# Sambo som inte hjälper till Author: Anonym Jag vet att det är väldigt olika i olika förhållanden. Vi hjälps åt mycket med arbetet här hemma. Men det är ofta som om min sambo inte ser saker och ting, men han förväntar sig ändå att det är städat och diskat och säger ofta att det är så han vill att det ska vara. Men inte ställer han sig och diskar utan att jag behövt be honom om det. Eller dammsuga utan att jag ber om det. Ser han inte? Nu hade jag låtit bli att säga något om disken. Men så började tallrikarna ta slut, tänkte att han borde väl se det själv. Jag orkade inte ta disken, så tillslut så bad jag honom göra det. "Javisst det ska jag göra" sa han, man inget hände. Snart var allt porslin slut och han hade fortfarande inte diskat. Gnällde lite på honom om det och då ställde han sig och diskade ås att stället knappt blev fullt, så slutade han och gick därifrån. Jaha, tänkte jag, han behöver väl en paus. Men så hände inget mer den dagen. Nästa dag så påpekade jag att 'här behöver diskas'. 'Jag tar det sen', sa han då. 'Nej, för då ska du ha en kompis här sa jag'. Efter lite gnäll fram och tillbaka om tiden och planering så inser han att han måste diska med en gång för att hinna klart idag. Så diskar han återigen bara tills stället är nästan fullt och sen går han därifrån. Jag tänker att han kanske vill ta det i sin takt, tänker att jag drar iväg till stallet så får vi se om det är klart sen. När jag kommer hem är det såklart inte rört nån disk. Jag påpekar det och får till svar 'ja men det är så tråkigt'. Jösses? Vad fan tror han att jag tycker det är kul att diska? Det är sånt som bara måste göras. Efter lite gnäll diskar han nästan färdigt allt (jag står och torkar och plockar undan under tiden). Sen går han ut med hunden, så får jag diska klart resten... Men jösses? Fattar han inte att det måste diskas? Att någon måste göra det... och att jag diskar nästan varje dag i vanliga fall. ## Comment 1 Author: Anonym Dels låta det gå så långt att allt porslin tar slut. Och att det sedan ska ta 3 dagar från det att jag säger till tills han diskar... ## Comment 2 Author: Ikajo #0 Jag tycker du måste ta ett ordentligt snack med honom. Sätt er ner vid ett tillfälle som inte förekommits av bråk eller en liknande incident och så förklarar du för honom hur du upplever situationen och hur det får dig att känna. Berätta att du anser att det är vettigt att ni delar på uppgifterna och att du vill att han gör mer än vad han gör nu. Han är trots allt inte en tonåring som bor hemma hos sin mamma och du är inte hans hushållerska. Om han inte bättrar sig, ställ ultimatum, ställ krav, låt det få konsekvenser. Till exempel så kan du låta bli att laga mat till honom om han låter bli att diska (för jag misstänker att fördelningen ser ut som att det är du som fixar mat?) eller att du bara diskar din egen disk så får han hantera sin egen disk. Men framförallt kommunikation. Han måste få klart för sig hur du känner och vad du tycker och respektera att ni är två. ## Comment 3 Author: Anonym Problemet är att jag tycker att vi pratar om det. Och han är helt med på att man delar på jobbet. Men sen att komma till skott och göra, det är tydligen en helt annan femma. Åtminstone då det kommer till disken, för den är ju så tråkig.... Dammsugning kan jag få honom att hjälpa till med, fast jag måste påpeka att det måste göras. Även matlagning kan jag få honom att hjälpa till med, men även det måste påpekas att det behöver göras och jag måste påpeka att jag inte orkar det tillfället. ## Comment 4 Author: Ikajo Säg som det är, han säger en sak men gör en annan. Han säger att han tycker ni ska dela men i slutändan så delar ni inte på arbetet eftersom han smiter och väntar tills du gör det. Det enda du kan göra är att inte ge dig, han ska visa att han inte är 13år och fortfarande blir uppassad. Du är inte hans mamma och inte hans hushållerska, han ska kunna bidra till det gemensamma. Så sätt er ner ordentligt, beskriv dina känslor och säg som det är. Du tycker han smiter från ansvaret och att han inte gör det om du inte säger till och att du inte accepterar det. Ställ krav på honom! Han ska inte förvänta sig att du gör saker! ## Comment 5 Author: Anonym Dels så säger han att han gör en hel del, och det gör han...för att jag ber om det. Men jag skulle ju vilja att han gjorde mer på eget initiativ och att han även kunde avlasta med disken ibland, speciellt när han lagat mat eftersom han använder 1000byttor varje gång. Han är liksom inte så praktisk av sig. Men hur gör man rent praktiskt? Jag tänker tex så önskar jag att han ibland tog ansvaret för maten. Men då skulle vi få äta mitt i natten, han har noll koll på planering. Han kommer på att han ska laga mat när han redan är hungrig, och då är jag typ redan död. Om jag låter disken vara så blir ju allt smutsigt och jag behöver gå runt och må dåligt i flera dagar innan den blir något gjort. Som jag gjorde nu, jag lät bli att diska för jag tycker att han kan hjälpa till, och vi hade pratat om att han skulle hjälpa till (eller rättare sagt dra sitt trå till stacken). Men då blev det ju inte diskat. Och jag kan inte laga mat när det är överbelamrat i köket, jag tycker det är äckligt att stå och hantera mat bland smutsig disk. Men eftersom jag inte ville diska utan väntade på att han skulle göra det så fick ju han även laga mat (eftersom jag inte gör det när det står disk i drivor på bänken). Vilket gjorde att han hävdar att han lagar mat och därför inte ska behöva diska. Men problemet är att antingen så gör jag allt eller så ber jag honom ta hälften och då gör han inget, vilket gör att han tillslut står med allt i stora drivor (både matlagning och disk i drivor). Det blir ju ett sätt för honom att komma undan, och jag får mycket värre jobb än jag hade fått om jag gjort det från början. Men anledningen till att han hamnar där är ju för att han inte tar tag i det, hade han bara hållit undan disken så hade jag kunnat laga mat, och då hade jag tagit disken nästa gång. Men istället så skiter han i det, och då blir det så mycket större jobb för honom. ## Comment 6 Author: pyromanen Det låter som att han är med på att man delar på arbetet men inte med på att man delar på ansvaret. Kanske har han växt upp med att inte behöva ta ansvar utan att det räcker med att han "hjälper till" när någon ber honom. Om det är ett mönster som är inarbetat under hela livet är det nog inte så lätt att bryta, men självklart går det. Sålänge du tar ansvaret behöver han inte göra det. Så genom att fortsätta ta ansvaret och tjata och be honom delta medverkar du dessutom till att han inte behöver ta ansvar. Förslag: Prata lugnt och seriöst och kom fram till vilken nivå på disk och städ ni vill ha.  Kan ni hitta en nivå som båda tycker är OK är det första steg. Formulera det tydligt på ett papper. t.ex. "det ska diskas varje dag och alldrig stå kvar disk över natten". eller vad det nu är ni kommer fram till. Eller: Varje söndag ska det dammsugas och plockas si o så. När ni har kommit överens om nivån så delar ni jobbet i två delar för t.ex. en månad åt gången. Disken kanske är enbart din sambos ansvar hela oktober medans t.ex. dammsugning + tvätt är enbart ditt ansvar. Månaden efter byter ni.  Då vet han att du inte kommer diska, han får ta ansvaret. Och det är då viktigt att du inte tar ansvaret änddå. Det kanske kommer se hemskt ut men ta inte ansvar och börja påtala. Ha mycket tålamod och se den eventuella röran som en del i att han håller på o lär sig. Skulle det bli kaos och slut på rent så du inte kan laga mat eller verkligen inte trivs i ditt egna kök. Säg att oj, här kan inte jag laga mat och här trivs jag inte, jag åker bort till bästisen o lagar mat tillsammans med henne istället och låt allt vara och gnäll inte på att "vi kom överens" och så vidare för det vet han ju redan. Ge släpp en hel månad. ## Comment 7 Author: Ikajo Jag tycker väldigt mycket som att det känns som han smiter undan. Jag är själv inte samboende med någon så jag har aldrig upplevt din situation men jag tycker fortfarande att hans beteende låter väldigt tveksamt. Han gör inte sin del vilket orsakar att du gör det istället för annars blir det inte gjort, det låter väldigt mycket som det typiska jämställdhetsproblemet som många familjer tampas med. Pröva att göra upp ett schema för när vem av er gör vad och se till att komma överens om att om man lagar maten får man diska den och då på en gång, inte dagen därpå. Testa att införa någon form av straffsystem, om han inte diskar så måste han göra något annat, typ betala dig eller bjuda dig på något. Om straffsystemet gäller er båda två så har han bara sig själv att skylla när han inte gör sitt jobb. Fungerar inget av det här kan en tredje part ibland vara av hjälp, någon som kan medla mellan er och hjälpa kommunikationen framåt. För där finns det förmodligen brister någonstans. ## Comment 8 Author: Anonym Kommunikationen känns fungerande. Och vi veta båda var gränserna går och vi är överrens om hur vi vill ha det egentligen. Men jag gillar inte det där med schema, för säg att jag är trött på mitt pass, eller helt enkelt inte hemma för att det tog längre tid i stallet än beräknat. Då måste man ju fippla med att byta osv. Så det känns lite...svårt för mig. Jag tror att jag inte skulle fixa att gå efter schema. Har ju provat det innan jag blev sambo eftersom jag har lite neuropsykiatriska funktionshinder och vet att schema inte fungerat för mig.  Men jag är helt med på #6 vad du skriver, men det känns jäkligt svårt att få det att fungera i praktiken. Mest eftersom jag mår så dåligt när det är stökigt och odiskat, får problem med aptit och sömn och jag blir lätt hängig och grinig när det är rörigt hemma. Sen har jag nog även svårt att vet hur man delar arbetet hyfsat jämnt. Jag vet inte riktigt hur ofta vi tvättar för vi tvättar när tvättkorgen är typ full. Jag vet inte heller hur ofta vi dammsuger, för vi dammsuger när det börjar bli smutsigt. Jag vet dessutom att min sambo är lite sådär onödigt nitisk. Så hittar jag på att vi ska ha olika ansvarsområden. Då kan han nog vara nitisk på att inte hjälpa mig om jag behöver hjälp med något. Tex om mitt ansvar är tvätten, men så glömmer (eller inte hinner) jag att hänga tvätten innan jag åker iväg på träning och jag vet att jag inte kommer hinna det när jag kommer hem, då kan jag vilja be honom att hänga den maskinen tvätt (dvs jag har gjort allt med tvätten men ber honom om hjälp med en liten del - fortfarande jag som tar ansvar för att komma ihåg att det ska göras), men har vi då ansvarsområden så lovar jag att då hjälper han inte mig. Han hamnar lite på dagisnivå när man gör så. ## Comment 9 Author: Destany Jag har tröttnat på o tjata på min sambo så jag har helt enkelt gått ut i sexstrejk inget sex från han självmant hjälper till o ni kan tro att han gör saker;) ## Comment 10 Author: Anonym #9 Det tror jag skulle funka på min ;P ## Comment 11 Author: [Borttaget] Blir helt tokig på formuleringen "hjälpa till". Du har INTE det huvudsakliga ansvaret. Du ska INTE behöva delegera.  Det här är ett så otroligt vanligt problem. Kvinnor gör det mesta av arbetet hemma, och är det 50/50 så är det ofta så att det är tjejen som delar upp vad som ska göras = har överblick och huvudsakliga ansvaret. Det är inte okej. Du är inte hans mamma. Det är för fan bedrövligt.  Har han aldrig bott själv? Om han har det så har han uppenbarligen gjort hushållsarbetet själv en gång i tiden, och att det inte händer av sig självt nu är pga att han blivit van vid att någon annan tar det ansvaret. Sextrejka kanske kan vara en ide :P Oavsett så ska du inte tolerera det här. Jag hade rivit upp himmel och jord, om det var jag. ## Comment 12 Author: Emo Citerar från #11: **"Blir helt tokig på formuleringen "hjälpa till".** **Du har INTE det huvudsakliga ansvaret. Du ska INTE behöva delegera."** Bättre än så kan det inte sägas! Den enda människa man kan ändra på är sig själv. ## Comment 13 Author: Calcifer Jag skulle köpa papperstallrikar och låta han drunkna i sin egen disk om han inte ids diska. Så kan han äta så gott han kan utan porslin. ## Comment 14 Author: Emo #13 Varför det? Han kan väl köpa sina egna papperstallrikar! TS kan diska sin egen tallrik. Vad han äter på kan hon strunta i. Det är hans ansvar. ## Comment 15 Author: Calcifer #14 Ja? Jag sa inte att hon skulle köpa papperstallrikar till honom... ## Comment 16 Author: Anonym #14 Och om jag diskar min tallrik efter mig, så finns det ju sedan en tallrik till honom att äta på. Fattar inte riktigt den grejen. Det är liksom inte så att vi har var sina grejer i skåpen. #12 Jo, visst kan man bara ändra på sig själv. Så jag ska leva i missär och bli dålig för att jag inte kan få honom att ta ansvar? ## Comment 17 Author: Emo #16 Jag skrev inte att du skulle diska den **efter** dig! Diska innan du äter, så har du en ren tallrik, för det är när du **ska** äta som du behöver en ren tallrik. Du kan ändra på ditt sätt att vara, men du har tydligen inte lyckats ändra på hans sätt att vara. Då är det bättre att göra det man kan göra. Du skriver ju: "....för att jag inte kan få honom att ta ansvar?" Det var väl ändå hans föräldrars uppgift att fostra honom. ## Comment 18 Author: Calcifer Då slänger du ut honom. ## Comment 19 Author: Anonym #18 Ärligt talat så är jag jävligt trött på den kommentaren. Den kommentaren får man ofta både här inne och på relationer.ifokus. Tror du inte att jag älskar honom? Tror du verkligen att det finns den perfekta mannen som är suverän i alla tillfällen och som inte har brister? Ska man verkligen slänga ut sin kille för att han har vissa brister? När han är så gott som perfekt i övrigt och man älskar varandra? Ärligt talat, killen ifråga är inte farlig och han är inte elak, så det finns ingen anledning till att komma med sådana kommentarer. ## Comment 20 Author: Calcifer #19 Du sa själv "Så jag ska leva i missär och bli dålig för att jag inte kan få honom att ta ansvar?" och du har inte så många alternativ. Antingen tvingar du honom att ändra på sig - vilket han förmodligen aldrig kommer göra. Eller så accepterar du att du får leva smutsigt eller vara den som städar. Eller så slänger du ut honom. Vad vill du att vi ska göra? Hypnotisera din sambo till att börja diska oftare?! Du har fått en hel del konkreta råd men du har dissat allihopa, och ja då finns det inte många lösningar kvar förutom att slänga ut honom. Eller lära dig leva med stöket. Eller börja städa mer själv. ## Comment 21 Author: Anonym #17 Jaha, du menar så. Kan man ju iof göra. Kanske fungerar. Får väl ta och prova det om man kommer dithän igen. Nu var han faktiskt duktig och självmant!! diskade upp efter besöket vi hade igår (visst bara några glas och koppar, men ändå), nästan så jag funderade på om han läst den här tråden ;P Men hur lär man som förälder in ansvar? Jag tänker även till mina kommande barn. ## Comment 22 Author: Calcifer #22 Jag sa inte att du måste slänga ut din sambo. Jag sa att det bara finns ett fåtal alternativ. Du dissade direkt alternativet att fortsätta leva i en svinstia och eftersom det också är konstaterat att du inte kan vara hans morsa så finns det inte så mycket annat att göra. Du får välja nåt alternativ som passar, men ja, att slänga ut honom är också ett alternativ som existerar oavsett vad du tycker om det. \- Lev med det \- Var hans morsa och städa efter honom \- Hoppas på att han kommer magiskt förändra sig \- Släng ut honom Så många fler alternativ finns det inte. ## Comment 23 Author: Anonym #23 Du skrev: "Då slänger du ut honom" Det är i mina ögon ett konstaterande och inte ett sätt att tala om att det är ett av dom få alternativen. Jag tycker dessutom att det är tråkig attityd att anse att det bara finns så trångt med alternativ. I min värld så är det inte så svart/vitt att leva med en annan människa. Och i min värld är det ett tråkigt synsätt, och jag är trött på att få den kommentaren. Kanske hade varit annorlunda om du skrivit det på ett snyggt sätt. Men det gjorde du inte. Som sagt! Slutdiskuterat om det. Här ska ingen slängas ut och jag vill inte höra fler sådana kommentarer. Antingen kommer man med något vettigt som tillför diskussionen något eller så kan man låta bli att skriva! ## Comment 24 Author: Anonym #23 Nä kanske att det inte finns flera alternativ, antingen inte i din värld eller inte alls, men oavsett så går dom 3 första alternativen bra att diskutera väldigt mycket mer och vrida på fram och tillbaka. Det sista alternativet är onödig kommentar (speciellt när den kommer ensam som ett faktiskt påstående), eftersom det inte finns någon anledning att lämna honom. Man kan ju tänka på att sånt kan såra. Som sagt, livet är inte svart eller vitt. Det är svårt att leva ihop med andra människor, svårare för vissa än för andra. ## Comment 25 Author: Calcifer Vill du läsa in en massa strunt i mina ord är det på eget ansvar. Tjillevippen och lycka till... ## Comment 26 Author: Karmatarerskanise Anonym; tänk på språket och attityden ! Att du inte gillar förslagen folk kommer med är ingen anledning till att bli otrevlig. Gillar du inte förslagen är det bara att strunta i dom. ## Comment 27 Author: [Borttaget] Jag var lite som din sambo förr i tiden. Jag såg helt enkelt inte stök och disken lät jag stå tills jag var tvungen att göra den. Visst hade jag bott ensam, men storstädade då hellre än att hålla det rent med jämna mellanrum. Min sambo mådde dåligt av stöket och blev ofta den som tvingades städa. Som tur var slängde han inte ut mig :) i stället var han riktigt uppmuntrande när jag faktiskt hjälpte till. Vi kom överens om att jag skulle ta disken varje dag (jag jobbade inte så jag hade mer tid än honom). Efter ett tag blev det en vana att göra det. Sen la jag till lite städning för det var så kul att se honom bli så glad. Numera ser jag stöket lika bra som honom och städar gärna när jag ser att något behöver göras. Nu är jag mammaledig och städar i mån av tid, och vi hjälps åt båda två. Men vi behöver aldrig bråka om städningen längre. Det behöver ju faktiskt inte vara så att han inte vill hjälpa. Det var i alla fall inte så för mig. Jag ville helt enkelt inte göra det lika ofta som min sambo bara. Men med rätt uppmuntran från honom blev det en positiv sak att städa och jag började uppskatta det på ett annat sätt. Så det är mitt tips :) Berätta hur viktigt det är för dig och var positivt inställd till vad han gör istället för att fokusera på vad han inte gör. Jag behövde aldrig hjälpa till när jag växte upp (mina föräldrar var underbara men de curlade gärna, en björntjänst jag inte kommer göra mina barn). Det kunde bli ganska stökigt ibland, så jag är van vid att grejer ligger framme och att det finns en och annan dammtuss i hörnen. Därför var det inte en stor grej för mig. Men bor man ihop med någon som vill ha det städat hela tiden får man helt enkelt rätta sig till det och göra sitt bästa :) ## Comment 28 Author: Anonym #27 Jag upplever inte mig som otrevlig eller ovårdat språk någonstans, inte heller nu när jag läser mina inlägg igen. Däremot så upplevde jag att jag sa ifrån när jag fick en tyken och väldigt onödig kommentar. #28 Kul att höra det ur det andra perspektivet, det ger en annan infallsvinkel på det hela. Jag försöker verkligen att uppmuntra när han gör saker, både när han gör det jag bett honom om och när han gör saker på eget initiativ.  Men det känns lite som om det lätt blir 'tack för hjälpen' och då känns det som om jag förtydligar att det är mitt ansvar och att han hjälper mig, vilket jag absolut inte tycker. Jag försöker att säga sånt som 'vad fint det blev' eller 'å vad glad jag är att du gjort så fint' osv.  Han kommer från en mor som gjort ALLT åt honom. Han har aldrig ens varit närvarande när hon lagat mat, aldrig hjälpt till mer än när han blivit ombedd att göra det. Och dom har alltid haft diskmaskin. Visst har han bott utan flickvän, men inte särskilt mycket och då såg det ut som...ptja...svinstia. Tills han äntligen fick storstädat eller att mamma kom och städade. Sen har han haft flickvänner väldigt mycket hela tiden, som han bott ihop med. ## Comment 29 Author: Karmatarerskanise 29 jag raderade ditt inlägg 22 eftersom det var väldigt otrevligt och dessutom använde du svordomar. ## Comment 30 Author: Anonym #30 Fy fan vad tråkigt att man inte får säga ifrån när man blir påhoppad med saker man inte vill ha med i sin tråd. Fy vad besviken jag blir. Näää... jag ser inte att jag har betett mig illa på något vis, så riktigt tråkigt att man inte får säga ifrån. ## Comment 31 Author: Calcifer Jag har dock inte hoppat på dig... ## Comment 32 Author: Anonym #32 För mig är det ett påhopp. Ett onödigt burdust och klumpigt sätt att uttrycka sig på. Otroligt sårande. ## Comment 33 Author: Calcifer #33 Att svara på en fråga med ett fullt möjligt alternativ, menar du? Nåja. ## Comment 34 Author: Karmatarerskanise 31 det är skillnad på att säga ifrån och att bryta mot regler som du gjorde i ditt inlägg. Har du frågor kring det är du välkommen att skicka pm. ## Comment 35 Author: [Borttaget] Diska bara det du ska använda:) ska du ha en tallrik så diska en åt dig själv och sätt dig och ät:) ## Comment 36 Author: Mimmi Mus Instämmer med Månen. Bli en fullblodsegoist som inte bryr sig om vad han gör och inte gör. Ät ute så mycket du kan och diska bara efter dig själv direkt när du har ätit/druckit. Tvätta och häng bara din egen tvätt, plocka bara fram frukost till dig själv och om du måste fixa mat - köp färdigportioner åt dig själv och värm i micron. Inte för att jag tror att det hjälper i längden - de här männen brukar sällan ändra på sig. Jag skulle aldrig stå ut. ## Comment 37 Author: [Borttaget] Aa fast diska bara direkt innan du ska äta för annars kommer han ta din diskade disk. Ja ego ska du bli för annars lär han sig inte ## Comment 38 Author: Sallyho När jag bodde själv hade jag ordning och reda, det var rent och snyggt, i mitt hem luktade det såpa, och dammråttorna hade emigrerat. Nu är jag sambo, och mitt hem ser liksom ut,. Allt är tvärt om, nästan. Ibland känns den välkända, goda, doften av såpa, jag tror jag vet var saker ligger, men har oftast fel när det kommer till kritan. Tvätt finns och den ligger där otvättad.Allt är liksom tvärt om, på ett sätt. Det är inte riktigt som jag vill ha det. Jag har varit och är jättefrustrerad, men jag måste sänka mina krav. Det spelar ingen roll att bli arg. Han "hjälper till" när han tycker att det är dax; det ser tillräckligt förjävligt ut, han får inspiration. Visst förekommer diskussioner men jag känner i diskussionen att ordning och reda, ett skinande hem går inte att uppnå, om vi skall vara två om det. Jag kan få mitt hem att se ut och vara så som jag vill ha det om jag gör allt, och det vill jag inte. Jag är ingen piga. Och där är vi, där står vi och stampar. Jag får väl acceptera det ettag till. ## Comment 39 Author: Thaeri Alltså, jag blir så sur när någon använder frasen "hjälpa till" om partners! Man är väl två vuxna personer om ett hem? Så varför ska man se på sin partners förmåga att bidra som på ett barns? ## Comment 40 Author: [Borttaget] Min sambo har bott själv och klarat av både matlagning, städning och tvättning. MEN han gör det inte på MITT sätt när jag känner att det ska göras. Vi pratar mycket om det här med städning och han förstår att han ska göra samma saker men han har åsikter på när det ska göras. Jag har fått lära mig att både vänta in honom samt att om jag vill ha saker gjorda bums och på ett visst sätt så är det jag som gör det. Han gör saker väldigt ordentligt när han väl gör det men han ser inte smutsen på samma sätt som jag. Vi har dock börjat komma in i en gyllene medelväg där jag förstår honom och han förstår mig.  Sen är diskmaskin en himla bra grej när man är 1 eller 2 stycken hemma som inte tycker det är värst kul att diska. 🤪 Jag tror att man måste prata och pröva ut sätt som båda är okej med. Det ska kännas bra för båda två. ## Comment 41 Author: Anonym #40 För att man båda hjälps åt normalt sett. Och den ena inte tar sin andel så innebär det att den inte hjälper till. Det byter att båda inte hjälper till för att få ordning. Jag ser det inte som att "han hjälper mig" utan som att men hjälper varandra. När han inte hjälper till så är det bara jag som hjälper honom med att få ordning. För jag kan inte i ett samboende bara hjälpa mig själv, bara städa för mig själv. Så om jag gör allt, så innebär det att jag hjälper honom. Om vi båda jobbar för att få det fint så innebär det att vi hjälps åt med sysslorna. ## Comment 42 Author: Thaeri #42, i min värld är det en fruktansvärd skillnad på att hjälpa till och att ta sitt ansvar. Att hjälpa till något man gör för att vara snäll, för att avlasta någon vars ansvar det är att göra något. Något extra liksom, och som man - för att vara krass - kan plocka pluspoäng på. Att dela på ansvaret för något är annorlunda, att göra sin del är normaltillståndet, och man plockar inte pluspoäng på det hela, utan tvärtom så handlar det om minuspoäng om man _inte_ gör det. Det innebär också att _båda_ faktiskt tar det ansvaret, så att inte den ena blir projektledare och den andra gör som den blir tillsagd.