ett B- på men om den var skriven av en elev som jag vet kan, och brukar skriva A, så hade jag satt ett C istället för att väcka henne och skrämmas tillräckligt mycket för att få henne att orka med att prestera bra i en termin till. Med andra ord så tror jag att hon bara vill ditt bästa och att hon gör vad hon kan för att du ska göra så bra ifrån dig som möjligt resten av gymnasietiden. Ibland har man inte så många verktyg att ta till mer än att försöka ruska om eleverna och få dem att rycka upp sig ett tag till. Nu behövde kanske inte just du ruskas om men det visste kanske inte hon? Ta inte illa vid dig utan försök att se det som omtanke och kämpa på hela vägen "in i kaklet". 🤗 ## Comment 2 Author: Gimbergsson #1 Ja, kanske, jag har ingen aning. Det är så klart inte så att jag lägger skulden på henne att jag skrev ett C på denna uppsats utan det bara blev så och det ligger helt och fullt på mig. Men ett C är ju egentligen ingenting som är dåligt, det är väl mer sättet hon sa det på som gjorde mig lite putt. Men det är bara att kämpa vidare, som jag alltid gjort. Det jag känner mest är ju att hon vet att jag lätt lägger för mycket tid på skolan och inte tänker på mig själv tillräckligt, detta har hon även kommenterat tidigare: att det är okej att det inte går superbra jämt. Men helt plötsligt när jag väl stod där så funkade ju inte det längre. Hon måste ju såklart meddela mig om detta men jag tycker hon kunde varit mer peppande och sagt något i stil med att hon vet att man inte kan prestera bäst jämt men att jag säkert gör bättre ifrån mig nästa gång. Just nu känner jag mig mest nertryckt och känner mig rätt värdelös, precis som att jag inte kan prestera bra längre. ## Comment 3 Author: pyromanen Sen verkar det vara en utbrett "taktik" från många lärare att såhär års ligga lågt med betygen för att få stackars eleverna att gasa ännu mer istället för att känna sig nöjda, säkra och släppa taget lite.  Har sett detta så många gångar. Du vet du brukar få bättre betyg, du är bättre än C, så försök att inte lägga så mycket energi på att grämas över det.  Om det finns någon kontruktiv kritiv från lärarens sida du kan lära dig av, så försök ta till dig av det och se det som något positivt att du fick tillfälle att lära något...  Då har du blivit bättre av detta, inte sämre!