Annons:
Etikettövrigt
Läst 13001 ggr
Tatsja
2009-08-08 10:23

Förlossning

Varför föda med smärtor när det finns lindring?

Många kvinnor vill ha en naturlig förlossning och vägrar epidular eller annan smärtlindring.

Skulle jag ha varit i den åldern att jag skulle föda. Då blev det så mycket epilurar som möjligt.

När jag fick barn, så fick man sprutor nederfrån. Lovar de gjorde ont. Varför ska vi vara så envisa och försöka föda utan lindring? Är det inte bättre att kunna få hjälp och orka med krystvärkarna?

Undrar detta då jag ofta ser på TV4 faktas, smärtförlossningar.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Annons:
Mammzing
2009-08-08 10:54
#1

Jag hann få en halv bedövning när jag fick mitt första barn 1983. Ingen vid nr 2, 3 å 4.
4:an är född i bilen på väg till bb.
Sammanlagt har 4 förlossningar tagit 22 tim o 38 min från första värk tills barnet var ute.
Jag har nog varit lyckligt lottad.
Men jag fattar inte detta pipande om bedövningat hit å dit.
Smärtan är ju konstruktiv på nåt sätt.

För att inte tjata om alla kejsarsnitt…….

Telefonkontakt
2009-08-08 14:06
#2

När jag skulle föda barn så hade jag min kompis lustgasen och EDA fick jag MEN EDAn tog inte ett dugg på mig, så den räknar jag inte.

OM det blir något nästa barn så ska jag bara ha lustgasen igen.

Jag anser att när man ska föda barn så ska man ha smärtlindring om man vill och om man inte villså ska man inte bli tvingad.

// Lowe. Medarbetare på hår.ifokus.se

Aviendha
2009-08-08 17:15
#3

Det är så olika hur folk är, och vad de har för värderingar. En del vägrar ju exempelvis medicin trots att den skulle kunna hjälpa. Ibland av fördommar, farhågor eller personliga principer.

Det är upp till var och en, men jag vill hellst inte vara vid medvetande öht när/om jag föder! Smärträdd så det heter duga Skäms

elyse
2009-08-08 18:51
#4

Jag är har nog väldigt starka åsikter gällande detta. Har varit nervös/orolig inför en framtida förlossning sedan puberteten, när jag insåg att jag faktiskt skulle kunna bli gravid. Har läst massa undersökningar och artiklar om hur det fungerar i olika länder. Visste ni t.ex. att nära 75% av alla förlossningar i Brasilien sker med kejsarsnitt? Med tanke på att vården där är privat undrar man ju lite hur mycket kostandsfrågan egentligen har att göra med att man i Sverige är så bestämda att vaginala förlossningar är det allra bästa i i stort sett alla lägen. En förlossning kostar ju alltid pengar, men kejsarsnitt är dyrare och måste väl ingå i sjukhusets budget de med? Är också himla trött på att de som genomgått ett kejsarsnitt och uttalar sig alltid är de som fått akut snitt. Jag har såklart inga erfarenheter att dela med mig av, men tycker att man måste förstå att det är en stor skillnad på planerat snitt och akutsnitt. Vid ett akutsnitt så är det ju nåt som är fel, så självklart kan inte den förlosssningen upplevas som något bra.

Främst är jag orolig av psykiska skäl. Jag hade en rejäl depression i tonåren och det är så att om man tidigare haft psykiska problem är risken större för en förlossningsdepression, något jag tycker är viktigt att ha i åtanke när man tar beslut om vaginal förlossning vs snitt. Det är ju trevligt om man kan ägna sig åt sitt lilla barn och inte bo på psyket när man har en nyfödd. Jag är numera så pass stark psykiskt att jag inte tror att jag skulle vara i riskzonen, men sådant kan man aldrig veta till 100%.  

Jag är orolig över att inte hinna få smärtlindring. Både min mormor och mamma har haft snabba förlossningar. När min mamma skulle få mig, första barnet, tog det ca 3,5 timme från första värken. Eftersom jag inte litar ett dugg på personalens förmåga att avgöra vad som är nödvändigt har jag bestämt mig för att testa en vaginal förlossning, med epidural, och ha både sambo och svärmor (hon är redan bokad!) med mig, så att de kan föra min talan om jag inte skulle kunna det själv då. Sedan får man såklart höra om mardrömsförlossningar. En klasskamrats svägerska hann inte få den bedövning hon önskade och tänkte hoppa ut genom fönstret, så hon blev fastbunden på "bordet". Kul upplevelse, både för henne och den skräckslagna mannen…

Aviendha
2009-08-09 00:12
#5

#4 Tyvärr finns det mardrömsförlossningar, min mamma hade en när hon fick mig, blev senare akutsnitt och hon åkte på förlossningsdepression. Kanske är det  en grund till varför jag är livrädd för en förlossning? Skulle mycket väl kunna tänka mig att adoptera bara för att slippa det. Bra plan att ha med personer som stöd och backup!

elyse
2009-08-09 04:19
#6

#5 Man får vara garderad. Sedan finns det ju Aurora-mottagningar för de som är rädda. Där får man prata med en barnmorska och senare en kurator/psykolog som avgör vad som är bäst gällande förlossningen. Egentligen ska man inte lyssna på alla skräck-historier, men jag tycker att det ändå är bra att ha i åtanke att i stort sett alla känner någon som verkligen haft en eller flera mardrömsförlossningar. Nu är det inte så att jag vill dumförklara en hel yrkesgrupp, men jag tror att det finns vissa situationer där en barnmorska helt enkelt inte har kompetens att se vad som är bäst, utan att en läkare är bättre lämpad och att det är bättre att sådana har en fast tjänst på förlossningen och inte bara blir kallade vid akuta situationer.

Dock tror jag att det är bättre att prata med människor med sämre upplevelser än sådana som bara sätter fegisstämpel eller dumförklarar de som är rädda/oroliga.

Annons:
mongu
2009-08-09 14:38
#7

Det finns läkare på förlossningklinikerna. De gånger som man få kalla dit dom är på jourtid men det gäller på alla kliniker i stort sett.

Sen tycker jag faktiskt att du är väldigt hård mot hela barnmorskekåren för dom har en bra utbildning och är proffs på detta som dom gör.

Tänk på att dom kan ha förlöst fler barn än läkaren.

Både de grupper du nämner, de med dåliga upplevelser och de som sätter fegisstämpel på de rädda/oroliga, är såna som inte är bra att lyssna på.

Glöm inte att alla förlossningar är olika. Även de som samma kvinna har är olika. Både vad gäller tid och vad gäller smärta. Det är så många saker som spelar in.

Att förutsätta att du ska hamna i värsta tänkbara situation med en barnmorska som inte kan sitt jobb och därför inte få den smärtlindring du vill ha/kan få. Där målar du upp en väldigt svart bild i förväg. Om du gör det är ju risken för att du ska uppleva förlossningen som mycket sämre än den i verkligheten är.

För att va tråkig då, så är vaginal förlossning det bästa för både barn och mamma. Det bästa för hormoner osv. Det är därför som man helst ser vaginal förlossning och inte för kostnaderna.

Snitt är en operation och operationer är alltid risker med.

Sen finns alltid de som verkligen behöver snitt och då blir det planerade snitt.

Många av de som blir akuta snitt skulle göra vad som helst för att kunna föda vaginalt.

Men känner man stark rädsla osv så ska man alltid prata med den barnmorska man har eller till och med prata igenom med sin gynekolog redan innan man blir gravid. Man kan få hjälp för bearbetning för sin rädsla.

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

elyse
2009-08-09 15:09
#8

#7 Jag antar att du tilltalar mig?

Ja, jag är förmodligen väldigt hård mot barnmorskekåren, men jag tror verkligen att förlossningar är underskattade gällande vad det innebär i Sverige. I andra länder, t.ex. USA, är det oftast en läkare som tar de större besluten. Ja, beroende på vilken typ av klinik man befinner sig på. Visst har erfarenhet betydelse, men alla är ju nyutbildade någon gång, även barnmorskor.

Jag tycker är det är lika bra att vara ärlig och förvänta mig att det inte blir som jag vill och det kommer jag att vara tydlig med i ett framtida förlossningsbrev. Kanske är detta nära en fobi, kanske inte. Det är i alla fall en känsla jag har haft sedan jag var 13 år och idag är jag 25. Hittills har jag inte läst/hört något som fått mig att ändra min åsikt och du anar inte allt jag läst.

Ja, en fungerande vaginal förlossning är generellt sett "bäst" för båda parter, sägs det. Men jag vet redan vilka argument som läggs upp och jag vet vilken typ av hjälp man kan få innan en förlossning. Det är såklart olika beroende på var man bor och vilken person man träffar i Aurora-samtal också, hur beslut om förlossningen tas. Men jag tror inte för ett ögonblick på att sjukhusets budget inte tas i åtanke.

Med tanke på att det ser så olika ut i världen, och alla har tillgång till samma forskning, så vore det konstigt om inte kultur har viss del att göra med hur det ser ut i olika länder. I Holland föds nästan hälften av alla barn hemma medan ca 40% av alla förlossningar i Peru är med kejsarsnitt. Vad beror det på att normen är så annorlunda? När jag gick på en föreläsning i skolan var det två förskollärare från Belgien som talade. De talade om hur även mycket små barn får plats på förskola där och i samband med det tog hon även upp hur barn föds och talade om sjukhus och tillade "Men det kanske är vanligare att föda hemma här?" varpå 90% av alla i publiken skrattade, för de trodde att det var ett skämt, medan föreläsaren ställde en uppriktig fråga. Så vad som anses vara norm och bäst för mor och barn skiljer sig uppenbarligen. Det som är naturligt för någon annan är otänkbart bara några 100 mil därifrån och det tycker jag är värt att reflektera över.

linhof
2009-08-09 15:31
#9

vill bara påpeka att det inta bara är positivt med smärtlindring… För tidig smärtlindring kan dra ut på förlossningsförloppet…vilket är onödigt…för tidig smärtlindring kan ju även öka risken för snitt, vilket i sej inte är nått att leka med. Ett snitt är ett stort ingrepp och det finns komplikationer med det….och efteråt gör det minst lika ont….

Barnet kan även bli påverkad negativt av för tidig smärtlindring…

Sen tycker jag inte att man skall behöva plågas som mamma….men man ska nog tänka sej lite för….

sen finns det bra smärtlindring som funkar utmärkt utan att påverka barn och förlossningsförlopp Glad

Tex: profylaxandning, akupunktur, kvaddlar (som gör fan så mkt ondare än värkarna) bad, dusch, massage mm…

men det ska faktiskt göra ont. Pressa ut ett bowlingklot från inget alls, det känns…..

Och sen finns det faktiskt mammor som VILL föda utan smärtlindring….. eller klara sej så länge utan som det är möjligt.

Jag har fått smärtlindring med en, utan med två o snitt med en…. men jag tillhör skaran som föredrar utan….

cillisw
2009-08-09 16:19
#10

#9 Varför föredrar du utan bedövning? lite nyfiken bara. :)

mongu
2009-08-09 17:18
#11

Det är så individuellt vad som passar bäst. För en passar det som inte alls passar nästa ovs.

# 8 Ja det var du som hade inlägget precis innan mig. Därför skrev jag inte nr. på inlägget jag svarade på. Så det ber jag om ursäkt för.

Det verkar som du är dels väldigt rädd för förlossning men sen också som du har mycket förutfattade meningar om de som ska ta hand om dig på förlossningskliniken. Tråkigt när att du har inställningen att dom inte gör sitt jobb ordentligt.

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

SaraC
2009-08-09 17:32
#12

Kan inte var och en bara få göra som de vill, tycker jag Glad

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

linhof
2009-08-09 17:36
#13

#10 vet inte riktigt…men jag har kontrollen då…. det är jag som bestämmer…inte smärtlindringen… Fick standupen med en av mina…och då kom oxå värkstimulerande in i bilden….

när det kommer av sej själv (om man har tur att det gör det) så börjar det i så liten skala o ökar gradvis… så man hänger med… man följer rytmen. med smärtstillande har man inte den kontrollen på samma sätt. Man får liksom följa barnmorskans råd på ett annat sätt…. man känner inte heller alltid hur kroppen vill heller…..

Jag upplever att det gör mindre "ont" när jag har kontroll… jag kan rida med värkarna, andas ut dem…. andning som smärtlindring är inget som man snackar så mkt om, men det tar udden av mkt… Glad

Visst 17 gör det ont! ibland vill man gå därefrån… men… det går…och man känner sej …tja va ska jag säga? som en urmoder? superstark…. perfekt! Att våra kroppar kan göra detta fantastiska…

Att man klarar det själv… med stöd och stöttning av förlossningspersonalens expertis alldeles intill om man skulle behövaGlad

Sen naturligtvis så ska man ha förtroende för personalen… och känns det inte bra så har man faktiskt rätt att byta….

Och alla tjejjer! Tänk hur fantastiska ni är! Ha förtroende för era kroppar och lita på den!   den säger ifrån själv när den inte orkar Glad

Sen förespråkar jag inte naturlig förlossning….är man rädd så är man! Det finns hjälp för det… Auroragruppen är kanonbra! och sen finns det även bedövning Flört som man har rätt till om man vill

Annons:
mongu
2009-08-09 17:40
#14

Självklart ska man ha rätt till hjälp när man är rädd osv. Det är ett måste.

Men jag tror inte det är bättre att behöva genomgå en stor operation som ju faktiskt ett snitt är, om man inte behöver det.

Fast smaken är som baken, delad. Alla får agera som de anser att det känns bäst.

Men att få igenom ett snitt "bara" för att man vill och inte ha några indikationer som säger att det är ett måste. Det tror jag inte att man kan få. Men jag kan ha fel om det.

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

linhof
2009-08-09 17:50
#15

#8 jag måste få säga att jag tycker det är synd att du har den syn på förlossningsvården du har. Men du har rätt till din åsikt ändå.

Sen vill jag påpeka att de länder där snitt sker mer än i andra (oavsett de är planerade eller inte) är de oxå mer komplikationer….. och då med mamman. Risken för blodpropp ökar markant…. ärbildningar med påföljande operationer…. risker med kommande graviditeter och förlossningar ökar oxå. Sedan de länder där snitt har övertaget…så handlar det oftast om pengar.

Snitt ÄR en stor operation och bästa är att undvika det i största mån…

Sen själva förlossningen är bra…. värkarbetet stimulerar barnet att "andas" det kramar barnet så att adrenalinet höjs…för att det inte skall göra ont på barnet…. barnet har under månaderna i magen lagrat proteiner/socker i kroppen som förbränns under förlossningen….

Psd är även vanligare bland snittbarn…infektionsrisken i barnets luftvägar är även de högre…..

MEN: man har sin fria vilja…och har man bara övervägt (fått veta av vården) för o nackdelar med båda… för det finns nackdelar med vanlig förlossning med….. och man ändå vill ha snitt….. så är det okej tycker jag.

Däremot är det väldigt sällan man får snitt pga "humanitära själ" som det så fint heter…… och det är synd tycker jag, för det finns många kvinnor som väljer att vara barnlösa pga rädsla… o så ska det verkligen inte behöva vara…..

Mads
2009-08-09 18:48
#16

Elyse:

Jag fick mitt första barn 2007. Det blev ett akut snitt pga att jag inte öppnade mig alls trots alla preparat jag fick för jag blev igångsatt. Jag fick mycket komplikationer men anser ändå att min förlossning var något alldeles fantastiskt. Lite vemodigt känns det att det inte blev en vaginal förlossning för jag hade velat se honom direkt, men blev sövd så det fick ta några timmar. Men oavsett hur ont det gör eller vad som händer så försvinner allt jobbigt när du ser ditt barn och jag skulle göra om det vilken dag som helst. Mardrömsförlossning säger många som hör min historia, men nej säger jag. Underbart för jag fick ju min fina, fina son. Jag drabbades av förlossningsdepression efteråt och har också haft tonårsdepression, men vet man om detta innan och tar tag i det bilket jag inte gjorde så tror jag man får den hjälp man behöver.

Kram på dig

Amor Vincit Omnia

pyromanen
2009-08-09 19:34
#17

Födde mitt första barn helt utan smärtlindring, de nästa två förlossningar hade jag lustgast i slutet av "öppnandet".  Jag var inte rädd alls innan min första förlossning, men det var såklart nånting stort med mycket fjärilar i magen.  Hade en tro på att dethär är nånting som kroppen vet hur den ska göra, alla mina förfäder har gjort det…. det kommer att gå bra. 

Jag skulle inte vilja bedövas så att jag inte kände det som händer.  Värkarna är en annan sorts smärta än smärtan som kommer när något är på tok… typ om man bryter benet, värkerna är konstruktiva, bra, det är som det ska vara, och det är någonting helt naturligt att föda, inget som ska göras till en sjukdom med mediciner och läkare i onödan.

Mina förlossningar är det häftigaste jag varit med om.  Så jag har välidgt svårt att förstå de som skulle vilja sövas ner och få kejsaranitt!….. de skulle ju då gå miste om den häftigaste upplevelsen i livet….

Dethär är då min inställning. Jag respekterar att det finns andra sätt att se det.

elyse
2009-08-09 21:47
#18

#11 Visst har mina förutfattade meningar spätts på när jag vid andra vårdtillfällen upplevt att kraven på vem man anställer inom den svenska vården inte verkar vara så höga. Att kunna kommunicera med sin läkare verkar t.ex. inte vara något krav då jag flera gånger haft läkare och tandläkare som inte talat svenska ordentligt. Att känna sin egen kropp och bli tagen på allvar för att t.ex. smärtlindring inte tar på mig normalt, utan jag behöver oftast dubbel eller trippel dos, har heller inte tagits på allvar alla gånger. Visst är jag rädd och orolig, men jag tror ändå inte att jag kommer att ha några större problem. Jag är övertygad om att jag kommer att klara en vanlig förlossning, men jag litar inte på att personalen kommer att lyssna på mig och bl.a. därför vill jag att min svärmor, som arbetat på sjukhuset här i Uppsala, ska vara med och kunna föra min talan om jag inte skulle kunna det vid något tillfälle.

#15 Det är inte så att jag föredrar kejsarsnitt heller, men jag vill visa på att den svenska normen inte är global och att det skiljer sig bara man kommer utanför Sveriges gränser. Att andra saker verkar spela in och prioriteras högre. Självklart ska en onödig operation förhindras, men inte till varje pris. Jag är som sagt övertygad om att pengar har till viss del att göra med saken.

#16 Ja, egentligen så handlar det ju bara om att barnet ska komma ut på ett eller annat sätt. Hur man upplever saker är såklart väldigt individuellt. Personligen känner jag att jag kan ta t.ex. en bosnisk läkare som inte förstår vad jag säger när jag kommer till primärvården eller att bli mött av arrogans, men jag vill inte bli besviken under en förlossning och känna mig utelämnad till någon jag inte litar på. Därför garderar jag mig med svärmor som vet hur jag känner och själv har fött fyra barn.

Oftast går det bra, men att det är så naturligt och att detta gjorts i alla tider, som ofta kommer upp i en sådan här debatt, känns konstigt att säga med tanke på att i tider och länder där vård inte finns/funnits så är det inte så ovanligt att antingen barnet eller mamman eller båda två faktiskt dör vid komplikationer. Ibland räcker inte kroppen till och det är jag både medveten och beredd på, men hoppas såklart att det ska gå väl för mig när jag föder mitt första barn. Jag vill gärna ha ganska många barn.

Link-
2009-08-10 05:06
#19

Vid första förlossningen blev det ingen smärtlindring, andra gången blev det lustgas. (För mig det gick båda gångerna snabbt och "enkelt"). Tackar nej till tex epidural för att jag tycker nackdelarna överväger fördelarna. För mig.

Självklart ska man använda smärtlindring om man vill och behöver! (Så långt det är möjligt) Det ska inte ligga prestige i hur man föder sitt barn. Alla upplever förlossningen olika, är olika smärtkänsliga, det kan bli komplikationer och så vidare. Kommentaren från #1 "Men jag fattar inte detta pipande om bedövningar hit å dit." låter lite…dömande. Precis som det inte ska vara.

exitingsvillemo
2009-08-10 09:50
#20

Jag har gjort snitt 3 ggr.

Första barnet akut, då låg jag med värkar i flera dagar men öppnade mig inte.

Andra barnet skulle jag ha planerat snitt, vilket alltså stod med i mi journal, vi fick åka in akut en dag och likförbannat fick jag bli redigt förbannad innan jag fick mitt snitt =/

Tredje gången blev det också "planerat akutsnitt".

Anledning? Jag är livrädd för att föda naturligt, nu pratar vi verklig ångest. Andra barnet övervägde jag tom att göra en abort, bara för att alla försökte "omvända" mig…

Och inte är jag en mindre bra mamma för det ;)

Och allt prat; man missar det bästa som finns… osv… Skitsnacksäger jag. För mig var det bästa som fanns ett snitt så Nej, jag känner absolut inte att jag har missat ngt =)

Annons:
mongu
2009-08-10 11:58
#21

# 20 Det är så olika och för dig är snitt det bästa. För det finns ju verkligen dom som är livrädda för vaginal förlossning. Det kan aldrig bli så att alla kvinnor tycker och tänker lika.

Är övertygad om att du är en jättebra mamma.

En fråga var du lika livrädd innan du fick första barnet? Eller kom det av att du hade värkar så länge utan att det hände nåt?

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

Mads
2009-08-10 12:01
#22

Huvudsaken är ju egentligen att mamma & barn mår bra oavsett hur de kommer till världen.

Amor Vincit Omnia

Telefonkontakt
2009-08-10 12:03
#23

#2 det är sant!

// Lowe. Medarbetare på hår.ifokus.se

hus-musen
2009-08-10 21:42
#24

I alla tider så har mammor (och pappor med för den delen) varit lite rädda och oroliga inför förlossning och synnerligen om man som kvinna är förstagångsföderska misstänker jag. Nu har vi hjälpmedel som kan underlätta en födsel och jag tycker att vi ska se det precis som det är, droger och skalpell är ibland ett nödvändigt hjälpmedel.

Det är inte ovanligt med olika bedövningsdroger från växter vid födsel även i u-länder.

Jag blev född med kejsarsnitt då jag vägrade vända på mig,kan inte påstå att jag har några men av det och inte mamma heller. Det hade troligtvis slutat sämre om inget kejsatsnitt hade gjorts.

Sen om jag ska vara lite ytlig, så har jag ingen lust med ärr över magen. Men å andra sidan så är tanken på att spricka nerifrån och lite överallt inte heller särskilt lockande. Hehe så att få barn utan födsel men som ändå består av mig och min partner vore väl väldigt trevligtGlad

Näe jag får se hur de blir när jag är gravid och ska föda, behövs det hjälpmedel så tänker jag inte tacka nej. Och behövs det inte så är det ju inget mer med det.

Qui dormit, non peccat

 


Mads
2009-08-10 21:44
#25

# 24 Jag kan säga att mitt lilla ärr syns knappt efter snittet som ändå var akut och då kan det bli lite fulare, däremot fick jag bristningar över precis hela magen i vecka 42 så det är betydligt fulare än ärret som är litet. Men det spelar ingen roll, kärleksmärken helt enkelt. Kan inte göra något åt det så jag orkar inte misstrivas med det heller.

Amor Vincit Omnia

hus-musen
2009-08-10 21:50
#26

#25 Ah okejGlad Ja bristningarna är ju egentligen ett bevis på vad man gått igenom, de anses vara vackra i en del länder. Min mamma fick ett lite fulare ärr kanske därför jag inte är så förtjust u tanken. har ju dock träffat dem som knappt har något ärr alls.

bristningar längtar jag inte heller så mycket efter, men det är väl sånt man får accepteraGlad

Qui dormit, non peccat

 


Mads
2009-08-10 21:54
#27

# 26 Ja oavsett vad man får eller inte så är det helt klart värt det kan jag säga Skrattande

Amor Vincit Omnia

Annons:
RuiXue
2009-08-18 21:54
#28

Den dagen jag ska föda barn (troligtvis om några år) så tänker jag absolut inte ta epidural bedövning. Blotta tanken på en nål in i ryggen får mig att rysa. Det KAN ju gå fel! Och vill till varje pris undvika kejsarsnitt. Men det ska nog inte vara nåt problem för jag har väldigt breda höfter. Kommer nog bara köra med lustgas när jag ska föda.

Jag är född vaginalt förövrigt och mamma använde bara lustgas också.

Jennie


Mads
2009-08-18 21:55
#29

# 28 Det bästa är nog att inse att precis allt kan hända och det kan gå kanonsmidigt och det kan bli lite tuffare. Hellre ställa in sig på att oavsett så ska du få barn liksom Glad

Amor Vincit Omnia

mongu
2009-08-18 22:02
#30

Det är inte lätt att säga innan hur och vad man ska ta som smärtlindring. För det kan ändra sig när det är dags.

Hur ärr ser ut beror mycket på vad man har för läkningsförmåga. En del får små jättefina ärr som knappast syns medan andra får fulare. Ändå är det sytt på samma sätt. Men alla ärr bleknar med tiden.

# 24 Alla spricker inte heller. Det är också så olika. En del får inga bristningar alls.

Allt kommer säkert att bli bra den dag det är dags för barnafödande. På ett eller annat sätt kommer barnet ut.

Det är ju det viktigaste trots allt.

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

Telefonkontakt
2009-08-18 22:05
#31

#30 jag är en av de 7% som inte sprack eller fick några bristningar i underlivet när jag genomgick en vaginal förlossning :)

// Lowe. Medarbetare på hår.ifokus.se

linhof
2009-08-18 22:21
#32

#31 jag med Glad

Telefonkontakt
2009-08-18 22:25
#33

#32 kul Glad

// Lowe. Medarbetare på hår.ifokus.se

mongu
2009-08-18 22:28
#34

# 32 Vid två av mina tre förlossningar så sprack jag inte nåt. Vid den första klippte dom för att lägga sugklocka det var enda skadan.

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

Annons:
RuiXue
2009-08-18 22:46
#35

Jag hoppas på att inte spricka nåt. Men får jag bristningar under graviditeten skulle det inte göra nån skillnad för jag har redan bristningar på magen sen jag växte som en raket i tonårenTungan ute De har dock bleknat en hel del sen jag började rasa i vikt för ett tag sen.

Jennie


mongu
2009-08-18 22:55
#36

# 35 Det bleknar bort och man bryr sig inte så mycket heller sen. Det kan kännas jobbigt precis när man märker det men sen är det ju som det är.

Vad kan man göra?

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

pyromanen
2009-08-18 23:03
#37

Efter nr 2 blev jag sydd med ett 20-tal stygn.  Inget syns och inget har jag märkt av detta, så man läker nog rätt bra i dom regionerna :-).  (ett 10-tal stygn vid nr 1 och bara 4 stygn vid nr 3).  Det låter hemskare än det är det med att spricka . Jag märkte det inte över huvud taget. Lite otrevligt att bli sydd var det minns jag -de har inte brukat bedöva, då man redan är naturligt bedövs direkt efter förlossningen, men det kändes lite.

Ngr små bristingar blev det i samband med 1:a, men de har bleknat och inte blivit värre av två graviditeter till.

Sammantaget sett så är lite ärr, lite smärtor och lite bristningar vid graviitet o förlossning peanuts i sammanhanget.  I alla fall för mig så hr det slitit väldigt mycket mer på kropp, själ och relation med tiden efter förlossningen, med "dygnet-om-jour".

Min 3:e förlossning var den garanterat bästa.  Då jag någta år senare förstod att jag inte skulle ha fler barn var det en sorg för mig att tänka tanken att jag inte skulle få föda nån mer gång… krävde några år att förlika mig med den tanken, hade gärna vlat uppleva en till förlossning.  Skulle INTE orka ta hand om några mer bäbisar däremot, det är HELT säkert.

dogpoo
2009-08-19 03:18
#38

min moster har gjort 5 snitt, ett akut och 4 plannerade. från början var det meningen att allt skulle ske den natuliga vägen, men efter tror det var 2 dygn så insåg läkarna att hon har aldeles för litet bäcken, så det fick bli ett akut snitt. så hon kan med andra ord inte föda vaginalt.

[Ankanxxx]
2009-08-19 15:20
#39

Jag har inte läst alla kommentarer här, men ett svar till trådsatartaren hade jag tänkt att skriva.

Jag har läst mycket om det här ämnet på olika forum och jag tror att det i de allra flesta fall är kvinnor som ännu inte har förr barn och kanske vissa som har fött barn och haft enklare förlossningar som tycker att det är onödigt med bedövningar. I dagens internetvärld, så är det så lätt att tycka till om olika saker och starta diskussioner i alla möjliga ämnen oavsett vilka förkunskaper det finns i ämnet. De är nog inte så lika bestämda på att inte ta någon bedövning när förlossningen väl har hållt på länge nog.

Jag har två barn själv. Första med kejsarsnitt och det andra den vanliga vägen. Inför förlossningen av nr2 hade jag hittat mycket information kring vilka risker det finns att föda fler barn efter tidigare kejsarsnitt. Det värsta som kan hända är att livmodern spricker i det gamla ärret efter snittet och i de allra flesta fall när det händer är när kvinnan har fått bedövning och pga av det även fått värkstimulerande dropp. Jag ville ju så klart undvika detta, men när jag väl låg där i värkar och förlossningen tog väldigt lång tid, så hade jag inget val till slut i alla fall. För både mitt bästa och barnets bästa fick jag epidural och sedan värkstimulerande dropp. Jag ångrar inte det en enda sekund!

linhof
2009-08-19 15:58
#40

men det spelar ingen roll hur barnet kommer ut…. det är en förlossning ändå….. fast vissa barn väljer att ta nödutgången, vissa barn har inget val…andra barn…tar den vanliga utgången… men ALLA barn kommer ut Glad

ursäkta den tarvliga…."förklaringen"

Alla vi som fött barna har blivit mammor, o alla som adopterat…har oxå blivit mammor o barnen…tja de har ju fötts oavsett hur de föddes

cillisw
2009-08-19 16:02
#41

Vad är epidural? Oskyldig

Annons:
linhof
2009-08-19 16:21
#42

#41 en ryggbedövning…..

exitingsvillemo
2009-08-21 03:37
#43

#40 så sant som det är sagt.

Ut kommer dom, vare sig man vill eller inte, på ett eller annat vis =) Men ack så fort man glömmer all pina när dom väl kommit ut och man få hålla det underbara lilla knytet, det är en sann kärlekssaga detKyss

Hausswolff
2009-09-09 11:54
#44

Klart att man ska ha smärtlindring om man vill, men jag anser att smärtan är en drivande kraft i sig, att den är naturlig och hjälper en att hitta den där urkraften som finns inom en.

pyromanen
2009-09-09 18:40
#45

håller mycket med dig 44#

Gerbilflicka
2009-09-10 13:18
#46

Nu har jag aldrig fott barn, men jag har haft mycket ont i andra sammanhang i flera manader… nagot som slutade med att jag fick bland det starkaste drogklassade smartstillande man kan fa.

Men… folk tycker jag ar galen nu men… aven om den smartan var hemsk, och verkligen forstorde mitt liv pa de flesta satten… sa ar jag glad att jag fick ga igenom det. Varfor? For jag kom ut pa andra sidan som en mycket starkare person!
Jag brukade kanna mig sa svag och litade inte pa mig sjalv sarskilt ofta. Nu inser jag att jag kan klara mer an jag tror, bara med ren viljestyrka! Det gav mig ocksa styrka att ta tag i saker innan det gatt for langt.

Darfor vet jag att jag vill foda utan smartstillande ocksa, for jag tror att det ocksa kan gora mig gott i det langa loppet. Att lyckas ta sig igenom smarta ar bland det coolaste som finns, och man kanner sig sa stark efterat.

Smilegubben
2009-10-09 15:19
#47

jag skulle ALDRIG klara av dt utan smärtlindring!!!

Jag tar allt jag får!

Gerbilflicka
2009-10-09 19:06
#48

Det har med att "klara det" ar sa relativt - som nar jag sa att jag "aldrig skulle klara av att bo i en lagenhet". Man klarar allt nar man inte har annat att valja pa. Skrattande Att inte vilja gora det ar en annan sak, men klarar av det gor man.

Sen tror jag att man kan bli besviken av smartlindring ocksa, eftersom inget tar bort allt… det kommer alltid gora ont, och for de flesta sa blir det den smartsammaste upplevelsen i hela livet.

Annons:
Maria
2009-10-09 22:06
#49

Jag skulle ABSOLUT inte ha någon bedövning men vem skrek högt och ville ha smärtlindringSkäms

Det blev klipp och sugklocka och jag tror att man ska akta sig för att ha för stora förväntningar eller förutfattade meningar.

Precis som Mongu skriver så kan vad som helst hända.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Hausswolff
2009-10-19 18:54
#50

Jag är kluven när det gäller planerat snitt dock… med de begränsade resurser som finns inom vården så vet jag inte om jag tycker att det är rätt att man ska få snitt om det inte finns starka medicinska skäl…

Jag vet inte, är barn en rättighet? Jag ser det mer som ett privilegium…

mongu
2009-10-19 20:04
#51

De allra flesta planerade snitt är väl ändå pga starka medicinska skäl eller hur?

Även en stark förlossningsrädsla kan göra att det är medicinskt skäl.

För inte ska man väl behöva avstå från barn pga rädsla?

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

Hausswolff
2009-10-20 11:02
#52

Jag vet inte, var drar man gränsen? Ska man behöva avstå för att man är infertil, homosexuell, ensamstående etc? Jag lägger inga värderingar i det, jag funderar bara över om barn verkligen är en "rättighet". Jag tycker nog inte det…

De gruppen jag nämnde ovan kan visst skaffa barn, men de får inte göra det på skattebetalarnas bekostnad, vilken mammam med förlossningsräddsla får (om hon får bli snittad) och detta kan jag tycka är en smula orättvist.

J14oh
2009-10-20 18:02
#53

#53, vet du ungefär hur mycket det kostar att göra kjejsarsnitt ? En enda förlossning kostar juh 20 000 bara den. Alltså vaginal och utan typ komplikationer och så

Jennifersthlm
2009-10-21 16:03
#54

hur kan det kosta 20 000?? Har svårt att tro det, men är det dem med alla bedövningar som man kan få eller hur får du ihop den summan?

pyromanen
2009-10-21 17:27
#55

jo, det är nåt sånt, det är platsen med all utrustning och personalen som bemannar . Vet för att då jag skulle ha mitt första barn var jag fortfarande skriven i Danmark, och kunde inte skriva mig här för då skulle jag bli av med min a-kassa… men om jag skulle föda här så skulle jag själv betala !  om inte det belv akut aldeles för tidig födsel så man itne kunde räkna med att det skulle hända när man var "utomlands"… tror det ar 15000 de sa då om allt gick normalt, o det vet man ju inte i förväg,skulle det behövas akut snitt eller nåt skulle det bli bra mycket dyrare (så jag åkte snällt hem til mamma o födde i Danmark)

Annons:
[SarahOhrn]
2010-02-26 14:31
#56

Jag har inte fött något barn men förhoppningsvis inom en snar framtid… Dock är jag fruktansvärt rädd! Jag är väldigt smärtkänslig så självklart är jag rädd för smärtan men jag är mest rätt för att jag ska spricka! Även om det inte är säkert så finns risken, speciellt om man spricker hela vägen, jag vill gå och dö bara jag tänker tanken. För som det är nu känner jag mig rätt säker på att jag kommer spricka lite i alla fall, hur fan ska jag kunna få ut en unge där liksom utan att det spricker? =P Kan ju nästan få bristningar av att ha sex om mani nte är tillräckligt upphetsad liksom =/ SÅ jag oroar mig!

Men jag är också rädd för kejsarsnitt just för smärtan efteråt… Så det känns inte heller som ett alternativ! Har övervägt att inte skaffa barn alls men det skulle kännas så tråkigt… =(

Men om jag nu föder har jag först tänkt att bara ta lustgas men nu börjat fundera på epidural också, men jag tror jag ska försöka så gott det går med lustgas och sen epidural om det blir för outhärdligt… Men det återstår att se! =) Problemet är att jag inte vågar bli gravid, för då har jag ingen utväg och jag vet inte om jag kommer våg a föda.. =/

Maria
2010-02-26 14:37
#57

#54 I den summan är förmodligen hela din vistelse på förlossningskliniken inräknad. Behandlingar, tidskostnad för personal, mat, sängplats osv. Så jag tycker snarare att det verkar ganska billigt.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

pyromanen
2010-02-26 18:20
#58

#56 prata med en barnmorska om din rädsla tycker jag

[SarahOhrn]
2010-02-26 19:10
#59

#58 Känns ju lite dumt o gå dit o prata INNAN jag ens är gravid… Eller?

pyromanen
2010-02-26 19:20
#60

Om rädslan får dig att "ofrivilligt" avstå från att bli gravid då tycker jag inte det är dumt alls!

En kompis till mig blev förlossningsrädd efter att ha fått sitt första barn. (en komplicerad förlossning), men önskade sig verkligen ett barn till.  Hon pratade igenom väl med en barnmorska och fick kontroll över sin rädsla och en  plan för hur det skulle gå till (bland annat i hennes fall löfte om planerat kejsarsnitt pga komplikationerna i samband med första förlossningen).

RuiXue
2010-05-09 23:53
#61

Har man genomgått ett kejsarsnitt så snittar de oftast igen om man får fler barn eftersom det första snittet försvagar livmodern så den rent av kan spricka av krafterna i värkarna. Det är vad jag har sett på förlossningsprogram på TV4 Fakta i alla fall. Att föda vaginalt efter att en gång blivit snittad är en stor risk att ta. Det kan gå bra, men det kan också gå fruktansvärt fel.

Jennie


piri-piri
2010-05-10 01:17
#62

#61 Har snittats tre gånger. Skulle egentligen fött vaginalt andra gången men det blev inte så. Tredje gången så hade jag fått föda vaginalt om jag velat men med dåliga erfarenheter sedan tidigare så valde jag snitt. Så bara för att man tidigare blivit snittad betyder det inte att man alltid måste snittas.

Annons:
Endroppeihavet
2010-05-18 02:29
#63

Min egen mor hade så smala höfter att de ansåg att kejsarsnitt var det enda möjliga, ändå lyckades de fucka upp alltihopa, trots att det var inbokat kejsarsnitt.

Hon skulle varit bedövad men kunde röra benen och kände kniven. ROLIGT!

Jag håller med föregående talare, det spelar ingen roll om man tar smärtlindring eller inte, det är var persons val. Vi andra ska nog bara skita i vad andra gör med sina kroppar.

Smärta eller ingen smärta, barn blir det ju ändå.

Medarbetare på Häxor och Fantasy.

Elshira
2010-05-22 21:26
#64

Jag är en sådan som hellre härdar ut i de flesta fall (har brutit armar som lagts till rätta och har haft problem med tänderna där jag borrat ut i pincip hela tänderna flera gånger utan bedövning).

Jag har aldrig fått barn och jag tror inte man kan föreställa sig smärtan innan man väl tagit sig igenom det, men jag tror ändå jag skulle vilkja göra det naturligt med lite  hjälp av lustgas som jag vet fungerar bra på mig i övrigt.

Sedan är jag inte direkt spruträdd, men jag hatar verkligen sprutor och tanken att köra in en spruta i ryggen som jag vet gör många gånger ondare än en vanlig vaccinations spruta känns långt ifrån lockande…

Så jag skulle välja "naturligt", men för de som verkligen har enorma verkar som de inte kan stå ut så är det klart att man ska kunna få använda bedövning. Alla hanterar ju dessutom smärta olika (vissa klagar över "inget" medan andra kan bita ihop även fast de brutit lårbenet) och sedan har våra kroppar funktionen att tillverka eget smärtlindrande vilket också skiljer.

Kejsarsnitt har jag själv "funderat" på då jag är väldigt trång men tanken på att göra en onödig operation med alla risker samt ärret som kvarstår lockar inte det heller.

Hakuna matata!

viktoria91
2010-05-23 13:04
#65

jag är en sån som håller ut genom smärta så jag skulle vilja föda utan hjälp, kanske lustgas. plus att jag har skolios så vet inte riktigt om dte är bra att få epidural då. kejsarsnitt skulle vara ett alternativ omd et inte går för jag har inga höfter direkt, men har för mig att höfterna eller trånghet inte spelar stor roll då kroppen anpssar sig.

viktoria91
2010-05-23 13:04
#66

jag är en sån som håller ut genom smärta så jag skulle vilja föda utan hjälp, kanske lustgas. plus att jag har skolios så vet inte riktigt om dte är bra att få epidural då. kejsarsnitt skulle vara ett alternativ omd et inte går för jag har inga höfter direkt, men har för mig att höfterna eller trånghet inte spelar stor roll då kroppen anpssar sig.

mongu
2010-05-24 08:34
#67

# 64 Har du fått nån spruta i ryggen? Eftersom du vet att det gör så mycket mera ont än en vanlig vaccinationsspruta? Man får lokalbedövning innan själva epiduralbedövningen läggs och det känns inte så mycket.

Dessutom har kroppen andra smärtor att ta hand om när det gäller en förlossning.

Sen vet man aldrig hur det blir förrän man är i just den förlossningen. Kvinnor upplever inte ens sina egna förlossningar likadant. Förlossning nr. 1 kan va hur lätt som helst medan nästa är urjobbig osv.

Om man är trång eller inte beror inte på hur höfterna ser ut. Det är det inre bäckenmåttet som räknas.

Det är läkare och barnmorskor som bedömer detta. Är det osäkerhet så kan det göras undersökningar som visar om man kan föda vaginalt eller inte.

Sen om det blir en vaginal förlossning eller inte beror på så många faktorer. Kanske så blir inte öppningsskedet som man har tänkt. Livmoderhalsen kanske inte öppnar sig i den takt som den ska, då blir det ofta kejsarsnitt.

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

Elshira
2010-05-24 19:08
#68

#67 Sorry jag trodde man inte fick lokalbedövning på det (de jag sett fått det har inte fått lokalbedövning men det var iofs länge sedan).

Och nej jag har aldrig sagt att förlossningarna är likdana för alla, jag är väl medveten om att det kan gå väldigt enkelt första gången medan den andra blir "hemsk" eller vice versa osv.

Och du behöver heller inte leka doktor, jag ÄR trång vilket jag i.af fått höra på gynundersökning (samt att jag märker det själv i vardagen så att säga) så du behöver inte berätta det för mig…

Och givetvis kan inte allt bli som planerat… Men vad har det med bedövningen att göra eller inte? Kejsarsnitt är det klart det kan bli med, men jag syftade på att jag inte skulle vilja göra kejsarsnitt "bara för att" som är vanligt i andra länder.

Hakuna matata!

mongu
2010-05-24 19:49
#69

# 68 Tråden i sig handlar ju om förlossning, eller hur? Därav mitt inlägg om att allt kanske inte blir som man tänkt sig.

Tror inte man i Sverige får kejsarsnitt utan att det finns starka skäl för det. T.ex. det jag skrev i mitt tidigare inlägg eller om man har andra medicinska skäl.

Vad jag vet har jag inte bedömt ditt bäckenmått. Det jag skrev var bara en förklaring hur det kan va, då många tror att smala höfter är lika med trångt bäckenmått och därmed svårare att föda vaginalt.

Men av nån anledning verkar det som jag "trampade på en öm tå"

Vilket inte var min mening alls.

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

Annons:
Maria
2010-05-24 21:37
#70

#69 Håller med Mongu. Förlossningar kan man diskutera i oändlighet och som sagt ingen är den andra lik.

Man kan ha mycket önskemål innan och veta hur man vill ha det tror manFlört

Själv skulle jag absolut inte ha bedövning vilket var antecknat men vem var det som skrek att hon ångrade sig…??

Det här med att man kan se bäckenmåtten genom att bedöma om man har smala höfter eller ej är en myt.

#68 Jag förstår heller inte riktigt hur du själv kan märka att ditt bäckenmått är trångt.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

RuiXue
2010-05-24 22:58
#71

Det finns lika många olika förlossningar som barn som födsFlört

Jennie


Upp till toppen
Annons: