Annons:
Etikettung-kvinna
Läst 2045 ggr
[Bamse100]
2017-01-03 22:49

Stå till svaras om att jag valt bort egna barn

Jag är en 20 årig tjej som är super nöjd med livet och bor med en sambo som har accepterat mitt val i livet och är helt klart med på att vill han ha mig får han välja att inte få barn. Jag har aldrig gillat barn på det sättet tex är moster till en pojke. Men jag är inte alls intresserad av att träffa han då barn inte är min grej helt enkelt. Men hela tiden från dom runt mig har alla en förhoppning om framtid när jag kommer med barnvagn och bebis. Men nä då djuren är mitt liv förutom då sambon och jag kan inte tänka mig ett liv med just barn. Jag har tröttnat på att alltid höra detta tjat från skolsyster när jag väl skall tex byta p-medel typ att skydda dig nu så kan du ju få barn senare i livet då du KANSKE ändrar dig då du är ung än. Och även av lärare har dom den förhoppningen. Jag skyltar inte ens om att jag inte vill ha barn för andra. Så snälla ge mig lite tips hur jag kan slippa detta tjat.

Annons:
Honestyisdead
2017-01-03 22:52
#1

Säg att du inte kan få barn.

[Bamse100]
2017-01-03 22:54
#2

Tack för rådet Bara för att man har hela livet framför sig så vill inte alla kvinnor ha barn men varför kan inte vissa tänka i andra banor:(

Honestyisdead
2017-01-03 22:57
#3

Därför att du är så ung och man aldrig kan säga aldrig. Många är tvärsäkra som unga men blir ändå föräldrar när dom blir äldre. 

Det har dock inte andra med att göra. Så för att slippa dessa kommentarer är det lättast att säga att man inte kan få barn och inte vill prata om något så privat. Då blir dom flesta tysta.

[Bamse100]
2017-01-03 23:05
#4

Jag kommer säga det nästa gång det dyker upp. Men jag tycker bara för att man är ung så behöver man inte höra dessa på tryckningar av alla runt omkring mig. Min moster tex har inga barn och är inte mindre lycklig för det. Jag ägnar mitt liv åt fyrbenta små djur heller. Jag brinner för ett speciellt djur just marsvin och jag är inte mindre olycklig utan barn tvärt om fri o kunna leva mitt liv. Håller du med om att snacket om barn kan gå till överdrift när jag redan vet ?

Honestyisdead
2017-01-03 23:14
#5

Ja. Jag är själv frivilligt barnfri och är 30 plus. Tyvärr känner andra föräldrar ofta att det är deras sak att kommentera trots att dom inte har med det att göra.

[Bamse100]
2017-01-03 23:19
#6

Exakt inget angår dom alls man får välja om man inte vill eller vill ha barn. Varför är det tjat runt oss som vill inte ha barn tröttnar på det

Annons:
Honestyisdead
2017-01-03 23:38
#7

Det är tjat eftersom normen är att vi vill ha barn. Och dom som vill och har barn kan inte förstå och sätta sig in i att man kan känna som oss. För dom är barn meningen med livet.

[Bamse100]
2017-01-04 00:01
#8

Varför kan man då inte tänka utanför normen:/

Honestyisdead
2017-01-04 00:12
#9

Så är det med det mesta och flesta. Det man inte förstår kan man inte ta in.

Och människor har vanan att lägga sig i det mesta. Det lär inte ändras så man får lära sig hantera det.

Scorpio97
2017-01-04 01:43
#10

Jag är nitton år och jag ogillar inte barn, men jag är inte bekväm runt dom och har inget intresse av att skaffa egna. Min mamma och syster tycker att barn är meningen med livet och kan inte alls förstå, men har i alla fall accepterat det för tillfället. I andra sällskap brukar jag undvika att säga att jag inte vill ha barn om ingen kommer med en direkt fråga eller liknande. Men jag kommer nog aldrig säga att jag inte kan få barn när det inte är sant, för jag vill att det ska vara normalt att vissa inte vill ha barn och för att det ska hända måste det komma fram att det är så. Då tar jag personligen hellre diskussionen än att ljuga. 

Sen beror det på personen jag pratar med. Är personen ärligt nyfiken och vill veta kan jag absolut försöka förklara varför. Är det en person som aldrig kommer förstå så byter jag ämne, går därifrån eller på annat sätt gör det klart att jag inte vill prata om det. Jag ser ingen poäng i att diskutera det då för det kommer inte leda någonstans.

Sen har jag varit irriterad eller på ett drygt humör ibland, och har då tagit upp/sagt dessa saker när någon verkligen vägrar släppa det:
1. Förklarat varför det är olämpligt att fortsätta ifrågasätta. "Hur vet du att jag inte är steril eller fått flera missfall, varför fortsätter du tjata när jag tydligt visar att jag inte vill prata om det? Kan du tänka dig hur jobbigt det skulle vara för mig om jag faktiskt inte kunde få barn men inte ville säga det, och du bara fortsätter tjata om det?" osv
2. Frågar varför dom har barn eller vill ha barn , och ifrågasätter allt eller kommer med motargument. Det fungerar även med något annat personligt ämne.
3. Frågar om dom har eller vill skaffa en orm (eller annat djur folk i allmänhet ogillar). Förmodligen svarar personen nej, och då kan man komma med argument varför ormar är meningen med livet samt ifrågasätta deras beslut att inte skaffa en orm på samma sätt som dom precis ifrågasatt mitt beslut att inte skaffa barn.

Ibland så klickar det till och personen förstår vad jag gör och annars brukar det bli tillräckligt obekvämt att personen avslutar diskussionen och lämnar mig ifred. Oavsett så fungerar det. Sen är det absolut inte den mognaste responsen man kan ge, men när jag pratar med någon som vägrar acceptera min ståndpunkt/åsikt samt vägrar släppa diskussionen så struntar jag faktiskt i om jag är barnslig och/eller gör folk obekväma.

Om alla bara kunde strunta i saker som inte rör dom eller skadar någon, vore det mycket enklare :)


//Jessie

obstitant
2017-01-04 13:30
#11

Om det är till någon tröst kan jag meddela att tjatet och hintarna mer eller mindre tvärdör när man fyller 40. 😉

Men till dess kan man påtala att det faktiskt är en väldigt privat fråga. Magdalena Ribbing har flera gånger tagit upp hur gräsligt oartigt det är att ställa frågor kring andras eventuella graviditet eller utebliven sådan, eftersom det kan finnas väldigt känsliga och svåra saker bakom. Om någon får barn kommer omgivningen garanterat att märka det.

Så när någon frågar eller tjatar om barn är det bästa att inte svara, utan antingen ignorera det, eller se lite förvånad ut och säga typ "hoppsan, det var en privat fråga!" och sen gå vidare och prata om nåt annat.  Eller om man tycker det är ok att svara att man inte vill ha barn men inte att försvara sitt val varje gång, så är det inte fel att säga att man inte vill ha den diskussionen.

Gaara
2017-01-04 21:18
#12

Lite intressant ändå hur olika det kan vara. Den enda i min omgivning som tjatat på mig angående barn är min bästa vän, som känt mig längst. Alla andra accepterade direkt att jag när jag var yngre sa att jag aldrig ville ha barn. För min del så ändrades den känslan när jag träffade den jag känner är mitt livs kärlek. Jag har alltid varit obekväm runt småbarn och skytt dem som pesten tills min bästa vän fick barn. Var väldigt obekväm i början då med men vande mig. Ville dock fortfarande inte ha egna då. Men som sagt så träffade jag mitt livs kärlek, började umgås med honom och hans underbart fina familj och insåg att jag faktiskt skulle vilja ha en egen liten familj. :) Dock viktigt för mig att vi har det ekonomiskt bra med fasta jobb osv innan vi skaffar barn. Däremot har jag fått kommentarer om att "Men då kommer du ju bli en gammal mamma…" Så nästan snarare så de avråder mig från att skaffa barn. :P Jag fyller 31 i maj och planen är att vänta några få år till innan vi försöker. :)

Hur som helst. Stå på dig. Jag tycker inte att du ska behöva ljuga för folk utan säg bara som det är, att det inte är alla som vill ha barn. Att alla tycker olika och att det bara är att acceptera. Vem vet, en vacker dag kanske du vill ha barn, eller så vill du det aldrig. Det är bara du som kan känna det och bestämma det.

Honestyisdead
2017-01-04 21:22
#13

#12 Man behöver inte ljuga. Men när du hört kommentarer tillräckligt många gånger och du inser att folk inte förstår vad du säger säger du vad som helst för att få tyst på dom.  Antar att man måste ha varit ned om det för att förstå hur jobbigt det är. För att säga som det är är ju det som får folk att sätta igång.

Annons:
Gaara
2017-01-04 21:38
#14

#13 Men att säga att man inte kan få barn när man faktiskt inte vet om man kan eller ej är ju faktiskt att ljuga. :) Och det var ju det tipset du kom med.

Honestyisdead
2017-01-04 21:41
#15

#14 Ja? Man BEHÖVER inte. Men det är lättaste sättet att få tyst på folk. Att säga att man inte vill är ju det som får igång folk och det är det ts är trött på.

[Bamse100]
2017-01-05 00:45
#16

Håller med Hera:) Jag vill helt enkelt njuta av livet och jag är ingen barn människa. Mina djur är som mina barn men på djur sätt så klart. Jag har idag det optimala livet med sju små marsvin

citytjejen
2017-01-05 11:52
#17

Som #11 skriver så tystnar i regel tjatet om barnskaffning efter 40.
Jag är 41 och redan i mellanstadiet så kändes tanken på att skaffa barn som vuxen, absurd. Är inte road av att umgås med barn och kan absolut inte tänka mig att skaffa några. Många har haft åsikter om det men jag har stått på mig när jag berättat om att jag inte vill ha några. Jag har inga syskon och jag brukar säga att det bästa med det är jag slipper syskonbarn 🙂
Ser barn som ett störande inslag i tillvaron, kanske låter hårt men det är sant!

Jag är med i en  Facebookgrupp som heter Barnfri, kan rekommendera att gå med i den. Där är vi ca 1000 medlemmar som alla är barnfria, dvs har valt bort barn av olika anledningar. (Det är en stängd grupp, så ens vänner som inte är med i gruppen kan ej se vad man skrivit där)

/Christina

[Bamse100]
2017-01-05 15:46
#18

Håller med dig där är precis likadan men tex gravid magar är ju sött att se på och bebisar då på bilderna. Men tanken att vara med är hemskt för att vara ärlig som du säger att just omågs med barn. Får snarare panik typ

pyromanen
2017-01-05 15:57
#19

Det är många som "alldrig ska ha barn" när de är 20 som 5, 10 eller 20 år senare ändrar sig. Varför inte av ödmjukhet inför detta faktum svara: jag ör helt ointresserat av barn och som det känns nu så vill jag alldrig ha barn. ?

Scorpio97
2017-01-05 16:15
#20

#19 Problemet är att det inte har någon betydelse, reaktionen blir lika. Det spelar ingen roll om jag säger "Jag kommer aldrig någonsin skaffa barn" eller "Just nu känns det inte som att jag kommer skaffa barn för jag är inte intresserad av dom. Men vi får se hur det blir". Jag får samma svar och det blir precis samma diskussion oavsett. 

Och jag hör aldrig någon som svarar "det kan du inte veta, du kanske ändrar dig sen" när någon säger att dom vill ha barn och är helt säker på det. Det verkar vara helt okej att vara tvärsäker då utan att någon ifrågasätter.


//Jessie

Annons:
melonglass
2017-01-05 16:41
#21

Tycker det är så himla konstigt att folk ska reagera så mycket på när någon säger att den inte är intresserad av barn. Känns som att vi borde kommit förbi det här med att inte förstå/acceptera andras livsval…

Omorika
2017-01-05 16:45
#22

Jag var inte alls intresserad av barn i 20 års ålder. De kändes som små slemmiga varelser som måste finns för mänsklighetens fortlevnad. Jag var dock inte helt säker hur jag iframtiden skulle se på saken så jag satte en ålder på när jag tidigast kunde tänka på saken. Det blev 30 känndes lagomt oändligt bort 😉. Så varje gång nån fråga sa jag "inte före 30". De flesta sluta fråga efter det. Nu är jag 30 och är faktiskt sugen. Men tänkte att det kunde va nått att säga i unga år. Är inte att ljuga men inte att sätta stopp. Sen när man närmar sig 30 kanske diskutionen är lättare att ta. Då har man ju tänkt på det i 10 år och kan säga nått om att jag har funderat på saken i 10 år och det är inget för mig. Jag försöker iaf låtabli att fråga och förstår båda sidorna av myntet 😃.

Maleficum
2017-01-05 20:51
#23

Har alltid känt att jag inte vill ha barn och för varje år som gått har jag känt det ännu mindre! I början så var det en del som sa typ "vänta bara så ska du se att du vill ha" eller från de som har barn "jag ville inte heller ha barn när jag var ung".

Som tur är har jag en förstående mamma och pappa som inte tjatar (mamma har sagt att hon tyckte det var jobbigt med min mormor för hon kunde "tjata" lite på mamma när hon var yngre om att hon ville ha barnbarn). Nu när min bror fått barn så vill jag ännu mindre ha barn och min ena kusin har barn och en av mina andra kusiner har försökt länge men lyckas inte bli med barn (de har försökt med provrörsbefruktning nu också) och har faktiskt inte fått någon kommentar huruvida jag ska ha barn snart eller inte (är över 30 nu också).

Men då det kommit upp frågor om barn brukar jag säga att jag redan har mina barn,  de är bara fluffiga och så visar jag bild på min angorakanin, till och med mamma brukar visa bild på min kanin och säga att det är ett av hennes barnbarn ;)

Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu

[Bamse100]
2017-01-05 20:59
#24

Så gulligt barn du har ♡ Har med ju små fyrbenta barn men mindre och lika söta marsvin ♡♡

nypisnina
2017-01-05 21:23
#25

Jag tror att det bästa svaret är det som #11 säger. Se förvånad ut, inte svara eller säga; det var en privat fråga. Det får garanterat personen som frågar att känna sig lite dum. Folk måste och borde förstå hur privat det kan vara och att det finns de som har problem med att skaffa eller vad som helst. En annan sak som är lite OT är att när någon har blivit gravid att folk frågar; var det planerat? Äh? Vad har dem med det att göra?! Men det kanske bara är jag som reagerar på att det är skumt…

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
[bomullsvantar]
2017-01-09 10:02
#28

Jag ville ha barn alltså ett galet behov från när jag var 17 till 20 när jag såg barn så blev jag helt "ÅÅÅ" och var avundsjuk.

är idag 22 och har INGET intresse för barn, tycker bara det verkar besvärligt för att vara ärlig och något som kommer påverka mitt liv och dessutom måste jag uppfostra ett barn och ta hand om eventuella utbrott m.m nä.. man ska inte bara skaffa barn för man kan, finns så många lidande barn med hemska föräldrar. Jag kanske en dag kommer ändra mig om jag får ett fantastiskt liv med en fantastisk man, men just nu tycker jag bara en hund vore på snäppet för mycket ansvar för mig jag vill inte skaffa ett livslångt ansvar och sen känna att jag kanske ångrar mig. Funderar dock på att eventuellt skaffa en äldre kanin (omplacering) eller något det är det längsta jag vill gå med ansvar.

Skönt med folk som vet vad dem vill och så kan man såklart ändra sig en dag eventuellt, jag tror dock jag är ganska bestämd.

Skogsvittra
2017-01-09 19:44
#29

Jag har aldrig haft ett intresse av barn. Har velat sterilisera mig hur länge som helst och kan nu äntligen göra det eftersom jag fyllt 25. Är så glad. Men får se om det blir av. Har hört oändligt många gånger "men varför vill du inte ha barn?" och jag säger bara bestämt (gränsfall på aggressivt) "för jag vILL INTE" om och om igen, varje gång. De säger "Jaha." 

 Ett annat sätt att bemöta det kan ju vara med giraffspråket. Dvs när de tar upp det, så säger du något i stil med "När ni frågar upplever jag det som tjatigt och det får mig att känna xxxxx, jag önskar att ni slutar för det är privat och jag vill inte prata om det."


ApanAnn
2017-01-16 00:37
#30

Yess… Bara 5 år kvar tills tjatet slutar då :) Jag har funderat på sterilisering, men inte så sugen på en operation. Jag kan ärligt säga "nej det går inte" om någon frågar, i vissa fall med en förklaring varför (måste sluta med mediciner och blir i såna fall svårt handikappad av graviditeten. Nope!) och i vanliga fall blir det obekväm rystnad och streck i debatten. Utom när jag fick det korkade förslaget att "Ja men vissa reumatiker blir ju bra av att vara gravida." Bara det att jag vill inte ha barn heller. Jag har aldrig varit jättesugen på barn, utan det har mest varit att jag antog att jag skulle få barn nån gång. Sen har jag gått via att vara förbannad för att det skulle vara ett sånt jävla projekt att försöka till att inse att jag faktiskt inte är intresserad. Jag har katter, vuxna katter, för jag är inte intresserad av kattungar heller :P

Tant är ingen ålder, det är en livsstil!

fruktgumman
2017-01-16 10:15
#31

Jag upplevde inget tjat när jag var så ung som strax över 20. Det är ju ändå rätt vanligt att folk väntar till efter 30 med att skaffa barn och det hade varit jobbigt om det tjatats redan tio år tidigare. Nej det var när jag närmade mig 30 och vi köpte hus som det kom igång på allvar. För inte kunde vi ju bo bara två personer i ett så stort hus! Nu var alla säkra att det var barn på gång ändå. Så det blev lite förvånade miner då rummet som de menade vore perfekt till barnrum det gjorde vi till ett gym. :)

Chinesecrestedlover
2017-01-19 16:24
#32

Hej Ts och alla andra med liknade erfarenheter.  Känner igen mig i väldigt mycket av det ni skriver.

Jag vill absolut inte skaffa barn, aldrig någonsin, finns inte på kartan ens. 0 och intet intresse för barn. Skulle bli sämsta mamman någonsin för jag bryr mig verkligen inte. Jag har flera syskonbarn, aldrig hållit i dom som bebisar osv. som alla andra, inte intresserad  helt enkelt (äldsta syskonbarnet är tonåring nu). 

Det har varit ett jävla tjat genom livet, sedan jag var ung (hehe, är 32 nu) om att "du kommer ändra dig", "du skulle bli en bra mamma, du har ju så bra hand om dina djur" osv. Jag har aldrig fattat varför folk (min familj, mamma i synnerhet men även vänner när jag var 14-15!! inte kan acceptera att jag inte vill ha barn). Det har klingat av lite på senare år,  men mamma kommenterar det ändå ibland, fast jag varit 100% säker sedan tonåren på att jag aldrig kommer bli mamma, annat än på skämt till mina hundar m.m. 

Argumentet "du är ju så bra med dina djur och skulle vara en underbar mamma"… fattar jag verkligen inte för det finns ju en rejäl skillnad där, en avgörande skulle jag vilja påstå. Jag har älskat/avgudat djur sedan jag var två år, då jag fick första sköldpaddan och sen har jag p.g.a. kärleken till djuren, intresset och passionen för just DJUR  haft mängder av olika djur. Är även Vegan (sedan tonåren) p.g.a. kärleken till djuren, vill inte äta eller ha på mig mina vänner😍. Nu har jag hundar och lite smådjur. Barn har jag aldrig brytt mig om eller varit intresserad av.  Bara för att jag lever för mina djur betyder ju inte det att jag skulle göra det samma för något (barn) som jag har 0 intresse av. Mina hundar (speciellt men även övriga djur) betyder allt för mig, de är viktiga på samma sätt (som jag antar och hoppas att de som har barn känner för sina barn) men det betyder verkligen inte att jag skulle bli en bra mamma, tvärtom eftersom intresset ju inte alls finns där. Jag skulle ju aldrig köpa ett djur som jag inte har intresse för liksom.

En av mina barndomsvänner (har ej kontakt längre) sa när vi var 14-15 år och vi av någon anledning kom in på barn och jag sa att det ska jag inte ha några "…men det SKA man ju ha…" men jag tycker att barn är något man väljer att skaffa för att man vill och är intresserad av det och det är inte jag. Jag drömmer (alltid gjort)  om att ha det och det djuret, den och den hundrasen osv.  och planerar för det i framtiden. Aldrig haft sådana drömmar och planer gällande barn. 

Irriterande att folk inte kan fatta det. Man ska ju inte skaffa barn för skaffandets skull, man måste ju vilja, det tar ju en jävla massa tid och pengar och för all framtid dessutom…inte något som borde tas lätt på; lika lite som att jag inte skulle gå och skaffa något djur utan noggrant övervägande. 

Dessutom: säg att jag skulle ha barn och ungen blir allergisk mot hund, som är det jag älskar i mitt liv och det som jag verkligen vill äga min tid åt…som jag inte kan tänka mig att leva utan… Det tänker knappast min ibland tjatiga mamma på, man kan ju inte sälja ungen för att den blir allergisk liksom (har mycket allergier i min familj, pappa, syrror osv, jag är dock tack och lov för skonad från detta, men det finns ju definitivt i generna). 

Mvh/Chinesecrestedlover med två underbara jyckar och lite smått och gott. Barnfri för att jag vill och näe jag kommer inte ändra mig 😉

JossanH
2017-01-20 22:31
#33

Och jag önskar snarare att folk faktiskt vågade prata MER om det då jag tror det är viktigt för att försöka omvända en trångsynt värd till mer acceptans. Jag tycker att det är mycket kring barn/barnaskaffande/att inte kunna/vilja skaffa barn som är lite skämmigt och tabubelagt. Få förstår nog hur ofta folk kämpar för att bli gravida- för det är för privat att prata om. Få inser nog inte heller hur många det är som faktiskt väljer bort ett liv utan barn- för det är för få som faktiskt orkar stå på sig och prata om det. Jag har valt ett liv med barn, men har många vänner och bekanta som inte vill eller som helt enkelt aldrig kommer komma till det läget att de kommer skaffa barn. Jag ser inte det ena som mer naturligt än det andra.

Sajtvärd på Iller.ifokus

JossanH
2017-01-20 22:54
#34

Sedan kanske ska nämnas att det är en himla skillnad på andras barn och ens egna. Jag är fortfarande inte vidare förtjust i andras ungar, förutom ett fåtal barn som vi känner. Så att man har ett ointresse för andra barn behöver inte det i sig betyda att man skulle bli en dålig mamma eller att man pga det inte vill skaffa egna barn. Det är oviljan mot att själv ha egna barn som är av betydelse, inte om man ogillar andras barn.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Annons:
Carmarino
2017-01-21 16:36
#35

Det finns alltför många barn som måste växa upp med olämpliga föräldrar, så jag tycker det är enbart positivt att vi som valt bort barn är smarta nog att inse att vi inte ska ha några.

Har haft turen att slippa alltför mycket frågor om "är det inte dags att skaffa barn snart?". När jag steriliserade mig talade jag om för läkaren att jag nog saknar "biologisk klocka", för jag har aldrig hört minsta tick från den. Hon tyckte det var ett fantastiskt sätt att se på det, vilket var en glad överraskning för jag hade nästan förväntat mig åtminstone lite "fördömande".


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Upp till toppen
Annons: