det lär bli ensamt i början, men man vänjer sig. tänk bara på allt som är dåligt i förhållandet, alla sätt han får dig att må dåligt på. föreställ dig nu ditt liv utan det, poff, borta. hur känns det? eller så kan man vända på det och säga, föreställ dig själv i det här förhållandet om ett år, fem år, tio år. är det något som du kan eller vill leva med? för är det inte det så är det bara att bita ihop och ta sig igenom uppbrottet.

du säger " Jag är inte så stark längre som jag var innan vi träffades", det är inte så en partner ska få en att känna sig! en partner ska ju stötta och vara på "team du", inte trycka ner en och få en att må skit.

hoppas det ordnar sig för dig🙂

Kan ni inte prata med varann om hur ni har det i förhållandet? Kan du säga till din partner vad det är du mår dåligt av? Är det inget som går att lösa? Gå i parterapi?

Men har du bara bestämt dig att du vill göra slut så är det ju så du ska göra. Ensamt blir det såklart men det går över med tiden.

#1 Tack ! #2 Har försökt prata och prata hur många gånger som helst, men leder aldrig någonstans.. min energi är slut.

Det kommer kännas ensamt och tomt. Men jag tror inte det är något att vara rädd för utan kanske försöka se det som något positivt. Du behöver tid att hitta tillbaka till dig själv, att reda ut alla tankar och känslor för att lägga förhållandet bakom dig och kunna gå vidare. Det är inget man kan göra om man måste ta hänsyn till andra, där är ensamheten ens bästa vän. Det kan vara nog så jobbigt att göra upp med sig själv men man kommer ut som en starkare människa. Du har ju redan kommit fram till att förhållandet inte är hållbart, vilket är ett enormt steg och väldigt modigt gjort. Så du är modigare än du tror.

Räkna med att det kommer ta tid och låt det göra det. Precis som du säger så är det värsta man kan göra att hasta in i något på grund av desperation eller rädsla. När jag tog mig ur det mest seriösa och långvariga förhållandet jag har haft så tog det mig nästan två år att komma till en punkt när jag ens tyckte det var intressant att dejta. 

Jag tror att man helt enkelt måste ta steget och sedan ta en dag i sänder och tillåta sig att vara ledsen, förbannad och ensam allt som känslorna kommer.

Tack, de värmer.. 🌷

Jag gjorde slut med mitt ex som fick mig att må dåligt och fundera hur framtiden skulle fungera med honom.. visst var det jobbigt ibland men det var samtidigt världens lättnad - nu var jag fri och kunde göra vad sjutton jag ville med min framtid, jag och min katt som han inte tålde. 

Jag umgicks med vänner, familj och släkt - som jag inte fick för mitt ex. Fick inte ens gå ut på krogen med min brorsa utan att han blev sur.

Det var bara en sådan fantastisk frihet! 
Började prata med killar och fick många nya vänner, sedan träffade jag en alldeles underbar kille som nu är min pojkvän sedan 7 månader tillbaka, honom ser jag en lång framtid med. Han är fantastisk och jag är helt upp över öronen förälskad, sådär ljuvligt förälskad så man ler varje gång man kollar på honom och inte kan sluta tala om hur snygg han är, haha..😍

Vad jag försöker säga är att du inte ska stanna hos en kille bara för att du tror att det kommer bli ensamt, det är bannemig bättre än att sitta och må dåligt med en pojkvän. En pojkvän ska få oss att må bra. Dumpa honom, umgås med vänner, familj, släkt.. Prata med nya killar, se om det klickar med någon när du känner dig redo för något nytt och bättre.😉 Skaffa fler vänner. Hitta på saker.

Det kommer kännas bättre efter ett tag om det är så att du saknar honom till en början, det gjorde ju jag. Jag tänkte att jag skulle ta tillbaka honom men då var jag bara envis och tänkte på alla olika anledningar till varför det inte funkade mellan oss. Gör det du också.

Jag va tillsammans med en i 4 år. Han tryckte ner mig som fan. Det är klart de gör ont. Men inners inne så måste man fråga sig "Är jag verkligen kär eller bara rädd att vara ensam?" Man dka tänka på sig själv!

Tack snälla ni

Jag är i samma situation, vet inte alls hur jag ska våga göra vad jag behöver 😕Du får gärna PMa mig om du vill prata!

Det är inte så farligt att vara ensam. Man har möjlighet att fokusera på precis vad man vill i livet utan att ta hänsyn till någon annan :) Det är ett ganska trevlig tillstånd, även om man såklart kan sakna att ha någon nära.

#10 Jo jag fightas ibland med blandade känslor, precis som jag har en god och en ond "gubbe" på vardera axel. Men vet ju att förhållandet får mig att må dåligt så då borde det bästa vara att bryta..