Psykisk hälsa

Hur vet man?

2016-04-26 13:57 #0 av: Anonym

Jag har varigt i ett förhållande i 4år. Vi har ett distans förhållande, som funkat bra men känner att jag varigt lite frånvarande den senaste tiden. Vet inte varför. Nu i helgen sa min kille att han tror att han tappat sina känslor för mej. Min värd rasade samman och jag kunde inte tänka klart. Nu har det gått några dagar.. Vi ska träffas i helgen och prata igenom saker. Det känns som att det kommer ta slut mellan oss. Men hur vet man att det är dags? Detta är mitt första förhållande och om det kommer till det mitt första uppbrott. Hur tar man seg igenom det?
Mvh vilsen själ

Anmäl
2016-04-26 15:53 #1 av: kbk

Jag har inga tips att ge dig, men när jag läste ditt inlägg så kändes det nästan som att jag läste om mig själv. Förutom att vi är i omvänd sits... Min partner är den som är frånvarande och jag känner mig som en igel som vill att vi ska prata och ses, gärna ofta. Men min partner verkar tycka att det räcker med en gång i månaden, om det passar. Jag har försökt att vi ska prata om det men det går sådär... Det blir ingen förändring i alla fall...

Anmäl
2016-04-27 20:23 #2 av: P3pz

Prata med din partner och se om ni kan lösa det, går det inte så får ni nog ta det därifrån. 
Hur man tar sig igenom en separation är helt olika från person till person, mina bästa tips är nog: 
Börja med en hubby, fokusera på annat än att grubbla, ta en dag i taget och försök se framåt i livet istället för bakåt. 

"There is life after abuse. This is mine"

Anmäl
2016-04-27 21:49 #3 av: Zepp

Du är rätt ung va?

Under tiden det tar att bli mogen så går det som regel åt några förhållanden.. inte nödvändigtvis, men rätt vanligt faktiskt.

Förhållanden utvecklas hela tiden.. man brukar säga att det går i tvåårscykler.

Har man inte flyttat ihop inom 2-4 år så stagnerar som regel förhållandet.. dvs det blir inte annorlunda och annat pockar på tid och uppmärksamhet.

Ett sätt att undvika stagnation är en öppen och väl formulerad kommunikation.. men då krävs det att man vet vad man vill själv med sitt liv.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2016-04-28 14:05 #4 av: Anonym

#2 Vi ska prata igenom allt på lördag. Tack för förslagen.
#3 Jag är 25år. Vi bodde ihop i ca2år men jag fick flytta då jag fick jobb i annan kommun (har varigt arbetslös länge så kunde inte säga nej)
Tycker vi haft en bra kommunikation tidigare.. Men vi kanske har glidigt isär lite..

Anmäl
2016-04-28 19:17 #5 av: Zepp

Då är jag lixom inte avundsjuk på din situation.

Du är helt klart vuxen och mogen nog att hantera dina egna känslor och framtida förhoppningar.. borde vara iallafall!

I den åldern så brukar det vara dags att bilda familj.. iallafall den första familjen.

Är man typ 18-20 så kan man nöja sig med att dela säng någon gång i månaden.. till slut vill man som regel något mer.

Till slut så vill man ha ut något mer av förhållandet.. dvs att gemenskapen utökas och konsolideras.

Ju längre man lever från varandra ju mer tenderar man att glida isär.

Hur ser era gemensamma framtidsutsikter ut?

Grejen är att förhållanden hela tiden behöver utvecklas.. det är lixom inprogrammerat i oss.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2016-04-28 22:38 #6 av: Anonym

Vi hade planerat att förlova oss och köpa hus och flytta ihop när båda hade jobb och stabilare ekonomi.
Tack Zepp för att du tar dej tid att svara. Du ger bra tankeställare.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.