Frågan är nog mest varför? Surrogatmödraskap är olagligt i Sverige, och det är nog en lång och svår process att gå igenom bortadoption. Ser inte myndigheterna någon anledning så går det ju inte. Det enda jag kan tänka mig är väl om föräldrarna är svårt sjuka eller håller på med missbruk. Men då är ändå blodsband viktigare. Och det är nog ändå mest fosterfamilj det handlar om och inte adoption.

Mina grannar har adopterat två barn från en "vän". Vän i sitationsteceken då det inte är en helt vanlig jämnbördig vändkap. Grannarna arbetar som fosterföräldrar/hem och även med tillfälliga placeringar av barn via socialen. En mamma med vissa priblem hade två av sina barn där ett tag och tyckte det var så bra, barnen trivdes, så när hon återigen var gravid (och fattade att hon som inte fixade ta hand om sina befintluga barn inte heller skulle fixa ett till) så frågade hon grannen om de ville adoptera. De var med på BB och tog hand om bebis direkt från födseln. Och somom det inte var nog så blev kvinnan gravid extremt snabbt igen och grannen fick fråga om att även adoptera syskonet. Då hade de fullt upp! Sen var det nog nån klok läkare som ordnade spiral eller sterilisering eller nåt. Men som sagt, detta var ju inte vanliga "vänner". Jag tror de allra flesta friska välfungerande kvinnor skulle ha extremt svårt att adoptera bort ett barn de burit i sin kropp i 9 månader. Tror det är traumatiskt att skiljas från sitt barn i dom allra flesta fall.