Annons:
Etikettsamlevnad
Läst 1491 ggr
Azalhea
9/29/16, 12:11 AM

Barn. Inte barn.

Jag är 24 år och har under hela uppväxten min velat haft barn.. tills för ett par år sen. Jag är medveten om min psykiska problematik och tror därför inte att jag skulle orka ha hand om ett barn. Många säger "äsch, du kommer ändra dig".. Men helt allvarligt, har äran att vara gudmor åt underbara ungar. Jag vill vara med dem några timmar, sen orkar jag inte mer.. då är de skönt stt köra hem dem. Jag tror barn är en gåva, absolut.. samtidigt som jag tror att det är underskattat att inte ha barn. Jag menar, jobba städa tvätta laga mat hämta på dagis köra till träningar, vara pedagogisk, uppfostra.. allt sånt har jag längtat till. Tills jag blev deprimerad och gick in i en psykos. Nu ser jag ingen tjusning alls. Jag har alltid annars och har fortfarande god hand med ungar. De älskar mig och jag älskar dem. Mina vänner säger "du kommer bli en fantastisk mamma. Du bär så mycket kärlek".. jag ser det inte längre. Känner inte. Vad säger ni? (Ingen brådska heller, känner mig inte stressad. Har ingen partner och orkar inte ha det heller..)

Annons:
[HundochKatt]
9/29/16, 12:15 AM
#1

Förmodligen känner du dig inte redo just nu för barn, men det kan komma att ändras. Det är ju inget beslut som du måste ta just nu. Du har ju många år framför dig.

vendelay
9/29/16, 12:16 AM
#2

Som du säger, det är ingen brådska med att få barn. Vänta tills du känner dig redo - om du inte blir att känna dig redo så behöver du inte skaffa barn. Du skulle säkert bli en underbar mamma men som du mår just nu behöver du nog fokusera på dig själv och som du själv verkar tycka är du inte redo för barn åtminstone just nu. Vänta och låt det bli som det blir. Det finns ju andra sätt också att ta hand om barn, att volontärarbeta med barn eller vara barnvakt åt andras barn och så vidare. Det kommer att lösa sig, ska du se!

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

OlgaMaria
9/29/16, 7:40 AM
#3

Ja jag tror du har helt rätt i det - det är underskattat att inte ha barn. Önskar man förstod det mer och njöt och tog tillvara på det mer innan jag fick barn, men då ägnade jag mig istället åt att längta. Haha. Du har helt rätt, det är galet mycket jobb med barn, i 18 år minst. Skulle inte byta ut det, men tycker att barnlösa gör all rätt i att njuta av sitt barnlösa liv.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

pyromanen
9/29/16, 10:26 AM
#4

Om man inte orkar ta hand om egna varn ska man såklart inte skaffa itan som du glädjas över att vara med andras barn som man gillar och kan vara viktiga för. Du är ung och just nu låter det inte som att du ska skaffa egna. Hur du mår och vill om 2, 5 eller 10 år lär framtiden visa. Att vara extravuxen för andras barn är underskattat! Jättevärdefullt för en själv (om man gillar och trivs med) för barnen och för deras flräldrar.

Fransu
9/29/16, 11:23 AM
#5

Tycker inte du behöver lägga så mycket energi på att fundera på det just nu. Det kommer att visa sig så småningom om du vill ha barn eller inte. Jag tror dessutom att man lättare "står ut" med sina egna barn, än andras man bara passar.

Själv har jag inga barn, har faktiskt aldrig velat ha heller. Det visade sig även att jag inte kunnat få barn heller.

Det är okej vilket som, att ha barn eller vara barnfri. Mitt råd att låta tanken på att skaffa barn eller inte vila, du kommer komma fram till vad du vill längre fram.

"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."

Gaara
10/3/16, 7:18 PM
#6

Tycker du har väldigt sunda funderingar och att känner du så där så borde du inte skaffa några barn. Man skaffar ju inte barn bara för att utan man vill ju ge dem den bästa uppväxten de kan få. :) Och som du själv säger så är det ju ingen brådska för dig. Du kanske kommer må bättre om ett par år samt ha en underbar partner då och då kanske din ork och barnaglädje finns igen. :)

Annons:
Elsa
10/4/16, 1:22 PM
#7

Sen tror jag också att det är annat när det är ens egna barn. Man känner ju annat för sina egna. Jag har inga barn, men jobbar som förskollärare och har ett syskonbarn som jag gärna lånar. Själv längtar jag till barn men kan känna mig lite rädd ibland då jag vet hur stressigt det kan vara med att hämta lämna på förskolan, och samtidigt jobba själv. Men det är en del i livspusslet gissar jag på.


[Túrwen]
10/5/16, 5:59 PM
#8

Jag är något år äldre än du och känner väl lite samma sak och har lite samma erfarenhet. Jag vill inte ha barn och det är också i och med depression ( jag fortfarande tyvärr kämpar med) Jag har ingen som helst empati för barn hur förskräckligt det låter man jag är obekväm med att ha dem i närheten och känner ingen som helst längtan till att ha egna. Jag har velat ha barn och bli ung mamma en gång i tiden men det var innan jag blev sjuk för andra gången. 

Det där med att man kommer att ändra sig är ju något man får höra rätt så ofta.. Jag tycker inte att man ska älta vidare på det eller skaffa barn för att någon annan tycker att man ska göra det. Man känner vad som är bäst själv!

[postmortum91]
10/6/16, 5:57 AM
#9

De som inte har barn vet ju inte vad de missar så det är väl inte underskattat att inte ha barn säger jag som har. Du kanske känner dig mogen längre fram, kanske inte.

Upp till toppen
Annons: