Tänker att det finns två alternativ. Det han säger är ju att han saknar något, så alternativ ett är att han känner att det är så tråkigt att leva utan det att det är bättre att ni gör slut. Alternativ två är att han accepterar det, och slutar kommentera kring det. Det är nog dags att prata ordentligt om det, att du berättar precis vad du är bekväm med att göra, och så får han bestämma mellan alternativ ett och två. Jag tycker inte att det är rätt att du ska må dåligt över det.

Min första tanke är att önskan kanske inte handlar om huruvida du är fin eller inte med eller utan smink, utan att det handlar om själva ansträngningen att försöka göra sig fin för honom? Att klä sig i finare kläder och piffa upp sig (det behöver ju inte alls handla om att man ser vackrare ut i smink, utan om att man bara piffar till sig och framhäver det hos sig själv som man tycker om mest). Men det här är ju så klart något som ska gå åt båda hållen. Båda ska ju kunna anstränga sig lite för den andra. Bara en tanke.

Vad än den ena vill, kan välvara ok, OM DET OK MED DEN ANDRE DET BERÖR. Man ska inte göra något man inte vill. Ska man ge efter på en punkt, så får den andre vara bered på att ge efter på något annat, men ska vara överens, det vill säga kompromissa. Först och främst behöver du ju veta mer precist vad det är han vill… Som redan nämnts, TALA UT MED VARANDRA ORDENTLIGT. Sen kan du ta ställning till om du vill det eller inte. Det är väl inte fel att anstränga sig för varandra, och göra sig fin. Men man ska kunna tycka om varandra ändå. Annars blir det kravfyllt och kvävande. Och ett förhållande som bygger på… Det har gått en dag för mycket sen jag tvättade håret, tänk om jag blir lämnad… Det är inget förhållande, det är kontrollerande.

Man ska inte behöva sminka sig bara för att ens partner vill det. Man måste vilja det själv också. Tycker inte att utseende är något som hör till sådana saker som man bör kunna kompromissa om. Vad sänder det ut för signaler till den man tycker om? Det är klart att det kan leda till dåligt självförtroende.

Vill man inte sminka sig så behöver man inte. Om ens partner blir besviken… tja, då är det hens problem.

Är väl inget fel i att partnern önskar att man ska klä upp sig lite extra ibland. Jag tycker att min kille är fin oavsett vad han har på sig, men självklart tycker jag om när han gör sig extra fin. Ser inte riktigt varför det skulle vara ngt illa. Han säger inte att han önskar att du har större bröst eller att han tycker att du är tjock eller ngt sådant osmakligt.

Nej, jag kan tänka mig att jag överreagerar något. Jag vet inte riktigt, det är väl bara att jag har väldigt dåligt självförtroende och inte särskilt höga tankar om mig själv så det tar hårt när något inte är "bra nog" eller hur jag ska beskriva det. Jag har kämpat med min självbild sen många år tillbaka och har nyligen börjat känna att jag kanske inte ser så hemsk ut som jag själv tycker. Kämpar fortfarande med dysmorfofobi även om det har blivit bättre, därför överreagerar jag på mycket som har med utseendet att göra. 

Det har väl bara blivit så att det känns jobbigt när han säger såna saker då jag har försökt köpa kläder som är mer i hans smak för att han ska tycka att jag klär upp mig för hans skull, men sen säger han sånt och då känns det som om jag inte lyckas? Eller jag vet inte riktigt, det känns som om jag inte är tillräckligt bra eller fin även då jag anstränger mig för det når ändå inte upp till hans fantasier. 

Och det med smink är väl bara att det blir jobbigt att han vill att jag ska sminka mig för hans skull då jag inte känner mig som mig själv i smink… då har jag svårt att kunna se att personen i spegeln är jag och det blir en obehaglig känsla. Istället för att känna mig mer självsäker som andra säger att de blir så känner jag mig mer osäker, för jag känner mig inte lika fin i smink… Och det blir liksom rörigt i mitt huvud när han tycker jag är finare i det medan jag känner tvärtom. 

För jag vill ju att han ska känna att jag anstränger mig för hans skull men det känns inte som om mina ansträngningar når fram. Det blir en känsla av vanmakt, vad jag än gör så är det inte tillräckligt ungefär.

Prata med snubben om det du skrivit här, det är så du känner och han måste få veta det, du ska inte behöva gå och må dåligt över saker som han säger.
ibland vet inte folk om att dom sårar andra eller trycker ner, när de händer måste man få veta det.
ni behöver prata ut om detta och de kommer kännas så himla mycket bättre än att spekulera i saker, den enda som vet hur han tänker är ju han.
annars blir det en evig kamp om att göra han nöjd och det är inte så de ska vara.

Jag förstår dig ts. Jag hade också reagerat om min partner sagt sådant till mig. Hemma när det bara är sambon och jag så sminkar jag mig aldrig, och vi båda går omkring i bekväma myskläder som vi trivs bäst i. Det är mer när vi ska ut och träffa andra människor som vi klär oss fint och jag sminkar mig osv. Men vi tycker det är bekvämt att kunna vara och se ut precis som man känner för när det bara är vi två.

Sen menar jag såklart inte att vi går omkring i skitigt hår och trasiga kläder. Nej hel och ren, men inte uppklädd och sminkad när vi är själva.

Jag tänker lite så här, precis som några fler har skrivit inte fel att göra sig lite finnare än vad man brukar då och då för sin partner(är en liten krydda som sätter liten guldkant). Ska såklart vara ömsesidigt. Lätt att dra ner på sådant när man känner sig mer bekväm (eller hur jag nu ska uttrycka mig) i sitt förhållande… Jag har inte heller smink på mig pga jag är inte så bra på det. Var bättre på sånt i mina unga darr. Men tänker gå till någon som kan (någon som jobbar med smink) detta med smink (längre fram). Känner att det är kul att kunna, vill kunna det. Göra mig lite extra fin, både för min egen skull och för min partners. Jag mår alltid lite bättre och känner mig lite mer tillfreds tex när jag varit hos frisören och piffat till mig. Precis som min man gör sig fin för mig, när jag både kan be om det och ibland gör han det för göra mig mer glad. Kan röra sig om allt från hår, skägg och kläder. Tror även såklart han gör det för sin egen skull med.(Vi går klart runt i slappe-kläder med.) Självförtroende är svårt ibland, kan göra det flesta nere. För mig har det varit något jag fått jobba med, jobbar ibland med det igen. Prata är också viktigt, jag har försökt utgå från mig själv och förklarat hur jag tar det/känner det när jag får höra x och x. Många gånger har jag tagit åt mig på fel sett då det inte alls var menat så som jag tog det osv.

Vi har haft en diskussion om det hela, jag har förklarat hur det får mig att känna mig och han har förklarat hur han menar. Vet inte om det hjälpte egentligen dock. Känns som om jag mår sämre nu. Vissa delar blev väl fixade men sen känns det som om hans förklaringar gjorde annat ännu värre. Sen är väl inte han den som är super duktig på att förklara hur han tänker och liknande. Men jag vet inte om det är bara jag som känner att jag vill att han ska tycka att jag är den finaste som finns i hans ögon? För han är ju enligt mig den finaste människan jag vet om. Kanske är löjligt att känna så egentligen. Men hans förklaring var att de som sminkar sig kan inte jämföras med de som inte gör det då det inte blir rättvist… Det hjälpte inte riktigt min självkänsla att höra det. Det ledde bara till att jag kände mig ännu mer oattraktiv. Vet inte, är det för mycket begärt att bara få höra "du är finare än alla andra oavsett om de sminkar sig eller ej"? Jag vet inte, även om det är en lögn så hade väl såna komplimanger varit trevliga att få då och då. Är väl inte så ofta man får komplimanger så vet inte om det leder till att jag blir ännu mer osäker på mig själv.

#10 Jag tycker inte att det är orimligt att begära det. Jag skulle aldrig säga till min pojkvän att han ser bra ut, men att det inte går att jämföra med killar som har magrutor, eller perfekt hy, eller vad det nu kan vara. Precis på samma sätt som han aldrig skulle säga något liknande till mig. Självklart ger han mig komplimanger de dagar jag klär upp mig och lägger extra tid på smink, men han ger mig också komplimanger de dagar jag ligger osminkad i pajamas hela dagen. Jag tycker att det är viktigt. 

Om jag är helt ärlig så skulle jag faktiskt fundera på om han är rätt för dig. Det är absolut viktigt att bygga upp en självkänsla i dig själv, så att du klarar dig utan komplimanger och uppskattning av andra, men en pojkvän ska ju inte få dig att bli mindre självsäker. Då är något fel enligt min mening.

Jag tror att det största problemet sitter I huvudet på dig. Han måste ändå väl få säga sin sanning? Vill du höra en massa lögner så är du kanske tillsammans med fel person?

Jag kan nog tycka att du överdriver men om du har så pass stora problem med ditt självförtroende så kan jag förstå att du tar allt så hårt som du gör. Du behöver kanske söka professionell hjälp om du inte klarar av att höra sanningen från din kille.

Jag har varit med om något liknande med min kille och jag var verkligen inte van med att få höra sanningen. Mitt ex tyckte om att mata mig med lögner så jag trodde att allt jag gjorde och sade var perfekt. Löjligt, jag vet! Min kille är mycket osmidigare än vad din var! Han kunde komma med kommentarer om att den där jackan såg ju ut som en sopsäck på mig. Eller att de där kläderna går ju verkligen inte ihop, den där frisyren passar mig verkligen inte osv. Yogapants fick jag veta att han hatade på mig och tyckte var otroligt fula! Det visste jag minsann inte och blev lite butter men forstatte ändå att ha på mig dem där hemma för de var så sköna så där ändradse jag mig inte!;) Sen kunde han också säga att han skulle älska att se mig I rött läppstift för han tycker att det är en så läcker färg eller att han gärna skulle vilja se mig I högklackat! Jag som aldrig ens någonsin tidigare hade använt högklackade!

I början kände jag mig förnärmad och att skulle inte jag vara lika fin i hans ögon ändå? Sen ryckte jag på axlarna och testade på de olika saker han ville se mig I och jag blev enbart positivt överraskad och mitt självförtroende växte ännu mer.

Visst använder jag ännu kläder som han inte alltid gillar! T.ex. ett par tajta svarta vrålsnygga byxor som går ihop med allt. Han tycker att det är snyggt på mig men han ogillar fortfarande byxorna.

Om jag går med utan smink emellan kan jag få kommentarer såsom att jag ser  konstig ut, typ som när vissa som har glasögonen tar av sig dem helt plötsligt. Men orka bry sig. Han är ju med mig och älskar mig. Han får lov att ha sina åsikter och jag får lov att göra så som känns bäst. Idag håller han en del åsikter för sig själv och jag föredrar nog faktiskt om han säger rakt ut vad han tycker. Jag har lärt mig att älska hans rättframma sätt.

Jag går också alltid utan smink. Kan hända vid mer festligare tillfällen att jag har lite mascara och kanske eyeliner elr ögonskugga. Men jag tycker att jag är fin(are) utan smink och känner mig också inte riktigt som mig själv med det på. Känns lite som en mask ibland.

Jag har aldrig haft en pojkvän som önskat att jag sminkat mig  eller bett mig ha sexigare kläder. 

För övrigt tycker jag att han bör respektera din integritet och dina egna känslor mer; att du behöver arbeta mer på ditt självförtroende först och främst innan du tar på dig en mer psykiskt krävande utstyrsel till exempel. (om du någonsin kommer känna för att bära det.) Personligen så tycker jag sådant känns väldigt svårt rent psykiskt och hade inte heller mått bra över en sådan press.

Över det du skrivit så får jag lite porr-vibbar och det känns inte helt bra i mitt huvud. Jag hade inte trivts med en pojkvän som ville ändra på hur jag klär mig eller väljer att se ut. Jag vill vara mig själv. Och om min pojkvän inte gillar det så må så vara. 

För glöm inte att du är du och du har makten över dig själv.  Du ska göra det du känner för.🌺