# Hur var ditt självförtroende? Author: Karmatarerskanise Hur var ditt självförtroende i tonåren? Det är ju mycket som händer både i kroppen och knoppen när man är tonåring. Ibland kan det blir väldigt jobbigt. ## Comment 1 Author: pyromanen Bra när det gällde skolan, prestationer och teoretiska kunskaper.  Eländigt när det gällde utseende. ## Comment 2 Author: citytjejen Det var dåligt i hela tonåren, på alla sätt! Speciellt vad gällde utseendet. Då trodde jag att det alltid skulle vara så illa, men det ändrades ju tack och lov! ## Comment 3 Author: [Borttaget] Fruktansvärt dåligt. Så dåligt att jag inte fick några vänner för jag drog mig undan eftersom jag var en så tråkig person att ingen kunde tycka om mig.  Det är bättre nu, men fortfarande hyfsat dåligt. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Är fortfarande tonåring, men väldigt dåligt. Har nästan inget självförtroende haha. ## Comment 5 Author: Intehärutandär Hade varken självförtroende eller självkänsla, tyvärr. Den kom på gymnasiet, då jag fick ta mer ansvar och flyttade hemifrån. ## Comment 6 Author: Razzora Självförtroendet var nere i botten. Men tack vare mina kompisar så kunde jag få upp självförtroendet ibland. Var nog ganska bråkig för att just kompensera lite av självförtroendet.  Tror att jag i gymnasiet började acceptera vem jag själv var. Att mitt utseende var som det var och att jag fick så att säga "stå ut" med det. ## Comment 7 Author: oh-la jag har tack och lov alltid haft ett bra självförtroende, även under tonåren. ## Comment 8 Author: Karmatarerskanise Själv hade jag fruktansvärt dåligt självförtroende. Tyckte jag var ful på alla sätt och vis. Mådde riktigt dåligt och grät varje kväll för att jag trodde att jag var så hemskt ful. Idag när jag tittar på foton och tänker tillbaka blir jag ledsen över att jag inte förstod att jag inte var ful. Att jag mådde så dåligt över ingenting. ## Comment 9 Author: Portie Hade väldigt dåligt självförtroende, beror nog mycket på att jag blev mobbad nästan konstant till 5an-6an ungefär, sen fortsatte det lite smått i högstadiet. Fick höra att jag var ful, konstig och töntig. Tyckte själv att jag var väldigt fet fast att jag inte var det, vägde inte alls mycket men ändå så åt jag inte särskilt mycket i skolan. Tyckte även att jag var ful, tillslut tror man ju tyvärr på vad andra säger. Hatade verkligen min klass och att bli behandlad av skit av såkallade kompisar (som var med en bara när det passade dom och när dom inte hade någon annan att gå till i närheten) men hade i alla fall 4 vänner jag brukade vara med, två från klassen och två från en parallellklass, vi umgicks mer och mer och blev riktigt bra vänner. Har varit extremt deppad till och från sen ca 12 års åldern (hände rätt mycket i livet då), men det blev bättre när jag började gymnasiet och fick nya vänner. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Otroligt dåligt då det gällde hur jag presterade i skolan. Jag kämpade alltid så mycket medans andra bara behövde läsa litegrann och så fick de jättebra vitsord. Deprimerande... Nu har jag dock fått mycket bättre självförtroende då det kommer till den biten och jag har kämpat så pass mycket att jag kommer att få dubbelexamen. Jag har dessutom två jobb, går i skolan och arbetar för Röda Korset just nu så jag är väldigt stolt över mig själv. Annars så har mitt självförtroende gällande utseendet varit upp och ner. Men utseendet är nu banne mig i inte viktigt. Jag är så trött på killar som stöter på mig bara för att de tycker att jag är fin att se på. Allt som jag har åstadkommit faller liksom i skymundan och jag känner mig tom och värdelös då de bara ser mitt utseende. Jag vill bara sparka till dem då de hela tiden kommenterar mitt utseende och bryr sig knappt om det jag har att säga. Min nuvarande kille ska jämt prata om mitt utseende och hur fin han tycker att jag är. Visst, det är väl fint.. men det känns som det är det enda han bryr sig om och det får mitt självförtroende att gå neråt. Är utseendet det enda som är något värt hos mig? Var kommer min personlighet in i bilden? Usch, deprimerande... ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag är i tonåren fortfarande för 16 räknas väl som tonåren? Iallafall så är mitt självförtroende fruktansvärt dåligt och varit det ända sen jag var liten ## Comment 12 Author: [Borttaget] Fruktansvärt. Visst inte om att jag hade social fobi då men inget i skolan eller utanför hemmet funkade för mig. Jag kände mig hemsk, fel och ful på alla sätt. Men nu när jag vet vad det är och förstår mig själv bättre så har självförtroendet ökat markant. 🙂 ## Comment 13 Author: Karmatarerskanise 11 efter som 16 slutar på "ton" är det tonåren. Det är det hela vägen fran till nitTON. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Ibland dåligt,ibland helt ok. Jag skämdes mycket för mina utåtstående öron, men ju äldre jag blev desto mindre skämdes jag. Ibland tyckte jag att jag var ful, ibland kände jag mig rätt ok. Vad gäller prestationer i skolan hade jag alltid bra självförtroende, men tyckte det var jobbigt ibland att folk kommenterade mina betyg. Haha det låter väl knäppt, men det var jobbigt att vara "plugghästen" trots att jag inte pluggade mer än nån annan. ## Comment 15 Author: -Idaoh- har alltid haft jätte bra självförtroende :) ## Comment 16 Author: JossanH Har varit upp och ner. Vissa perioder var jag glad över att vara jag. Är social, lätt för att få vänner och hade faktiskt ett par killar som var kär i mig genom hela högstadiet. Men så letade man fel.. Och ibland räknades inte felen och ibland räknades bara felen. Jag hade en period då jag skar mig själv, men som tur var inget som lämnat några djupa ärr. Över lag mådde jag nog rätt bra. ## Comment 17 Author: Cazzos Är tonåring nu men mitt självförtroende är på topp, vissa dagar är självklart sämre än andra men annars är det ganska bra 👍 Däremot är självkänslan sämre än mitt självförtroende, men jag tycker att självförtroendet kväver självkänslan så man tänker inte på det 😃 ## Comment 18 Author: monstermash När jag var 13-16 hade jag fruktansvärt dåligt självförtroende och självkänsla. Idag är jag 18 år och har väldigt bra självförtroende, självkänslan är inte riktigt på samma nivå men det funkar hel klart. :) ## Comment 19 Author: Sashapasha Jag hade uselt självförtroende och usel självkänsla hela tonnåren! När jag var 19 fick jag mitt första heltidsjobb på ett café, och då lärde jag mig otroligt mycket om min egna förmåga och hur man hanterar människor. Därefter ju mer social jag blev och bekräftelse jag fick så ökade självförtroendet och självkänslan! Det kan ju tilläggas att jag skelade och hade acnebesvär vilket inte var en ego boost direkt som känslig tonnåring. ;) Hyn är väll inte perfekt nu heller men det skiter jag i! Fan vad härligt det är att växa upp! ## Comment 20 Author: Ratzo Är inte tonåring än. Men antar att det kommer vara lika skitdåligt som nu. ## Comment 21 Author: hulahulla Det var fruktansvärt. Riktigt botten verkligen. Jag hamnade i verkligheten kändes det som när jag började på högstadiet. Jag utvecklade social fobi, panikångest o gud vet vad. Hade fullt med acne, glasögon, tandställning, var mkt längre än alla andra o väääldigt smal. Blev retad osv. Kände inte direkt att jag passade in bland resten :P Har verkligen kämpat med självkänslan o självförtroendet, o det är avsevärt bättre idag! Mitt recept till bättre självförtroende är utmaning, utmaning, utmaning. Utsätta sig för det som är svårt/jobbigt, men inte för svårt. Ta det i etapper :) Men det är väl så KBT fungerar.. ## Comment 22 Author: [Borttaget] Hade väldigt dåligt både självförtroende och självkänsla och har det fortfarande. (är 21 nu) ## Comment 23 Author: LLLINN Är 16 nu och har 9 av 10 dagar jättebra självförtroende vad gäller mitt utseende, samma sak med min personlighet/mina prestationer. Känner även att min självkänsla är väldigt bra, iallafall senaste 3 åren. Har aldrig brytt mig om vad andra säger/tycker! Har fått otroligt mycket uppmuntran av min mamma under min uppväxt i allt jag gjort så tror det beror delvis på det :) ## Comment 24 Author: LinaLj Mitt utseende gav mig inte jätte bra självförtroende, men jag tänkte väldigt sällan på det. Var inte så intresserad av kläder, smink, killar osv. Däremot så hade jag väldigt bra självförtroende när det kom till studier och "hjärnaktivering" av olika slag och praktiskt arbete. Fick alltid en kick när man fick tillbaka ett arbete eller fick betyg.  Jag tror tonåren är lättare om man har någonting som man gillar och som man känner att man är bra på. Det spelar egentligen ingen roll vad det är, bara man har en liten tillflyktsort. ## Comment 25 Author: [Borttaget] Kortfattat: Åt h\*vete ## Comment 26 Author: Peak303 Lämnar tonåren om ca. 2 månader.. De senaste åren har varit som #25 uttrycker sig, år h-te.  Både med tanke på mitt utseende och sen med tanke på mina svårigheter. Mycket av det hänger på att jag sällan får höra hur duktig jag är eller att jag ser bra ut. Kände mig duktig när jag höll på med friidrotten då jag fick en hel del beröm från både tränings kompisar och tränarna. Ångrar än idag att jag gav upp efter mina 7 år.. Men skolan tog för mycket.. ## Comment 27 Author: Mirinda Skulle kunna kopiera #1´s kommentar. Det var exakt så för mig med. Kan tillägga att jag hade mycket bra självförtroende hemma med familjen och betedde mig väldigt vuxet där. Man har ofta olika "roller" i tonåren som man kliver i och ur, beroende på situation och sällskap. Och då kan självförtroendet variera mycket. ## Comment 28 Author: obstitant Förresten, jag svarade nog fel. Mitt självförtroende var ok. Jag visste att jag var smart, bra på att skriva, och jag tvekade inte att ge mig i kast med saker jag ville göra. Att vara duktig i skolan ansågs iofs som töntigt där jag växte upp, men någonstans visste jag nog att det skulle vara användbart när jag kom därifrån och ut i livet. Däremot hade jag en riktigt, riktigt usel självkänsla. Jag tyckte jag var sämre än alla andra och inte värd just någonting. ## Comment 29 Author: [Borttaget] För det mesta bra, men var lite osäker på vissa saker. Har aldrig haft problem med min kropp dock eller prestation i skolan🙂  När jag var riktigt ung (ca 13 år) var det så dåligt att när en kille i skolan kallade mig söt så trodde jag att han drev med mig... Nu när jag tänker efter borde jag haft superbra självkänsla för jag hade jättemånga beundrare under skoltiden - betydligt fler än mina kompisar som jag var så avundsjuk på! Ändå tog jag inte det till mig, utan mådde dåligt i perioder över mitt utseende eller för jag var ganska blyg, som en typisk tonåring. ## Comment 30 Author: [Borttaget] Det är långt väldigt lågt ## Comment 31 Author: Jojaton #29 Bara undrar, du säger att du inte hade problem med din kropp men mådde dåligt över ditt utseende, hur menar du då? :) ## Comment 32 Author: [Borttaget] #31 Ansiktsdrag, hår, etc... Hade helt frizzy hår innan det blev lockigt och en kille i klassen i grundskolan brukade skämta om det. :/ ## Comment 33 Author: nadilda Jag är 15 år nu så är ju mitt i tonåren. Och jag måste nog säga att jag har rätt så bra självförtroende, det går rätt så bra i skolan, jag har massa kompisar och är väldigt oblyg, jag är inte super nöjd med mitt utseende men å andra sidan så gråter jag knappast över det heller! Jag lever faktiskt ett liv som jag älskar att leva! Om det är något som jag verkligen skulle vilja ändra så är det att jag är trött på att vara singel. Jag har bra självförtroende i skolan, tar gärna för mig och deltar i diskussioner. Jag vet att jag har kompisar att umgås med när jag vill. Jag har aldrig varken rökt eller druckit, och är stolt över det! Jag är nöjd med den jag är helt enkelt! ## Comment 34 Author: Mirinda Nadilda! Jag blir superglad när jag läser ditt inlägg. Att alla tonåringar (läs: tjejer) är utseendefixerade, grubblande och har dåligt självförtroende, samt är blivande anorektiker är en myt. Det är du ett levande bevis på. Visst har man mycket funderingar i den åldern. Men det är ju det som också gör tonåringar så härligt ifrågasättande och ger dem förmåga att genomskåda vuxenvärlden. Och ur ifrågasättandet föds nya friska idéer. ## Comment 35 Author: nadilda #34 :D Ja, jag är ju absolut inte unik heller! Jag tycker det känns som de flesta personer i min umgängeskrets har rätt så bra självförtroende. ## Comment 36 Author: Gimbergsson Jag har aldrig haft riktigt dåligt självförtroende men i högstadiet gick det väl upp och ner, aldrig så dåligt att jag skadat mig själv men så pass dåligt att jag fallit för grupptryck till exempel. Sedan jag började gymnasiet har självförtroendet bara gått uppåt (såklart känns det sämre vissa dagar men i det stora hela så har det bara blivit bättre). Nu är jag 18 och trivs otroligt bra med mig själv, både med mina styrkor och svagheter. Det viktigaste är väl ändå att jag vet att jag är värdefull och att ingen har rätt att trycka ner mig på något sätt. :) ## Comment 37 Author: Jetaime Jag skulle säga att det var fruktansvärt dåligt. Det är absolut inte bra nu, men betydligt bättre än då. ## Comment 38 Author: Josefinaaa Mitt självförtroende är fruktansvärt dåligt :( ## Comment 39 Author: [Borttaget] Jag är 17 år och mitt självförtoende kunde varit bättre, men samtidigt kunde det också varit sämre ;) utan mina vänner hade nog mitt självförtroendet varit på 0. Men med dem känner jag mig älskad och behövd :3