OT - Off Topic

Gråter så ofta

2017-03-30 14:48 #0 av: ville.vara.anonym

Jag fixade en ny användare nu för att kunna skriva anonymt men kan ta bort denna sedan måste bara få skriva. Kanske inte så känsligt ämne enligt vissa men jag känner så många  här och vill inte bli igenkänd med mitt "problem". Så till saken:

Jag har fått så himla lätt till gråt. Kanske flera som har det men det konstiga är att jag har ju inte haft det förut. Det har kommit på sistone. Kanske för ett år sedan eller 1-2 år sedan. Jag tycker det är jobbigt att gråta när det är saker som inte ens gäller mig som jag gråter över. Och det är pinsamt att börja gråta över saker när jag är med andra människor som blir helt oförstående.

Kanske svårt att förklara så ni förstår men jag undrar om det finns något att göra för att det ska bli som förut? Och det är inget som har hänt mig som har gjort mig mer ledsen. Jag är ju inte ledsen i vanliga fall hela tiden men gråten kommer som sagt ofta. ca 5-7 gånger i veckan.

Vet inte vilken grupp det tillhör jag skrev offtopic

Anmäl
2017-03-30 15:02 #1 av: Herveaux

Du känner dig inte mer stressad än vanligt?
(När jag har mycket stress i kroppen så sitter känslorna nästan på utsidan, spec gråten är ofta nära till hands.)

Börjat eller slutat med ett preventivmedel som gör att hormonerna gått bananas?

Edit: Läser slarvigt, om du har haft nära till tårar i 1-2år lär det nog inte vara preventivmedel som stökat med hormoner. Sorry.

// Harley
Sajtvärd Star Stable iFokus
Medarbetare Hundar iFokus
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2017-03-30 15:05 #2 av: Scorpio97

Är du stressad, orolig eller liknande? Man kan bli känsligare och få lättare till gråt då. Jag märker själv en stor skillnad och det räcker att jag är lite stressad eller nervös över typ ett prov, så gråter jag mycket enklare än annars (annars gråter jag nästan aldrig förutom om jag blir arg/frustrerad över något). 

I så fall kanske meditation, mindfulness eller yoga kan hjälpa. Äter du mediciner, använder hormonella p-medel osv kan det påverka. Att ta kontakt med en kurator eller liknande kanske också kan vara något? 
Sen är det väl så att hormoner och liknande förändras över livet, och det kan ju påverka hur och vad man känner. Då kanske det är svårt att påverka. 

//Jessie

Anmäl
2017-03-30 15:32 #3 av: ville.vara.anonym

Nej vet inte av att jag stressar mer än vanligt, jobbar på ett ställe där jag trivs och inga hormonella p-medel använder jag. Jag vet inte om jag "vågar" söka hjälp faktiskt. Känns jobbigt att prata om och när jag inte ens vågar vara öppen här med vem jag är. Och sen att jag gråter ju inte ens för saker som gäller mig. Kan vara bara att jag ser en dödsannons i lokaltidningen där en som är i 40-50 års åldern har dött. ingen jag har en aning om vem det är. Då börjar tårarna bara rinna på mig och jag tänker på den stackars familjen, undrar om personen som dog har små barn som blir utan en förälder och så är jag tröstlös.

Eller så kan det vara någon tråd jag läser här på forumet om någon som blivit illa behandlad av sin partner och jag har ingen aning om vem personen är men tårarna bara rinner på mig ändå.

Eller så ser jag ett vanligt naturprogram på tv där ett rovdjur dödar ett annat djur för att få mat och då börjar jag tänka på hur grym naturen är och på alla djur som far illa utan att man kan göra något för att rädda dem.

osv

Anmäl
2017-03-30 16:05 #4 av: lchfmika

Jag har samma problem. De senaste par åren har jag blivit "känsligare". Jag gråter åt allt. Speciellt sådana korta videos på facebook där det är något tragiskt men med ett lyckligt slut. Jag blir förstörd.

Jag har bara antagit att det har med att jag blivit äldre. Jag är inte 20 (blir 30 nästa år) längre och inser värdet av livet mer och att man inte är odödlig och hur skört allt är. Jag grät aldrig till böcker förr men det senaste året gör jag också det. Men jag kan ha fel.

Anmäl
2017-03-31 06:25 #5 av: sp0ngeb0b

Jag har också märkt det där på mig själv, har alltid haft nära till gråt men det känns som att det har blivit värre på sistone. Det kan handla om helt onödiga saker som typ att det regnade när jag jobbade (jobbar utomhus). Också ofta om det händer något gulligt/sorgligt på en serie jag kollar på. Det är jobbigt om det kommer när jag är bland folk, oftast kan jag hålla det inne men annars får jag gå till toan. Det har hänt några gånger att jag har börjat gråta okontrollerat inför t.ex. skolans kurator för att jag har börjat prata om något som är lite jobbigt men inte gråt-jobbigt om du fattar. Mitt skulle kunna ha med mitt hormonella preventivmedel att göra dock, eller kanske stress. 

Hund"Before you ask someone why they're vegan - ask yourself why you're not."Katt

Anmäl
2017-03-31 07:26 #6 av: pyromanen

Att vara känslig kan vara något fint och positivt. Inte nödvändigtvis något fel!


Anmäl
2017-03-31 09:29 #7 av: Sjuttan

Har fått en släng av detsamma efter byte av medicin.
Det kan räcka att någon i ett TVprogram är rar mot någon annan så tränger tårarna fram, om det kan vara till hjälp.
Aa.

Anmäl
2017-03-31 09:59 #8 av: smellcaramell

jag blev likadan efter ett byte av p-piller sort, tog ca 6 månader innan jag insåg vad som va felet och ytterligare 6 månader innan jag blivit "normal". Jag kunde börja storgråta på bussen helt utan anledning o.s.v.

Anmäl
2017-03-31 15:00 #9 av: nypisnina

Eftersom du verkar vara en person som inte vill visa känslor, så kanske det är just det som du behöver? Man stressar av när man gråter och må-bra-hormoner frigörs. Jag har själv alltid varit en person som inte tycker om att visa känslor, jag har bitit ihop alltid och om det är något som är sorgligt så har jag sparat tårarna till att jag kommer hem och får gråta i min egen närvaro. Den enda som innan hade sett mig gråta var i princip bara min mamma. Jag har alltid varit andra människors stöttepelare och hur hade det sett ut om pelaren rasade själv? Nä, jag kunde inte gråta. Men så fick jag en del psykiska problem, utmattningssyndrom bland annat och min sköld försvann. Jag grät KONSTANT! Om jag var trött så grät jag, om jag var irriterad så grät jag, jag grät åt andra folks händelser - kunde till och med börja gråta när jag satt med 15 pers på fikarasten för att jag läste en sorglig artikel i en tidning. Därför började jag dra mig undan, på mitt jobb kunde man verkligen inte gråta. Hej då jobb ungefär! Men det fick mig att inse mer och mer att det inte var det jobbet jag skulle ha. Och nu flera år efter så är jag känsligare och känslorna inom mig byggs upp om jag inte släpper ut dem. Och jag har märkt att det är rätt skönt att gråta. Man är inte svag, man är inte sämre än någon annan, man är inte överkänslig, man är en kännande människa och man får visa känslor. Alla är olika och jag tycker att det är fint att människor visar känslor. Jag tror att du är en väldigt varm och snäll person som tänker på andra, så som du beskriver att du blir ledsen så då du läser en dödsannons. Det är en fin egenskap tycker jag.

Jag tycker att du ska se din känslighet som något fint och våga gråta och försöka ta reda på vad som ligger bakom. Det kan vara stress, det kan vara något du inte har bearbetat, det kan vara hormoner. Men det är absolut inget fel med att ha känslor. Men jag tror att det värsta man kan göra är att stänga in tårar som vill ut. Det är healing att gråta.

Anmäl
2017-03-31 18:06 #10 av: Annielle

Jag håller med om att det inte är något fel med det, jag tycker inte att andra är jobbiga eller konstiga om de gråter även om jag själv också tycker att det är väldigt jobbigt att gråta offentligt och försöker så gott det går att inte göra det,men det fungerar verkligen inte alltid.

Om det verkligen är i ett fel sammanhang, eller extra jobbigt kan man ju försöka dra sig undan på toaletten så att man kan vara i fred ett tag med gråten tills den förhoppningsvis går över.

Man kan ju även bli mer känslig när man börjar komma in i klimakteriet/förklimakteriet, för vissa kan det ju börja redan efter 30 även om det är vanligare vid ca 40.

Om du har slutat att äta någon medicin kan man ju även reagera så, speciellt om det har varit hormoner, antidepressiva och liknande.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.