Mammarollen

Längtan efter barn

2016-08-26 00:19 #0 av: dnulke98

Jag undrar en sak. Jag är 18 år och det ända jag vill är att skaffa barn. För mig är det meningen med livet och för mig är det då livet börjar på riktigt. Jag tänkter på det hela tiden. Det finns alltid något som får mig att tänka på barn. När jag är ute och går så ser jag gravida överallt. När jag träffar barn får dom mig alltid att bli så röd! (Vet inte varför) Jag har gråtit många gånger av tanken att jag måste vänta några år. Denna längtan för det att kännas som en evighet. När jag ser olika situationer brukar jag reflektera över hur jag hade gjort som mamma. När jag är iväg på utflykter eller andra saker tänker jag alltid "det här måste jag göra med mitt barn". Ser jag barnvagnar brukar jag kika vad det är för märke.
När jag skriver detta låter det helt sjukt. Men jag har verkligen en sådan extrem längtan. Det har varit så här sen jag var ca 14-15 år. Jag undrar om det är någon som känner lika dant som jag? Jag känner mig otroligt ensam med dessa tankar med tanke på min unga ålder.
Hoppas det finns någon mer iallafall ;)

Anmäl
2016-08-26 00:59 #1 av: postmortum91

Så kände jag också när jag var mellan 14-17 år. Ha inte för bråttom bara, du måste hitta rätt pappa först. Jag skaffade barn för ett halvår sedan och skulle då fylla 25 år hade varit tsm med pappan i 7,5 år.
Min fråga till dig? Har du haft en tuffare uppväxt?

-Postnatal

Anmäl
2016-08-26 02:43 #2 av: Lia

Jag är precis likadan och har varit så alltid också. Nu är jag 22 och vill inte vänta längre. Men jag gör det mer än gärna, hur jobbigt det än är. Jag vill kunna ge mina barn allt de förtjänar, och jag kommer inte kunna göra det förrän om ca 5 år. Barnlängtan är inte lika intensiv för mig nu som för några år sen, så jag tror att det lugnar sig lite för dig också. Men det går lite i vågor också.

Söker du vänner? Klicka här!

Borderline & Depression & Goth & IBS & Social ångest & Vänskap Gapskrattar

Anmäl
2016-08-26 05:41 #3 av: Elinmatsdotter

Jag hade precis likadant från jag var 14-20 sen sluta jag med mina p piller och då försvann barnlängtan nästan helt. Nu är den minimerad till mellan mens och ägglossning tror jag :-)

Anmäl
2016-08-26 09:24 #4 av: rumelle

Nej, jag har aldrig någonsin känt så. Livet skulle vara över om jag fick barn. Usch.

Anmäl
2016-08-26 09:42 #5 av: dnulke98

#1 Jag har faktiskt haft den bästa uppväxten man kantänka sig! Trygg familj men inga syskon. Så jag kan tänka mig att det kommer lite från det. :) Hur mycket jag än vill ha barn skulle jag aldrig ha för bråttom. Vill ge barnet det bästa. Har ändå ingen pappa till barnet... Vilket också känns som en stress... Tack för svaret :)

#2 Tänker också så. Jag vill inte skaffa barn bara för min skull utan vill kunna ge barnet en trygg uppväxt och kunna ge barnet det den behöver utan problem. Det går i vågor för mig med. Har alltid en extrem längtan. Men vissa dagar/veckor blir den super extrem! Tack för svaret :)

Återigen tack för alla svar! Känns så skönt att höra att det finns fler som känner/känt som jag gör :)

Anmäl
2016-08-26 09:50 #6 av: emeliiiiieee

Jag har alltid haft en extremt starkt längtan efter barn sen jag var 15-16 kanske,
Nu när jag väl är gravid så känns det inte rätt. Trots att jag verkligen vill ha barn.

Ta det lugnt och stressa inte fram! Tiden kommer när det är rätt :)

Anmäl
2016-08-26 09:55 #7 av: postmortum91

När jag väl blev gravid när jag var 20 så insåg jag då att jag var inte redo även om längtan var stor. Jag fick panik av tanken att behålla, så jag gjorde abort vilket jag inte ångrar.

-Postnatal

Anmäl
2016-08-26 11:56 #8 av: OlgaMaria

Det var likadant för mig under min uppväxt. Tror jag längtade som mest intensivt när jag var 19-20 och bodde ensam ett år. Men längtade också intensivt under hela uppväxten och efter det, men under det året när jag precis flyttat hemifrån kändes det typ som att jag skulle gå sönder av längtan. Gifte mig i alla fall när jag fyllt 23 och blev gravid kort efter. Har två barn idag. Hoppas du hittar en toppenpappa att dela allt detta med i framtiden och att du får det du längtar efter! Hoppas det kan kännas trösterikt att det finns andra som också längtar och längtat lika intensivt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-08-26 23:04 #9 av: emmaannalinnea

Jag relaterar verkligen så mycket till det du skriver, jag är precis som du ganska ung (17 år), och har känt en väldigt stark barnlängtan sen jag var 13. Nu när jag dessutom befinner mig i en fast och stadig relation blir längtan ännu större, vilket ärligt talat kan vara riktigt svårt att hantera ibland. Jag längtar så mycket efter att bli gravid att jag nästan kan tro att det är något fel på mig. Men mitt sunda förnuft tar över och säger åt mig att vänta ett tag till, så jag har skapat en liksom mental checklista på vad jag måste ha innan jag skaffar barn, som jag kan pricka av ju längre fram i livet jag kommer. De saker som står på listan är körkort, bil, egen bostad, färdigutbildad (både gymnasium och högskola) samt ett fast jobb och en fortsatt stadig relation med den blivande pappan. 

Så du är inte ensam, jag vet precis hur du känner!!Hjärta

Anmäl
2016-09-11 23:08 #10 av: dnulke98

Känns så skönt att läsa att det finns som många som känner/känt som jag! Är så glad att ni skrev :)

Anmäl
2016-09-14 15:13 #11 av: Snuffles

Är det bara jag som inte gillar barn egentligen men ändå vill ha ett? Vet inte ens varför

Anmäl
2016-09-14 20:07 #12 av: Em_

#11 Haha, jag tänker också att en liten mini-me kommer vara tusen gånger bättre än alla störiga ungar man ser ute på stan Oskyldig

Jag längtade mycket när jag var 16-19 år. Sen när jag flyttade hemifrån och ffa när jag skaffade hund (även om det inte är riktigt samma sak Skämtar) så insåg jag hur mycket tid och pengar man måste lägga ner på ett barn. Då blev längtan mer diffus. Men nu , med några år kvar till 30, är det en klocka någonstans  som har börjat ticka. Blir het låst om jag hör en bebis gråta, det är liksom prio ett, två och tre att trösta även om det är någon jag inte känner. Om jag träffar mina vänners bebisar får jag total endorfinrush, på nått jäkla vänster blir det liksom fysiskt jobbigt att släppa ungen när det är dags att gå hem. Sen lever jag i en liten bebisbubbla ett par dagar efteråt.  Någon mer som har känt samma eller är det dags att jag går och kollar mig? Galen

Anmäl
2016-09-22 00:01 #13 av: Saga85

Det har gått i vågor för mig. När jag var yngre (16-18) så hade jag starka moderskänslor.  Ville vara en ung mamma som skulle orka mer. Är glad nu att jag inte skaffat barn än - det räcker än så länge med mina 4 syskonbarn och nära vänners barn.

Nu är jag 31 och börjar få starka känslor igen. Gjorde abort vid 25 för att jag inte var redo mentalt med psykisk ohälsa och nu känner jag att jag vill bli klar med mina studier först så det kommer dröja minst 1-2 år.  Men man vet ju aldrig. Skulle jag råka bli gravid innan studierna är avklarade så får det väl bli så Glad

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.