Psykisk hälsa

Nytt år nya tag? Tankar..

2017-01-03 09:24 #0 av: Túrwen

Jag har tidigare varit ganska öppen om vad jag känner och fick god respons senast så tänkte fortsätta med det eftersom att psykisk ohälsa inte är tabu och något man ska kunna tala öppet om. 

Jag är närmare 30 än 20 har studerat i stort sätt hela mitt liv och har varit ambitiös och har alltid velat ligga ett steg före. Eftersom att studierna varit mitt liv mer eller mindre i kombination med jobb och mina nördiga fritidsintressen finns inte så mycket tid till annat...Jag har rätt så många korta förhållanden varav det längsta varade i 2 år vilket var med en man som behandlade mig mycket illa. Mitt senaste förhållande slutade mycket abrupt och jag tog mycket illa vid och var tvungen att avbryta mina studier för att jag inte klarade av att träffa människor. Nu mår jag bättre även om jag är ärrad och märker hur mycket längre andra i min ålder kommit i sitt liv, många har gift sig.. flera förlovar sig vilket jag förstås är glad för deras skull. Var dock på en släktträff för ett par dagar sedan där alla utom jag hade körkort och var antingen förlovade, gifta eller hade sambos... Känner mörka tankar bubbla upp inom mig och känns än så länge att jag kan hålla tillbaka dem. Hoppas bara att jag kan få dem att stanna där.. Slutföra mina studier och gå vidare med mitt liv. 2017 ska bli året då ger långfingret till djävulen på min axel som säger att jag är värdelös och inte älskvärd. Nu kör vi!

Anmäl
2017-01-03 09:39 #1 av: Agafia

Om det kan vara till någon tröst så duger du som du är 😊 Vid 57 år fyllda har jag inget körkort , av mina tre vuxna barn är det bara en som har körkort .
Jämför dig inte med andra , du är unik o fantastisk . Tänk om alla hade det lika i sina liv ? Så tråkigt det skulle vara , var stolt för vem du är 👍

Anmäl
2017-01-03 10:10 #2 av: Åsa S

Har inget körkort heller, har pluggat stora delar av mitt liv med + träffade inte nån jag verkligen blev kär i och som det funkar bra med förren jag passerat 40. Men jag ångrar ingenting hade jag agerat annorlunda hade jag kanske aldrig träffat min underbara man som jag har så kul ihop med älskar verkligen mitt liv idag.

Anmäl
2017-01-04 21:37 #3 av: Gaara

Min mamma som är 60 har varken körkort eller är förlovad/gift. ;) Hon och farsan har ju dock varit tillsammans sedan de var 16 och 18 men det är en annan story.

Själv har jag haft tre förhållanden. Första vid 19 års ålder vilket varade i straxt över 3 år. Vi hann flytta ihop och bo tillsammans i drygt ett år innan det tog slut. Nästa förhållande var i över 5 år men det var allt annat än lyckat även om jag faktiskt lyckades bli förlovad (trots att han egentligen inte ville) Vi var sjukt olika och det var dömt att misslyckas.

Nu har jag sedan 2014 varit tillsammans med mitt livs kärlek, den 12 maj 2015 flyttade vi ihop och den 3 dec så gick han ned på knä och friade till mig, för att han ville och för att jag ville. :) Så jag hann fylla 30 innan jag blev förlovad "på riktigt" (dvs pga kärlek och för att båda ville) Körkort har jag däremot haft i 10 och ett halvt år men körde bara precis när jag fått körkortet. Vågar i nuläget inte köra bil alls, men fick på min 30 årsdag en eumoppe som jag körde till och från jobbet tills det blev för halt ute. ;) Tycker inte man ska känna stress över att vissa saker kanske kommer sent i livet eller inte alls. Bättre vänta och låta vissa saker ske än att stressa fram något. :) Du har ju satsat på pluggandet och jag tror folk förstår att det tagit tid från annat. :) Alla gör vi våra olika val och inget är mer rätt eller fel så länge det inte är något som skadar någon. :)

Anmäl
2017-01-04 22:07 #4 av: ifoundnemo

Jag började plugga direkt efter gymnasiet i 3 år för att bli kriminolog bara för att upptäcka (när jag sökte Krim jobb) att jag inte ville sluta jobba med barn, så nu jobbar jag som elevresurs/fritidspedagog och ska börja plugga hösten 2017 till lärare (4 år)....så jag är nästan trettio när jag är färdig x). Min bästa vän har en dotter som är strax över året och färdig med sin utbildning...men hur "långt" man kommit i livet så att säga säger inget om hur lycklig man är. Min morbror (strax över 40) separerade med sin sambo och fick flytta hem till min mamma med sina två barn för att dem inte hade någonstans att bo annars...så livet ändras ständigt!

Anmäl
2017-01-05 00:05 #5 av: Sarah

Vill du ha alla de sakerna nu då? Enda saken i livet som man kanske måste ha en tidsgräns på är ju barn om man vill ha det. Då förstår jag att man blir stressad över att tiden går. Men allt de andra, det kan man ju ha när som under ett långt liv. Att komma långt i livet innebär ju inte per automatik tvåsamhet och ring på fingret. Finns andra saker i livet att värdesätta. Om de sakerna inte är viktiga för dig nu, så är de ju oviktiga :) är ju 100 ggr bättre på att fokusera på sådant men själv tycker är viktigt, istället för vad andra försöker göra viktigt.

Anmäl
2017-01-05 21:31 #6 av: nypisnina

Jämför dig inte med andra. Alla är fria att välja själva vad man vill göra och när, och man måste prioritera sin tid till det som passar en själv. Folk har alltid åsikter om ens levnadsval om de inte stämmer överens med majoriteten och man märker själv om man inte "gör som alla andra". Men så länge man gör så gott man kan, gör det man älskar och gör det som man klarar av så får man stå för det. Man vill inte se tillbaka om tio år och tänka att man kunde gjort något annorlunda och ångra sig. Kan du och vill du göra något annorlunda - gör det! Det enda som står i vägen är du själv. Om du inte vill - njut av det du har. Om du inte kan - jobba med dina hinder och var stolt över att du gör så gott du kan. Jämför dig inte med andra, alla har olika förutsättningar. Livet springer inte iväg, du lever det varje dag.

Anmäl
2017-01-07 17:10 #7 av: kexiilainen


Anmäl
2017-01-08 13:51 #8 av: Aleya

Jag är 30 och har inte körkort. Jag är lika glad för det.
Jag har inga barn ännu och är inte gift. Lika glad är jag ändå.
Jag har jobb och jag trivs med det. Och saker kommer när dom ska komma.

Jag hade liknande tankar då jag var 20 och mådde väldigt dåligt över att jag inte kommit så långt som jag önskade just då.

Jag säger stressa inte. Gör det du vill och må bra med det.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-01-08 13:59 #9 av: Maria

Jag är 54 år och utan körkort. Sonen är 32 och han har heller inte körkortSkämtar

/Maria

 

Anmäl
2017-01-08 16:14 #10 av: Devya

Vad gör det om du inte har körkort? Vissa skaffar aldrig ett körkort. Min syster har ett körkort men kör aldrig. 

Va nöjd med det du har, det är allt jag kan säga. Sluta tänka på vad andra gör. Du vet ju inte heller om de är lyckliga i sina äktenskap eller inte och så vidare. Ingen idé att avundas något du inte vet mycket om, eller?  Utåt sett kanske det ser fint ut men vi kan aldrig veta säkert. 

Jag vet av ett par som utåt sett verkar det perfekta paret. De är gifta, har ett eget hus, två bilar, fina jobb och två barn samt ett till barn på kommande. Det de flesta inte vet om är att paret har jämt och ständigt varit otrogna mot varandra och frun sitter bara framför datorn där hemma och äter skräp och ropar då barnen försöker få hennes uppmärksamhet (men misslyckas). Den enda som bryr sig om barnen är pappan som skulle göra allt för dem.

Så sluta titta på ytan. Det är nog sällan så vackert som det verkar vara.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.