Annons:
Etikettpsykisk-hälsa
Läst 1939 ggr
Anonym
Anonym
9/8/17, 10:00 PM

Jag är så ensam

Jag är en tjej på 20 år som nu tog studenten för lite mer än ett år sedan. Ända sedan dess nästan har jag verkligen känt mig extremt ensam. Mina kompisar från gymnasiet hör aldrig av sig till mig längre och när jag väl har hört av mig till dem så får jag antigen inget svar alls eller så kan de aldrig hitta på något. Detta har lett till att jag inte längre orkar eller vill höra av mig först längre, de vill ändå inte umgås med mig. Under sommaren nu har jag sett på snapchat och sånt hur de har umgåtts utan att bjuda in mig, de var till och med iväg på en resa utan att över huvud taget fråga om jag kanske ville hänga med. Detta fastän vi tidigare har pratat om att vi skulle åkt iväg någonstans denna sommar och jag var ju med i planeringen. Jag har alltså inte gjort någonting denna sommaren, bara jobbat eller varit hemma. 

På helgerna är jag alltid hemma, förutom om jag jobbar. Jag har inte varit ute och haft kul sedan i april. Jag har ingen att hitta på något med. Den enda tjej i min ålder jag har mycket kontakt med är en som bor flera mil bort, alltså har vi endast kontakt via sms. Men hon är den enda kompis jag har för tillfället. Jag är så less på att aldrig få komma ut och ha roligt, jag är så trött på att sitta hemma hela tiden. För några månader sedan fick jag dock kontakt med en kille via tinder och vi har skrivit med varandra sen dess och även träffats en gång. Han gör mig verkligen glad, när jag fick kontakt med honom så kände jag  att han faktiskt kan vara den som får mig att sluta känna mig så ensam. Han var så fin i början och skrev ofta så gulliga saker till mig. Jag gillar honom verkligen, men nu det senaste har även han börjat ignorera mig en del, tar över ett dygn på sig att svara ibland tex. Jag vet inte alls var jag har honom och det känns jobbigt för jag mår ändå så bra av tanken på honom. När han skriver att han vill ses igen och ser fram emot att träffa mig igen så är det klart jag blir glad, men samtidigt börjar jag inse att han kanske inte alls menar det med tanke på att han inte verkar särskilt sugen på att smsa med mig längre. Men han är fortfarande en av de få människor jag har och det är jag tacksam för.

Vet egentligen inte alls var jag vill komma med denna texten men kände verkligen att jag behövde skriva av mig lite. Men finns det någon som känner igen sig typ eller kanske har lite pepp och råd  eller så, skriv gärna något. Det skulle göra mig glad (:

Annons:
[memoirsofaclone]
9/8/17, 10:09 PM
#1

Jag är i princip i samma situation, tog studenten i år och nu känns allt så tomt. Känner ingen utanför familjen, har tappat de få kontakter jag haft med andra under skoltiden. Dock är jag inte jättesocial så desto längre jag är helt ensam desto konstigare känns det när jag väl pratar med andra. Vet inte riktigt vad man ska göra åt detta, får hoppas på bättre tider om några år kanske.

[xMondSy]
9/9/17, 9:59 AM
#2

Jag hade exakt samma sak när jag tog studenten (2010). Vi var en grupp som umgicks hela tiden och höll ihop lite efter studenten. Med tiden så blev det mindre då folk slutade höra av sig och när man själv hörde av sig så hade ingen tid alls, men de skulle höra av sig senare. Jag var den som var på ett tag om att träffas, umgås och ha kul men tröttnade då jag aldrig fick gensvar tillbaka tyvärr.. Nu sitter jag här 7 år senare med en som säger att hon vill träffas men har faktiskt aldrig tid, en annan som hör av sig när den behöver hjälp. Mina vänner jag vill umgås med bor minst 13 mil ifrån mig och har nästan dagligen kontakt med. Annars är det kollegorna på jobbet som finns. Men jag är ofta den som får sitta hemma på helgerna för att det sällan är någon som vill hitta på något.

Aleya
9/9/17, 8:28 PM
#3

Det är nog så att ni växt ifrån varandra. Så antingen du sitta hemma och tycka saker är tråkigt eller skaffa nya vänner och bekanta. Det är dom två valen man har.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Stallmima
9/10/17, 1:45 AM
#4

Du kanske kan börja på någon kurs eller uppta någon hobby som involverar människor?  När man är intresserad av samma sak så brukar man träffas iochmed det.  Jag har också tappat kontakten med många av mina då "fd" vänner men det kommer nya så småningom. Har inte heller någon "bästis" att tala om, bara vänner i olika stadier. Hoppas du hittar kompisar att umgås med   🙂

Anonym
Anonym
9/10/17, 9:53 PM
#5

#1 känner samma. Jag gillar att vara ensam, men jag gillar även att umgås med folk. Men minns knappt hur det är att göra det längre. Det värsta är att se hur alla andra i min ålder verkligen lever livet och gör saker hela tiden medan jag aldrig gör något alls. Men ja, precis. Får hoppas vi båda får det bättre så småningom. Och det tror jag nog vi får! #2 oh okej, känner verkligen igen mig. Det är verkligen synd att det lätt blir så :/ #3 visst kan det vara så, jag vet inte. Jag hade mer än gärna umgåtts med dem då vi haft riktigt roliga stunder tillsammans. Men allt verkligen avbröts bara sådär. Vi gick från att umgås nästan varje dag i 3 år till att inte ens hälsa. Visst hade jag kunnat gå ut och hitta nya kompisar, men var gör man det? Dessutom har jag social ångest så det är inte så enkelt, tyvärr. Men, snart kommer jag förhoppningsvis flytta, långt bort, och börja plugga. Då hoppas jag såklart på att lära känna nytt folk. Men fram tills dess får jag nog nöja mig med att ha det såhär. #4 det är såklart en bra idé, men vet verkligen inte vad det skulle vara. Bor i en rätt liten stad och kan inte komma på nåt sånt tyvärr. Men ja tack, det ska jag väl förhoppningsvis :) när jag väl börjar plugga igen så ska jag nog kunna hitta några kompisar hoppas jag.

Aleya
9/10/17, 9:56 PM
#6

#5 men saker händer då man slutar gymnasiet. Man kommer från varandra och livet går vidare liksom utan att man tänker på det. Ja hur du ska göra kan jag inte svara på. Jag hittar folk lite här och lite där. Finns som ingen regel för hur man hittar nytt folk att umgås med

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
Snowblind
9/15/17, 8:35 PM
#7

#0 Vad är dina framtidsplaner? Ska du plugga vidare eller ska du jobba?

Jag mådde skitdåligt efter studenten när jag bara gick hemma och inte träffade någon kompis (något man inte märker av när man går i plugget för då träffar man ju folk konstant.).

Men jag började arbeta på dagis och fick rutin och då blev det bättre. Men det ger väldigt mycket att socialisera sig emellan åt, en ganska ny insikt jag har fått - har alltid gillat att vara ensam annars och t.ex. spela.

Och vill bara säga att jag tror att tinder inte är en så bra plattform att bygga vänskap på i det tillstånd du befinner dig i nu. För som du beskrev där så tappade han "intresset" och började sega sig med svaren - sånt kan vara nästintill farligt skulle jag säga för psyket hos en när man är försvagad och ensam. (iallafall enligt min egen erfarenhet), för då väntar man i hopp och tro och ibland får man gensvar och blir glad, ledsen/nedstämd när man får vänta. Men av det jag läste från din text så verkar du endå insiktsfull kring detta och det kanske inte är något problem - ville bara varna. 

För med tinder så är det så lätt att hitta en ny matchning, och en ny, en ny. Läste en artikel om att det blir lite "gräset är grönare på andra sidan"-syndromen. Appen spelar på ens belöningssystem och är inte riktigt frisk av sig.

Hjärta till er. Blomma ha en fortsatt fin dag!!

SaraFag
9/16/17, 1:30 PM
#8

Finns det inga personer på ditt jobb du kan tänka dig att börja umgås med? Kanske bara så enkelt som att gå ut och ta en fika eller inte drink med någon av dom? 🎂

Ett annat alternativ är att börja träna på tex Friskis & Svettis, där får man ofta vänner för livet! 🙂 (Kanske inte det roligaste exemplet men ändå!)

Börja gå ut mer! Våga visa att även du finns!

• SaraFag • Medarbetare på adopterade.ifokus •

Anonym
Anonym
9/16/17, 8:47 PM
#9

#7 jag ska plugga vidare :) kommer eventuellt söka in nu till vårterminen annars nästa höst. Och då kommer det väl förhoppnigsvis bli en stor förändring för mig. Jag förstår absolut vad du menar med tinder, det är väl inte det bästa stället att hitta nya kontakter på. Men det är inte omöjligt. Har fortfarande kontakt med honom och vi planerar att jag ska åka till honom snart igen. Så det hoppas jag ska bli av så får jag helt enkelt se hur det känns efter det isåfall. Det är även väldigt långt mellan oss då vi bor helt olika län, men får se vad som händer där helt enkelt. Är självklart beredd på att det kanske inte blir som jag hade velat, och då får jag självklart acceptera det. Men han är ändå speciell från alla andra matchningar jag fått, den enda jag har gått så här pass långt med och även den enda jag känner för att faktiskt lära känna. Så ja, får se vad som händer helt enkelt. #8 nja, de flesta på jobbet är betydligt äldre än mig så känner att vi inte riktigt har samma intressen osv. Men det är självklart är alternativ. Så ja, för tipset. Jag ska försöka göra det haha :)

Snowblind
9/17/17, 9:01 AM
#10

#9 Alright, bra med en plan! När jag började på universitetet så var jag med på introduktionsveckorna och det rekommenderar jag starkt ifall din framtida skola kommer ha det. Det var väldigt kul och trevligt och man fick chansen att lära känna sin klass. Alla var nya för alla och hade därför samma förutsättningar. Faddrar som hade ansvar över sina grupper och så gjorde man olika aktiviteter som hinderbana, lite roliga tävlingar, utflykter till andra universitet och ännu mer tävlingar. Lite för att bygga på samarbetet mellan klassen/gruppen man hamna i.

Och jag pluggade(pluggar) i skolan tillsammans med några klasskamrater, tycker det gjorde pluggandet SÅÅ mycket roligare än i gymnasiet. Men tror att allt detta skiljer sig lite beroende på vad det är man pluggar säkert. (och vad man själv fungerar bäst med)

Så personligen så har jag utvecklats väldigt mycket som person genom universitets tid; har blivit "modigare" och lite mer utåtgående än vad jag var förut. Är mer mig själv nu. Men det kanske har med att man åldras också,  haha.

Och jaa, jag vet inte. Läste den där artikeln och tyckte inte det kändes så bra - men håller med om att det absolut inte är omöjligt att hitta nya kontakter. Det gäller bara att veta vilken avsikt motpartern har med sitt användande av tinder tror jag. Är han/hon ute efter ett ligg, vill de knyta kontakt med folk eller vill mottagaren hitta en framtida livstidspartner? Hoppas allt går väl för dig hos honom! :)

(Dock så skulle jag personligen vilja att han kom till mig, jag hade aldrig vågat åka till en 'främling' sådär.. Men jag är rätt så rädd av mig överlag när det gäller osäkerheter och "nytt".)

Hjärta till er. Blomma ha en fortsatt fin dag!!

melonglass
9/18/17, 11:09 PM
#11

Hej! Jag tog också studenten för lite mer än ett år sen och känner väldigt likadant. Är rätt ensam av mig, det känns tråkigt & ensamt, medan jag ser att de jag faktiskt va vän med under gymnasiet umgås med varandra men mig verkar de ha glömt bort… Har väl varit med typ 2 gånger och då för att jag varit på och sagt att jag vill hitta på något och då sagt ''men hör av er nästa gång det händer något!!!'' ''jaadååå'' får man till svar, men sen ser man dem på snapchat och bara jaha okej det va väl trevligt hahah….

Skicka gärna ett PM om du vill!

lunaaa
9/19/17, 4:37 PM
#12

Känner igen mig.. det värsta är när de kommer med "vi måste ju ses" trots att de ALDRIG hör av sig eller inte kan när man hör av sig till dem.

Upp till toppen
Annons: