Sexualitet

Berätta om sin känslor - bisexuell

2016-10-22 14:27 #0 av: Anonym

Jag upptäckte ganska sent i livet att jag är bisexuell. Då var jag redan gift sedan 20 år tillbaka och vi har barn. Jag blev förälskad i en kvinna och det var så jag förstod att jag egentligen var bisexuell. Jag valde att hantera det på egen hand, undvek kvinnan tills känslorna lagt sig och jag berättade aldrig för min man.

Men nu har det hänt igen. Jag har blivit förälskad i en kvinna på jobbet. Egentligen har jag känt så i ca två år men hoppades hela tiden på att det ska på något sätt gå över, precis som det gjorde sist. Men det gör det inte. Det har snarare intensifierats och jag känner att det blir allt konstigare och konstigare och jag vet inte hur jag ska uppföra mig eller hantera det. När vi träffas i samband med möten, fikat m.m. så söker vi hela tiden varandras blickar och tittar länge och intensivt. Jag vet att det är fel och att jag borde låta bli, men jag har fått känslor för henne. Problemet är att både hon och jag är gifta och vad jag vet så är hon hetero. Men samtidigt hon besvarar mina blickar, blir röd i ansiktet och jag ser att hon sker upp mig när hon kommer in i ett rum där vi är många. Jag tycker att det blir allt jobbigare eftersom jag reagerar fysiskt så fort hon kommer in, darrar, svettas och ni vet allt det vanliga. Jag är rädd att någon ska märka.

Nu låter det som att jag är tonåring, men jag är i fyrtioårsålder och hon i trettio. :) Jag har funderat på att berätta för henne om hur det är och tänkt att det kanske blir lättare att hantera när vi lagt korten på bordet. Att säga typ: Du har kanske märkt att jag tittar på dig och det beror på att jag har blivit förälskad i dig. Jag vet att det är fel, du är gift, jag är gift, så även om du var intresserad så är det fel. Kanske skulle vi kunna gå vidare utan att det känns konstigt. För konstigare än det är nu kan det knappast bli. Är det en bra idé att berätta? Eller är det bättre att hålla tyst?

Ingen vet att jag är bisexuell men jag skulle inte ha några problem med att berätta det för henne. Jag menar, vi kan inte låtsas hur länge som helst som att det regnar. Jag vet inte om hon känner likadant, men jag är säker på att hon har märkt att jag är påverkad av henens närvaro.

Mitt äktenskap är väl som det är. Det är inget som jag tänker göra något åt just nu. Vi har ett stabilt och tryggt äktenskap där båda är medvetna att det inte är perfekt men vi är nöjda med det som det är och lika ovillig att gå skilda vägar eller jobba på att fördjupa relationen. Så jag behöver inte råd om det. Men vill gärna ha tankar kring hur ni skulle göra om ni var i liknande situation. Varför är et bra/dåligt att berätta för den här kvinnan enligt dig?

Anmäl
2016-10-22 14:36 #1 av: Maria

Det känns som du vill två saker. Du vill komma fram till denna kvinna men samtidigt inte lämna din man.

Det spelar väl egentligen ingen roll vilket kön det är på personen man blir förälskad i utan du lever i ett äktenskap men har blivit kär i en annan.

Det borde kanske din man få reda på i första hand tänker jag.

/Maria

 

Anmäl
2016-10-22 14:44 #2 av: fruktgumman

Den du bör berätta för är ju i första hand din man men du funderar mer över om du ska berätta eller ej för kollegan. Fundera över hur du vill göra med ditt befintliga förhållande innan du går vidare med kvinnan i fråga.

Anmäl
2016-10-22 14:49 #3 av: Devya

Som jag ser det här så har bisexualiteten ingen betydelse här utan det är den situation du är i som är det väsentliga, det att du har känslor för någon annan. Som jag ser det så borde du prata med din partner om det här och inte med din kollega.

Om du berättar det för din kollega samtidigt som du håller allt det här hemligt för din partner så tycker jag att du begår ett stort misstag. Du sviker din partner och för honom bakom ljuset. Jag tror inte heller att det kan föra något bra med sig om du berättar det här för din kollega. Det är en arbetsplats och ingen dejtingplats. Du kan förorsaka större problem om du berättar och göra det mera obekvämt för er båda på er arbetsplats, i värsta fall.

Slutsats:

Negativt: Du ljuger och sviker din partner. 
                      Du kan förorsaka en större obekvämlighet mellan dig och din kollega.
                      Det kan i slutändan bli omöjligt för dig och din kollega att jobba ihop.
                      Du kan råka inleda något med den här kollegan OM känslorna är                                            besvarade.
                      Det hela kan leda till otrohet.

Positivt:  Du får äntligen lätta ditt hjärta.               

Försök föreställa dig om din man skulle vara med om samma sak. Hur skulle du vilja att han skulle göra i en sådan situation? Oberoende om det var med en man eller en kvinna.

Anmäl
2016-10-22 14:52 #4 av: Zadeira

Jag tror inte det blir lättare om du berättat för den andra kvinnan om dina känslor, sedan försöker ni låtsas som inget. Om du vet att det är fel, inte vill ha något med henne osv så är det bara dumt och onödigt i min mening att dra upp det och lyfta fram det. Låt det bara vara i så fall.

Du skriver ju själv att du vill vara med din man och inte med den här kvinnan. I min mening är det väldigt orättvist attvara tillsammans med någon och vara förälskad i en annan (om man inte har ett överenskommet polygami-förhållande) men det är ditt val. Däremot är jag övertygad om att det bara blir svårare om du då öppet erkänner dina känlsor för henne.


Anmäl
2016-10-22 15:44 #5 av: Anonym

Tack för alla svar!

Trots att jag bad om att få slippa råd om mitt äktenskap så fick jag precis det. Men det är okej, det var väntat. jag vet att det konstigt och att ni tycker att jag borde berätta för min man i första hand. Men det är som sagt inget alternativ. Jag kan inte och vill inte gå in på varför.

#3 Om min man var i liknande situation skulle jag inte vilja veta det. Jag skulle inte vilja att han berättar för mig. Så länge han inte inleder något. Jag tycker att känslor kan man inte styra och känslor har man rätt till. Ingen ska behöva gå in i mitt huvud och få tillgång till allt jag tänker.

Det är bra lista med positivt/negativt som du gjort. Det är egentligen det jag är ute efter vilka för- nackdelar det finns med att berätta.

#4 #3 Jag tänker om jag fortsätter låtsas som ingenting så kan hon känna sig uppmuntrad och även få känslor. Jag låter henne tro att jag känner något. Allt mitt kroppsspråk tyder på det, varken jag vill eller inte. Om jag berättar så kan jag avdramatisera det hela och få henne att förstå att jag inte vill något mer. Det känns nästan farligare att låta det pågå ( jag har redan låtit det pågå i två år och hoppats att det ska försvinna) än att säga något.

Anmäl
2016-10-22 15:49 #6 av: Maria

#5 Du har inte fått några äktenskapsråd alls utan bara råd om hur man beter sig mot sin närmaste.

Ser du inte att det handlar om ditt eget förhållande i första hand?

Varför ska hon behöva veta överhuvudtaget om du ändå inte tänker gå vidare?

/Maria

 

Anmäl
2016-10-22 15:51 #7 av: creizy

Vill du inte berätta för din man så bör du absolut inte berätta för kvinnan du fått känslor för heller.  Om du inte vill ha något förhållande med henne så är det noll mening med att säga att du är förälskad i henne.  Tänk om hon har känslor för dig också då. Och tänk om hon är beredd att lämna sin man för dig. Men din man ska inte ens få veta något!?

Byt jobb råder jag till.

Anmäl
2016-10-22 15:53 #8 av: Anonym

#6 Ja, jag vet det. Men inget jag vill/orkar diskutera eller ta tag i just nu. Det var jag tydlig med redan #0 så onödigt att du envisas med det.

Varför ska hon behöva veta överhuvudtaget om du ändå inte tänker gå vidare?

Det har jag ju svarat på i #5.

Anmäl
2016-10-22 15:56 #9 av: Anonym

#7 Byta jobb är inte tänkbart. Sådana jobb är svåra att få tag i och jag har jobbat jättehårt och i många år för att få det jobbet.

Alla verkar i alla fall eniga om att jag inte borde berätta för kvinna så det får bli så. Jag låter det vara just nu.

Anmäl
2016-10-22 16:04 #10 av: creizy

Du skriver i #0 "

När vi träffas i samband med möten, fikat m.m. så söker vi hela tiden varandras blickar och tittar länge och intensivt."

Om du inte vill något alls med henne så är det nog lite dumt att "hela tiden söka varandras blickar och titta länge och intensivt"

Det låter ju snarare som att du vill att ni ska "få ihop det"

Sluta med det beteendet annars.

Anmäl
2016-10-22 17:26 #11 av: Maria

#8 Envisas med vad då?

Med att prata om hur man beter sig mot sina närmaste?  Jag menar bara, och det är min personliga åsikt, att du bör prata med din man innan du går vidare.

/Maria

 

Anmäl
2016-10-22 18:48 #12 av: Anonym

#11 Ja, jag har förstått att du tycker det. Du har skrivit det nu i alla inlägg i denna tråd. Men det är fortfarande inte det jag bad om hjälp med.

Men eftersom du inte kan släppa det, berätta för mig vad skulle det vara bra för att jag berättar för min man? 

Anmäl
2016-10-22 19:18 #13 av: Maria

#12 Nu är det ju inte bara jag, här i tråden, som tycker att du bör prata med din man först.

Du säger ju själv att det är din man du vill leva med och orkar du leva i en lögn så OK, det är ju upp till dig men väldigt orättvist mot honom.

Personligen så har jag svårt att tänka mig att leva i ett äktenskap där man inte delar sina tankar och känslor med varandra.

Vill du få en chans med denna kvinna så var ärlig både mot dig själv och din man.

När man ställer en fråga så här på ett forum så får man kanske räkna med att tråden drar åt olika håll och att människor har olika åsikter.

/Maria

 

Anmäl
2016-10-22 19:41 #14 av: Anonym

#13 Det är precis det här jag menar när jag skriver att du envisas. Jag är medveten om att människor har olika åsikter och det var jag beredd på. MEN... jag bad uttryckligen om att ni inte skulle diskutera min relation med min man och skriver det också i varenda svar till dig och ändå fortsätter du. I #5 förtydligar jag och berättar hur jag ser på det att berätta för min man, att jag inte vill och inte kan gå in på detaljer.

Jag ber dig nu vänligt för sista gången att släppa det här. Kom istället med råd hur jag ska hantera situationen med kvinnan eller lämna tråden. Nej, du är inte ensam om att tycka så men andra har också kommit med bra råd varför det är en dålig idé att berätta om mina känslor (för kvinnan) och jag ska låta det vara.

Jag kan inte se på vilket sätt det skulle hjälpa att berätta för min man att jag är förälskad i en kvinna när jag egentligen bara vill att det här ska gå över. Jag vill inte avsluta min relation med min man. Om jag berättar sårar jag honom och riskerar förlora honom. Jag har inte valt att bli förälskad och jag kan inte se att jag gjort fel. Det är inte så att jag gjort ett aktivt val att bli förälskad i någon annan och att jag borde skämmas. Det gör jag då inte. Jag vill inte känna så här och jag vill helst slippa dessa känslor.

Anmäl
2016-10-22 19:50 #15 av: Devya

#5 Nja, det var väl inte råd  jag gav dig, bara det att jag ser det som väldigt negativt att berätta för kvinnan och samtidigt lämna din man utanför det hela, liksom föra honom bakom ljuset medans du förklarar din åtrå till någon annan. Det är skillnad om du inte berättar för din kollega och samtidigt inte säger något till din man. Man kan faktiskt göra det på det viset. Det är liksom då du tar steget att yttra om det här för personen ifråga som det genast blir lite mera riskfullt och ordet kan föras vidare till din man och då sitter du i en väldigt trist situation.

Du gör ju som du vill i slutändan! Du behöver ju inte ta till dig av något som någon har skrivit här. Det är ju ändå ditt liv. Bara håll i åtanke att du kan förstöra ditt äktenskap, din vänskap med kollegan samt din arbetsmiljö. Det finns liksom väldigt många stora risker så var försiktig så du inte stiger helt snett nu. :)

Anmäl
2016-10-22 19:51 #16 av: Maria

#14 Det är klart att du inte har valt att bli förälskad. Sådant kan man ju inte råda över själv. Du vill inte känna så och vill helst slippa känslorna skriver du.

Varför funderar du då på att prata med denna kvinna? Vad tror du det ska leda till? Eftersom du inte vill ha dessa känslor så vore det väl bättre att hålla tyst.

Risken är ju annars att du startar något som kanske ger dig en massa bekymmer.

/Maria

 

Anmäl
2016-10-22 20:00 #17 av: Anonym

#15 Tack! Du har rätt. det är skillnad mellan att hålla tyst och ta steget och berätta. Då har jag tagit det till en annan nivå som inte är okej. Inser det nu.

#16 Som sagt, därför att jag har allt svårare att dölja mina känslor. Jag vet att hon ser hur jag reagerar när hon kommer in och jag vet att hon på ett sätt besvarar mitt intresse. jag vill inte att det ska utvecklas ännu mer. Jag trodde att det skulle gå över men efter två år så känner jag fortfarande samma.  Det är inte bra. Tänk om hon också känner samma, som någon skrev. Jag tänkte om jag berättar och är tydlig med att jag inte vill att det ska någonsin bli något då vi båda är gifta, så kanske kan vi lägga det bakom oss och hon behöver inte bygga upp förväntningar om hon ev. har dem. Men inser som sagt nu att det är inte helt okomplicerat och att jag skulle då passera en gräns som inte är okej.

Anmäl
2016-10-22 21:19 #18 av: Zadeira

#17 Om du tror att den andra kvinnan misstänker att du har känslor, samt att hon eventuellt har liknande känslor, varför kan du inte låta det vara och istället se om hon agerar? För om hon inte heller agerar (dvs tar första steget mot något mer) så kan du ju vara ganska säker på att hon inte heller vill sätta sitt äktenskap på spel och inte vill inleda något mer med dig. Om hon själv tar upp det ska du givetivis vara ärlig, men om jag hade varit du hade jag inte skapat den situationen själv utan i så fall hellre väntat på att hon skulle göra det.


Anmäl
2016-10-22 21:32 #19 av: Anonym

#18 Det låter vettigt. Det enda jag är orolig över är känslorna växer under tiden vi låtsas som ingenting. :( Hur gör jag för att undvika det? 

Anmäl
2016-10-22 21:41 #20 av: Zadeira

#19 Skrev du inte själv att känlsor inte är något man kan styra över (eller minns jag fel)? Det är ju tyvärr så att känner du för henne så gör du och växer de känslorna får du kanske tänk om i så fall längre fram om det blir ohållbart, men gör det då sen om du märker att det bara blir värre.

Jag tror att du aktivt kan välja att avdramatisera det genom att tex inte låta din blick fastna vid hennes för länge exempelvis. Du är ju medveten om att ni kollar på varandra på ett sådant sätt, så börja göra dig själv medveten om det och bryt ögonkontakten eller gör något annrolunda mot hur det är nu. Jag tror att du dessutom får påminna dig själv om att det är en känsla du har som är väldigt intensiv men känslor kan gå över om man inte agerar på dem eller agerar annorlunda mot vad känslan säger.

Får jag fråga, är det så att du dras till henne bara fysiskt, eller är det psykiskt, kansken båda? För det påverkar ju också hur du kan försöka minska dina känslor.


Anmäl
2016-10-22 21:50 #21 av: Anonym

#20 Tack för att orkar svara. Jag vet att jag resonerar knasigt och att jag är otydlig. Men det blir väl så när man inte kan tänka klart. Därför är jag tacksam för dina och andras svar. Ja, du minns rätt jag skrev att man inte kan styra över sina känslor. Men det är som du säger, om jag är medveten om dem så kan jag undvika ögonkontakt. Lättare sagt än gjort, men visst är det så. Jag måste försöka. 

Jag tror att det är både och nu. Jag minns att kroppen reagerade långt innan jag ens tyckte om henne. Men nu är det både fysiskt och psykiskt. Tyvärr. 

Anmäl
2016-10-22 22:23 #22 av: obstitant

Jag tänker också att det är skillnad mellan att ha känslor som man inte berättar om för sin partner, och att ha känslor som man berättar om för någon annan men inte sin partner. Känslor kan man inte styra över, men däremot beteende. Som jag ser det är det ett svek att på något sätt agera på känslorna, inklusive att prata om dem även om det inte leder till någonting fysiskt.

Om man väljer att leva i en relation som inte är 100% (vilket såklart är ens rätt att välja)  tror jag det är större risk än annars att bli attraherad av personer utanför relationen. Förälskelsepotentialen är liksom "ledig".  Det är något man i så fall nästan får räkna med och vara beredd på att hantera.  Och det är fullt möjligt att acceptera att man har en känsla, låta den finnas där, men inte låta den styra över ens beteende. Det kan vara jobbigt, men det går. Stålsätt dig och bryt de där blickarna innan de fastnar, undvik henne i möjligaste mån, tänk medvetet på att bete dig neutralt även om det inte är så du känner. Förr eller senare går det över.

(Jag gör ingen skillnad här på om personen man får känslor för är en man eller kvinna, även om det på sätt och vis kan vara en mer speciell upplevelse om det inte är någon man  hade förväntat sig att bli attraherad av. )

Den här typen av missade chanser och ansträngande självkontroll är helt enkelt priset man betalar för att stanna i en relation som inte ger en allt man behöver, tänker jag.

Anmäl
2016-10-23 08:57 #23 av: Anonym

#22 Jag håller med dig i allt du skriver. Jag har varit i samma situation tidigare och då gjorde jag på samma sätt som d beskriver. Till slut gick det över. Har jag tur så blir det så  nu också.

Anmäl
2016-10-24 17:29 #24 av: bellanova

#23  Jo så blir det nog Förälskelser går över vare sej den homo eller heterosexuell Problemet är ju som någon skrev att om man inte är nöjd med sin relation så öppnar man upp (omedvetet) för förälskelser Så visst det går över men du kommer att ranla dit igen förr eller senare Vill du verkligen ha det så??

Anmäl
2017-01-11 07:30 #25 av: creizy

Hur har det gått ts?

Anmäl
2017-01-11 13:34 #26 av: melonglass

Också lite nyfiken på hur det har gått. Om känslorna lagt sig?

Anmäl
2017-01-11 18:42 #27 av: Anonym

#25 #26

Känslorna har lagt sig. Mycket tack vare att jag följt råden jag fått här. Jag är fortfarande attraherad av henne men inte så mycket som när jag skrev mitt första inlägg här. Nu känns det som att jag kan hantera det. Som ni skrev, var det fel att besvara blickarna och det var bättre att bryta det istället. Jag undvek att titta på henne och undvek att låta blicken fastna. Jag valde bort att fika många gånger när jag såg att hon satt i fikarummet.  Det har nog bidragit till att känslorna inte ör lika intensiva.

Nu är jag tacksam att ni var så överens här på sajten att det är ingen bra ide att berätta. Det hade varit onödigt och bara ställt till det. Jag är nu mer eller mindre övertygad om att även hon känt/känner något. Lika bra att jag inte tog det till en annan nivå som hade kunnat förstöra mycket för våra familjer.

Men allt det här har fått mig att fundera mer över min och min mans förhållande. Kan jag leva så här i 20 år till utan att berätta, utan att bli förälskad i någon annan? Troligen inte. Som någon skrev, när man lever i en relation som man inte är helt nöjd med så är det lättare att falla för någon annan. Vi har pratat om relationen (om  annat som inte fungerar) och på något sätt måste vi göra något åt det. Antigen försöka rädda den eller också gå skilda vägar. Just nu vet ingen av oss vad vi egentligen vill. :(

Anmäl
2017-01-13 00:07 #28 av: melonglass

Vad skönt att de lagt sig!

Jobbigt att inte ni vet hur ni ska göra. Ni har inte funderat på någon sorts parterapi? :) Kan ju vara nyttigt att höra någon annans tankar även om ni båda är osäkra på hur ni vill göra.

Anmäl
2017-01-13 08:00 #29 av: Anonym

Han vill inte. Jag har föreslagit det många gånger.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.