Min mamma bryr sig bara om sig själv hon skiter i hur jag mår hon bråkar och skriker hemma. När man drar upp problemet vad som gör att jag mår som jag mår så säger hon bara ja men det är gammalt sluta dra upp gammal skit. Hon pratar bara som sina problem hon finns inte där på det sättet hon är ett problem för mej. Hon hjälper inte alls så hennes dotter mår väl snarare tvärt om så jag känner mej värdelös och ren skit. Min sambo bryr sig hur jag mår han tar hennes plats för att han finns där när jag mår skit och han visar mej kärlek och han stötar mej genom mörket med min ångest. Han vet även hur mamma är och hur det var när man bodde hemma i denna misär. Mamma finns inte där för mej känner ingen kärlek eller hjälpande hand från mamma som jag gör från killen. Varför ska jag glömmas bort och få skit min mamma säger även att det är normalt att bråka hemma men inte så mycket och hårt som dom gör det. Hon skriker och kan slås då mot hennes sambo. Det är samma med hennes sambo och min plast bror dom är lika jobbiga mot mej. Det känns lönlöst att ens ha kontakt med mamma när hon gör som hon gör mot sitt barn då mej. Jag hatar min mamma vill helst säga du ska sluta vara min mamma dra åt h….vete. Känner att jag får mer ont utav mamma en kärlek som jag vill ha från henne med. Just nu känns allt lönlöst än hur mycket man finns där för henne helt ärligt. Mitt liv är helt utan henne om jag ska vara rak och ärlig.