Annons:
Etikettden-kvinnliga-kroppen
Läst 1004 ggr
Anonym
Anonym
2016-09-08 17:29

Tankar kring PCOS

Efter många år med oregelbunden mens (fick första som 14 är 22 nu) har jag börjat fundera på vad anledningen är till detta. Började fundera över hur ofta jag har mens och kommit fram till att de kan bli allt från 2 ggr per år till fler. Den kan alltså dyka upp med 10 månaders mellanrum utan problem… Har en fruktansvärd mensvärk när den väl kommer. Som inte alvedon/Ipren biter på. Även fått prova diklofenak som inte heller hjälper. Så skulle jag prova ha hormonspiral för att dels skydda från graviditet och dels få bort den lilla mens jag har så jag slipper mensvärken i onödan. Och då fick jag mens typ i februari - mars. Satte in en spiral där och då. Men det slutade med att jag blödde ganska ordentligt konstant. Hade obehag i magen samt kramper. Som enligt gyn då tydde på att kroppen försökte få ut den. Så ut togs den i början på april. Blev gravid (helt otroligt nog) och plussade den 19:e juni. De vill säga att jag aldrig fick någon mens sen spiralen togs ut till graviditeten började. Olyckligtvis så fick jag känningar om att något inte stod rätt till och sökte därför hjälp och fick efter (vad jag räknat fram) 10 veckor veta att fostret inte lever och att de varit dött sen vecka 6+2… Så de blev en abort (1:a augusti. Och i samband med allt detta strul och missöde fick jag även höra på ultraljudskontrollerna efteråt att jag till största sannolikhet har pcos. (Många äggblåsor men inte ägglossning). Och då frågade jag läkaren om de berodde på just pco/pcos och hon sa ja. Så jag satte mig ner totalt förstörd av situationen och sökte på info kring detta. Och kände att de flesta symtomen stämde in. -Finnar i hela ansiktet bland annat -Oregelbunden mens -Mycket kroppsbehåring på vissa delar av kroppen Osv osv. Så nu till mika tankar. Hur gör man nu? Finns det något man kan göra? Jag vill hemskt gärna bli gravid snart igen. Är rädd att om jag väntar för länge kommer jag inte orka då jag har permanenta skador på kroppen. I både rygg, fötter och revben. Och känner själv att problemen blir värre. Har även uppkommit nya problem såsom ont i leder vid tyngre belastning / längre arbete med delarna. Försökte få hjälp av läkaren men hon nekade mig direkt och tyckte att vi skulle försöka igen på egen hand… Och att hon skulle ringa mig om några månader och kolla om mensen kommit igång. Och jag blir så frustrerad och arg över det hela. När de var samma läkare som själv berättade vart felet satt samt mer eller mindre lovande mig hjälp besöket efter. Och sen helt plötsligt får jag ett nej. Och så började hon prata om att man får ställa sig i kö för fertilitetsutredning för att ens kunna få hjälp med ägglossning / mens… (Väljer att vara anonym av vissa privata skäl)

Annons:
Anonym
Anonym
2016-09-08 17:31
#1

Kan för övrigt tillägga att de är 12 dagar sedan jag hade sex sist (oskyddat) och har fortfarande inte fått någon mens alls. Har i 2 dagar nu fått små stänk av rosa på toapappret osv. Men inga täcken på mens än..

Sarah
2016-09-10 18:17
#2

Tror att det är väldigt svårt att få hjälp med graviditet innan man försökt i ett år. Det är många som har det svårt och många som har pcos och alla har sina anledningar till att det borde gå fortare :( Det positiva med just pcos verkar ju ändå vara att när folk väl fått hjälp så funkar det snabbt för många.

Anonym
Anonym
2016-09-10 19:57
#3

#2 Mjo så är det troligtvis. Men grejen är ju att hon själv såg problemet och jag sa att jag har mens så pass sällan och de som gör mig så frustrerad är mina permanenta skador i rygg och fötter. Blev sämre efter första graviditeten som gick vägen. Men där var de måendet som satte käppar i hjulet. Så… Jag har inte precis haft någon tur i livet. Två år sedan snart. Och nu denna graviditet som slutade med missed abortion.. :/ Förklarade ju det för läkaren också att de är därför jag vill nu. Jag vill inte vänta för länge. Blev igångsatt 5 dagar innan bf pga mitt dåliga mående. Spydde som en gris trots illamående tabletter och sen alla andra åkommor som kom. Men både rygg och fötter är betydligt sämre nu än vad dem var då. Och nu börjar även problem med leder osv komma också. Är så rädd att jag inte ska orka en hel graviditet igen.

OlgaMaria
2016-09-12 10:35
#4

Du lan googla "LCHF PCOS". Många har blivit bra med den kosten :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anonym
Anonym
2016-09-12 10:41
#5

#4 Okej :) tror dock de kan bli svårt. Har problem med mat sen många år tillbaka så jag klarar inte av att äta vad som helst. Men ska absolut kolla :)

OlgaMaria
2016-09-12 11:01
#6

#5 Möjligheterna är väldigt stora ändå. En fräsch smoothie istället för ägg och bacon t ex. Vad är det som gör det svårt med mat? Om du har ett problem där kan det ju hända att lösningen finns där också. Ett tips är att försöka rensa ur billiga oljor och fetter ur kosten och få in bättre alternativ. Använd kokosolja, smör, olivolja. Absolut inte margarin, majs- solrosolja osv. Dessa fleromättade oljor är verkligen hormonstörande. En tesked kokosolja då och då hjälper dock till att neutralisera sämre sorters fetter. Och att försöka begränsa sockerintaget. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
Anonym
Anonym
2016-09-12 11:36
#7

#6 Jag blev misshandlad av min bror vilket gjorde att jag var mer ute eller inlåst någonstans när han var i närheten. Vilket gjorde att jag slutade äta för jag kom inte åt mat. Och sen slutade jag vara hungrig. Så jag kunde leva på några glas vatten på dagen och några mackor innan jag skulle sova. Åt mat någon enstaka gång och de blev mer godis än mat. Och de sitter kvar i huvudet än idag. Fast idag känner jag att jag är hungrig och äter osv. Men får jag för mig att någon är äckligt pga lukt eller utseende så spyr jag nästan i samband med att de kommer i kontakt med munnen. Så jag kan sällan prova nya saker utan att spy. Så jag äter sånt jag vet att jag tycker om mest. Provar sällan nytt. Kan tex inte gå på en resturang med "Dagens meny" och tro att de kan finnas något som passar mig. För de gör de sällan. Har svårt gör grönsaker så jag äter de sällan också. Och socker har jag vänligt svårt med. Kan inte leva utan. Blir på så dåligt humör. Mår dåligt. Blir trött och slö och nedstämd. Orkar knappt göra något. Blir liksom allmänt hängig och känner mig typ sjuk. :/ Har ju även magkatarr så jag har svårt att dricka vanligt kranvatten pga för mkt järn och sånt i vattnet. Så jag dricker oftast läsk, kaffe, energi dricka osv. Kan knappt dricka saft pga alla konserveringsmedel osv i de. Spyr nästan av halsbränna/sura uppstötningar av saft. Tål troligtvis inte laktos för jag får magknip av mjölk. Och laktosfri mjölk blir jag väldigt gasig av och lös i magen. :/

Honestyisdead
2016-09-12 14:05
#8

Om du har magkatarr är det vatten du bör dricka. Läsk och kaffe förvärrar.

Låter som du behöver hjälp med din syn på mat och dryck. För den är inte bra som det är nu och med ditt förflutna känns det som du behöver djupgående hjälp. Mitt råd är att kontakta psykiatrin.  Innan du börjar försöka bli gravid.

Sarah
2016-09-12 14:30
#9

Kan bara hålla med Hera, din syn på mat behöver du hjälp med. Samt att det du dricker bara förvärrar problemen på sikt. Ditt sockerberoende borde du också försöka få hjälp med.

Anonym
Anonym
2016-09-12 14:43
#10

#8 Jag kan inte dricka vatten heller. Blir värre. Då får jag känslan av att jag har vätska ända upp i strupen. Spyr ibland av det. Så vatten hjälper definitivt inte. Sa upp kontakten med psykiatrin för några månader sedan. Får ingen hjälp av dem. Dem sätter bara in mig på antidepressiv som bara förvärrar allt. Har sedan jag var 16 ätit så många olika sorter. Men ingenting som förbättrat något. Utan snarare bara gjort allt ännu värre. Får massa biverkningar som sömnrubbningar, oro, stress, huvudvärk, illamående, synrubbningar osv. Blir mer ostabil. Försökte med en sort som funkade någorlunda i över 3 års tid. Men de tog tvärvändning och jag började spy konstant. Tappade aptiten. Kunde inte sova alls. Osv. Försökte förklara mina problem men dem vägrade lyssna och ville att jag skulle fortsätta med medicinen och sätta in ytterligare en sort. Så jag gav upp. Dem lyssnar inte. Och jag kör så pass mycket bil att jag inte kan äta medicin som rubbar synen för mig… Mår för övrigt bra psykiskt nu. De är mer trubbel fysiskt. Maten är inget problem. Jag äter bra. Och äter mat 2 ggr dagligen för det mesta. Minst 1 gång för ibland blir dagarna så korta så då blir de bara mellis och fika. Äter för övrigt medicin för magkatarren så den är inte så stort problem just nu. (Ärftligt) #9 Maten är minsta problemet.. De var inte vad tråden handlade om. Men tänker ni inte svara på mina funderingar kring pcos så låt bli att svara i så fall. Jag är väl medveten om mina "problem". Och för mig är dem inget problem.

Honestyisdead
2016-09-12 14:56
#11

#10 Det sitter ju i huvudet angående vattnet. 

Tyvärr får man svar man inte alltid vill ha. Speciellt när man skriver oroande inlägg.

Anonym
Anonym
2016-09-12 15:00
#12

#11 Nej. Vattnet sitter inte i huvudet. De är ren fakta. Vi har väldigt mycket järn och mineraler i vattnet. Vi hade folk hemma som kollade vattnet. Mycket kalk också. Så nej. Det är ren fakta. Blir jag gravid kommer jag kräva specialist MVC. Vilket jag var på väg att bli regisserad till innan vi fick MA bekräftat. Jag har talat om för dem hur läget är och dem skulle ha extra koll på mig. Samt kontakt med kurator osv. Så de finns inget att oroa sig över.

Honestyisdead
2016-09-12 15:06
#13

#12 Om du tror att läsk/kolsyra och kaffe är bättre vid katarr än vanligt vatten så har du fel jo. Kolsyra är inte snällt mot magen och inte kaffe heller. Och såvitt jag vet gör man kaffe på vatten ;)

Bra att du ska be dom ha extra koll.

Annons:
Anonym
Anonym
2016-09-12 15:51
#14

#13 Nej jag påstod inte att de är bättre. Men jag slipper känslan av vätska upp i halsen. Ja men kaffet kokar man ju. Men spela roll. Jag har lärt mig hur min kropp funkar och vad jag klarar av. Ibland dricker jag sånt iaf fast jag vet att de gör saken värre. Typ juice är döden har jag lärt mig. Men dricker de ändå ibland.

OlgaMaria
2016-09-12 15:56
#15

Skönt med de framsteg du gjort och att maten är ett mindre problem idag än den varit! Själv dricker jag mycket örtteer. Om du vill testa något nytt rekommenderar jag Pukka detox with lemon. Ett väldigt gott och milt örtte. Älskar många av deras örtteer. Pukka Womankind är en annan favorit. Sen tror jag inte det sitter i huvudet med hur din mage uppfattar vattnet som du har hos dig. Jag vet hur känslig och ibland "knäpp" en mage kan vara. Hur reagerar du på citron? Vissa kan ju vara känsliga för det men min mage mår otroligt bra av det. En hel pressad citron med vatten kan göra underverk för min mage. Sen brukar det hjälpa mot sötsug också. Och surkål tycker jag alla borde lära sig älska. Kanske det är omöjligt för dig, det är ju en speciell smak. Men det är en sån sak jag verkligen lärt mig älska för min mage mår så bra av det. Mina tips har ju bara med kost att göra, men jag tror det är den vägen man måste gå för att komma till rätta med PCOS.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anonym
Anonym
2016-09-12 18:12
#16

#15 tack snälla för dina ord. Skönt att någon förstår och försöker hjälpa. :) Te har jag försökt mig på förut. Olika sorter. Men de är också en smak jag inte klarar synd nog. :/ Citron har jag inte provat dock. Sötsuget kommer och går. Ibland går de bra helt utan. Ibland tar suget aldrig stopp. Tycker de beror mycket på måendet. Har jag en dålig dag blir suget värre än när jag har en bra dag. Dricker därför gärna kaffe för de får suget att försvinna :) Hehe nja surkål klarar jag inte ens lukten av haha 🙈

OlgaMaria
2016-09-12 18:58
#17

Du borde ändå testa nån av sorterna jag föreslog. Väldigt annorlunda mot vanliga teer. :-) Men jag får bara önska dig lycka till och hoppas att saker får fortsätta i rätt riktning. Förstår att du längtar efter graviditet men jag vet inte om det vore bra för dig att få hjälp med det på konstgjord väg nu faktiskt, vilket ju måste vara urtrist att höra. Den uteblivna mensen samt dina andra problem med ont i leder m.m. kan mycket väl vara symptom på undernäring under många år. Och en graviditet påfrestar ju kroppen otroligt mycket näringsmässigt. Så högsta prio för dig nu är ju att förbereda kroppen näringsmässigt. Du kanske skulle kunna gå till en näringsterapeut rent utav. Men en multivitamin, plus extra tillskott på D-vitamin (väldigt viktigt för menscykeln) är en bra start.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Luisa
2016-09-12 19:04
#18

Nu blev jag nervös för jag har tydligen också pcos :S men ang magkatarr finns det medicin mot det. Jag fick en som jag tyvärr inte minns namnet på, den funkade väl sådär. Sen började jag äta serotonin hämmande (heter det så?) pga depression och märkte efter ett tag att magkatarren blev mycket bättre. Den medicinen gör dels att serotonin halten ökas i hjärnan (den tas inte upp lika snabbt) så humöret stabiliseras lite också vilket kanske vore bra för dig pga ditt mående. Sertralin heter medicinen jag äter och den kan du få utskriven på vårdcentralen tex.

Luisa
2016-09-12 19:04
#19

Nu blev jag nervös för jag har tydligen också pcos :S men ang magkatarr finns det medicin mot det. Jag fick en som jag tyvärr inte minns namnet på, den funkade väl sådär. Sen började jag äta serotonin hämmande (heter det så?) pga depression och märkte efter ett tag att magkatarren blev mycket bättre. Den medicinen gör dels att serotonin halten ökas i hjärnan (den tas inte upp lika snabbt) så humöret stabiliseras lite också vilket kanske vore bra för dig pga ditt mående. Sertralin heter medicinen jag äter och den kan du få utskriven på vårdcentralen tex.

Anonym
Anonym
2016-09-12 20:32
#20

#17 Kan lika gärna vara sköldkörteln som jävlas. Har mycket sånt i släkten och då är det underproduktion som är problemet. Men tycker blodprov osv är jobbigt pga att jag blivit skrämd av klantakallar tidigare och mina vener (?) är så tunna så man kan inte sticka i vilken som helst. Men läkarna lyssnar ju aldrig så då har jag dragit ut på de därför. Har ett barn för övrigt. Snart 2 år gammal. Mycket problem med blodprov och dropp under graviditeten. Som gjort proverna ännu jobbigare att tänka på. På förlossningen fick dem sticka 4 ggr innan dem lyckades sätta en utfart(?) så jag svimmande nästan… Bara för att kärringen inte lyssnade från början. Gjorde ju inte saken bättre att jag spytt som en gris strax innan heller. #19 antar att de är omeprazol du tänker på. Och de är det jag äter nu för magkatarren. Någon antidepressiv vill jag inte börja med igen. Mår som sagt bara sämre av den. Sertralin fick jag också. Men den provade jag inte ens. Vågade inte efter jag hört allt skit som den medför… Med tanke på att jag fått mer eller mindre alla biverkningar från allt annat jag provat. Så jag satte stopp där. Mår betydligt bättre utan medicin.

Annons:
Luisa
2016-09-13 02:56
#21

#20 jo precis det var så den hette! Tycker du att den hjälper något? (du måste inte svara om du inte vill, är bara smått nyfiken för jag körde på de ett tag men märkte knappt någon skillnad) Jag förstår dig precis, var näst intill livrädd för att börja med tabletterna i början pga den milslånga biverksedeln. Men för mig har det funkat toppen med det från och med dag 3, och det var exakt 1 år sedan jag började med de. De är inte heller så värst starka och det är inte narkotika klassat heller. Men förstår om du inte vill börja med de.

OlgaMaria
2016-09-13 08:50
#22

#20 Ja, sköldkörtelsjukdom kan man också få pga näringsbrister. Ok, du har ett barn! Som bara är två! Då vet du ju också att din kropp kan få till det här på egen hand. Jobbigt att du varit så svårstucken. Jag känner, har känt, likadant men har liksom blivit tvungen att bita ihop. Har varit med om stora nålar här och där om man säger så och många misslyckade försök så trots att jag tyckte ett vanligt vaccinationsstick i armen var fruktansvärt från början så får jag liksom bara ignorera de känslorna. Sen får du väl förklara det första du gör om du kommer till förlossning t ex hur du känner. Sen får man bara hoppas att de tar dig på allvar.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anonym
Anonym
2016-09-13 09:36
#23

#21 Jodå för mig hjälper den. Har nog ätit i 4 månader nu dock kommer nog få göra resten av mitt liv också misstänker jag. Nja de är väl inte styrkan som är de jävliga. De är de att jag åker på varenda jåkla biverkning på allt jämt som skrämmer mig. #22 Försökte. Men säger bara Gävle landsting ..

Upp till toppen
Annons: