# Obsession Author: Anonym Jag träffade en kille från ett annat land för några månader sedan. Vi umgicks och hade väldigt trevligt i ett par månader. Jag visste dock att han var ingen för mig. Det skulle aldrig fungera då vi bodde i olika länder. Jag visste det och han visste det men vi valde att inte göra något åt det, även om jag gång på gång försökte tala om det, men han ville inte tänka på det. Verkligheten kom emot oss och vi beslöt oss för att inte bli tillsammans den dagen han skjutsade mig till flygplatsen. Det gjorde ont men jag hade också förväntat mig det här. Det är väl inte vanligt att "göra slut" då allt fungerar och man vill ha varandra? Nåja, då jag kom hem så snackade vi med varandra via skype och beslöt oss för att försöka ändå. Både jag och han fick upp hoppet, men nu efter två månader så känns det som allt har runnit ut i sanden. Han skriver sällan till mig och jag skriver sällan till honom. Tanken på att ha förlorat honom gör ju ont. Jag vet att det skulle göra mer ont då den dagen kommer då han har hittat någon annan.  Det fungerar dock inte att hålla kontakten via i-net för oss. Han är inte så duktig på att skriva då han har dyslexi och han skriver bara några ord åt gången. Jag kan skriva långa texter men även jag har slutat med det. Han är dessutom väldigt upptagen med sitt och jag med mitt. Så det finns liksom inte så mycket att jobba på, även om jag vet att irl så fungerar vi bra tillsammans och har alltid en massa att prata om. Nu undrar jag om det kanske är bäst att man avslutar allt och bara raderar honom ur mitt liv. Jag vet inte vad jag ville med det här inlägget... Det är min hjärna som kan inte sluta tänka på det här. Det känns som en sorts "obession." En liknelse kan också vara som då en irriterande fluga alltid ska komma och störa en då man sover. Man orkar inte gå och hämta flugsmättan för att göra sig av med irritationsmomentet, istället ligger man där och hoppas att det försvinner av sig själv, vilket inte lär hända om man inte gör något åt saken. Det är kanske en konstig liknelse men det känns så just nu. Borde jag bara försöka avsluta det hela? Det känns som om jag kan skydda mig från onödig smärta då. Jag vet dock inte om det lär bli så lätt att avsluta det då jag har försökt tidigare men han har fått mig att tänka om..Men jag orkar snart inte längre. Vad skulle ni ha gjort? ## Comment 1 Author: Medda Förstår att det känns jobbigt och det är verkligen inte lätt med långdistans. Själv har jag haft två långdistans förhållanden, varav ena mycket lik den du beskriver.  Fast på den tiden fanns det inte internet o skype så vi ringdes och skrev brev (ja så länge sen var det hahah). Efter ett tag kom breven inte lika ofta och samtalen var för dyra, så till sist rann det ut i sanden.  Det andra förhållandet var vi båda i Sverige, fast jag i Stockholm och han i Skåne. Vi lärde känna varandra när båda var på semester och träffades då och då när vi kom tillbaka till Sverige. Efter nio månader flyttade jag ner till honom i Skåne. Man lär inte känna varandra riktigt vid ett långdistans förhållande, så efter den sista svor jag att aldrig mer ha ett långdistans.  Du får känna efter själv vad du vill med detta förhållande. Vad ger det dig och hur mår du av det? Är det något som förgyller din vardag, tillför det något positivt eller gör mest bara ont.  Lycka till =) ## Comment 2 Author: Anonym #1 Om han ändå skulle bott i samma land så skulle det inte varit några större problem. Tyvärr bor han väldigt långt borta så det blir knepigt. Jag har haft ett långdistansförhållande förut och det gick mer än utmärkt i över 3 år innan vi flyttade ihop. Men det var annorlunda för under den tid vi inte bodde ihop så skrev vi varje dag till varandra. Vi kunde inte vara utan där kontakten, den var livsviktig för oss båda. Det känns inte likadant med den här killen. Det kan gå flera dagar och ibland en vecka innan vi hör av oss. Det känns inte ens som vi är tillsammans. Det känns som om jag är singel. Ändå kan jag inte låta honom gå men om jag inte gör det så kommer jag att bli sårad, det känner jag. Då han och jag väl talar med varandra så sårar vi ju ändå varandra. Då han inte orkar skriva något blir jag sårad. Jag försöker men han inte han. Jag vill bara sätta mig ner och gråta. Jag orkar inte. Så just nu förgyller vi inte varandras vardagar alls. Det blir bara jobbigt och jag går och mår illa nu som då. Eller visst försöker han ju. Då jag har försökt avsluta det så drar han mig tillbaka. Så jag blir väldigt förvirrad då han bara försöker då han håller på att förlora mig helt. Jag tror nog det bästa vore att avsluta det för det finns ingen chans till att någon skulle flytta från sitt hemland. Det finns ingen framtid för oss tillsammans. ## Comment 3 Author: Medda Det är inte ovanligt att han drar dig tillbaka när du väl försöker backa, det är ett vanligt fenomen och det gör en bara mer förvirrad.  Kanske det är mer "ensamheten" som inte riktig gör att du våga släppa helt? För mig var det så, då hade jag en pojkvän. Dock inte för att jag mådde så bra av det. ## Comment 4 Author: Anonym #3 Jag avslutade det nu och jag trodde han fattade att det var ett hejdå men sen fick jag ett textmeddelande av honom. Så nu är jag tillbaka i smeten igen. Jag vågade släppa taget men då han nu visar att han vill ha mig vilket jag har velat att han ska försöka visa bättre, så då faller jag igen. Han började planera en resa för att komma och hälsa på nu för han blev orolig. Jag fick också skypa med honom och se hans ansikte. Då smälte jag direkt för hans ansikte uttrycker så mycket känslor som han annars inte kan uttrycka via text. Ett samtal och jag mår bättre. Om han ändå kunde prata med mig minst en gång i veckan så skulle jag inte vara så osäker och vilja göra slut hela tiden.. Men jag vet ännu inte riktigt om vi är tillsammans eller inte. ## Comment 5 Author: Medda Åhh de vet verkligen hur de ska dra tillbaka en 💔 Men tror du det sker en förändring i längden? ## Comment 6 Author: Anonym #5 Jag vet inte. Vi hade dock lite "cybersex" för första gången och då kom alla gamla känslor tillbaka och jag mådde så bra efteråt. Det kändes bara så fint och som om vi hittade tillbaka till varandra. Jag vet dock inte hur länge det håller. Vi har inte haft någon kontakt idag och det känns lite trist. Jag hoppas att det inte blir som förut igen...  Men jag kan säkert leva på det där en vecka utan att behöva höra av honom innan dess. Jag måste dock få lite bekräftelse, åtminstone en gång i veckan, för att jag inte ska bli för osäker. Då överlever jag. Jag borde säga det till honom om han nu så gärna vill ha mig kvar. Jag tror jag måste bli bättre på att kommunicera med honom hur jag känner det istället för att bara överraska honom med att nu känns det inte bra och nu vill jag att det ska vara slut.. Kan ju inte vara kul för honom precis. Ah, jobbigt med distansförhållande. Jag önskar att vi bodde närmare varandra så skulle det ju inte vara några problem. ## Comment 7 Author: Mabrotnosh Kan bara säga ta dig ur det. Det gör ont som satan men om du ska må bra utan att oroa dig eller känna dig osidosatt så är det nog vad som krävs. Om man båda vill något så skulle det ske. Men det är tyvärr bara en som vill det mer än den andra. ## Comment 8 Author: Anonym #7 Mm, jag vet bara inte riktigt hur jag ska göra. För han verkar ju inte vilja ge upp om mig i första taget. DÅ mste han ju vilja lite mer än mig som var villig att avsluta allt, eller? ## Comment 9 Author: Mabrotnosh Man vill alltid ha det man snart kommer förlora. När man sedan har det tar man det förgivet Jag var tillsammans med en man från utlandet och vi träffades två gånger om året och pratade varje dag. Vi bråkade ofta och vi gjorde slut många gånger eller så lovade vi på bättring. Men någon bättring blev det inte och när han nästan färlorade mig grät han och höll på. Detta på gick i fem år tills jag till slut träffade min nuvarande sambo och gick för gått. Om jag ska vara ärlig så måste jag säga att dessa fem åren var slöseri på tid men jag blev bra på engelska. ## Comment 10 Author: Anonym #9 Får se hur länge jag håller ut då. Det har bara pågått ett par månader. Jag ser dock ingen framtid tillsammans med honom vilket gör ont i mig. Men det måste väl dö ut på egen hand, utan att jag försöker göra något för att förändra situationen... =/ ## Comment 11 Author: Anonym Nu bestämde han sig för att åka iväg och träffa mig! Han frågade mig om jag hade några planer för helgen vilket jag inte hade och så frågade han om han kunde komma över. Bara sådär helt plötsligt! Han ska ta bilen över till Sverige. Det skulle ta honom ca 20 timmar eller lite mera. Han har packat bilen och ska börja åka iväg snart. Jag måste börja åka imorgon och boka båten över till Sverige. Det här är ju helt otroligt. Nu har jag fjärilar i magen! Jag kan knappt fatta att det här händer. Han ville dock se mig så snabbt som möjligt för han saknar mig och ville inte vänta längre. Hur fint är inte det? Ojoj, jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det här är också lite "Bittersweet" för jag är nu och hälsar på släkten som jag bara ser en gång i året. Jag har ännu inte fått umgås med min bror så han lär ju bli väldigt ledsen. Men jag lär nog inte få så många chanser att få se just den här killen så jag måste ju bara åka. Synd att timingen va lite dålig. Bittersweet indeed. Men vad gör man? ## Comment 12 Author: Medda Vad synd att det blev så dålig timing. Hoppas det löser sig för dig, försök att se vad det är du vill och om du i slutändan mår bra av detta förhållande. ## Comment 13 Author: Mabrotnosh Kan bara säga att du troligtvis kommer må piss när han åkt hem och att allt kommer bli precis som det var innan. Bill inte vara negativ och pessimistisk men troligtvis så kommer du gråta floder och du kommer må extremt dåligt och varje gång ni pratar så kommer du bli super glad och när ni inte pratar kommer du ha en klump i magen. ## Comment 14 Author: Anonym #12 & 13 Jag tror jag fullständigt föll för honom den här gången. Han var så underbar under hela resan. Jag mår inte dåligt nu och jag gråter inte men jag känner mig orolig. Jag kan tydligen inte få in i mitt huvud att han faktiskt vill ha mig. Jag blev också orolig då jag fick veta att han ännu håller kontakten med sitt ex. De träffas typ en gång i veckan. Hon hjälper honom med att shoppa kläder samt hjälper honom lite med cv:n. Han hjälper också henne. Grejen är väl att hon hatar mig som pesten och han vågade inte berätta åt henne att han åkte för att träffa mig.. Hon vet inte att vi håller ännu kontakten med varandra och att vi är i princip ihop. Vad ska man tro om det? Han skulle heller aldrig våga ge mig sin telefon för han tycker det känns obekvämt och trodde att jag var likadan med min telefon men det är jag inte. Hela grejen gjorde mig fundersam. Sen då han visade bilder på sin telefon så märkte jag att han hade tagit bort bilderna på mig. Då började jag må dåligt. Jag fick dålig vibbar. Kanske han tog bort dem för att han ville inte att sitt ex skulle se dem av misstag? Han berättade att hon hade blivit arg då hon hade sett att jag hade textat honom.. Vi var sen och besökte en del av min släkt och han var så underbar. De föll för honom direkt. Det var jättefint att se. Direkt det skulle tas bilder på oss så var han bara: Just don't put up the pictures on facebook. Det här fick mig att må ännu mer dåligt. Vad döljer han för mig? Jag älskar den här killen och jag har nog fallit för honom nu. Jag vill ta hand om honom och jag är villig att flytta till honom om allt går som det ska. Jag skulle kunna göra allt för honom. Jag sa dock att han måste välja mellan sitt ex eller mig. Jag klarar inte av att han är vän med henne då hon inte vet ens om att han och jag är tillsammans. Det känns jobbigt, speciellt då jag fick veta att de hade haft sex då han och jag hade bestämt oss för att det inte skulle fungera. Är jag fullständigt orimlig som ber honom att välja mellan henne och mig? Nå, han sa att han skulle avsluta allt med henne sen då hon kom hem från sin semester. Han hade dock önskat att jag hade gått med på att vänta ett år för de hade tydligen kommit överens om att vänta minst ett år innan de blev tillsammans med någon annan. Men det klarar jag inte av då jag redan är så osäker. Tydligen så har min osäkerhet varit berättigad hela tiden... Varför måste jag falla för den kille som verkar bry sig mer om sitt ex än mig? ## Comment 15 Author: Anonym Jepps, börjar bli tokig här. Det gör ont i mig. Jag vet inte hur jag ska klara mig... Jag tror inte att han älskar mig lika mycket som jag älskar honom. Även fast han tog sig ända hit för att träffa mig så kan jag inte tro på att han älskar mig. Då vi ska tala med varandra via i-net så går det bara inte. Han är väldigt frånvarande. Jag kanske överanalyserar för mycket men jag vet inte vad jag ska tro mera. Jag vet dock att han skrev mycket mera förut med mig och med sitt ex så diskuterade han mycket med... Han textade också en hel del till sin vän som är en tjej. Så med alla andra kan han tydligen texta väldigt mycket men inte till mig. Jag känner mig totalt värdelös. Jag snackade med hans syster som hade addat mig på fb. Hon sa att hon själv inte litade på honom överhuvudtaget, att han är väldigt annorlunda, som en kameleont. Hon förstod inte vad jag ens ser i honom.. Det här fick mig att bara må sämre. Tänk om han bara leker med mina känslor? Det skulle vara lättare bara att avsluta allt och att få sluta känna för en gångs skull. Jag mår inte bra längre. Tog inte länge för mig att börja må dåligt igen.. ## Comment 16 Author: Medda Vad säger din magkänsla dig? Oftast vet vi redan svaren på frågorna vi ställer själva men det blir svårt när hjärtat gör tänkandet istället för hjärnan. ## Comment 17 Author: Anonym #6 Magkänslan säger mig att det inte kommer att fungera i längden. Men jag vill ändå försöka... Det skulle ju kanske fungera, vem vet? Just nu är han ute och reser med scouterna så det känns riktigt fint fast vi typ aldrig får chansen att tala med varandra. Det är som en lättnad för mig på något sätt. ## Comment 18 Author: [Borttaget] Alltså din magkänsla säger dig att du ska akta dig och jag tror att den har rätt. Det låter märkligt en hel del av det här. Om ngt känns fel så är det ofta det. Ta det så sakta, så att du hinner bromsa i tid. Om det blir positivt, så har han ju en hel del att förklara. ## Comment 19 Author: Anonym #18 Mm, jag brukar aldrig ha fel då jag får de där vibbarna. Men jag ska ta det försiktigt och samtidigt försöka att inte ta alltför allvarligt så får man se vart vi hamnar.