När man ber en kompis att inte älta vikt för att man mår dåligt, så ska dom respektera det. Vad är viktigast för dom, att får klanka ner på vikt eller att inte göra sin vän illa? Om viktjatet är viktigare för dom än att inte trigga dig så är dom ingen riktig vän.

Även om du inte vill sluta umgås helt, så kan du ju ändå försöka markera att det inte är ok. Påpeka att dom gör dig illa nä dom säger sådana saker, och sen om dom fortsätter gå därifrån, och säg varför. Då har du gett dom en varning och chans att sluta, men du sätter fortfarande en gräns och kan lämna en för dig obehaglig situation.

Ta hand om dig.

Jag skulle nog säga som såhär att de menar säkert när de säger att du är snygg, för jag tror inte att deras självuppfattning har något med dig att göra.
Precis som du säger så hänger inte snygghet och attraktion ihop med kroppsfett, de tycker inte säkert de heller när det handlar om dig.
Men vi tjejer är ju aldrig nöjda, alltid är något men vi är oftast mer förlåtande mot våra kompisars kroppar än våra egna - där är vi väldigt kritiska och därför tror jag att dina vänner menar det dem säger men är missnöjda med sina egna kroppar.

Min smalaste väninna (hon är verkligen skitsmal, nästan för smal) säger ofta att hon är tjock men hon kan titta på mig som väger mer än 10 kg mer än henne att jag inte är det.
Hennes uppfattning om hennes egen kropp har inte med min storlek att göra alls.
Vi har helt annan kroppsform, sammansättning, hon är spinkig och jag är mer robust och dessutom så har jag mycket muskler om man jämför med henne, jag vet dock att jag har mycket mer fett än vad hon har också, men det ser inte hon.
Vi tjejer letar fel på oss själva ofta, hon ser minsta lilla hekto på sig själv medan jag kan gå upp flera kilo utan att hon märker något på mig och jag misstänker att det är samma sak med dina vänner.
En annan synvinkel på det är att min bästa kompis är överviktig och har varit det i flera år och jag är normalviktig (har dock både varit riktigt smal och överviktig förr) men jag är som många andra missnöjd då och då över fettmängd osv.
Skulle jag inte få prata om att jag känner mig ful och fet med min bästa kompis för att hon är överviktig och inte jag?  
När jag var yngre så var jag ofta den smalaste av mina kompisar och de stod och drog i magfläsket framför speglarna och var missnöjda till tusen.
När jag med tyckte att jag hade lagt på mig så gjorde jag dem sällskap men jag fick inte vara med, de sa:
- Men ååå! Nina, du har ju inget att klaga på.
Men jo, titta här sa jag och visade mitt fläsk (som visserligen var mycket mindre än deras men som jag ändå var skitledsen över. Jag hade verkligen komplex.
Jag minns att jag blev oerhört besviken på mina kompisar.
De nedvärderade mina problem för att jag inte hade lika mycket fett som dem, så jag fick inte ventilera mig. Jag skulle vara tyst och nöjd för dem hade minsann varit asglada om de hade min kropp.
Givetvis blev jag glad över att dem sa det, men självkänsla kommer inifrån en själv så det spelade ingen roll vad de sa, jag kände mig fortfarande fet och ful.
Jag ville också ha rätt att ventilera över mitt komplex.
Överviktiga har inte ensamrätt på att klaga över sina kroppar och en god vän sätter undan sig själv en stund och lyssnar på sin vän med problem, oavsett vad det är, för alla har rätt att prata och älta det som är jobbigt.
Speciellt om man har en ge och ta relation där alla ställer upp på varandra. En genuin vänskap.
Man behöver ha empati även om man inte kan förstå varför ens vän skulle vara missnöjd när man själv tycker tvärtom, detta är bra att uttrycka som stöd men förminska aldrig någon annans problem, för de behöver troligen lika mycket tröst och stöd som du.
Man ska dock aldrig ge så mycket av sig själv att man mår dåligt, det finns vänner och så finns det vänner som utnyttjar en, men dina vänner verkar tycka om dig och de säger att du är snygg.
Du ska givetvis få ventilera hur de får dig att känna när de går på så om deras kroppar, det är det som är vänskap, att lyssna, ta sig tid och försöka förstå och vara ärliga - men låt dem prata.
Man kan inte värdera hur jobbigt något är för någon annan för vi alla är olika och vi behöver varandra, även om det är på olika sätt.
Mitt problem är lika viktigt för mig som ditt problem är för dig. Typ så.
Vi behöver alla komma till tals.

Jag tycker det verkar som du är en väldigt fin vän som inte missunnar dina vänner deras viktnedgång och ändå umgås med dem trots att du tycker att det är jobbigt.
Prata med dem om det tycker jag, men ta deras bekymmer på allvar och försök att inse att de inte jämför sig med dig.
- Och det ska givetvis inte du heller göra, var stolt över din kropp, stor som liten och ta hand om den. Hoppas att du snart mår bättre.

Jag tycker faktiskt att det låter som dina vänner har en ätstörning, och då blir bilden av sig själv så vriden att de faktiskt anser att du är snyggare. När jag var som värst i 8an så ville jag bara bli smalare och smalare, däremot tyckte jag att de som vägde mer än mig och var större än mig var snyggare eftersom det såg bra ut på dem! De såg ju snygga ut när de inte var pinnsmala, men jag kunde inte vara snygg om jag inte var supersmal. Förstår du vad jag menar? Dina vänner förstår antagligen inte själva eftersom de faktiskt tycker att du är snyggare än vad de är helt enkelt! Det jag kan tycka ni kan göra är att kolla fram till att de inte pratar om hur de vill gå ner i vikt framför dig, gällande ätandet kanske ni får kompromissa på något sätt helt enkelt! Du borde nog be dina vänner söka hjälp dessutom om de är så besatta av att gå ner i vikt, speciellt om de inte är överviktiga! Det kan sluta illa!