Annons:
Etikettmammarollen
Läst 2241 ggr
Honestyisdead
2016-07-09 21:05

Att föda barn, när det går illa

På en annan ifokussida var det en medlem som hade fött barn vaginalt och som tyckte det var fantastiskt och att dom som är rädda för att föda vaginalt och väljer bort det missar något underbart. Att man klarar det mm.

Jag tyckte det var fel att skönmåla det eftersom jag vet att det kan gå illa.

Nu ska ni få läsa vad som hände min väninna när hon födde barn.

Jag har full förståelse för de som väljer kejsarnitt. Inte bara för att detta hände min väninna, för det är vad jag vet inte vanligt att det blir så illa. Men för att man faktiskt kan gå sönder ordentligt.

Här är artikeln hon är med i;

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23112747.ab

Annons:
AnnaFagerell
2016-07-09 21:08
#1

Visst är det hemskt när det går tokigt men vid ett kejsarsnitt kan ännu mer saker gå fel faktiskt

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Honestyisdead
2016-07-09 21:26
#2

Ja det är ju en operation. Frågan är hur ofta de olika sätten orsakar problem.

Jag hade nog valt snitt. Då slipper man smärtan du får vid vaginal födsel. Sen å andra sidan har man ju ont efter.

Usch. Kan inte tänka mig hur fruktansvärt det måste vara att vakna upp efter operation och få veta att man plötsligt har stomi påse.  Och att behöva vänta 16 månader på att få veta om det är för all tid eller tillfälligt.

[Melbun]
2016-07-09 21:26
#3

Hu ja, personligen så skrämmer vaginal födsel mig så mycket att jag hellre hade avstått barn i så fall. Men alla har ju sina åsikter. 🙂

OlgaMaria
2016-07-09 21:32
#4

#2 Det är ju inte som att man bara får välja det fritt…

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Honestyisdead
2016-07-09 21:41
#5

#4 Jaså? Jag har hört om folk som fått det för att dom var så rädda för att föda och stress inte är bra för barnet.

Åsa S
2016-07-09 21:44
#6

Inte att rekommendera att bli snittad ifall man kan undvika. Inte fött barn men blivit snittad för att ta bort en 16cm cysta. Man har rätt ont efteråt  de första 2v  var inte kul och jag fick ju ändå äta morfinpreparat det får man inte när man fött barn för man ska ju amma, då får man ofta bara alvedon el dyl.

Annons:
[Melbun]
2016-07-09 21:50
#7

#4 man får väl ansöka trodde jag iaf? Sen att de hellre vill skicka en på samtalsstöd å grejer är väl en annan.

oh-la
2016-07-09 22:43
#8

Själv är jag tvärt om, livrädd för att bli snittad :P har hört en del otäcka historier runt det också med snitt som spricker, stora blödningar och hemska infektioner. Ett snitt är trots allt en stor bukoperation med allt vad det innebär. Jag hoppas på en bra vaginal förlossning. Någonstans måste man ändå tänka att de allra allra flesta vaginala förlossningar går bra utan stora komplikationer. Jag väljer att inte läsa då jag ska föda om två månader och känner att jag vill ha med mig så lite rädsla som möjligt då. Kan alltså inte säga så mycket om artikelns innehåll. Vill också säga att jag lider med din väninna och jag förstår att man är så rädda att de vill ha snitt. Är man så rädd tror jag verkligen att ett snitt är att föredra. Går man in i förlossningen med stora rädslor tror jag det kan gå fel… Nu har jag inte fött än, så jag vet inte. Det är bara tankar.

Honestyisdead
2016-07-09 23:10
#9

#6 Min mamma blev snittad både med mig och min bror. Stora ärr som var obehagliga när man skulle byta tejp och som ömmade om hon skrattade den första tiden. Men hon hade ingen konstant smärta. Är som med smärta i allmänhet.  Vissa tål mer andra mindre.

Visst finns infektionsrisk mm. Frågan är hur vanligt det är med allvarliga komplikationer vid snitt på en frisk kvinna. Och hur vanligt det är vaginalt. 

Sedan väger även tiden in för mig. En del kämpar i tex 30h med smärtor ìnnan man blir mamma. Vissa har tur och det går på några timmar. Fy för att bli en av dom som ligger länge. Då har jag hellre ett läkande sår några veckor.

En annan väninna som födde vaginalt blev akut sjuk när dom kommit hem. Det visade sig vara en riktigt allvarlig blodförgiftning som nästan dödade henne. Det kom från avföring i livmodern.

#8 Bra tänkt där att inte läsa artikeln när du snart ska föda :) Och det som hände henne tror jag är ganska ovanligt eftersom det är första gången jag hört om det. I och för sig är det väl inte något man brukar berätta mer än för familj och närmaste vänner heller så det sker kanske oftare än man tror. Men ovanligt är det säkert.

Jag tror också att risken för att något går fel ökar om man är livrädd. 

Min uppfattning är att de flesta vaginala och de flesta snitt går bra utan större komplikationer. Vaginala har dock "småsaker" som jag tycker är hemska. Som tex att man spricker innan dom hunnit klippa. Man känner kanske inte ens det med tanke på hur kroppen jobbar. Och sedan hemorrojder.  De sakerna är ju inte ovanliga. Och inte farliga. Om man nu inte får infektion dvs.

Om du spricker eller klipps, säg då åt dom att inte sy för mycket. Mammas väninna blev sydd fel så hålet blev för litet så hon inte kunde ha sex. Hon fick gå tillbaka och klippas upp lite igen ;)

pyromanen
2016-07-09 23:46
#10

Det är ju ändå så att vi är skapade för att föda barn vaginalt. jag sprack ganska mycket vid mina två flrsta förlossningar och båda gångarna hade jag dropp med värkstimulerande. Med nr 3 gick jag upp myvket längre, inget dropp och pyttelite spricka. Har en kompis med hemska men och hennes barn tigs med sugkopp. Jag tänker att det är när det ska forceras som det blir illa och att lugn trygg omgivning och stt inte ligga ner förrän möjligen helt på slutet är att föredra.

Sarah
2016-07-10 00:52
#11

Jag ville eg ha snitt, men tog aldrig tag i det, när jag tog upp det viftades det bort. Man får snitt om man vill ha, men det kräver att man bråkar om det. Nu i efterhand (trots att förlossningen inte är ett fint minne alls, tog flera månader innan jag kunde tänka på den utan att gråta) är jag ändå glad att det inte blev ett snitt. Kroppen har återhämtat sig otroligt bra och det gick fortare än vad det hade gjort med snitt. Idag är det snart ett år sedan dottern föddes och min kropp ser nästan ut precis som innan och funkar som innan jag blev gravid. Visst känner man en del av det när det spricker, men helt ärligt så gör det inte så ont. Finns mycket i livet som gör ondare än att spricka när man föder barn. Det normala sprickandet, som de flesta är rädda för, är onödigt att vara rädd för. Trots att jag tyckte att det var hemskt att föda barn är jag beredd att göra det igen istället för att be om snitt, om det blir fler barn. Just pga den smidiga läkprocessen, som det är för de flesta kvinnor. Det handlade om ett jobbigt dygn av hela mitt liv. Sen tar det tid att läka efter oavsett hur man får ut ungen, och det är också en jobbig process som man inte kommer undan oavsett.

Honestyisdead
2016-07-10 01:25
#12

Ja jag säger då det. Ni kvinnor som föder barn, oavsett metod är jäkligt modiga.

Det är svårt för mig som aldrig velat ha barn att förstå hur man frivilligt väljer att gå igenom både graviditeter och födslar och dessutom vågar göra om det 😃

Sarah
2016-07-10 01:50
#13

Det är ju övergående smärta för de allra flesta :p Är konstigt hur det funkar. Vi kan ju inte föreställa oss smärta och förstå hur ont ngt gör. Man är rädd innan man föder barn, men rädslan är nog för de flesta helt felriktad mot smärtan att spricka. Ska inte sticka under stolen med att förlossningen var hemsk på alla sätt, men ändå frågar jag mig idag varför jag hetsade upp mig så. Kommer inte vara rädd inför en eventuell andra förlossning.

Annons:
Honestyisdead
2016-07-10 02:16
#14

Kan tänka mig att det inte känns som smärtan är övergående efter 12h värkar och man fortfarande bara öppnat sig lite ;)

Det som hade skrämt mig är känslan av att du inte styr din kropp och inte kan avbryta när du vill för en paus 😎

Men vill man något klarar man det mesta. Och de flesta som skaffar barn i vårt land skaffar ju barn för att dom verkligen vill ha barn och väljer därför att det är värt det.

Jag kan ju inte alls tänka mig hur ont det gör. Alls.

Jag tycker blodprov i armen gör ont hahaha. Tur jag inte vill ha barn ;)

OlgaMaria
2016-07-10 07:19
#15

#5 Ja man kan få det t ex pga stark rädsla, men som andra tagit upp är det något man måste bråka för, och det beror ju väldigt mycket på vilken personal man träffar, vissa är kanske väldigt inställda på att få en att föda vaginalt. Finns exempel på kvinnor som vädjat om att få snitt men blivit nekade också. Vanligast är ju att det finns en medicinsk orsak (ej psykologisk) när man gör snitt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

AnnaFagerell
2016-07-10 09:35
#16

Jag har fött 3 barn vaginalt. Första med bedövning vilket jag sa jag aldrig skulle göra om. De andra två utan någon hjälp alls. Visst får man ont efteråt och visst får man div bekymmer efteråt men så är ju livet. Man kan inte bara tro att allt ska återgå till det normala. Kvinnor har fött barn i alla tider. Man är skapad för det. Att det sedan kan tillstöta problem är en annan sak men då finns hjälp att få om det händer. Rädslan att föda barn är ju som med alla annan rädsla man måste övervinna. Ta tag i det och känn dig nöjd efteråt!

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Loris M
2016-07-10 09:57
#17

Jag har fått barn både vaginalt och genom kejsarsnitt. Det sista var inget val utan jag var tvungen att gå med på snittet när jag skulle föda  tvillingar då båda låg på tvären. Att föda med kejsarsnitt var mindre smärtsamt så klart och trots att det är en rätt så omfattande operation läkte jag snabbt och hade inte så ont. Vaginala förlossningar har gått bra det också även om det tog drygt 12 timmar med ett av barnen att  födas. Nu är jag definitivt klar med barnafödandet men jag skulle alltid välja vaginal förlossning före snittet.

Mest för att känslan när man till slut får sitt lilla barn i famnen efter att man kämpat i flera timmar är fullständigt obeskrivlig och är det mest fantastiska och mirakulösa jag varit med om. Med snittet kändes det bara konstigt. Man bokar en tid och sedan ligger man där på bordet och ser och hör att de håller på med min kropp, men jag är på något sätt ändå helt frånkopplad. När de till slut drar fram ett barn (eller två i mitt fall :)) så känns det jätte konstigt. Det känns som att jag inte var med.

Visst är det konstigt att vi kvinnor ställer upp på det här frivilligt. 😃Har tänkt många gånger att det är märkligt att de flesta inte ser det som någon stor grej och föder flera barn. Men jag tänker också att smärtan är övergående och belöningen är värd all smärta. 🙂

AnnaFagerell
2016-07-10 10:02
#18

#17 för mig var graviditeterna väldigt jobbiga och efter tre barn säger jag nu att det är inte värt må så dåligt en fjärde gång. Men skulle man nu bli gravid kommer man ju efteråt tycka att det var värt det ändå 😉

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Loris M
2016-07-10 10:04
#19

#18 Sant! 😃

sundsvallstjej
2016-07-10 11:41
#20

Jag krävde att få bli snittad vid båda förlossningarna och det var inga problem med att de försökte övertala mig att föda vaginalt osv. Mina kolleger vet att det inte är lönt att försöka styra mig. Jag var inte "rädd" att föda vaginalt men klart jag vet riskerna. Jobbar själv som akutsjuksköterska så. Och jag tar hellre de risker som finns med att bli snittad. Helt klart.

Annons:
AnnaFagerell
2016-07-10 11:46
#21

#20 om du inte var rädd, varför snitt?

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Sindri
2016-07-10 11:51
#22

Det som skulle hindra mig från snitt är att kejsarsnitt oftast är sämre för barnet (om det inte råder komplikationer). Barnet behöver resan genom födelsekanalen, liksom de bakterier det får från mamman under den.

Själv var jag under min första graviditet skräckslagen vid tanke på förlossning och skulle ha alla sorts bedövningar som gick att få. Som tur var läste jag en fantastisk bok; Att vänta och föda barn av Sheila Kitzinger. Efter den ville jag inte ha någon bedövning alls. Jag hade också en otrolig tur för min kropp visade sig vara som gjord för att föda barn, som min läkare uttryckte det efteråt. Och själv utropade jag euforiskt; det här skulle jag kunna göra om imorgon! Fullproppad med endorfiner, förstås.

Så det blev tre till efter den första, den sista tog 45 minuter på BB, och bara en dryg timme från första värken.

Och apropå spricka så trodde jag man hade slutat klippa, det gjorde man inte vid min sista förlossning, och jag sprack så lite då så de behövde inte ens sy. Jo, ungen var stor - över 4 kg och jag är väldigt liten, så sånt spelar inte den största rollen.

Jag förstår absolut Heras skräck, för jag tycker man oftast är rädd för sånt som är okänt och som man inte kan föreställa sig, men när man väl är inne i en situation så fixar man det oftast. Men efter min första förlossning fick jag en annan syn på det och jag visste också vad jag kunde klara. (Fast hos tandläkaren blir det bedövning 😟)

oh-la
2016-07-10 12:36
#23

#9, haha, nej, i vissa fall är det nog bäst att vara ovetande även om man självklart ska ha respekt för det. vissa kvällar nä man ligger och grubblar kan det ändå komma ett litet "vad har jag gjort!" med efterföljande panik så det är nog bäst att inte mata de där tankarna med det värsta.

sedan kan jag också tillägga att jag verkligen förstår rädslan! jag har själv varit fullkomligt livrädd för att föda och sagt många gånger att det inte blir några barn. nu hände någonting och idag kan jag nästan se fram emot det, att få uppleva det. själva graviditeten skulle jag inte ha velat missa (och nu pratar jag enbart om mig själv, jag har full respekt för att man verkligen inte vill) men jag har å andra sida haft en otroligt enkel graviditet än så länge. jag hoppas att jag liksom min mamma har enkla förlossningar också då våra graviditeter har varit väldigt lika.

själv hoppas jag på en 12-20h förlossning från start till mål. jag hoppas att min kropp får tiden att anpassa sig till bebisen. jag hoppas kunna vara hemma så länge som möjligt och arbeta igenom det i lugn och ro. jag hoppas också att jag kan ha öppet sinne genom hela förlossningen och få behålla det lugn jag ändå jobbat på att bygga upp under graviditeten.

klocka har jag varit livrädd för tills min man berättade hur det fungerade. klockan är inte stark nog att forcera ut barnet, trycket är för litet i vacuumet så den släpper. med klocka måste man hjälpa till i krystvärkarna och släppa efter mellan. i princip är tanken med klockan att den hjälper med extra kraft just under värkarna. däremot är det ju ett extra tryck, så det an ju bli skador av den också. tång däremot ger möjlighet att forcera ut barnet eftersom tången inte släpper. vid akuta lägen när barnet måste ut är den alltså bättre för barnet, men den ger mamman skador. tack och lov används tång mycket sällan i Sverige, på mång sjukhus inte alls. den är mycket vanligare runt om i Europa än här.

#22, man klipper fortfarande men man klipper inte i onödan. man klipper idag där man ser att det kan bli en stor bristning för att man sa kunna "bestämma" hur bristningen ska gå. låter man naturen sköta det spricker man oftast i den svagaste vävnaden och det är inte nedåt, men å andra sidan kan man lika gärna spricka nedåt och då väljer man hellre att klippa för att ha kontroll över sprickningen.

Honestyisdead
2016-07-10 13:57
#24

#15 Jag sa aldrig något om hur lätt eller svårt det är att få. Bara att man kan välja det vilket du påstod inte gick.

pyromanen
2016-07-10 14:36
#25

Jag var inte rädd innan jag skulle föda. Det som du bedkriver Hera med at man inte har kontroll det var för mig istället en trygghet, altså kroppen fixae detdör, bara att hänga med. Det har ju funkat för mamma, mormor, mormors mor o.s.v. Så jag var alldeles övertygad om att det skulle gå bra att bara låta det ska som ska ske. Det gjorde jätteont fast i motsats till smärtan när man skadat sig så var det en positiv smärta. Sprack och blev sydd och det läkte och blev precis som innan. Efter sista förlossningen kände jag en sorg över att tånka på att jag inte skulle få föda barn nån mer gång. Jag hade inte orkat ta hand om fler barn men jag hade gärna haft en fötlossning till. Kan förstå om det kan låta knasigt i någras öron, men det är alldeles sant. Har inte varit ned om nåt häftigare i mitt liv än att föda barn, speciellt då den sista.

OlgaMaria
2016-07-10 14:38
#26

#24 Japp, och jag skrev bara att man inte kan välja fritt. ;-)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Honestyisdead
2016-07-10 14:40
#27

#26 Jag ser det som fritt efter att ha läst tråden. Verkar handla om vilken person du träffar.

Annons:
OlgaMaria
2016-07-10 14:58
#28

#27 Isåfall tycker jag det är olyckligt formulerat. Det är inte som att välja om man vill ha röd eller blå färg på gipset. Alla snitt ska motiveras, det räcker inte att säga att man föredrar snitt. Någon måste godkänna begäran och kan också neka till en sådan begäran. Det finns andra länder där det är betydligt mer fritt att välja snitt, och där är också andelen som föder med snitt betydligt högre än här. Andelen kejsarsnitt ökar dock hela tiden i Sverige.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Honestyisdead
2016-07-10 15:21
#29

Som sagt. Hur lätt eller svårt det är beror på läkaren. En del är hårda andra inte svårövertalade. Och jag tror att ddet kommer bli vanligt här. Fler och fler kräver rätten att få bestämma över sin egen födsel. Vilket är helt rätt.

Sarah
2016-07-10 18:00
#30

Man får snitt om man bråkar om det. De kommer inte neka i slutändan, men det är inte enkelt att få det.

Sindri
2016-07-10 18:18
#31

Jag tycker faktiskt det vore tragiskt om fler barn än nödvändigt föddes med kejsarsnitt. Är man färgad av en tråkig upplevelse, eller har någon i sin närhet som upplevt det, kan jag förstå att man är rädd. Men kvinnors kroppar är faktiskt anpassade för att föda, och för de flesta går det alldeles utmärkt. Tycker det hade varit trist om jag missat den upplevelsen och det den gav mig.

Nu vet vi dessutom hur viktigt det är för barnen att födas vaginalt, många barn som föds med snitt får ju dras med livslånga allergier och andra problem. Att snitta är inte heller helt riskfritt.

Däremot får man inte vara sen att akutsnitta om det blir problem, och där är nog många sjukhus lite rigida och långsamma. Och man skall naturligtvis forska på olika tekniker vid förlossning så att det går lättare för kvinnan och barnet. Det var åtta år mellan min första och min sista förlossning och det var en enorm skillnad på bemötande och tekniker.

Man kan i regel räkna ut ungefär hur stort barnet är och det kan vara en indikation på att snitt behövs. Jag är kort och smalhöftad och trodde absolut jag skulle få problem, men det är inte så kroppen funkar.

Honestyisdead
2016-07-10 18:28
#32

#31 Var kan man läsa att barn som plockas ut får problem?

OlgaMaria
2016-07-10 19:29
#33

Jag tror det är WHO som rekommenderar att snitt inte ska överstiga 15% av alla födslar. I Sverige ligger det på 17% nu, och på vissa håll i världen bortåt 40%. #32 Framför allt missar snittfödda barn den bakterieflush som vaginalt födda barn får från både mammas slida och tarm. Förekomsten av allergier och astma är lite högre hos snittfödda barn och man tror att det beror på att de missar denna bakterieshot. Men jag tycker vi borde koncentrera oss på att kompensera för detta! Alla barn kan ju ändå inte födas vaginalt. En annan väsentlig nackdel med snitt är att det inte är någon bra metod om man vill föda många barn. Livmodern riskerar att brista då den snittas flera gånger. I övrigt har jag inga åsikter kring detta. Både vaginala förlossningar och kejsarsnitt innebär risker, och det är bättre med planerade snitt än akuta, så när det finns anledning att snitta är det nog smart att planera in det ändå.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Sindri
2016-07-10 19:47
#34

I boken Charmen med tarmen av Giulia Enders beskrivs hur barnet när det färdas genom födelsekanalen blir exponerat för mammans tarmbakterier och på så sätt får en grund till att bilda en egen sund tarmflora. En otillräcklig och/eller osund tarmflora orsakar ofta allergier och andra problem.

Än vet vi inte tillräckligt vad mer som kan påverkas av detta.

Annons:
jackiejohn
2016-07-10 19:55
#35

Ts, lider med din vännina i artikel! Hemskt öde…hoppas hon får komma in och få hjälp snarast. Kommer ihåg den förra tråden..rörde upp många känslor! Speciellt för mig som är akutsnittad 2 månader innan beräknad förlossning, det kändes som en näsknäppa att få höra att "vi som ör snittade har missat nåt fantastiskt" för att inte nämna alla gånger jag fått höra privat att man inte är en "riktigt kvinna" när man blivit snittad. Jag valde inte mitt snitt men utan snitt (och rn fantastiskt vård på sjukhuset) hade min dotter inte levt idag, så alla där ute som anser att vaginal födsel är det enda rätta, tänk igen! Speciellt ni kvinnor som aldrig ens gått igenom ett snitt. Jag uttalar mig inte om vaginala födslar för jag har inte upplevt det, så ni som inte upplevt snitt uttala er inte om hur dåligt det är och att våra barn är sjukare m.m. Väntar barn nummer två nu och jag vill föda vaginalt, verkligen vill det men jag kommer inte se annorlunda på snitt oavsett hur denna förlossningen blir.

Åsa S
2016-07-10 19:58
#36

Nä det är mycket man inte vet när det gäller kvinnors anatomi, de ville först ta bort min kvarvarande äggstock och  livmodern men när jag ställde frågor vad det kunde innebära på kort och lång sikt att ta bort den hormonproduktionen etc. så sa det bara vi forskar fortfarande om den saken så tillsist kom vi fram till att de går in och tar biopsier på de organ som kan vara risk istället, för jag vill ju inte ha nån försämrad livskvalite för nått som kanske kan ha en extremt liten risk att bilda en icke livshotande tumör.  Och inte nte ens nått sånt naturligt som  barnafödande verkar man ha forskat speciellt mycket om.

Honestyisdead
2016-07-10 20:11
#37

Sedan måste det vara hemskt att bli tvungen att snittas om man verkligen vill föda vaginalt.

Min mamma är ledsen att hon aldrig fick uppleva det. Men det fanns inget alternativ eftersom hon låg inför döden båda gångerna med sin havandeskapsförgiftning.

En del är övertygade om att man får ett närmare band till sitt barn om man föder naturligt. Jag påstår att det är skitsnack. Både min bror och jag är extremt nära min mamma.

OlgaMaria
2016-07-10 20:22
#38

#35 Helt obegripligt hur man kan säga såna saker, att man inte skulle vara en riktig kvinna. Sånt har jag aldrig hört. Däremot är jag snittad två gånger och det är ju en fantastisk upplevelse att få barn över huvud taget, men jag tror säkert att jag "missat något fantastiskt" om man jämför med de som haft komplikationsfria vaginala förlossningar. Har inga problem att höra på folk som haft underbara förlossningar och jag tror säkert att det är något av det bästa man kan uppleva. Det är väl inget jag behöver ta illa vid mig av? Och att snittade barn löper en liten större risk för allergier är ju bara statistik. Inget att ta personligt!?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

jackiejohn
2016-07-10 20:36
#39

#38 Jag har inte problem med att höra andra berätta om sina förlossningar, men hag NEDVÄRDERAR inte en annan människas förlossning. Att uttryckligen säga att man tycker synd om de som är snittade (planerat eller ej) är INTE okej nånstans i mina ögon. Du vet aldrig vad som ligger bakom ett snitt. Jag vill hemskt gärna få uppleva en vaginal förlossning denna gången. Ja säge inget om studien men har fått även det slängt i ansiktet på olika ställen att det är synd om snittade barn, de har inte samma förutsättningar. Det som stör mig är att det används som motargument/försvar när en "försvarar" snitt eller hur jag ska uttrycka mig.

Honestyisdead
2016-07-10 20:43
#40

#38 O den andra tråden skrev en medlem rakt ut att man missar något. Att man efter ha fött vaginalt tillhör en hemlig klubb mm mm. Att det är sååå fantastiskt Och ingen borde välja bort det. Att det inte är så farligt.

Finns ju bättre sätt att beskriva SINA EGNA känslor utan att få folk att känna sig exkluderande och mindre kvinnliga för att de snittades.

Sindri
2016-07-10 21:11
#41

#35 av: jackiejohn

Ingen här har väl nedvärderat kejsarsnitt som sådant. Men det vore synd om allt fler väljer det bara för att de är rädda att föda vaginalt, för de är ju i så fall rädda för något de inte kan uttala sig om. Det måste vara jättejobbigt att allt inte går som man vill, och det är väl fantastiskt att man kan lösa en akut situation med snitt.

Band till föräldern har ju inte med förlossningen att göra, inte heller med amning som det sägs ibland. Band är något som skapas i mötet mellan barn och förälder. (Eller annan anhörig)

Frågan gällde väl om alla som vill skall kunna välja snitt, och jag håller fast vid att det vore olyckligt om det blev en trend. Det finns andra orsaker till det också, nämligen att vården faktiskt inte har resurser att snitta alla som vill. I förlängningen kan det betyda att de som vill, utan medicinska skäl, får betala för sina snitt, kanske på bekostnad av vissa gränsfall och var slutar vi då? Tar vården hellre en betalande patient än en som kanske behöver? Bättre då att lägga vårdens resurser på de som verkligen haft otur - som TS väninna.

För mig har alltså förlossningar varit "peace of cake", men däremot graviditeterna varit tuffa och sabbat min kropp med operationer, kroniska skador som begränsat mitt liv etc. Vet andra som bokstavligt haft nio månaders helvete. Att jämföra med några timmars smärta. Hur skall sådant då i rättvisans namn lösas?

Annons:
Honestyisdead
2016-07-10 21:16
#42

#41 Hon syftar på den andra tråden och tydligen på vad personer sagt till henne.

[TanatosNyx]
2016-07-10 21:22
#43

Själv känner jag bara att hela den tråden som diskuteras blev fel. Syftet med den var gott, det blev fel, folk tog illa upp och det blev bara skit och pannkaka av alltihop. Så mycket känslor, så många åsikter. 

Jag är av åsikten att den tråden skapades för att motverka skräckhistorier och hjälpa förlossningsrädda, i stället blev folk arga och ledsna. Det gjorde och gör fortfarande ont att behöva bevittna frustrationen från båda håll, i egenskap av att vara sajtvärden på sajten detta ägde rum. Jag var totalt oförmögen att hjälpa mina medlemmar att lösa konflikten, så det är en av få trådar jag har tvingats stänga ner.

Honestyisdead
2016-07-10 21:29
#44

#43 Det är baksidan med värdskap. Ibland blir det kaos i trådar om ämnen som berör många. Vi är ju bara människor :)

Ts utryckte  sig klumpigt och folk,jag bland annat, tyckte det var respektlöst skrivet. Hon ville säkert väl det bara blev fel.

[TanatosNyx]
2016-07-10 21:33
#45

Ja, och jag är gruvligt bortskämd med mitt värdskap på gravid iFokus, det händer nästan aldrig något :) så det blev liksom extra jobbigt till skillnad ifrån andra sajter jag haft där man har fått ryta till för jämnan.

Honestyisdead
2016-07-10 21:37
#46

#45👍

Sarah
2016-07-10 22:00
#47

Men ärligt, inte schysst att sitta och snacka illa om en annan trådskapare. Den trådskaparen är inte i den här tråden och inga sådana misstag har kommit här. Finns ingen anledning att dra upp.

Honestyisdead
2016-07-11 00:21
#48

#47  Jag tog upp den tråden eftersom det var den som fick mig till att göra den här. Hade hellre länkat till artikeln i förra tråden  men den är ju låst. 

Och jag har medvetet utelämnat både trådens namn och dess trådskapares nick för att inte hänga ut denne.

Det tillåter jag här inne. Hade någon länkat eller skrivit nicket hade det raderats direkt eftersom det är att hänga ut någon. Jag tror dock inte den medlemmen hade haft några problem med att en öppen tråd som denne gjort ses av några till. Medlemmen står för det den skrev ju. Och folk har rätt till att berätta hur dom känner.

Ser inte något fel i att återberätta lite för att förklara ett annat inlägg. Men vi är nog klara med den gamla tråden nu.  :)

Annons:
Intehärutandär
2016-07-11 02:13
#49

Min sons förlossning tog 50 h. Var helt slut, men superkrafterna kom och det gick bra i slutändan. 

Dotter föddes stilla i säte och fastnade med armarna ovanför huvudet efter 27 h. Där bad jag om snitt i chocken, men i efterhand är jag otroligt tacksamt att de vägrade för sorge-processen. 

Jag sprack ingenting någon av gångerna, däremot så fick jag en bestående nervskada denna gång som smärtar dygnet runt - hela tiden. Om jag står, ligger eller sitter en längre stund så gör det ännu ondare. Det känns skit att bara få en skada och inget barn. Men också är det ett bevis på att jag faktiskt har två barn.

Ria74
2016-07-11 07:42
#50

Jag fick en total sfinkterruptur vid min förlossning förmodligen för att den gick fort 5 timmar från första värken och att bebis fastnade så hon fick tas med sugklocka. Opererades direkt efteråt i ett par timmar. Jag har inga men efter det, läkte fint. Skulle gärna fött vaginalt igen om vi skulle fått flerbarn men det får jag inte för läkaren. Hade det blivit en bebis till blir det kejsarsnitt eftersom det tydligen är svårare att laga en andra gång om man redan har mycket ärrvävnad.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

OlgaMaria
2016-07-11 10:45
#51

#49 Hur länge sen är den senaste förlossningen? Funderar på om det kan finnas något hopp att nervskadan ska läka…

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Intehärutandär
2016-07-11 11:23
#52

#49 1,5 år sedan. Det kommer aldrig läka, ska prova smärtlindring fast prognosen är inte hög att dem kommer funka sa Dr.

OlgaMaria
2016-07-11 12:49
#53

#52 vad tråkigt! Jag fick en nervskada från senaste kejsarsnittet men det läkte ut inom några månader tack och lov. Har ni pratat om operation? Ibland kan man lösa nervskador operativt. Jag mådde fruktansvärt dåligt då min skadade nerv smärtade så förstår verkligen ditt lidande. :-(

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Intehärutandär
2016-07-11 13:55
#54

#54 Nej, det går inte att operera heller. Det är den stora nerven som går uppifrån och in i bäckenkanten och ut i benet som skadats. Det är vanligt vid långa vaginala förlossningar, men läker ut inom 3 mån. Eftersom att min dotter var död och inte kunde hjälpa till + fastnade med armarna så fick nerven för långt tryck på sig och blev skadad för alltid.

OlgaMaria
2016-07-11 14:36
#55

#54 Okej vad tråkigt. Det låter som att det var samma nerv som jag fick min skada i. Nu har du troligtvis rätt i att det inte kan läkas MEN jag måste berätta vad jag gjorde… tänk om det skulle kunna hjälpa dig? Jag tog en massa smärtstillande i början och försökte typ tänka bort smärtan, men sen fick jag för mig att jag helt skulle byta strategi. Jag slutade ta medicin och när smärtan blev intensiv gick jag och la mig på sängen och fokuserade på att känna smärtan, och låta den nerven prata med min hjärna (låter superflummigt men det är ju exakt det som händer rent anatomiskt, hehe). Jag tänkte att om jag slutar tänka bort smärtan och bara ger den där nerven utrymme att kommunicera med min hjärna så kanske hjärnan skickar tillbaka instruktioner om hur den ska läka, och jag kan ge min kropp utrymme för det när jag ligger där och vilar och bara koncentrerar mig på det som gör ont. Jag har läst en hel del om hur nerver fungerar så detta är inte helt knäppt faktiskt. ;-) Hur som helst.. under dessa sessioner så kände jag efter en stund hur kroppen smärtlindrade sig själv. Kroppen producerar ju själv en massa smärtlindrande ämnen när den kan. Och jag höll på med dessa sessioner då smärtan blev intensiv i en månad ungefär. Sen var jag helt bra! Kände att jag var tvungen att skriva detta ifall det skulle kunna hjälpa dig. Om inte annat kanske det kan vara ett sätt att hantera smärtan bättre även om den inte skulle försvinna helt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
Sindri
2016-07-11 16:03
#56

#55 av: OlgaMaria
Det där låter jätteintressant och inte alls flummigt eller knäppt i mina öron. Jag tror på att våra kroppar har många förmågor som vi har glömt bort för att vi aldrig stannar upp och använder dem/tänker efter.

Skolmedicinen har gjort mycket bra, men den har samtidigt fjärmat oss från våra kroppar så att vi inte längre känner dem och litar på dem. Vi "lämnar in dem" till vården som man lämnar in en sko på lagning.

Kan du ge lite vägledning var man skall söka litteratur eller på nätet. Jag är jätteintresserad av att lära mig om det.

OlgaMaria
2016-07-11 16:12
#57

#56 Nej, har inget att länka till direkt. Det jag läst är klassisk anatomi och lära om nerver. Sen hörde jag mycket om ACT som är en behandlingsform vid samtalsterapi, det går ut på att man måste acceptera nuläget för att hitta strategier för att må bättre. Jag bara la ihop ett och annat och tänkte att jag nog måste "acceptera" och känna in smärtan från nerven för att hjärnan ska ha en chans att hitta strategier och verktyg för att läka den. Mycket i vår kropp är ju faktiskt föränderligt hela livet, även våra nerver, även om de förändras som mest under våra uppväxt. Så jag tänker att många saker ändå kan ha en chans att läka…

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Intehärutandär
2016-07-11 16:19
#58

#55 Tycker inte heller att det låter flummigt. Dock klarar jag det inte, då jag inte kan slappna av  - typ Mindfulness. Blir uppstressad av det och får panikattacker.

 För det har jag provat emot min utmattning. Sedan har jag ledvärk också, så om jag tänker bort en kroppsdel - så får den andra plats att prata om Du förstår hur jag tänker. Jag har värk varje dag på olika sätt, "är det inte det ena, så är det de andra". Det enda positiva med kronisk värk är att man vänjer sig och finner nya sätt att klara vardagen. Jag har hög smärttröskel och jag har lätt att höja den stegvis hela tiden.

Sindri
2016-07-11 16:32
#59

OK - jag googlar på. Tack för att internet finns!

OlgaMaria
2016-07-11 16:52
#60

#58 Okej, vad jobbigt. Jag har annan form av värk också och den verkar inte bry sig ett skit om att jag försöker "känna den".. eller ja.. det hjälper inget i alla fall.

Ett bad med epsomsalt är väldigt skönt mot ledvärk, ifall du har ett badkar.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Intehärutandär
2016-07-11 20:31
#61

#60 Tack, det ska jag komma ihåg. Har badkar.

softalagom
2016-07-12 23:20
#62

Födde mina utan bedövning , lustgas vid sidan om. Födde dom i pool. ( badkar) på BB. Det är läskigt, ont, men smärtan går bort lika fort när man ser sina barn.

Annons:
Sarah
2016-07-12 23:35
#63

Att smärtan går bort när man ser barnet… Vilket bs. Det är ngt man tror på innan, men så är det ju verkligen inte :)

Honestyisdead
2016-07-12 23:38
#64

#62 smärtan går bort fort för många. Inte alla ;)

softalagom
2016-07-13 09:44
#65

#64 ;) Det gjorde ont men den glömdes bort så fort man ser sina småttingar!

Sarah
2016-07-13 09:55
#66

Nu kanske jag är dum mot alla som ska föda barn, men å andra sidan är det ingen som förvarnar om det som kommer efter. Det är liksom inte slut bara för att ungen är ute. Om det behövs sys så är det ingen dans på rosor, eftervärkar känns, barnmorskorna ska klämma och trycka på magen, göra nr 2 är hemskt osv. Det gör ont överallt dagarna efter förlossningen och sen gör det ont mellan benen längre än så (om man fött vaginalt).

[TanatosNyx]
2016-07-13 10:07
#67

Jag var lite öm i typ 2 dygn, avslaget var som en sparsam mens och eftervärkarna var som mensvärk. Ingen tröck mig på magen mer än direkt efter moderkakan kom ut, och det gjorde inte ont. Sket gjorde jag under värkarbetet och var sedan tom i över en vecka. Inga problem alls :) däremot brösten… aj :)

Honestyisdead
2016-07-13 14:16
#68

#65 Så kanske det var för dig. Så är det som sagt inte för alla så skriv det inte som om det vore så.

softalagom
2016-07-13 20:39
#69

#68 så var det för mig, det kanske misstolkas nånstans eller tolkningsfråga . Jag var öm i nga dgr, behövde inte sys, mådde bra under mina två graviditeter. Nu är dom skolbarn.

Annons:
Honestyisdead
2016-07-13 20:48
#70

#69 Ja det kan misstolkas som att du menar att det är så det är när man föder barn när du skriver

"Det är läskigt, ont, men smärtan går bort lika fort när man ser sina barn."

Just att du skriver MAN och inte jag.

Glömmer själv ibland att förtydliga att saker gäller mig och folk tror att jag pratar för alla.

softalagom
2016-07-13 21:42
#71

#70 Schysst, att du tog min tolkning så bra.

[Thiah]
2016-07-16 11:11
#72

Jag blev klippt och sydd och första veckan efteråt var faktiskt hemsk. Det minns jag ännu, 2 år senare. Så den smärtan minns jag mem inte själva födandet. Och det är smärtan efteråt som skulle oroa mig nästa gång om jag ska vara helt ärlig. Inte oroa mig tillräckligt för att inte våga föda men ändå oroa mig

SegerSims
2016-07-18 11:01
#73

Fött 3 barn vaginalt, dock så kunde det ha blivit ett akutsnitt med sista barnet, då han stort sett vägrade komma ut. Det förbereddes för snitt och jag blev helt hysteriskt rädd och stressad av att det skulle bli så. Men på något sätt bestämde sonen sig för att komma ut med en himla fart och jag hade 1½ krystvärk så var han plötsligt ute. Jag är rysligt glad över det och jag skulle föda vaginalt igen om jag skulle ha fler, men nu räcker det. Människan är skapad för att föda vaginalt och jag tycker att många bara är löjliga med att inte vilja föda vaginalt även om de skulle kunna klara av det. Låt de som verkligen behöver snittas göra det och fegisarna borde växa upp och ta tjuren vid hornen och föda vaginalt. Ja det gör ont, men vetskapen över att ha fött fram sina barn vaginalt är en grym känsla. 😃

Honestyisdead
2016-07-18 11:34
#74

#73 Min väninna bedömdes också klara av en vaginal födsel. Se hur bra det gick. Vetskapen om vad hon hade kunnat slippa med snitt är nog inte rolig.

 Är nog du som borde växa upp och förstå att det finns anledning till att en del är rädda. Det kommer inte från inget och är absolut inte löjligt.

Sarah
2016-07-18 13:13
#75

#73 wow, vilket nedlåtande och otrevligt inlägg. Sådana som du, som försöker få det till att riktiga kvinnor föder naturligt, ger jag inte mycket för. Skäms.

Upp till toppen
Annons: