Tråden är låst och inga nya kommentarer kan skapas
Samlevnad

Unik relation?

2016-03-22 13:29 #0 av: rara

Undrar hur många par här finns som verkligen älskar varandra så mycket att dom vet det bara är döden som skiljer dom åt? Jag älskar min man så mycket att jag vet att jag aldrig skulle lämna honom varken för något annat eller för någon annan och jag vet att han älskar mig så mycket att han heller aldrig skulle lämna mig.

Anledningen till att jag undrar beror på att alla mina vänner och bekanta säger att dom aldrig kan vara helt säkra på vad framtiden för med sig och att dom inte vet om dom kommer att vara tillsammans med sina män för evigt, samt att dom heller inte kan vara helt säkra på att deras män aldrig skulle vara otrogna om tillfället kom.

Undrar helt enkelt hur unikt mitt förhållande är eller om det kanske inte är unikt alls, utan att det bara är mina vänner och bekanta som inte ännu hittat sina parnters för livet.

Anmäl
2016-03-22 13:43 #1 av: Fridaaaa

Jag älskar min sambo mest av allt och vill definitivt leva med honom livet ut men inget vet att detta kommer ske, även fast man vill och tänker att "vi kommer alltid leva tillsammans"; så kan man aldrig förutspå framtiden.

Så tänker jag :) Jag har hittat min livspartner känner jag men framtiden kan ingen styra.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-22 13:48 #2 av: Hera

Rara; dina vänner har rätt. Man vet faktiskt inte hur framtiden ser ut och känslor i ett förhållande kan förändras. Hur du än känner idag kan du på intet vis veta att du känner likadant om 20 år. Samma sak med din man.

Den dagen man dör då vet man.

Anmäl
2016-03-22 14:22 #3 av: Maria

Även om jag känner mig totalt övertygad om att jag älskar min man mest i hela världen och han mig så kan jag inte veta något om framtiden.

Vi har varit tillsammans i 36 år och jag kan verkligen inte se en framtid utan honom . Jag inbillar mig också att vårt förhållande är unikt men varför spekulera?

/Maria

 

Anmäl
2016-03-22 14:27 #4 av: Hera

Tror de flesta som är förälskade/kära/älskar din partner tror det är för resten av livet. Så unikt är det ju inte. Det är dock vanligt att detta förändras eftersom saker förändras under livets gång. 

Man är inte realistisk om man inte inser att det kan förändras. 

Anmäl
2016-03-22 14:52 #5 av: OlgaMaria

Ja jag tror inte att det nödvändigtvis är några skillnader på känslorna i din och dina vänners relationer. Det är en skillnad i attityder och värderingar och kanske personlighet.

För min del ligger inte tryggheten i vår relation i att vi är så oerhört kära i varann precis varenda dag, men vi har båda en stark överlåtelse till att vi aldrig lämnar varann och aldrig skulle vara otrogna mot varann.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-03-22 14:56 #6 av: Hera

#5 Så om någon av er tappar känslorna en dag så ska den stanna ändå? Förstår inte riktigt vad som menas med överlåtelse. 

Anmäl
2016-03-22 15:07 #7 av: OlgaMaria

#6 Vi har lovat att älska varandra i nöd och lust till döden skiljer oss åt. Vi tror inte på att skilsmässa är något alternativ ifall det inte skulle vara så att någon varit otrogen eller skulle behandla den andre väldigt illa - men isåfall bryter man ju mot det vi lovat varandra - att älska varandra. Kärlek är inte bara en känsla, det är också ett beslut. 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-03-22 15:23 #8 av: Fridaaaa

#7 Nja jag håller inte med där. Kärlek är definitivt inte att beslut enligt mig och om man inte älskar varandra, varför leva tillsammans då?

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-22 15:24 #9 av: rara

Finns det ingen ni älskar så mycket att ni vet att ni aldrig skulle kunna göra denna människa illa? Så mycket älskar jag min man och han mig att jag vet att jag aldrig skulle kunna göra honom illa och han inte mig och det skulle jag göra om jag skulle lämna honom.

Det skulle ju kunna hända att min man blir ifångatagen eller tappar bort sig på en öde ö och att jag aldrig får se honom igen. Då är det ju klart att våra vägar går åt skilda håll så framtiden kan jag förstås inte förutspå.

Men jag skulle aldrig kunna lämna honom och gå i väg från vårt förhållande för att jag älskar honom för mycket för det. Jag skulle heller aldrig kunna hoppa i säng med en annan man, hur snygg och kåt han än vore, för att jag älskar min man för mycket för det och skulle bara göra honom illa om jag gjorde det.

Anmäl
2016-03-22 15:30 #10 av: Fridaaaa

#9 Jag skulle inte göra min sambo illa nej. Skulle jag lämna honom skulle han bli ledsen och sårad ja. Och tvärtom med. Men man kan fortfarande inte förutspå framtiden.

Jag känner så nu med tll min sambo att jag aldrig skulle kunna lämna honom, men om kanske 10-20 år vet man aldrig, ingen vet.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-22 15:46 #11 av: OlgaMaria

#8 Om man en gång har älskat varandra tror jag att man kan göra det igen. Står man där en dag och känner att man "tappat bort kärleken" så tror jag att man ställs inför ett beslut - vill jag älska den här personen igen, eller vill jag gå? Vi har varit tillsammans i 10 år och visst har jag inte känt mig kär alla dagar, men de dagarna har jag valt att försöka fortsätta älska, och alltid hittills har det resulterat i att jag blivit kär igen förr eller senare. 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-03-22 15:49 #12 av: Fridaaaa

#11 Ibland, ibland inte. Känslor kan ändra sig med åren, av olika anledningar (behöver inte hänt något dåligt). 
Sa inte att det kommer pangboom? Är sånt som brukar utvecklas med tiden. 
Och känslor kan man inte styra över.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-22 15:55 #13 av: OlgaMaria

#12 Men jag anser att man visst i mångt och mycket kan styra över sina känslor. Svårt att bara ändra på vad man känner, men de beslut vi fattar påverkar i vilken riktning våra känslor utvecklas, och vad vi VILL påverkar vilka känslor vi omfamnar, för vi brukar ju faktiskt för det mesta känna väldigt många olika saker samtidigt.

Det är det här jag menar med att man har olika syn på sin relation och dess framtidsutsikter, utifrån skillnader i hur man tänker kring såna här saker - inte skillnader i hur man känner för sin partner. Vissa anser att kärlek bara är en känsla och då är det klart att det är svårt att sia om framtiden, andra anser att kärlek också är ett beslut, och då är det lättare att sia om framtiden.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-03-22 16:24 #14 av: Maria

Den här tråden känns som en tävling i vem som älskar mestSkrattar

/Maria

 

Anmäl
2016-03-22 16:44 #15 av: rara

#OlgaMaria

För min del ligger tryggheten i vår relation i hur mycket vi älskar varandra och att vi därför aldrig skulle kunna lämna varandra eller vara otrogna mot varandra. För att vi helt enkelt älskar varandra för mycket för det och det gör vi sen vi träffades för första dagen för 9 år sedan. Min kärlek för min man har alltid funnits där, den enda skillnaden mellan då och nu är att min kärlek till honom bara har blivit ännu större och starkare även om jag redan då visste att jag aldrig skulle lämna honom. I nöd och lust älskar jag honom, men det är inget som jag lovat honom att göra och det är heller inget beslut som jag gjort, utan det är något som kommer från hjärtat.

Anmäl
2016-03-22 17:02 #16 av: OlgaMaria

#15 Ja att allt bara är fint hela tiden år efter år är nog ganska unikt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-03-22 17:07 #17 av: Fridaaaa

#15 Känner samma för min sambo, varit tillsammans i 8,5 år nu :) 
Men är realistisk också, kanske förstör "glädjen" nu men framtiden kan ingen styra.
Varken framtid eller känslor. Tyvärr

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-22 17:12 #18 av: Loris M

Jag tycker att det är lite naivt att påstå "Åh vi är så kära, vi är så unika, vi älskar varandra in i döden....." bl, bla, bla...

De flesta går väl in i ett förhållanden med intentionen att det ska hålla livet ut och att man ska älska varandra för alltid. Men saker händer på vägen, människor förändras, glider isär, utvecklas åt olika håll.... Jag har varit gift i 22 år och jag vill och har för avsikt att leva med honom resten av livet. Samtidigt, jag kan aldrig veta om det kommer att bli så. Det vet inte han heller. Det vet ingen. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-03-22 17:43 #19 av: rara

#17

Tänker att det är mer realistiskt att anta att vem som verkligen älskar varandra så mycket inte kommer att gå isär i framtiden än att dom kommer att göra det. För det finns väl ingen anledning till att lämna varandra om man älskar varandra.

När det är på tal om känslor som ploppar upp för att sedan försvinna igen vill jag säga att kärlek för mig inte är en känsla som kommer och går och som ändrar form. Men den kan växa till sig och bli starkare och djupare vilket har hänt med kärleken till min man.

#16

Ja på 9 år har vi inte grälat mer än 10-15 gånger och dom grälen varade heller inte längre än par timmar, men det var inga allvarliga gräl utan bara lite små tjafs. Annars så trots att vi är ihop så länge nu så saknar vi varandra hela tiden när vi inte ses t.ex när jag är på jobb och vi  tillbringar varje lediga minut som vi har med varandra.

Det intressanta är dock, att han faktiskt är den första som jag är med som jag är helt säker på att aldrig skulle lämna mig och den första som jag vet att jag aldrig skulle lämna. Tidigare har jag aldrig haft den känslan och jag vet nu att det inte var äkta kärlek som jag kände innan mot andra män, utan känslor som kommer och går och som ändrar form och därför varade dessa förhållanden ingen längre tid. Man kan inte älska någon för att en stund senare hata samma person. Det är ingen äkta kärlek det.

Anmäl
2016-03-22 17:46 #20 av: Fridaaaa

#19 Nja jag tycker personligen inte det är mer realtiskt. För hur mycket man än älskar en person, kan man inte förutspå framtiden, du kan omöjligt veta hur du känner om 20 år t.ex. Du kan känna på ett sätt nu men inte samma sätt om 20 år.

Inte sagt att man lämnar varandra även om man älskar varandra?
Ja jag känner ännu starkare för min sambo nu än vad jag gjorde när vi träffades.
Men kände så för mitt ex med, stark kärlek och trodde det skulle hålla men framtiden blev något annat.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-22 17:54 #21 av: rara

#18

Vad som gäller oss har vi nu i vår utveckling och förändring mer och mer växt ihop.

"Jag tycker att det är lite naivt att påstå "Åh vi är så kära, vi är så unika, vi älskar varandra in i döden....." bl, bla, bla..."

Så som du skriver det uppfattar jag att du menar att vara förälskad, men mellan förälskelse och att älska är stor skillnad. Så som du skrev det har jag inte menat det, men kanske du inte förstår det för att du först själv måste uppleva det för att förstå.

Att förälska sig är något som kan hända på en minut, men riktig kärlek tar längre tid att utveckla för att man måste lära känna människan inklusive alla goda och dåliga egenskaper och först när man accepterat människan med alla dessa egenskaper kan kärleken utvecklas.

Anmäl
2016-03-22 18:20 #22 av: Loris M

#21 Nej, du har tolkat mig fel. Jag vet mycket väl skillnad mellan förälskelse och kärlek. Har upplevt båda. Att skriva så här däremot "men kanske du inte förstår det för att du först själv måste uppleva det för att förstå" är lite arrogant tycker jag. Du kan omöjligt veta vad jag upplevt, men om jag skriver att jag levt ihop med min man i drygt 22 år så borde du kunna dra en enkel slutsats som att jag hunnit att gå från förälskelse till kärlek. Man kan liksom inte vara förälskad i 22 år. Det skulle kroppen rent fysiskt inte kunna stå ut med. 

För mig verkar det som att din inställning till ditt nuvarande förhållande är starkt präglat av din känsla här och nu. Du känner så just nu, du älskar honom och han dig och ni kan inte tänka er att vara utan varandra... okej, vi fattar. Men hur mycket ni älskar eller saknar varandra nu, hur ofta ni grälar och hur, säger inget om hur er relation kan komma att bli. Självklart finns det goda grunder att anta att det kommer att hålla, men ingen av er kan veta säkert. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-03-22 18:26 #23 av: Maria

Jag tycker det är roligt att TS tycker att deras relation är unik men glöm inte att det vimlar av unika relationer. Alla relationer är unika på sitt sätt.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-22 18:36 #24 av: Hera

Jag har älskat och HOPPATS det skulle vara resten av livet. Sambon sa samma sak. Men eftersom jag är realist insåg jag att det är något man bara kan hoppas på eftersom känslor kan förändras. Kärlek kan dö hur man än försöker.

Så jag håller med om att det är naivt att sitta och säga att man vet att det är resten av livet. Man kan inte lova att älska någon till man dör. Gör man det ljuger man.

Och om kärleken har dött och man ändå stannar för att man lovat det är man elak inte bara mot sin partner utan sig själv också.

Jag vet hur det är att leva i ett fantastiskt förhållande.  Men bli inte blåögda för att allt är bra nu. Njut av det. Men kom ihåg att livet och känslor inte går i en riktning.

Anmäl
2016-03-22 18:37 #25 av: rara

#23

Det var inget som jag skrev, att jag skulle tycka att min relation är unik, utan jag bara undrade om den är det. Men eftersom ingen verkar förstå vad jag pratar om börjar jag snart att tro att vår relation verkligen är unik Skämtar Jag hade egentligen räknat med att jag skulle få en massa svar av människor som precis som jag vet att dom aldrig skulle kunna lämna sina parnters.... Men tydligen finns det inte många som är så säkra i sina förhållanden som vi.

Anmäl
2016-03-22 18:40 #26 av: Hera

#25 Där kom det naiva igen. Du stannar alltså även om kärleken dör. Låter verkligen unikt, på fel sätt.

Det har inget med att vara säker i sitt förhållande att göra. Det handlar om hurvida man lever i verkligheten eller i en drömvärld. 

Anmäl
2016-03-22 18:40 #27 av: Fridaaaa

#25  Nu förvränger du lite vad folk skrivit eller har du tolkat som du själv tycker.
Bara för att man är realistisk betyder det inte att man inte är så säkra i sina förhållanden. Vi är extremt säkra men oavsett hur säkra man är, så kan ingen veta i förväg att det kommer hålla livet ut. Inte ens ni.

Alla förhållanden är unika på sina sätt.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-22 18:43 #28 av: rara

#24

Nej, kärlek kan inte dö. Det enda som kan dö är föreställningen som man har om en människa. Om det visar sig att föreställningen som man har om en människa inte stämmer överens med människan, i så fall drar man konsekvensen att man bara har älskat sin egen föreställning men inte själva människan. Och då kan det hända att man går isär.

Hur skulle kärlek kunna dö?

Anmäl
2016-03-22 18:44 #29 av: Fridaaaa

#28 FInns olika slags kärlek. Man kan ha vänskaplig kärlek kvar men inte kärlekskärleken som exempel.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-22 18:48 #30 av: Hera

#28 Den kan dö av många orsaker. Jag börjar tycka synd om dig. Tror du verkligen inte att de man känner för en människa i dag kan falna?  Det behöver inte hända något för det, med tiden kan känslorna förändras. 

Människor utvecklas åt olika håll och inte alltid på samma som du tror. 

Tror du på riktigt att du är en av få som är så säker ? Du tror inte att miljoner människor har känt som du känner?

Anmäl
2016-03-22 18:51 #31 av: Devya

Jag tänkte exakt likadant då jag var tillsammans med mitt ex. I 10 år trodde jag att det skulle vara han och jag för evigt, allt annat var otänkbart. Sen ändrades det och numera tar jag inget för givet.

Anmäl
2016-03-22 18:55 #32 av: rara

#27

Ok. Vi kan byta ut ordet unikt, mot extremt sällsynt också om det låter bättre. Alla förhållanden är ju unika på sina sätt, skillnaden mellan mitt förhållande och andras verkar dock vara att jag vet att det bara kan vara döden som skiljer oss åt, medan andra inte är så extremt säkra på sin sak som vi Glad

#26

Hur skulle kärlek någosnin kunna dö? I såfall var det ingen kärlek för människan som man trodde att man älskade, utan då har man älskat föreställningen man hade om människan.

Anmäl
2016-03-22 18:58 #33 av: Fridaaaa

#32 Varken unikt eller sällsynt. Så som du känner och beskriver för din man osv är normalt i förhållanden. Många som känner så.
Även ditt förhållande är unikt, som alla andras. Men itne mer speciellt än någon annans. 

Framtiden kan ingen förutspå, inte ni heller, hur säkra ni än är idag, så nej det kommer ni aldrig garanterat veta. Ingen kan garanterat veta det.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-22 19:01 #34 av: rara

#30

Du behöver inte tycka synd om mig för jag mår alldeles förträffligt :-)

"Den kan dö av många orsaker"

Nämn en enda orsak hur du tror att kärlek skulle kunna dö?

"Tror du på riktigt att du är en av få som är så säker ? Du tror inte att miljoner människor har känt som du känner?"

Nej, jag tror ingenting. Det är ju därför jag ställer frågan här för att det intresserar mig hur det ligger till. Tills nu har jag bara träffat människor som inte är säkra på sin sak och som alla säger samma sak som ni och mina vänner.

Anmäl
2016-03-22 19:02 #35 av: Hera

#32 Det du känner är verkligen inte sällsynt. Tvärt om.

Vi är flera i tråden som känt eller känner samma sak. Men vi ser verkligheten för vad den är. Inget är säkert när det kommer till känslor och kärlek.

Anmäl
2016-03-22 19:23 #36 av: rara

#33, #35

Verkligen? Så ni vet också att ni älskar era män och att dom älskar er så mycket att ni aldrig skulle kunna lämna varandra? Vad tjafsar ni då emot om jag får fråga?

Anmäl
2016-03-22 19:24 #37 av: Hera

#36 Läser du inte det vi skriver? Eller förstår du inte det?

Anmäl
2016-03-22 19:28 #38 av: rara

#37

Jag vet inte vad du syftar på?

Anmäl
2016-03-22 19:33 #39 av: Hera

Jag ger upp. Råder dig att ta en paus och läsa våra inlägg igen. Det finns ingen mening att vi upprepar det.

Anmäl
2016-03-22 19:35 #40 av: Devya

Jag önskar innerligt att jag kunde få leva i den fantasivärld jag levde i för ett par år sedan. Det var skönt att ha den inställningen att det omöjligtvis kunde ta slut för man älskade varandra så oerhört mycket att det inte  ens fanns ord för det. Man kände sig så trygg och  som att man hade det mest fantastiska förhållandet någonsin.

Låt ts njuta så länge hon kan och leva i  tron att det aldrig lär ta slut. Vissa vill tro på tomten och andra vill tro på odödlig kärlek. Det senare känns trevligare, men det blir förstås smärtsamt om något skakar om ens värld som gör att allt faller i tusentals bitar  och som man aldrig kan få helt igen...

Anmäl
2016-03-22 22:07 #41 av: Gaara

Här har du en till. :) Min sambo är mitt livs kärlek, min själsfrände, mitt hjärta, min bästa vän osv osv. Och jag har haft långa förhållanden innan men som känts helt annorlunda. Jag tror dock det är många som nöjer sig med sämre så att säga. Vet att jag själv nästan gjort det, tills jag insåg vad livet hade att erbjuda med rätt person. :)

Anmäl
2016-03-22 22:39 #42 av: Fridaaaa

#41 Nöjer sig med det sämre?

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-23 00:15 #43 av: Pytteliten

O ja, ts, jag känner mycket väl igen den känslan! Man svävar på moln och ser ner på andra människor för att de inte kan hålla ihop sina förhållanden. Med ett sorgset småleende tar man emot varje nyhet om en skilsmässa i bekantskapskretsen. Det är synd om alla människor som inte älskar som vi, som inte får uppleva denna fullständiga VISSHET att det verkligen är vi till dess döden skiljer oss åt. Sorgligt är vad det är. 

Jag är numer skild sedan fem år och lever i ett underbart nytt förhållande som jag verkligen hoppas kommer att vara livet ut. Men vet, det gör ingen!!!

Anmäl
2016-03-23 05:30 #44 av: Devya

#41 Vissa har varit med om jättemycket i sitt liv så att det blir svårt att ta något för givet.

Anmäl
2016-03-23 11:19 #45 av: rara

#39

Du skrev i inlägg 35 att det finns många här som känner samma sak som mig och vad jag känner har jag skrivit flera gånger nu och det är att jag älskar min man och han mig så mycket att vi aldrig skulle kunna lämna varandra. Det verkar snarare som att det är du som inte förstår vad jag skriver och du har heller inte nämnt en enda orsak till hur kärlek skulle kunna dö fast att du skrev att det finns många orsaker till det. Väntar fortfarande på svar. Om du tror att kärlek kan dö förväxlar du något annat med kärlek.

#40

Jag vet inte i vilken fantasivärld som du har levt i men för mig är kärleken för min man något av det mest verkliga som finns och vem man älskar skadar man inte, utan man vårdar, hjälper, stöttar och finns hela tiden där för den andra och ingen av oss skulle ens kunna föreställa sig att leva utan den andra. Kärlek är aldrig smärtsam. Men det kan vara smärtsamt om man kommer på att man har levt i en illusion. Jag tycker att det är ganska fräckt att anse att andra som man inte vet någonting om skulle leva i samma Illusion som man själv levde i.

#41

Jag tänkte väl det, att jag inte kan vara helt ensam om att ha det så här :-) Vad gäller mina tidigare förhållanden så vet jag nu att jag inte älskade dom så som jag idag älskar min man. I mina tidigare relationer fanns det alltid någonting som jag ville ändra på hos mina partners och om det inte gick att ändra blev jag besviken och arg och precis på samma sätt ville mina partners ändra på saker hos mig och det resulterade i att det ofta blev gräl. I min nuvarande relation är det inte så och det finns ingen som vill ändra på någonting hos den andra och vi älskar varandra precis så som vi är även om ingen av oss perfekt.

#43

Nej nu projicerar du ditt eget beteende och din egna inre inställning som du har på mig. Jag "svävar" inte någonstans. Svävar är något som man kanske gör de första 3 månaderna, men inte efter 9 år. Jag ser heller inte ner på andra för att jag skulle föreställa mig andra inte kan hålla ihop sina förhållanden. Jag projicerar ingenting på andra och tror inte att det brist på förmågan att hålla ihop sin relation om den kraschar. Jag tror att det är mycket mer en fråga om att ha turen att träffa den riktiga, för om man är tvungen att "hålla ihop" relationen är det ett tecken på att man inte träffat den riktiga.

Anmäl
2016-03-23 12:09 #46 av: Pytteliten

#45. Jo, du sätter dig på dina höga hästar i vartenda inlägg du skriver i den här tråden. DU har, tillsammans med din man, något helt unikt som vi vanliga dödliga inte kan förstå eftersom vi inte har upplevt det. DU däremot har upplevt sämre förhållanden (såna som alla vi andra lever i), så du kan säga till oss att våra förhållanden inte lever upp till den fantastiska standard som ditt gör. Det är tråkigt att du inte kan se att skillnaden inte ligger i personerna eller kärleken. Skillnaden ligger i vår olika inställning till livet, vad det kan ta för vändningar och att saker och ting inte alltid  blir som man tänker sig. Vi kan alltså uppleva precis samma känslor som du och din man, samma starka (oövervinnerliga) kärlek, rubbet! Men vi inser att det kanske inte kommer att vara så för evigt, medan du tror att inget kan ändras. Man kan faktiskt skiljas av många andra orsaker än att kärleken tar slut vet du. Sjukdom, missbruk eller stora tragedier för att nämna några.

Anmäl
2016-03-23 13:08 #47 av: rara

#46

"Jo, du sätter dig på dina höga hästar i vartenda inlägg du skriver i den här tråden. DU har, tillsammans med din man, något helt unikt som vi vanliga dödliga inte kan förstå eftersom vi inte har upplevt det"

Vad var det i den här meningen som jag i ett tidigare inlägg skrev som du inte förstod?:

"Det var inget som jag skrev, att jag skulle tycka att min relation är unik, utan jag bara undrade om den är det"

Du skriver:  "DU däremot har upplevt sämre förhållanden (såna som alla vi andra lever i),"

Som sagt har jag inte tillskrivit er "alla" andra att leva i sådana förhållanden utan det är dina egna tankemönster som du projicerar på mig och sen drar du slutsatser med dina egna föreställningar som verkar väcka agressioner i dig.

Vidare skriver du att man faktiskt kan skiljas av andra orsaker än att kärleken skulle ta slut och räknar upp sjukdom, missbruk och stora strategier som några exempel. Men hur skulle man kunna lämna den man älskar om han blir sjuk? Gör man det förväxlar man nog kärlek med något annat. När min man är sjuk är jag fakiskt där för honom, vårdar hjälper och stöttar och det gör jag för att jag älskar honom och inte kan göra något annat för att det skulle ta alldeles för ont i mitt hjärta och han gör samma sak för mig. Inte lämnade heller hans mor hans far när han fick cancer. Sen känner jag min man tillräckligt bra och han mig för att veta att ingen av oss någonsin skulle börja missbruka. När vi lärde känna varandra var jag faktiskt både missbrukare och sjuk och det var min man som hjälpte mig att bli frisk. Det var hans kärlek till mig som gav mig kraften till att klara av det. Själv har jag insett att vår kärlek varar för evigt. Om du skulle  överge din partner om vinden blåser emot dig så förstår jag att du inte kan komma till samma insikt.


Anmäl
2016-03-23 13:08 #48 av: Hera

#45 Du borde göra en karriär av det. Få kan sia om resten av sitt liv.  

Vad som kan döda kärlek? LIVET kära du. Livet.

Jag kommer inte svara dig mer nu för det ger mig inget att prata med verklighetsfrånvända människor. 

Anmäl
2016-03-23 13:27 #49 av: rara

#48

Jag har aldrig siat om min framtid för att jag inte vet vad som kommer att hända i framtiden, men jag vet vad som inte kommer att hända och det är att jag aldrig  kommer att överge min man och att han heller aldrig kommer att överge mig. Vi älskar varandra för mycket för det.

Själv tror jag att man kan påverka sin framtid inom vissa gränser och det som jag pratar om ligger inom den gränsen, så om du ser det som att sia är det nog du som är verklighetsfrånvarande.

Anmäl
2016-03-23 13:34 #50 av: Hera

#49 Det är faktiskt skrämmande att du verkligen tror att du kan veta vad en annan människa kommer eller inte kommer göra under resten av sitt liv. 

Att en vuxen människa inte förstår att man inte kan styra över känslor är oroande. Fast du är kanske väldigt ung.

Du siar även när du säger vad som inte kommer hända. Du spår ju framtiden. Och DET är unikt vill jag lova Skrattar

Eller som vi realister kallar det verklighetsfrånvarande.

Anmäl
2016-03-23 14:09 #51 av: rara

#50

Försök nästa gång att svara på det som jag skriver och inte på det som jag inte skriver.

Jag har inte skrivit att jag tror att jag vet vad en annan människa kommer eller inte kommer att göra under resten av sitt liv utan jag skrev att jag vet att han aldrig kommer att lämna mig och det kom jag inte fram till pga att jag skulle ha siat utan det kom jag fram till av helt rational anledning för att jag känner min man så bra att jag vet att han aldrig skulle lämna mig.

Om du tar för dig i anspråk att vara realist borde du först lära att se realiteten så som den är. Om du projicerar dina egna svagheter och en massa arketypiska bilder på ett objekt ser du objektet subjektivt och förväxlar realiteten med din föreställning. Att du möter en viss kognitiv dissonans i dig för att upprätthålla din subjektiva föreställning av verkligheten visar du ju när du förklarar din verklighetsuppfattning genom att skriva att jag kanske är väldigt ung. Du måste ha en dålig självkänsla.

Anmäl
2016-03-23 14:09 #52 av: Fridaaaa

#51 Fast det är det vi försöker få fram: Varken du eller din man kan garanterat veta hur framtiden ser ut.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-23 14:11 #53 av: rara

#52

Men vi vet båda två vad vi garanterat inte kommer att göra i framtiden.

Anmäl
2016-03-23 14:11 #54 av: rara

Sorry, gjorde i misstag två inlägg.

Anmäl
2016-03-23 14:16 #55 av: Fridaaaa

#53 Ingen kan veta det garanterat.  Ni kommer aldrig veta hur era känslor är för varandra om kanske 10-30 år. Även om ni tror det nu kommer ni aldrig veta.
Så som jagkänner för min sambo nu kan jag med säga "vi kommer aldrig lämna varandra" men framtiden kan ingen av oss veta.
Och ja vi är extremt säkra i vårt förhållande osv.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-23 14:17 #56 av: Hera

#51 Ser du inte vad du skriver i mittenstycket? Funderar Snacka om motsägelsefullt. 

Du förstår verkligen inte vad vi skriver.

Och mitt självförtroende?  Va? Nu yrar du i nattmössan.

Anmäl
2016-03-23 14:45 #57 av: rara

Mina kärlek för min man kommer inte att vara mindre om 10-30 år utan bara ännu djupare och starkare. Man slutar inte att älska hur som helst för i såfall har man aldrig älskat. Men det kanske var dumt av mig att över huvud taget skriva om saken här på denna sajt för jag borde ha förstått att folk som inte har en sådan relation med sin partner som jag inte förstår vad jag pratar om. Det är ungefär som att försöka förklara för en färgblind hur färgen röd ser ut.

Anmäl
2016-03-23 14:47 #58 av: Hera

#57 Du är fruktansvärt ignorant. 

Det enda du verkar ganska ensam om här är att leva bland molnen och inte se jorden. För den finns där under.

Anmäl
2016-03-23 14:49 #59 av: Maria

#57 Jag förstår precis vad du pratar om då jag har varit tillsammans med min man i 36 år men jag skulle aldrig skapa en tråd för att tala om hur unik vår kärlek är.

Det är inte så rimligt med tanke på att all kärlek är unik om du så bara har älskat i 3 dagarSkrattar

Man kan liksom inte mäta och jämföra olika "kärlekar"

/Maria

 

Anmäl
2016-03-23 14:52 #60 av: rara

#58

Som jag sa, försök se världen utan att projicera. https://sv.wikipedia.org/wiki/Projektion_(psykologi)

Anmäl
2016-03-23 14:53 #61 av: Hera

#59 Kanske behövde ts sig en egoboost för att det knakar i fogarna. Ser ingen annan mening med att trycka på folk hur "unik" deras kärlek är.

Vi är ju ganska många på jorden som är eller har varit med om det unika i att älska någon. 

Anmäl
2016-03-23 14:55 #62 av: Hera

#60 Sluta tramsa nu är du snäll. Vakna istället och gnugga ögonen.

Anmäl
2016-03-23 14:59 #63 av: rara

#Maria.

Jag har inte skapat en tråd för att tala om hur unik vår kärlek är, utan för att jag undrade över hur många andra par det finns där ute som är lika säkra som min man och jag på att vi aldrig kommer att lämna varandra för något annat eller för någon annan. Jag har ingen aning om varför det feltolkas.

Anmäl
2016-03-23 15:01 #64 av: Maria

#63 För att vi andra är realister kanskeSkrattar

/Maria

 

Anmäl
2016-03-23 15:29 #65 av: Surpan

Det är skillnad på "jag vet att jag vill leva med min partner livet ut just nu" och "jag vet att jag kommer leva resten av mitt liv med min partner".

Jag tror de flesta här inne som har ett förhållande vet att de vill leva med sin partner livet ut. För det är det dom känner just nu. Det är ingenting unikt alls. Eller ovanligt. Skillnaden är att man kan inte veta vad man vill eller känner i framtiden.

Livet förändras, och människor också. Kanske ens partner förändras så mycket att man inte alls kan älska varandra tillslut. Eller så förändras man själv.

Livet påverkar. Både enskilda personer och därför också i förlängningen ett förhållande. Kärlek är ingen oigenomtränglig bubbla.

TS, bättre människor än dig och din man har gjort fel i sina liv. Sårat den dom älskar djupt. Förändrats av livet. Hamnat fel. Varför skulle ni vara unika? Immuna mot yttre omständigheter?

Din inställning gör inte ditt förhållande unikt. Eller bättre. Det gör inte dig lyckligare än oss.

Om det är så att du faktiskt skulle stå bredvid din man "vad som än händer", så är det inte sunt alls. Det låter som ett sorts beroende eller besatthet av en annan människa.

Du älskar din man, och han älskar dig. Räcker inte det för dig?

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2016-03-23 15:51 #66 av: Aleya

Alla förhållanden är väl unika. Men jag kan inte svara på om jag och min kille kommer hålla livet ut. Eller den enes liv ut. Klart att man kan tro att saker kommer hålla men att veta gör ingen. Så att veta kan ingen göra. Att tro och hoppas kan alla göra.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-03-23 17:38 #67 av: rara

# 64

Jag ser det mer från den psykologiska sidan, jag skriver en tråd med syfte att få reda på hur många det finns som har en sån relation som jag och jag hade faktiskt förväntat mig att det skulle finnas många fler. Ni som feltolkade mig ser den sortens relation som inte realistisk, antagligen för att ni själva aldrig har haft det. Därför tolkar ni det som att mitt inlägg skulle ha syftet att säga "titta vad jag har" eller "det har säkert inte ni".  Och sen projicerar ni era egna tankemönster på mig för om ni skulle skriva ett sådant inlägg skulle det bara kunna syfta på att visa upp vilken fin relation ni har.

Ni skulle förstås aldrig skriva ett sånt inlägg, för det första för att ni inte verkar att ha en sån relation, för i såfall skulle ni se den som realistisk och för det andra projicerar man alltid de egna egenskaper som man själv inte vill se på sig själv på andra människor, dvs egenskaper  som man inte accepterar att man själv har accepterar man heller inte om man tror sig se dom på andra. Men om man projicerar dom på andra verkar det förstås som om den som man projocerar dom på skulle ha dom och det väcker era agressioner mot objektet som ni projicerar dom på. Med andra ord bekämpar ni era egna problem på andra människor.

T.ex kallar ni mig naiv, ignorant osv, och tillskriver mig att vara mycket ung för att jag inte delar er åsikt. Diskussionskultur har ni heller ingen och jag börjar undra  om ni aldrig genomgått en personlighetsutveckling i livet eller om det är ni som är mycket unga och om allt som ni tillskriver mig bara är era egna egenskaper.

Anmäl
2016-03-23 18:05 #68 av: rara

#65

Så tänkte jag också i mina tidigare förhållanden, att man inte kan veta vad man vill eller hur man känner senare i livet. Nu ser jag dock på saken helt annorlunda och vet jag aldrig kommer att lämna min man, förr med dom andra visste jag inte det.

Vad har det med bättre människor att göra om man inte träffat den rätta? Det är ju skrämmande hur ni värderar människor. Skulle jag inte ha träffat min man skulle det heller inte göra mig till en sämre människa och skulle jag inte ha träffat honom skulle jag kanske fortfarande vara på fel väg i livet. Tack vare honom hamnade jag rätt. Jag har också förändrats dom senaste åren genom att arbeta på mig själv och utveckla mig och skulle i dag aldrig kunna göra någon som jag älskar illa. Kanske du inte skulle bli lyckligare av att ha ett sånt här förhållande, varje människa finner sin lycka i olika sorters saker, men mig gjorde det i alla fall lycklig.

"Om det är så att du faktiskt skulle stå bredvid din man "vad som än händer", så är det inte sunt alls. Det låter som ett sorts beroende eller besatthet av en annan människa."

Hur kan kärlek någonsin vara osunt? Om du förväxlar kärlek med besatthet har du inte själv hittat kärleken i dig ännu och då kan du förstås heller inte ta emot kärlek. Själv skulle jag aldrig kunna vara någon annanstans än brevid honom vad som än händer. Jag älskar honom ju inte bara när det är soligt utan även när det regnar och blåser. Så är det med äkta kärlek.

Att jag skrev mitt inlägg har sen ingenting att göra med att det inte skulle räcka att min man älskar mig och jag honom utan jag bara undrade hur vanliga såna här relationer är. Och jag tror att jag har fått svar på den frågan nu.

Anmäl
2016-03-23 18:07 #69 av: Hera

Åter igen visar du att du inte förstått ett smack av det vi skrivit.

Anmäl
2016-03-23 18:13 #70 av: lillelull

 Bara lev i nuet och sen se hur livet artar sig.
Inte lönt att gå och grunna på om hurvida vi kommer vara med samma partner resten av livet eller inte, eller vems relation som är mest unik eller ditten och datten.
Allas relationer är olika och unika på sitt sätt. 

Every lifetime has a little bit of rain 
this is just my rainy  season


Anmäl
2016-03-23 18:13 #71 av: rara

#69

Då har vi precis samma åsikt om varandra. Skillnaden är bara att det inte väcker aggressioner i mig.

Anmäl
2016-03-23 18:24 #72 av: Maria

Rara, Nu får du väl ändå ge dig.

Vad vill du få ut av denna tråden?

/Maria

 

Anmäl
2016-03-23 18:27 #73 av: Pytteliten

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Men det här är faktiskt ganska kul! Jag undrar jag vem som projicerar mest Lyssnar på musik.

Anmäl
2016-03-23 18:29 #74 av: rara

#70

Jag är inte här för att tävla med någon om vem som har bäst relation eller om vem som är mest lycklig. Jag unnar alla människor att dom hittar deras lycka i det som gör dom lyckliga. Jag tyckte bara att det var konstigt att inga av mina vänner älskade sina parnters tillräckligt mycket för att kunna säga att dom aldrig kommer att lämna dom. Därför ställde jag bara en enkel fråga "Undrar hur många par här finns som verkligen älskar varandra så mycket att dom vet det bara är döden som skiljer dom åt? "

Kanske skulle jag ha använt mig av ordet ovanligt i stället för unikt, men ändå hade jag inte förväntat mig att folk skulle känna sig provocerade av frågan och Anse att ett sånt förhållande inte är realistiskt. Jag hade egentligen förväntat mig att det skulle komma minst lika många svar som skriver att dom också känner så för deras partner och att det skulle vara mycket vanligare än vad jag nu tror att det är.

Anmäl
2016-03-23 18:31 #75 av: Hera

#71 Blåögdhet väcker bara skratt och medömkan hos mig :) Så då har vi tur att det inte finns några aggressioner hos någon av oss. Allt väl.

Anmäl
2016-03-23 18:33 #76 av: Maria

#74 Jag tyckte bara att det var konstigt att inga av mina vänner älskade sina parnters tillräckligt mycket för att kunna säga att dom aldrig kommer att lämna dom. 

Menar du att vi andra inte älskar våra partners tillräckligt mycket???

Så fruktansvärt arrogant.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-23 18:39 #77 av: rara

#73

Det är alltid dom som tillskriver andra alla möjliga saker (naivitet, realitetsfrånvaro, ignorans, arrogans, ung  ålder, att spå framtiden, leva bland molnen, att vilja ställa sin relation över andras) och som reagerar aggresivt som projicerar. Läs C.G Jungs böcker så  behöver du inte undra.

Gör som jag, välj att skratta så känner man sig bättre :-)

Anmäl
2016-03-23 18:39 #78 av: Aleya

Men ts... Nu får du väl lugna dig. Det är väl bara inse att många är realister och inser att livet tar olika vändningar och att därför håller inte ens relation i alla väder.
Varför skulle man vars mer olycklig om man inte går i villfarelsen att allt håller hela livet?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-03-23 18:41 #79 av: Maria

#77 Du pratar om projicering och rekommenderar andra att läsa Jung. Vad tror du om dina medmänniskor???

Att de både är kärlekslösa och obildade?

/Maria

 

Anmäl
2016-03-23 18:47 #80 av: rara

#76

Nej det säger jag inte. Jag säger ingenting om era  förhållanden utan om mina vänners förhållanden. En av mina vänner sa till mig för inte så hemskt länge sedan att hon inte vet om hon kommer att vara med sin parntner livet ut och då tänkte jag att dom inte kan älska varandra tillräckligt mycket och mycket riktigt tog deras förhållande nyss slut. Sen sa hon till mig att dom nog inte älskade varandra tillräckligt mycket.

Anmäl
2016-03-23 18:49 #81 av: Hera

Nu snackar vi underhållning Gapskrattar

Anmäl
2016-03-23 18:58 #82 av: rara

#75

Tycker du inte att det är ganska arrogant att tillskriva folk som har en annan åsikt än du blåögdhet. Att du ser dig tvungen att meddela mig det är inte bara ett irrationalt argument för att stöda din åsikt utan också ett tecken på aggression och icke acceptans av människor som inte ger dig rätt. Man skulle tom kunna anse att det åtminstone är ett narcissistiskt beteende om du tycker det låter bättre än aggression.

Anmäl
2016-03-23 19:04 #83 av: Hera

#82 Tillskriv mig vad du vill om det får dig att må bättre :)

Det handlar inte om åsikter här. Utan om ren FAKTA. Att inte förstå det är blåögt. 

Att tro och hoppas det är för resten av livet är normalt.  Att säga att man VET att det är så visar ju på naivitet.

Det är som att säga "jag kommer aldrig få cancer". Det är inget vi kan styra över. Vi kan ända göra vårt bästa för att livet blir som vi vill. Några garantier finns inte.

Jag hoppas ärligt att din dröm blir sann. För skulle det fallera kommer du falla djupt, väldigt djupt.

Anmäl
2016-03-23 19:15 #84 av: oh-la

jag och min man har varit ett par sedan gymnasiet. vi firar 10 år tillsammans i år, ett år som gifta och väntar vårt första barn i september. jag älskar min man av hela mitt hjärta. utan honom känner jag mig halv. jag älskar att umgås med honom, älskar våra samtal som vi kan ha i timmar. älskar våra interna skämt, vårat sätt att prata utan att prata. jag älskar att somna bredvid honom på kvällen och att vakna bredvid honom på morgonen. om någonting händer, om så bara minsta lilla dråpliga händelse så är den enda jag vill berätta det för min man. vi sms:ar och ringer varandra när vi är isär, även om det bara är på jobbet. är vi isär längre saknar vi varandra hejdlöst. vi har levt de senaste 5 åren med i princip bara varandra, 50 mil från alla vänner och bekanta. ändå älskar vi att umgås med just varandra. vi delar friluftsintresse, fiskeintresse och jaktintresse och umgås alltså även i våra intressen. ändå kan vi ligga en hel dag i tysthet och bara njuta av att inte behöva säga varandra ett ord. jag litar på honom till 100%.

med det sagt kan jag ändå säga att vår relation inte alltid varit utan turbulens. inte så att vi bråkat, vi bråkar sällan, men vi har varit med om otroligt många livsomvälvande upplevelser under våra tio år ihop. vi har varit hemlösa, vi har flyttat ifrån alla vi bryr oss om. vi har fått slåss genom min hemlängtan som stal ett halvår av sorg och bitterhet från oss. vi har slagits under åren där vi i princip jobbade om varandra och träffades i dörren. vi har tagit oss igenom när jag gick in i väggen på grund av arbetsplatsmobbning. nu är vi på väg mot hemlöshet igen när vi bestämt oss för att flytta hem, den här gången med ett spädbarn på armen och arbetslöshet för oss båda. 

jag kan säga att under flera av dessa tillfällen har vår kärlek gått på sparlåga, eller varit på gång att slockna. när jag låg varje natt i ett halvår och grät och ville hem, blev bitter och beskyllde min man för att ha släpat mig över halva sverige bort från allt jag brydde mig om var vi verkligen och tassade på stupets brant. när jag gick in i väggen och inte tog mig upp ur sägen kan jag inte påstå att jag hade ork att bry mig om oss. i båda fallen har det inte varit han som velat ge upp på oss. det har varit jag som inte orkat bära både min egen ångest och vår relation. när man går i två år och i princip träffar varandra i dörren, där en natt tillsammans är lyx, där sexlivet är nedprioriterat till typ botten och där man kunde umgås ordentligt kanske en gång i månaden kan jag också säga att det var svårt att se något ljus i relationen. han var en person jag delade utrymmen med hemma och inte mycket mer.

vi har varit med om mycket på 10 år. mycket som vi verkligen inte planerat eller tänkt att vi skulle behöva tackla. livet har lett oss in på de vägarna och vi har fått hänga med. i slutändan har vi landat i att våra bra dagar är bättre än de dåliga, och att vi fortfarande ger varandra glädje. i vissa fall har det bara handlat om att inte uttala orden "vi går isär". man vet aldrig vad livet ger.

med den erfarenheten i bagaget så kan jag inte lova att vi kommer hålla för evigt. jag vet inte vad livet har att bjuda på. jag vet att vi har klarat våra prövningar så långt, men jag vet inte om vi kommer klara alla våra prövningar. jag hoppas självklart det, för jag älskar min man. vi har levt hela våra vuxna liv ihop, vi är som ett och jag älskar honom så obeskrivligt mycket. 

jag kan också säga, och det har vi pratat om, att om vi skulle hamna i en situation där livet lett oss isär ska vi inte hålla ihop för att hålla ihop. vi ska inte vara olyckliga ihop när vi kan vara lyckliga isär. det tycker jag också är en form av ren kärlek, att hellre leva isär och se den andra lycklig...

jag blir lite ledsen när jag läser att det inte är äkta kärlek om man inte vet att man kommer leva ihop för alltid. jag hoppas det, och skulle jag kunna visa konkret hur mycket min man betyder i mitt liv skulle ingen tvivla. idag har alla våra svackor bara gjort oss starkare. däremot kan jag aldrig, hur mycket jag än älskar honom, kunna lova att vi aldrig kommer lämna varandra. det är ett löfte jag kanske inte kan hålla. och är inte det lite charmen med livet, att vi aldrig vet vad livet har att erbjuda. jag vet just nu att jag vill leva med min man, som jag lovat, tills döden skiljer oss åt. 

Anmäl
2016-03-23 19:29 #85 av: rara

#78

Som sagt är kärleken jag har för min man något av det mest reala som finns. Frågor som varför någon skulle vara mer olycklig ska du inte ställa mig utan dom som tog upp ämnet, för jag vet inte heller varför dom gjorde det. Och min enda förklaring är att dom projicerar. Jag har aldrig tänkt att någon skulle vara mer eller mindre olycklig utan som jag skrev finner folk lyckan i olika saker och vad som gör andra lyckliga vet jag inte.

#79

Jag tror ingenting, utan jag ser ju vad folk skriver och vilka egenskaper det slängs över mig. Jag antar alltid det bästa om alla människor ända tills de ger mig anledning till att anta annat.

Anmäl
2016-03-23 19:40 #86 av: Pytteliten

# 82 Du rara, du har tillskrivit ett flertal personer här i tråden egenskaper som inte uppfattas som positiva. Man ska inte kasta sten i glashus!

Anmäl
2016-03-23 19:44 #87 av: Hera

#86 Det där med självinsikt är inte alltid lätt Cool

Anmäl
2016-03-23 19:48 #88 av: rara

#83

Vilken fakta pratar du om? Siar du? Där ser man hur du projicerar. Om du har några andra informationer om  min relation än det som jag skrev måste jag dra slutsatsen att du tittar i kristallkulan och att du sen tror att det du ser där inne är fakta.

"Det är som att säga "jag kommer aldrig få cancer". Det är inget vi kan styra över."

Det skulle jag heller aldrig hävda, men jag vet mycket väl hur det ser ut i mig och precis som jag kan säga att jag aldrig kommer att dricka en flaska saltsyra kan jag säga att jag aldrig kommer att lämna min man.

Jag är ledsen att det inte går lika bra för dig i din relation men en av anledningarna till att min relation är så harmonisk är att jag och min man inte projicerar en massa saker på varandra, att vi inte ställer en massa krav på varandra och att vi inte försöker att ändra på varandra. Om du arbetar lite på dig och på din personlighetsutveckling kanske den riktiga dyker upp i livet och då kommer du att veta vad jag talar om.

Anmäl
2016-03-23 19:52 #89 av: rara

#86

Jag har inte tillskrivit andra några egenskaper, utan jag har bara dragit slutsatser av det som andra tillskrivit mig.

Till er andra som skrivit får ni vänta på svar tills i morgon för nu ska jag göra mig en mysig kväll med min man.

Anmäl
2016-03-23 19:52 #90 av: Maria

#88 Du behöver inte upprepa om hur bra ni har det och hur mycket ni älskar varandra.Illamående Det går inte att nå dig och du börjar bli ganska otrevlig i dina inlägg.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-23 19:54 #91 av: Hera

Faktan  om att man inte kan garantera hur framtiden blir. Hur gärna man än vill.

Jäkla tjötande om ditt projicerande. Det är fortfarande helt malplacerat och jag börjar tro att du bara dummar dig. 

Anmäl
2016-03-23 21:16 #92 av: Angelfish

#84 Väldigt bra och fint skrivet. Blomma

Anmäl
2016-03-23 21:27 #93 av: lillelull

Asså snacka om att du spårar ut TS.. Upprepar bara samma sak om igen och helt ärligt talat så verkar det som att du lever i en fantasi värld och du låter nästan som besatt när du pratar om kärlek och det känns ur min synpunkt inte sunt.
Att ha en sån livsinställning som du har kommer bli väldigt jobbig om nånting skulle ske och då kommer du verkligen crash and burn.. 

Och jämt och ständigt sätter du dig faktiskt över alla andra och anser att bara för att vi är realistiska i vår syn på livet så betyder de att vi är sämre än dig och att vi inte kan älska eller har hittat den rätta kärleken.


Every lifetime has a little bit of rain 
this is just my rainy  season


Anmäl
2016-03-23 21:43 #94 av: Hera

#92 Håller med. Innerligt,  ärligt och verkligt.

Anmäl
2016-03-23 21:55 #95 av: lillelull

Ja verkligen ett så himla fint, ärligt, öppet och väldigt realistisk inlägg ! #84

Every lifetime has a little bit of rain 
this is just my rainy  season


Anmäl
2016-03-23 22:02 #96 av: oh-la

Tack snälla ni! Det var skrivet från hjärtat.

Anmäl
2016-03-23 22:07 #97 av: Ria74

Jag och min sambo har varit ihop i över 10 år och har en snart 3-årig dotter ihop.

För det mesta älskar vi varandra och det känns som vi ska hålla ihop för evigt. Ibland har vi enormt olika åsikter om saker och gillar inte varandra alls men fortfarande vill vi hålla ihop. Ibland gör han något korkat och ibland jag, det är mänskligt.

Ändå kan jag inte säga att vi KOMMER att hålla ihop för resten av livet även om det känns så just nu. Ibland inträffar situationer man inte alls räknat med och då kanske livet tar en annan vändning. Hur jag eller han kommer att känna om 5-10-15 år kan jag inte sia om och vill inte heller.

En gammal granne till mig sa en gång att hans fru ofta frågade om han älskade henne. Han var inte någon verbal man utan han svarade kort och gott "Blir det någon ändring säger jag ifrån"

Känns det bra just nu så lev i nuet. Varför krångla till det mer än så.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2016-03-23 22:09 #98 av: Hera

#96 Det märktes verkligen! 

Anmäl
2016-03-24 11:22 #99 av: rara

#84

Tack för att du delar med dig. När du skriver i slutet av ditt inlägg om att hamna i en situation där livet leder er isär, på en hurdan situation tänker du då? Vet inte om du läst alla mina inlägg, men i inlägg 9 gjorde jag faktiskt ett förtydligande om att jag och min man aldrig skulle kunna lämna varandra frivilligt. Saker kan ju hända som gör att våra väger går åt skilda håll som att min man blir infångatagen tex men vi skulle aldrig kunna gå till varandra och säga att nu flyttar vi isär. För oss finns det ingen anledning till det, men även om vi skulle vara tvungna att flytta isär och bo under skilda tak skulle jag aldrig kunna lämna honom och säga att nu går vi åt skilda håll och att det är bäst att inte vara tillsammans längre. För vem skulle det kunna vara bäst så? Inte för oss i alla fall. Jag tänker att om det skulle uppstå en situation där det vore bäst för den ena partnern att man går isär så är det ingen riktigt kärlek som det är på tal om. Det bästa är ju att två människor som älskar varandra kan leva och bo tillsammans. Ingen mår ju bättre av att två människor som älskar varandra inte är tillsammans.  Själva är vi tillsammans hela tiden, i 9 år har det inte förekommit att någon av oss har gått ut ensamma eller gjort något där den andra inte varit med, förutom ett par jobbmiddagar där jag varit tvungen att gå ensam.

Anmäl
2016-03-24 11:37 #100 av: rara

#93

Nej, det är inte jag som sätter mig över andra här utan andra som sätter sig över mig genom att tillskriva mig att ara naiv, blåögd, arrogant, ignorant, sitta på höga hästar, vara orealistisk, leva i en fantasivärld, vara besatt osv.... Det tog en lång stund innan jag ens började att bemöta detta.

Vad gäller att ni skulle vara sämre än mig är inte min åsikt och har aldrig varit min åsikt heller, om du läser ut något sådant ur mina texter är det från dig det kommer och inte från mig.

Anmäl
2016-03-24 11:48 #101 av: Fridaaaa

#100 Du talar som om andra relationer är sämre än era. Och sedan talar du om saker som är omöjliga att veta.
Du talar som om att realtister t.ex skulle ha sämre förhållande.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-24 12:05 #102 av: rara

#101

För dig kanske det är omöjligt att veta om du någonsing skulle kunna lämna din man eller inte, men inte för mig. Bara för att du inte kan veta vet det betyder det inte att andra inte kan det. Huruvida sen din relation är bättre eller sämre än min det vet jag däremot inget om. Jag vet bara att min egen relation är toppen.  

Anmäl
2016-03-24 12:07 #103 av: Fridaaaa

#102 Det är omöjligt för alla att veta hur det kommer bli i framtiden.
Man kan bara tro och hoppas, men aldrig veta 100% hur bra relation man än har, hur mycket man än älskar varandra.  Ingen kan förutspå framtiden och du kan inte veta varken dina eller hans känslor i framtiden heller.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-24 12:28 #104 av: Hera

#102 Så om din man HYPOTETISKT  är otrogen och börjar älska en annan.  Då stannar ni kvar för att du idag "vet" att bara döden skiljer er åt?

Eller du vet enligt dig vad HAN känner? Sorry.  Du vet vad han säger. Du vet vad du känner nu. 

Anmäl
2016-03-24 12:31 #105 av: rara

#103

Hur det kommer att bli i framtiden vet jag heller inget om och det har jag aldrig påstått att jag vet, men jag vet hur jag kommer att påverka framtiden och jag känner min man så bra att jag vet att han tänker precis som jag.

Jag vet att vi aldrig någonsin kommer att lämna varandra, men inte hur vår framtid kommer att bli. Som sagt älskar jag min man och han mig för mycket för det. Kärlek är ingen känsla som  kommer och går som andra känslor utan det är något som finns i djupet av mitt hjärta. Det finns också  en hel del andra  saker som jag vet att jag aldrig kommer att göra i framtiden, som t.ex att äta kött och djur skulle jag heller aldrig någonsin kunna göra illa för att jag älskar djur för mycket för det. I mitt hjärta kommer det aldrig att kännas bra att göra ett djur illa så därför vet jag att jag aldrig kommer att göra det, liksom jag vet att jag aldrig kommer att lämna min man för att jag i djupet av mitt hjärta älskar honom.

Anmäl
2016-03-24 12:33 #106 av: rara

#104

Börjar han älska en annan har han aldrig älskat mig. Men jag vet att han älskar mig och skulle aldrig vilja byta ut mig.

Anmäl
2016-03-24 12:45 #107 av: Hera

#106 Det är just där det ligger. Man kan älska så det gör ont. Man kan känna sig säker OCH vara det.

Men om han eller du en dag känner annorlunda  har det INTE ATT GÖRA MED HUR MYCKET NI ÄLSKAT VARANDRA!  Ni älskar varandra NU!!

Jag vet hur fantastiskt det är att känna som du gör.  Det är underbart!  Men jag VET att du innerst inne  vet att det inte går att garantera. 

Anmäl
2016-03-24 13:01 #109 av: Fridaaaa

#105 Nu säger du emot dig själv. Du säger att du vet att det alltid kommer vara ni, men sedan säger du att du inte kan veta framtiden. Ser du inte själv att du säger emot dig själv ofta?

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-24 13:12 #110 av: Hera

Hahahaha 😂 

Anmäl
2016-03-24 13:15 #111 av: rara

Tyvärr togs inlägget bort där jag beskrev vad kärlek är som jag skrev för att få er att förstå varför jag och min man aldrig kommer att lämna varandra. Därför finns det för mig ingen anledning till att fortsätta diskutera här. För dom som ändå intresserar sig för texten har jag ställt in den på min profil och kommer att låta den att stå där några dagar.

Ps. HUR våran framtid kommer att bli vet vi naturligtvis inte, bara ATT vi aldrig kommer att lämna varandra och det är något som både jag och min man innerst inne bara vet.

Tack och hej Glad

Anmäl
2016-03-24 13:24 #112 av: lillelull

Haha asså du säger emot dig själv hela tiden... 
Och det finns INGEN  garanti någonsin på att du vet att din man inte kommer börja älska någon annan, tänka på någon annan eller vara med någon annan än dig, och vice versa.
Allt kan hända, missbruk, sjukdomar, sorg, depression, att man träffar någon annan.. det finns så mycket här i livet som kan komma emellan oss och våra relationer, hur mycket vi än vill så går det inte att veta eller styra över. 

Sen kan du inte veta vad en annan person tänker..
Du tror nu att du kan veta de, vilket låter sjukt naivt. 
Du kan aldrig någonsin veta vad en annan människa egentligen känner eller tänker på hur mycket du än skulle vilja det. Tyvärr. 

Och tyvärr tror jag också att hur mycket vi än försöker berätta och förklara för dig så kommer du fortsätta leva i din illusion.

Every lifetime has a little bit of rain 
this is just my rainy  season


Anmäl
2016-03-24 13:26 #113 av: Maria

#111 Vilken jädrans text. 

Jag var inne och läste hela soppan om kärlek och tiggeri. Ganska obehagligt skrivet. Du har ett sätt att se på dina medmänniskor som lyser av avsaknad av empati och medkänsla. Bara du har sanningen och den rätta vägen som en jäkla väckelsepredikant.

Du tycker uppenbarligen din egen text är så bra att du måste ha den ett tag i din presentation. 

Ynkligt och ömkligt är vad det är.... och man kan inte annat är att skratta.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-24 13:33 #114 av: rara

#112

Om det intresserar dig hur jag skulle ha svarat på ditt inlägg får du gå in på min profil och läsa texten som togs bort som jag ställde in där.

Tydligen får man tillskriva mig naiv, verklighetsfrånvarande, blåögd och annat otrevligt, men man får tydligen inte skriva ett inlägg om vad kärlek är och vad det inte är. Om det inte modereras objektivt här ser jag ingen anledning till att fortsätta skriva här.

Anmäl
2016-03-24 13:35 #115 av: Maria

#114 Du vet inte vad kärlek är.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-24 13:38 #116 av: rara

#113

Det var snällt och ödmjukt skrivet av dig. Tack för din åsikt. Jag är ledsen att jag inte kan vara lika snäll och ödmjuk mot dig för jag brukar inte kalla mina medmänniskor att vara naiva och alla andra snälla saker som folk har skrivit till mig här.

Anmäl
2016-03-24 13:40 #117 av: rara

#115

Tack, men jag förstår att du med alla dina snälla och trevliga ord vet vad kärlek är. Det synns ju rikigt.

Anmäl
2016-03-24 13:43 #118 av: Surpan

Så om någon av er börjar älska en annan så har er kärlek aldrig vart på riktigt? Klart den har!

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2016-03-24 13:44 #119 av: Surpan

Har du barn förresten TS?

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2016-03-24 13:44 #120 av: Maria

#117 Det är klart jag vet vad kärlek är efter 36 år med en underbar man fortfarande efter allt som hänt under årens gång.

Men jag är inte så ynklig och osäker på mig själv att jag måste berätta för alla andra att jag vet att vi kommer att älska varandra tills döden skiljer oss åt.

Det räcker att jag känner det i mitt hjärta just nu.

Framtiden kan ingen sia om.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-24 13:46 #121 av: lillelull

Ja jisses, läste inlägget på din profil nyss.... Lycka till i livet

Every lifetime has a little bit of rain 
this is just my rainy  season


Anmäl
2016-03-24 13:51 #122 av: rara

#118

Om kärleken för en människa tar slut har den aldrig funnits till. Riktig kärlek är villkorslöst. Tänk på hur många som  "älskar" Jesus för att han gjorde det ena och det andra goda, men skulle alla dom älska honom om han bara skulle ha varit en helt vanlig timmerman och inte gjort en massa goda saker? Tyvärr är det så att nästan alla människor förknippar deras kärlek till villkor och sen tror dom att det är kärlek.

Och nej jag har inga barn.

Anmäl
2016-03-24 13:53 #123 av: Maria

Personligen så tror jag att den enda villkorslösa kärlek man kan känna är den för sina barn.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-24 13:54 #124 av: Fridaaaa

#122 Det är bara struntprat!  Självklart kan den ha funnits. Kärlek är något som inte alltid varar för evigt.  Och återigen: Framtiden kan ingen förutspå, hur mycket man älskar en person.

Du påstår alltså att jag inte älskade mitt ex eller att jag inte älskar min sambo nu för att jag inte vet hur framtiden blir?! Ser du intes själv vad du skriver?! :O
Vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta just nu....

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-24 14:03 #125 av: Surpan

Jag älskade mina ex djupt. Och på ett sätt så stannar dom människorna lite i ens hjärta ja. Men kärleken tog slut. Det gör inte kärleken till mindre äkta.

Min poäng hann förresten #123 före till. Om du någon gång får barn så kommer du (förhoppningsvis) känna en sån ovillkorlig kärlek att den sätter din kärlek till din partner i nytt perspektiv.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2016-03-24 14:28 #126 av: oh-la

jag tänkte jag skulle svara på #99, men efter att ha läst inlägget som nu ligger på din profil tappade jag faktiskt lite lusten. jag inser att vad jag än skriver så kommer det inte räknas som "äkta" kärlek, utan bara vara en illusion av kärlek som jag känner för min man. 

kanske har jag och  min man varit med om för mycket tillsammans, och därmed inte tar någonting för givet i vår relation. vi älskar dag för dag istället för att haka upp sig på en evighet som vi inte kan lova varandra. nu finns det andra som råkat ut för mer, som lever under mer press, som är sjuka på ett sådant vis att det i perioder påverkar relationer. jag vet det, och jag förminskar inte den kärlek som finns där. nu spelar det ju inte så mycket roll vad jag argumenterar för, eftersom det inlägg som ligger på ts profil avslutas i en slutsats som lämnar mycket lite för diskussion, personer som känner den äkta kärleken (som TS ser den) vet att dom kommer leva livet ut med varandra, och kan även se på andra om de lever i en "falsk" kärlek. eftersom TS uppenbarligen har förmågan att döma andras kärlek kommer ingenting som jag skriver eller känner spela någon roll. domen faller lika oavsett vad eller hur jag känner. enbart de som känner TS kärlek kan avgöra vad som är äkta kärlek, allt annat är en illusion.

när jag pratar om livets outgrundliga vägar pratar jag inte om kidnappning TS. jag känner ju inte dig TS, och jag vet inte hur din och din mans relation sett ut under era 9 år. jag vet inte vad ni har behövt anpassa er till, eller hur ni har påverkats. jag vet inte vad ert liv har gett er som format er. det jag kan säga är att jag för 8 år sedan aldrig skulle tro att jag och min man skulle behöva tampas med situationen att vara hemlösa. tro mig, det är ingen rolig situation, och den påverkar alla olika och sliter på en relation. jag skulle inte för 5 år sedan kunna tro att hemlängtan skulle driva mig till botten psykiskt. att jag inte kunde se mycket till utväg än att lämna. stannade jag kvar sålde jag mig själv, och tvingade jag min man hem skulle jag krossa hans drömmar. inte skulle jag någonsin ha kunnat förutspå att livet skulle tvinga oss in i de valen? jag skulle aldrig ha kunnat tro att jag skulle gå in i väggen. jag, som arbetat bra mycket fler timmar, under bra mycket mer stress. jag skulle aldrig ha kunnat tro innan att jag skulle hamna där, men det gjorde jag. jag skulle heller aldrig tro att vi skulle behöva tampas med att aldrig se varandra. du TS, har uppenbarligen aldrig varit där eftersom du räknar en jobbmiddag isär... jag har varit isär från min man i två år på grund av yttre omständigheter, ssådant som jag inte kan styra över. vi har träffats i dörren, värmt mat åt varandra innan vi behövt lämna igen, i bästa fall hunnit uppdatera om dagen och om något behövs hemma innan vi åker åt var sitt håll. hur mycket man än älskar varandra påverkar det en relation. hur mycket vi än älskar varandra är det den ultimata relationsdödaren att alltid vara på språng, aldrig ha tid att sitta ner, aldrig ha tid att se en film eller prata med varandra. vi har klarat oss igenom allt detta, och om det inte är kärlek, att ändå finna något att hålla fast vid på botten och ta sig upp igen, då vet jag inte vad kärlek är. att älska varandra genom ljusa tider är ingen konst, det klarar alla. att fortfarande älska efter totalt mörker är en annan femma.

med detta i mitt bagage kan jag inte lova någon att vi kommer hålla ihop hela livet. hur kan jag lova det? jag vet inte om min man helt plötsligt vill jobba för Läkare utan gränser i krigsdrabbade områden. det skulle inte förvåna mig, han är sådan! det jag vet är att jag aldrig skulle kunna följa med. jag vet inte om husbygget som vi planerar, i kombination med en ny liten familjemedlem kommer påverka oss. jag vet att eftersom min man vill bygga huset själv kommer vi stå i ytterligare en lång period av att i princip aldrig ses.  jag vet inte hur livet kommer arta sig, vilka kriser vi kommer gå igenom, vilka svårigheter vi kommer behöva utstå. tar vi oss igenom dem tror jag absolut att vi kommer gå ur varje kris starkare, klarar vi det inte så är det så. 

det är därför som jag lever mitt äktenskap nu. jag njuter nu att att älska villkorslöst och vara älskad. jag njuter av vår vardag, av tryggheten vi finner i varandra, av familjen vi har och tankarna på familjen vi bygger. jag njuter av våra drömmar och planer, av att hålla om min man och känna mig helt hemma. jag kan säga att jag älskar honom. att din dom, TS, över vårt förhållande kanske är en helt annan, ja, det kan jag inte rå över. jag vet vad jag har och det är fullkomligt äkta.

Anmäl
2016-03-24 14:39 #127 av: rara

#125

Jag vill inte bedöma din relation med ditt ex, men ofta är det så att människor förälskar sig och gör en föreställning av den människan som inte helt stämmer överens med människan själv. Den föreställningen innehåller både de egenskaper som man ser eller tror sig se att han har plus det som man projicerar på honom, men i den föreställningen fattas det pusselbitar som man inte har sett. Sen är det en tidsfråga tills man kommer på att den man älskar inte helt stämmer överens med föreställningen som man hade om honom och att man bara har älskat föreställningen som man hade. Ibland är det så att man har svårt att inse det fast man i sitt inre vet det och att det fortfarande finns saker som håller ihop relationen, tex sex, men iallafall är det Ingen relation där kärlek är fundamentet som relationen står på. Det kan ta många år tills man lär känna en människa helt och hållet, men känslorna som man har för människan som man tror är kärlek kommer redan långt före man lärt känna honom.

Jag känner familjer som har barn där barnen är mycket eleka mot sina föräldrar, så om man får barn är det heller ingen garanti på att dom verkligen älskar en så mycket. Men jag känner en ovillkorlig kärlek för min man.

Anmäl
2016-03-24 14:40 #128 av: Aleya

#122 du är ju bra konstig du. Kärlek finns alltid. Oavsett om det är ny eller gammal kärlek.
Älska Jesus? Vad är det för jämförelse?
Om han nu funnits så var han säkert älskad av människor omkring han. Men så som du skriver det låter det åt det mer fanatiska hållet.

Du kanske borde kolla verkligheten. Eller så vill du känna dig lite extra speciell och måste därför sitta och skryta om ett förhållande som är som alla andras.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-03-24 14:46 #129 av: Maria

#127 Du älskar din man villkorslöst???

Jag älskar min man av hela mitt hjärta men inte villkorslöst. Skulle han slå mig, vara elak, döda någon eller vara rasist så skulle min kärlek till honom sakta dö.

Däremot min son. Han kan nog göra det allra värsta utan att min kärlek skulle rubbas. Jag hade inte accepterat hans gärningar men jag hade fortfarande älskat honom villkorslöst hur tokigt det än är.

Du menar på allvar att det finns elaka barn som inte älskar sina föräldrar?  Då ser man ju vilken verklighetsfrånvänd värld du lever i.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-24 14:47 #130 av: fruktgumman

Jag tror verkligen att jag och min sambo kommer bli gamla tillsammans men självklart kan jag inte säga att det garanterat blir så. För varje år som går (drygt 18 nu) så känns det mer och mer som att det kommer bli så.

Men det kan hända saker som får min kärlek att dö. Är han otrogen skulle jag förmodligen lämna honom. Går han bakom ryggen på mig och spelar bort alla våra gemensamma sparpengar skulle jag ha svårt att lita på honom igen och det i sin tur skulle kunna få förhållandet att bli väldigt mycket sämre. Om attraktionen skulle försvinna mellan oss och att vi bara blir som bästa kompisar, syskon så vet jag inte heller om det på sikt skulle hålla. Då är det kanske bättre att vara kompisar och träffa varsin ny.

Allt detta är saker som KAN hända i framtiden men som jag inte tror kommer hända.

Anmäl
2016-03-24 15:20 #131 av: rara

#126

Det var inte min mening att döma ut någon utan jag ställde in texten så att folk själva kan orientera sig var man kan hitta kärleken och var man inte kan hitta den. Som jag skrev är kärleken som en skatt som först måste upptäckas och det finns ingen anledning till att döma ut människor som inte har upptäckt den skatten ännu och som lever i en illusion. Hur många det är ser man ju på hur många äktenskap och relationer som inte håller. Så om man vill döma ut alla dom dömer man samtidigt ut sig själv som man var innan man själv hittade skatten. Jag är van att mina texter ofta uppfattas fel för att jag kanske ser på saker och ting ur ett annat perspektiv. Om människor sedan läser det ur deras perspektiv ger dom texten en helt annan tolkning än vad jag egentligen menade.

Jag vill inte lägga mig i din relation eller ge den en bedömning för jag vet att jag ändå inte har alla informationer som behövs för att kunna bedöma den. Men om din man tex far till utlandet för att hjälpa nänniskorna i tex syrien betyder det ju inte att han kommer att vara där för alltid och att ni därför behöver att lämna varandra och ni är ju fortfarande tillsammans trots att ni levt isär i ett par år. Inte har ni ju lämnat varandra. Om ni verkligen älskar varandra kommer ni att hitta en lösning. Det är mycket kraft bakom kärlek.

Anmäl
2016-03-24 15:21 #132 av: pringles

Jag är för trög för att fatta texten på ts sida. En massa om tiggare?? Jag har väl inte hittat rätt i kärleken så det är nog för invecklat för mig. Men jo jag älskar min nyblivna sambo. Det är underbart att ha flyttat ihop och att allt funkar kanon. Men om 30 år?  Ja hoppas kan man ju att det känns lika bra då.

Anmäl
2016-03-24 15:28 #133 av: rara

#129

I såfall har du inte älskat din man utan föreställningen av honom som du hade. Isåfall har du trott att din man är något annat än det som han är. Därför skrev jag ju att kärlek bara kan utveckla sig långsamt för att det tar tid att lära känna en människa och att se honom som det som han är och även utan det som man själv har projicerat på honom.

Men även om du inte känner såna barn har du säkert läst i tidingarna att tex sonen knivhugger sin mor eller tar livet av henne på ett eller annat sätt.

Anmäl
2016-03-24 15:34 #134 av: Aleya

#133 fast våldsbrott har oftast en annan natur. Och det kallas problem med psyket. Handlar inte alls om kärlek eller ej. Så sluta nu svamla. Du gör bara narr av dig med din okunskap.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-03-24 15:34 #135 av: rara

#132

Ja det är en djup text med liknelser som kanske kan vara svåra att förstå.

Anmäl
2016-03-24 15:42 #136 av: rara

#128

Jag tänkte att min jämförelse med Jesus inte är så svår att förstå för att den förtydligar att människors kärlek till Jesus inte är villkorslös utan att de älskar honom för att de tror att han är guds son och för att de har läst att han gjorde goda saker. Men att de antagligen inte skulle ha älskat honom mer än vem som helst om de skulle anse att han bara var en helt vanlig timmerman.

Du anar inte hur speciellt det är att känna sig extra speciell och skryta när man är anonym i ett forum. Ingen vet vem jag är och ingen vet vem det är som skulle vara extra speciell. Du anar inte hur frustrerande det är Gapskrattar

Anmäl
2016-03-24 15:50 #137 av: Aleya

#136 den är knappast villkorslös då Jesus är mer en fiktiv karaktär. Men visst, alla har vi olika benämningar på vad som är kärlek. Men som sagt så verkar du mer har gjort denna tråden för att "visa upp dig" än i något annat syfte.

Men du kan ju återkomma den dagen då du har bevis för att ditt "lyckade" förhållande höll livet ut. För så som du verkar fabulera med både det ena och andra så är jag inte så säker att din "verklighet" är så sann som du tror dig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-03-24 15:51 #138 av: Surpan

Okej det här handlar alltså om att man älskar föreställningen om en människa och inte människan i sig. Det är ett fint sätt att frånskriva sig ansvar om det skulle ta slut.

Hur vet du att du inte bara älskar föreställningen om din man då? Du har redan sagt att om han skulle lämna dig så har han aldrig älskat dig. Finns det en risk att du just nu älskar föreställningen om honom?

Jag menar, du kan ju inte läsa tankar - så du kan aldrig känna till allt om honom.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2016-03-24 15:52 #139 av: Maria

#133 Du tror inte att jag har hunnit lära känna min man efter 36 årSkrattar

Att barn för våld mot sina föräldrar handlar oftast inte om kärlekslöshet. I så fall från föräldrarna sida som åsidosatt sina barn eller barn som är sjuka. Det har absolut inte med kärlek att göra.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-24 16:03 #140 av: rara

#137

Det var ju det som jag skrev att människors kärlek till Jesus inte är villkorslös och därför formulerade jag det som jag skrev i min liknelse på ett sätt som är lättare att förstå för dig.

Vad som var syftet med tråden skrev jag redan i mitt första inlägg och jag har upprepat det flera gånger. Om du inte är mottaglig för det och har dina egna föreställningar fast du inte ens känner mig, ser du inte världen på ett logiskt sätt,

Du anar inte hur frustrerande det är att visa upp sig anonymt för att man egentligen inte visar upp sig GapskrattarDu har intressanta tankemönster Gapskrattar

Anmäl
2016-03-24 16:05 #141 av: Maria

Hur kom Jesus in i bilden?

/Maria

 

Anmäl
2016-03-24 16:05 #142 av: abcö

Men vilket tjafs det var här då. Ts "vet" ju att döden kommer skilja dem åt så låt henne få fortsätta känna så. Inte lönt att käbbla emot. I mina två senaste förhållanden har jag trott att jag "vet" att vi ska leva ihop för alltid. Det tror man väl alltid när allt är perfekt och man bara älskar personen och man planerar en framtid ihop.

Anmäl
2016-03-24 16:14 #143 av: Aleya

#140 som sagt är den enda som inte verkar förstå nå här du. Du verkar inte inse att dels så är du ingen spåkärring som kan säga att ditt förhållande kommer vara livet ut. Och sedan tror att vissa handlingar handlar om att inte älska någon när det beror på helt andra faktorer.

Och du vet väl att du är aldrig anonym på nätet, fast du kanske tror det så hårt så det blir sant. I din egna lilla värld.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-03-24 16:15 #144 av: rara

#138

Varför skulle jag svara på den frågan? Om folk inte kan och inte vill förstå vad jag skriver och snedvrider det har det väl ingen mening att bli så "intim" för att tala om sådana saker. För sådana samtal föredrar jag en annan publik, framför allt folk med öppet hjärta och som åtminstone har grundläggande kunskap i psykologi.

Anmäl
2016-03-24 16:17 #145 av: Maria

#144 Lilla du. Du tillskriver oss andra saker som du inte har en aning om.

Bland annat kunskap i psykologi.

I ditt fall så borde du kanske till och med må bra av att läsa på lite.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-24 16:27 #146 av: rara

#143

Det där med spåkärringen hade vi redan, men jag upprepar inte en gång till för du tar dig ju ändå inte till det som jag skriver.

Menar du att jag är så lite anonym att det lönar sig att visa upp sig? Gapskrattar Tror inte att det finns en enda här som vet vem jag är.

Nej, nu får ni sprattla här utan mig, för nu intresserar det mig inte längre vad du och en del andra har för åsikter om mig. Ledsen att du känner dig provocerad av lyckliga människor. Hoppas att du snart hittar din egen lycka, men om du inte unnar andra lyckan som de har, har du egentligen inte förtjänat den.

Anmäl
2016-03-24 16:35 #147 av: Aleya

#146 😂 du är kul du. Ja men mår du bra i din egna lilla bubbla så ha det så.
Den enda som missunnar andra är du i denna tråden, för ingen annan kan ju ha en så fantastisk och trofast relation som du. Så sluta projicera på mig det du gör.

Jag har min lycka och klarar mig utmärkt på den.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-03-24 17:12 #148 av: Vanja

Jag tror helt klart att en del människor vet om att de kommer att vara tillsammans med varandra tills döden skiljer dom åt. Typ när de sitter där som 80-åringar och har varit tillsammans i 65 år. Ja då kommer de troligtvis inte att dela på sig. 

Men i yngre dagar så kan man aldrig veta, mina föräldrar var tillsammans i nitton år och fick massor av barn innan de valde att gå skilda vägar, så hur mycket tid som gått kan heller inte avgöra om man kommer att vara tillsammans för alltid. 

Men jag tror att det är nyckeln i ett långt förhållande, att tro att man kommer vara tillsammans föralltid. Eller att satsa på att vara det. 
Om man går in i ett förhållande med tanken att man ska göra slut efter en viss tid så känns hela grejen som bortkastad tid, om nu inte båda är med på det. 

/ Vanja 
Sajtvärd på Politik I Fokus. 

Anmäl
2016-03-24 17:52 #149 av: rara

#145

"Lilla du"

Måste du göra andra mindre för att själv känna dig större? Och du snackar om kunskap i psykologi Gapskrattar

Anmäl
2016-03-24 17:53 #150 av: Maria

#149 Och du förstår inte ens ironiSkrattar

/Maria

 

Anmäl
2016-03-24 17:58 #151 av: lillelull

#147 Pokal 

Every lifetime has a little bit of rain 
this is just my rainy  season


Anmäl
2016-03-24 18:03 #152 av: rara

#147

Du förmår inte att argumentera logiskt och kan inte tala för dig på ett annat sätt än att tillskriva mig som har en annan åsikt än du att leva i en bubbla. Inte mycket kött på benen precis.

Sen tillskriver du mig att  jag själv skulle ha givit mig svar på frågan som jag ställde fast alla svarade med nej (utom en). Det är inga bra förutsättningar att tillskriva andra att projicera speciellt för att du inte verkar ha mycket kunskap om saken och att du projicerar på mig allt vad du skriver.  Jag föreslår att du reflekterar lite på ditt beteende för om dina inlägg bara innehåller irrationala påståenden och uttryck av ilska och avund kan man nog inte ta dig på allvar och kanske du kommer på själv varför det inte går så bra för dig.

Anmäl
2016-03-24 18:05 #153 av: Ria74

Kärleken till sitt barn och kärleken till sin man är två väldigt skilda saker för mig.

Jag kommer att älska min dotter vad som än händer och vad hon än gör. Jag kommer kanske inte alltid att gilla hennes val, men älska henne lika fullt.

Skulle min man vara otrogen t.ex  eller slå mig, då kommer jag förmodligen inte att kunna förlåta och kommer då att sluta älska honom. Jag kan ju aldrig veta vilka val han kommer att göra i framtiden även om jag inte tror att han skulle göra det.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2016-03-24 18:17 #154 av: Aleya

#152 var det inte du som skulle vara tyst nyss?
Om du inte kan hålla det du lovar så lova inget (ungefär så som en normal människa borde tänka)

Det är du som sitter och fantiserar ihop en massa. Jag ger mig tusan på att du inte ens har en partner med tanke på hur du resonerar och försöker svamla ihop saker och ting.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-03-24 18:36 #155 av: rara

#154

Om du är lycklig med din åsikt får du gärna ha den. Men vad får dig att tro att det intresserar mig? Var och en finner sin lycka i olika saker, en del finner den i att se andra som olyckliga.  Heeeeelt säkert har jag ingen partner. Är du lycklig nu?

Anmäl
2016-03-24 18:44 #156 av: rara

#154

Egentligen är det du som är lustig här, först tror du att jag sitter här och skriver för att skryta om ett förhållande för att en stund senare tro att jag inte har ett förhållande. Du tror väldigt mycket om andra utom på det som man skriver. Gör det verkligen så ont att se andra människor lyckliga att du måste fantisera ihop en massa?

Anmäl
2016-03-24 19:10 #157 av: MatVeronica

TS. Jättebra att du funnit kärleken. Var rädd om den!

Men visst hade du haft förhållanden tidigare? (tror du skrev det i något av inläggen) Älskade du inte den/de personerna? Och om du inte älskade dem varför valde du att ha ett förhållande med dem om det inte var "äkta kärlek"?

Jag vill ju påstå att jag visst älskade mina ex medan respektive förhållande pågick.

Men menar du att de som du var tillsammans med innan din nuvarande man egentligen bara var fejk och ingen äkta kärlek?

Jag hoppas att du vill svara på detta för min fråga är genuin, jag undrar verkligenGlad

Anmäl
2016-03-24 19:57 #158 av: Hera

#156 Jag finner inte längre något lustigt här. 

Du har varit otrevlig i ditt tåg om att "DU VET" och andra som är realister inte har haft något så "unikt" som ni har.  Det är så skrämmande att se en vuxen person vara totalt verklighetsfrånvänd. 

Du är unik ja.  Det är vi alla. Men att vara unik pga att man inte förstår är verkligen inte bra.

Anmäl
2016-03-24 20:46 #159 av: Hera

Och tillägg.

Inlägget som inte syns mer blev BORTRÖSTAT.  Och som värd anser jag det berättigat.

Anmäl
2016-03-25 11:21 #160 av: rara

#157

Visst du har läst rätt, att jag har haft förhållanden innan jag träffade min nuvarande. För att svara på din fråga om jag inte älskade de personerna kan jag bara säga att jag inte gjorde det på samma sätt som jag idag älskar min man och dom älskade inte heller mig som min man i dag älskar mig. På den tiden hade jag heller inte mognaden som jag har idag och jag var heller inte så långt i min personlighetsutveckling. I dag ser jag världen med helt andra ögon och vet att jag levde i samma Illusion som väldigt många lever i. Jag reflekterade heller inte på skillnaden mellan att älska och vara förälskad. Jag var förälskad men älskade dom inte och dom var förälskade i mig men älskade mig inte. Så länge dom betedde sig så som jag ville att dom skulle betee sig och så länge jag betedde mig så som dom ville var allt frid och fröjd med sex, rosor och fina ord till följd, men alltid fanns det någonting som den ena ville ändra på den andra och om det inte gick så var det slut på harmonin. Med min man är det dock inte så, vi accepterar varandras fel och brister och älskar varandra ändå lika mycket. Mina ex kunde jag heller inte lita på, att dom tex aldrig skulle kunna vara otrogna. Min man vet jag däremot att aldrig skulle vara det.

Jag har lärt väldigt mycket av min man, tex att jag först måste acceptera mina fel och brister för att kunna älska mig själv, för om jag inte ens kan acceptera mina egna fel och brister kan jag heller inte acceptera andras fel och brister och heller inte älska dom och kommer alltid att vilja ändra på dom. Fel och brister som man inte accepterar på sig själv projiceras omedvetet på andra. Jag hade mycket att arbeta upp från min barndom för alltid fanns det folk som klandrade det ena eller andra på mig och gav mig känslan att inte duga. Min man lärde mig en helt annan inställning tex att det är viktigare att jag duger för mig själv och att det inte finns en enda människa utan fel och brister. Han visade mig att dom som alltid klandrade mig bara gjorde det för att själva känna sig bättre och jag har lärt mig mycket om psykologi och att arbeta på mig själv.

Jag upptäckte att han älskade mig på ett helt annat sätt än vad mina tidgare män gjorde. Det handlar inte längre om ett utbyte när man ger varandra saker utan det handlar bara om att ge utan att förvänta sig att få någonting tillbaka.

Anmäl
2016-03-25 11:39 #161 av: Ebolaa

#0 Jag och min sambo har varit tillsammans i 5 år, och vi känner definitivt att vi kommer vara tillsammans för alltid. Jag menar, ingen människa är perfekt och inte han har sidor som han behöver bättra på och jag har sidor som behöver bättras på. Däremot så förstår vi varandra och älskar varandra för den vi är. Därför ser vi varandra "tills döden skiljer oss åt".

Det jag funderar på gällande dina vänner som säger att man inte kan vara säker på "vad som kommer hända", då måste man ju någonstans känna att man antingen inte litar på sin partner eller att man är osäker på om man verkligen älskar honom eller henne för allt han eller hon gör eller är. Som att det finns någon tvivlan där långt inne någonstans.

Vissa människor är ju faktiskt hellre med någon än ensam, de kanske står ut med sin partner tills de hittar någon de fungerar bättre med. Säger man då att "att vi får se vad som händer", så då låter det ju lite som att man väntar på att något ska gå fel i förhållandet eller att någon "bättre" ska dyka upp.. Eller?

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Anmäl
2016-03-25 11:42 #162 av: rara

#158

Du har fortfarande inte fattat att jag inte har kallat min relation för unik utan jag bara undrade om den är det. Jag vet inte om du verkligen inte förstår det eller om du gillar att feltolka andra för att du känner behovet att hoppa på dom för att leva ut dina aggressioner.

Jag är heller inte van att diskutera med folk som inte kan argumentera logiskt för sin sak utan som väljer att dumförklara dom som inte har samma åsikt. Vem som diskuterar på det här viset bekräftar ju att han inte har kött på benen.

Anmäl
2016-03-25 11:55 #163 av: Maria

#162 Din relation är inte unik.

De allra flesta par känner att man kommer att älska varandra för evigt. Det är bland annat därför man gifter sig, flyttar ihop, eller bara vill tillbringa så mycket tid som helst med sin kära. Så känner nog alla för sin partner så det är inget unikt alls.

Många träffar under livets gång "den rätte" och känner att det här var ju lite "mer" än de partners man haft innan.

Däremot är det märkligt att skapa en tråd där man konsekvent inte tar till sig något av vad andra säger och har för synpunkter.

Alla vi andra älskar inte mindre eller har ett mindre unikt förhållande än vad du har, vi är bara mer realister och lever här och nu. Det går inte att mäta kärlek.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-25 12:24 #164 av: Hera

#162 Läs dina inlägg. 

Anmäl
2016-03-25 12:25 #165 av: Fridaaaa

#162 Det är du som diskuterar ologiskt, inte vi. Men du vill själv inte se det. Tyvärr

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-25 12:52 #166 av: rara

#161

Precis, du verkar vara en av dom få som verkligen förstod mitt inlägg. Vad gäller mina vänner sa faktiskt en av dom att hon är tillsammans med sin kille bara i väntan på bättre för att hon inte vill vara ensam, Så det ligger nog något i vad du skriver, många vill helt enkelt inte vara ensamma.

Anmäl
2016-03-25 13:32 #167 av: Ebolaa

#166 Nej faktiskt, har själv vart sån i min tonår och folk som fortfarande är det i vuxenlivet bär ju på någon form av osäkerhet eller rätt låg självkänsla - att de helt enkelt inte ser sitt eget värde, att de inte klarar av att vara med sig själv. Det är nog rätt så vanligt faktiskt. För har hört det samma av andra också, och det är ju bara kasta bort bådas tid egentligen. Kanske har att göra med lite konflikträdsla också, eftersom det faktiskt är jäkligt jobbigt att separera eller gå skilda vägar.

Ps: Jag finner det helt ointressant att hålla på penetrera sönder andras inlägg och motiv, så omoget och lite av mobbarfasoner. Okej, om något är rentav felaktigt, då kan man säga det, men att hålla på peta och påta, det finns ingen mening med det. Kanske ett symtom på lite för lite kärlek här i världen..?  

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Anmäl
2016-03-25 13:50 #168 av: Fridaaaa

#166 Fast bara för man resonerar som du betyder det inte att man tänker så: "vil inte vara ensam, denna personen få duga" typ.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-25 14:01 #169 av: Devya

Det jag tycker är spännande är hur ts tankar och idéer liknar otroligt mycket en tonårings fantasier om kärlek. Med andra ord så påminner ts mig om hur jag själv var då jag var tonåring och kär, samt en hel hög med andra tonåringar som tror på vad som visas i romantiska hollywood filmer. 

Så länge man inte slits ut ur sin fantasivärld så känns allt fantastisk och underbart. Man målar upp en bild över hur perfekt ens kärlek är till varandra och hur man accepterar varandra med alla brister och fel. Man går omkring och vandrar på rosa moln och ignorerar verkligheten. Det jag oroar mig över är mest hur ts kommer att må om allt visar sig vara fel. Det är många som har känt som ts (som sagt, inget unik alls då även tonåringar målar upp sådana där bilder) och sen tappat fotfästet då det har gått otroligt fel i förhållandet.

Så svaret på din fråga blir: Nej, ditt förhållande är inte alls unik, tvärtom. Det är likt alla andra tonåringars föreställningar om deras egna förhållanden.

Anmäl
2016-03-25 14:04 #170 av: Hera

'66 och en del lever i villfarelsen om att kärlek och livet är något bastant, bestående. 

Som sagt. Jag hoppas du slipper vara med om hur det faktiskt kan gå. Och att du en dag förstår att INGET  är garanterat. Livet kan gå hur Som helst.

Jag oroar mig faktiskt över dig.  Du är ju blint troende.  

Förstår du verkligen inte att kärleken inte övervinner allt,  Man kan vara hur säker som helst. Det går inte att förutspå.  Det kan vara resten av livet. Absolut.

Men vet gör varken du eller någon annan.  Det är fakta och  logik.

Anmäl
2016-03-25 14:05 #171 av: Ebolaa

#168 Men kom igen, om någon säger "Om någon bättre dyker upp, då byter jag", det är rätt så synonymt med att "Han eller hon får duga så länge tills jag hittar någon bättre".

Och varför resonerar man så? Jo, för att man inte har den självrespekten för att verkligen ta tag i det man egentligen vill och känner. Känner man att den man lever med inte är "rätt för en själv", då kan man lika bra lägga ned projektet och ta hänsyn till att den man är tillsammans med. Det är ju att i princip vara mentalt otrogen. Det är inte chysst att dra ut på tiden bara för att man själv inte vill vara ensam. Ska man såra någon, då kan man göra det så snabbt som möjligt, annars blir allt en ren lögn. Det är ännu värre för den man är tillsammans med.

Men visst, det är svårt, det är jag själv mycket väl medveten om.

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Anmäl
2016-03-25 14:19 #172 av: Fridaaaa

#171 Ja jag har inte sagt att det inte betyder det? Läs om läs rätt istället för att flyga på mig för ditt missförstånd.

Är man tillsammans med någon med det tänket, då älskar man inte den personen helt enkelt.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-25 15:06 #173 av: Ebolaa

#172 Så här skrev Rara: "Vad gäller mina vänner sa faktiskt en av dom att hon är tillsammans med sin kille bara i väntan på bättre för att hon inte vill vara ensam"

Såhär skrev du: "betyder det inte att man tänker så: "vil inte vara ensam, denna personen få duga" typ."

Vad är det som jag missuppfattat? Det är lika illa att säga att "jag väntar på att någon annan ska dyka upp - DÅ gör jag slut" som att säga "jag vill inte vara ensam så jag står ut". Båda inbegriper en dålig självrespekt, man är inte ärlig mot sig själv eller den andre. Jag tycker det är snarare Ni som övertolkar och lägger in era egna värderingar i vad Rara säger, liksom vad ger det Er egentligen att hålla på på det här viset?

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Anmäl
2016-03-25 15:22 #174 av: rara

#167

Intressant, för min vän var ju själv ingen tonåring längre när hon sa det där till mig och hon är nog rätt så osäker och har en väldigt dålig självkänsla. Hon var faktiskt en av dom som klandrade det ena och det andra på mig redan som barn och som gav mig känslan av att inte duga. Men hon har inte ändrats mycket och ser hon inte sitt eget värde kan hon nog inte göra det hos någon annan heller och det väl därför hon hela tiden hittar nya partners.

Anmäl
2016-03-25 15:26 #175 av: Fridaaaa

#173 Nu har du missuppfattat. Hmm vet inte hur jag ska förklara det hela annorlunda dock. Du har själv tolkat nu och plockat ut det du tror att jag svarat kring, inte vad jag verkligen har svarat kring.

Varför drar du in saker jag aldrig sagt? Jag har inte sagt att det är bättre att säga det du skrev? Är ju just det jag skrivit att man älskar inte en person om man resonerar så.

Jag personligen övertolkar ingenting. Vi försöker bara få TS att vara realistisk, inget annat. Men lönlöst. Och vaför försvara TS när det är TS som också hållt på mot folk? TS är inte bättre än någon annan i tråden i detta fallet.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-25 15:46 #176 av: Ebolaa

#174 Mm, det är svårt det där. För det enda som egentligen hjälper en låg självkänsla är att skaffa någon form av självkännedom, men också att bli älskad för den hon eller han är.

 Symtomen på en låg självkänsla kan ju vara alltifrån kontrollbehov, bekräftelsebehov, prestationskrav osv, och det motverkar ju samtidigt en hälsosam relation. Så det är nästan så att exempelvis din kompis måste erkänna vissa felaktigheter hos henne själv - att hon vill förändras. Sen verkligen arbeta på det genom att vara ärlig mot sig själv.

Om hon bara byter ut sina karlar så kan det ju vara så att hon aldrig riktigt pallar med att verkligen göra "jobbet", eller att hon kanske kräver för mycket av den hon är tillsammans med, det kan ju vara en massa andra orsaker också.

Tyvärr är låg självkänsla något väldigt vanligt. Har själv erfarenheter av det. Jag har dock haft tur att träffa min sambo, som har världens mest underbara familj som fått mig att inse vad egentligen villkorslös kärlek är. Det gjorde mig trygg. Har verkligen haft tur, är så otroligt tacksam över honom och hans familj. Trodde ärligt talat att jag aldrig skulle bli lycklig någonsin.

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Anmäl
2016-03-25 15:48 #177 av: rara

# 170

Ja din oro och din omsorg om mig känns riktigt GapskrattarTror du verkligen själv på vad du skriver?

2016-03-25 16:28 #178 av: Ebolaa

#175 Jag har inte läst igenom tråden eftersom den är så himla lång, så det kan vara så som du säger. Men då har ni alla ett ansvar att lägga ned, kommer man inte längre så hjälper det inte.

Sen fattar jag inte vad jag missuppfattat, sen skriver du att jag klippt in något du inte "menat" när jag kopierade den text du skrev i inlägg #168 som svar på raras inlägg #166?? Så vad är det jag gjort fel, fattar inte ?? 

Det här hade rarat skrivit i #166: "Precis, du verkar vara en av dom få som verkligen förstod mitt inlägg. Vad gäller mina vänner sa faktiskt en av dom att hon är tillsammans med sin kille bara i väntan på bättre för att hon inte vill vara ensam, Så det ligger nog något i vad du skriver, många vill helt enkelt inte vara ensamma. " <-- Detta var ett svar till MIG.

Och det här skrev du som svar i inlägg #168 som svar på det rara hade skrivit ovan: "Fast bara för man resonerar som du betyder det inte att man tänker så: "vil inte vara ensam, denna personen få duga" typ."

Alltså...?

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Anmäl
2016-03-25 17:16 #179 av: Hera

#177  man blir ju lätt övertygad om vem det är som har dålig självkänsla när man kollar igenom alla inlägg. Det brukar vara den som skriker om det...

Ingen har trampat på ert förhållande eller känslor. Vi har bara talat om hur det är i verkligheten kring "säkerhet "  Om det är något som är säkert här i livet så är det att inget är säkert.

Ingen har skrivit att ert förhållande inte kommer hålla. Det kan det absolut göra. Men att inte på någon nivå förstå att du faktiskt inte vet något om framtiden,  det är det vi försökt få fram utan framgång. 

Anmäl
2016-03-25 17:21 #180 av: Hera

#177 Jag skriver bara saker jag menar.  Ditt inlägg visar på hemskt dålig karaktär och är rent av elakt.

Anmäl
2016-03-25 17:46 #181 av: united

Ts är nog djupt troende (INGET FEL MED DET!) Men min erfarenhet när jag ser mig om är att människor jag känner som är  kristna är väldigt noga med att lova "evig kärlek i nöd och lust tills döden skiljer dem åt" medan andra kanske lovar att göra sitt bästa för att kärleken ska bestå men funkar det inte så kan man göra slut också.

Anmäl
2016-03-25 18:32 #182 av: rara

#176

Jo jag har också erfarenheter av låg självkänsla men jag har arbetat väldigt mycket på mig själv dom senaste 9 åren och i dag vet jag att jag duger som jag är och inte behöver bli någon annan. Och precis som dig har jag mycket att tacka min man för det :-) Utan honom vet jag faktiskt inte om jag någonsin skulle ha insett att arbeta på mig själv. Han lärde mig en massa om psykologi och personlighetsutveckling och fick mig att bli intresserad av saken. Förr, innan honom existerade såna saker inte för mig och jag reflekterade heller aldrig över mig själv och mitt eget beteende, över mina fel och brister och över annat som hör till, utan jag levde väl på något vis ett helt omedvetet liv, om du förstår vad jag menar. 

Anmäl
2016-03-25 19:06 #183 av: rara

#179

man blir ju lätt övertygad om vem det är som har dålig självkänsla när man kollar igenom alla inlägg. Det brukar vara den som skriker om det..."

Med samma "logik" skulle man också kunna säga att det är dom som "skriker" till andra att de är naiva och verklighetsfrånvarande som själva är det och sen skulle jag kunna vända på steken. Men det är ingen logisk argumentation utan bara bla bla och därför väljer jag en annan form för att uttrycka mig, medan du verkar att upprepa ditt meningslösa bla bla om och om igen.

Jag kan inte rå för att du inte begriper att det inte handlar om att spå i framtiden utan det handlar om att veta vad man själv kommer att göra och vad man inte kommer att göra och att känna sin partner så bra att man vet att han tänker på precis samma sätt.

#180

Om man inte är uppriktig och bara uttrycker falsk omsorg om en annan för att försöka såra en annan får du heller inte bli förvånad om man möter dig med sarkasm. Hur ska jag svara dig nu, ska jag skriva "nej det var helt ärligt menat att jag känner din omsorg och hur det värmer mig i mitt hjärta och jag skulle aldrig kunna komma på idén att det är någon sorts frustration i ditt inlägg"? Tror du verkligen att jag tar dina uttalanden om mig på allvar och att jag blir sårad av sånt trams?

Anmäl
2016-03-25 19:25 #184 av: rara

#169

Ja det låter ju ganska gulligt att du jämför mitt förhållande med en Hollywood film, men om du läser hela diskussionen här så kan du läsa lite om hur jag tänkte som yngre och hur min personlighet med tiden har utvecklats. En tonåring har dock knappast varit ihop i 9 år med sin partner och gått igenom goda och svåra tider och lärt känna sin partner så som jag gjort det. Efter 9 år svävar man inte på moln längre och honeymoon tiden ligger långt tillbaka. Jag och min man har varit oss så nära som två människor bara kan komma varandra och vi har vuxit ihop till en enhet. När min man träffade mig var jag överviktig och sjuk och ändå valde min man att börja en relation med mig. Tack vare honom är jag i dag frisk och smal.  Varför skulle han lämna mig nu och varför skulle jag lämna honom?

Det har funnits många svåra saker som vi tillsammans har gått igenom, speciellt för att vi bodde i olika länder och det fanns många problem att lösa för att kunna leva ihop. Jag fick lära ett nytt språk och börja jobba i ett främmande land. Det här kan man nog inte jämföra med en Hollywood film om tonåringar, men gulligt är det ändå.

Anmäl
2016-03-25 19:29 #185 av: Maria

#184 Alla förhållanden går igenom olika faser så det är du knappast ensam om. Människor växer ihop med sina partners under livets gång och vi som har mycket långa förhållanden vet att det händer alla möjliga och omöjliga scenarior under resans gång. Det är inget konstigt.

Vissa klarat ut svårigheter och förändringar och andra inte.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-25 19:40 #186 av: rara

#185

Det var heller inte poängen med mitt inlägg, utan poängen är att om man har levt i hop med någon i 9 år och haft en massa relationer före det så kan man inte jämföra det med en tonårskärlek där man efter ett par månader svär "evig kärlek" till varandra. Men efter 9 år och efter alla andra erfarenheter som jag gjorde före kan man nog bedöma om man är säker på sin sak, om man inte är helt säker eller om man inte alls är säker.

Anmäl
2016-03-25 19:43 #187 av: Maria

#186 Jag tror absolut att du är säker här och nu. Det är alla som älskar varandra innerligt.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-25 19:57 #188 av: rara

#187

Ja då vi tillbaka till huvudinlägget igen, att jag är säker på min sak att jag och min man aldrig kommer att lämna varandra för att vi älskar varandra för mycket för det medan alla mina vänner inte är säkra på sin sak för att dom inte älskar varandra tillräckligt mycket. Jag undrade bara hur måga det är som lever i ett förhållande som är likt mitt och hur många det är som lever i ett förhållande som är likt mina vänners. Jag undrade om mitt förhållande var unikt för att alla mina vänner sa samma sak. För att kunna fråga mer människor än mina vänner ställde jag frågan i forumet och det var anledningen till alla möjliga tolkningar och påhopp.

Anmäl
2016-03-25 20:01 #189 av: Maria

#187 Dina vänner liksom nästan alla i den här tråden älskar våra partners precis lika mycket vi har bara en mer realistisk syn på det hela.

Jag tycker det är illa att du tror att vi andra inte älskar våra partners lika mycket. 

/Maria

 

Anmäl
2016-03-25 20:10 #190 av: rara

#189

Nej vad som gäller mina vänner så talade dom om för mig att dom inte alls är säkra och så som man ser har flera av dom dessutom nya partners igen. Men jag ser nog ändå hur det ligger till här på forumet, två är säkra på sin sak och har en relation som jag, ett par stycken är inte helt säkra och majoriteten är inte alls säkra. Det är dom som pratar om att sia.

Anmäl
2016-03-25 20:11 #191 av: Fridaaaa

#188 Håller med #189, bara för att man är realistiska betyder det inte att man inte älskar sina partners lika mycket som du gör.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-25 20:11 #192 av: Hera

Som en vägg. 

Anmäl
2016-03-25 20:13 #193 av: Maria

#190 Jag pratar också om att sia men har älskat min man innerligt i 36 år så jämfört med dina 9 år så vet jag vad livet kan ha i beredskap. 

Jag kan heller inte se en framtid utan honom men jag är ändå såpass jordnära att jag vet att livet är oförutsägbart.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-25 20:54 #194 av: rara

Ok. Det verkar som att ingen av er förstår vad det innebär att älska sin partner för mycket för att någonsin kunna lämna honom, men om man inte älskar sin partner så mycket att man vet att man aldrig skulle kunna lämna honom kan man väl inte förstå det.

Anmäl
2016-03-25 20:59 #195 av: Hera

Den enda som inte förstår är du. Vi andra är realister OCH älskar. 

Anmäl
2016-03-25 21:03 #196 av: Fridaaaa

#194 Hur mycket man än älskar sin partner nu så vet man ändå inte framtiden.
Så som jag känner för min partner nu, är starkare än för 8,5 år sedan när vi blev tillsammans, och känner nu att jag inte skulle vilja lämna honom, aldrig.
men varken han eller jag vet om framtiden. Ingen kan veta det. Man måste vara realistisk. Visst man kan leva i en fantasibubbla men tror det blir ännu tuffare då om det en dag tar slut

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-03-25 21:47 #197 av: lillelull

Asså på riktigt vad är det för inlägg:

#190 
Majoriteten som inte kan älska för att vi är realistiska?
De är inte så att vi varje dag går och tror att våra förhållande ska ta slut.
Vi säger bara att man kan aldrig veta hur det faktiskt kan bli i framtiden.
Det betyder inte att vi sitter och tänker på det jämt och ständigt och går och ifrågasätter våra relationer.
Det handlar ju inte om att vara osäker på sin relation överhuvudtaget, att säga att att man inte vet hur det blir i framtiden är bara ren fakta och att man lever ett realistiskt liv där saker och ting händer som är utom vår kontroll.

Every lifetime has a little bit of rain 
this is just my rainy  season


Anmäl
2016-03-25 21:57 #198 av: Hera

Jag tror ts är osäker på sitt förhållande och därför upprepar hur mycket hon älskar. Försöker intala sig själv att det är bra och påstår att ingen här älskar så djupt.

Anmäl
2016-03-25 22:03 #199 av: lillelull

#198

Mm ja känner desamma.. Hade jag behövt skapa en tråd om hur mycket jag och min pojkvän älskar varandra hade det nog varit för att jag kände att jag behövde en självbekräftelse om att vårt förhållande faktiskt är speciellt och unikt och ingen annan kan ju känna som jag gör för min pojkvän...? Eh.. Gapskrattar 

Every lifetime has a little bit of rain 
this is just my rainy  season


Anmäl
2016-03-26 11:17 #200 av: rara

#196

Jag tvivlar inte på att du ser din relation för realistisk, men vad får dig att tro att jag inte ser min relation som realistisk när du varken känner mig, min man eller vad det är som förbinder oss?

#197

Varför skulle det vara utom vår kontroll vad vi själva gör, tänker göra och att veta vad man vill?

Anmäl
2016-03-26 12:09 #201 av: klampan

#200 Hej får jag svara på din sista mening fast inte frågan var till mig.

"Varför skulle det vara utom vår kontroll vad vi själva gör, tänker göra och att veta vad man vill?"

Därför att du inte IDAG kan veta vad du eller din man vill göra om t.ex 20 år. Det är MYCKET möjligt att ni vill vara tillsammans då. Men risken finns också att någon av er under årens lopp vill avsluta förhållandet. Jag säger inte att det är troligt. Men RISKEN FINNS.

Anmäl
2016-03-26 12:28 #202 av: rara

#201

Jag ser det som så att det finns människor som vet vad dom vill och att det finns människor som inte vet vad dom vill. Tex vet jag att jag helt säkert aldrig, inte heller om 20 år, kommer att bli en djurplågare, precis på samma sätt vet jag att jag aldrig skulle ha en liknande relation med en annan man än den som jag har nu och att det som förbinder oss heller inte skulle vara möjligt med någon annan. Jag vet att min man tänker på precis samma sätt och att han som har haft många fler relationer än jag säger att jag är den första som han har obegränsat förtroende i. Precis samma upplever jag också.

Anmäl
2016-03-26 12:35 #203 av: Lan

TS

Har ni varit hemlösa? Om inte, hur vet ni då hur det skulle påverka er och er relation?

Har ni gått igenom arbetslöshet eller svår, kanske livslång, sjukdom tillsammans? Om inte, hur vet ni då hur ni och er relation skulle påverkas av det?

Har nån av er "gått in i väggen"? Om inte, hur vet ni då hur eran relation skulle påverkas av det?

Det finns många faktorer som påverkar hur relationer och människor utvecklas. Många av dom faktorerna kan vara utom ens kontroll. Och även om man kanske tror att man vet hur man skulle reagera i olika situationer så är det inte alls så säkert att det verkligen är så man kommer att reagera.

Och skulle det vara så att livet slänger nånting på en som gör att ens relation tar slut och man kanske slutar älska den personen, så betyder inte det att kärleken inte var riktig eller att man verkligen inte älskade varandra.

"Riktig" kärlek har inget att göra med hur länge den existerar.

Anmäl
2016-03-26 12:37 #204 av: Hera

#202 Ingen har ifrågasatt vad ni känner idag. 

Men hur mycket du än upprepar det kvarstår det faktum om att det inte finns några garantier att ni känner samma resten av livet. 

Jag låser nu tråden då den bara är en massa upprepningar.

Anmäl