Jag tycker du ska ha som mål att bara prata med honom, säga hej, fråga hur det är med honom. Se om det leder till något, om han är intresserad av att prata med dig, om han ställer några frågor.

Det kan bli ganska konstigt om du kommer från ingenstans och på något sätt fortsätter där ni slutade, vilket var länge sen. Du har tänkt på honom, men han kanske träffar någon annan. Du behöver inte bli personlig i onödan, om han helt och hållet gått vidare… då tror jag du mår bättre över allt om du bara småpratat lite med honom.

Jo det har du rätt i. Grejen är ju att jag vill färklara varför men jag vet inte om jag kmr få chansen igen liksom. Aja vi får se är sjukt nervös nu.

Han behöver inte veta varför, om han inte verkligen vill veta. Om han frågar kan du ju såklart förklara.

Nej jag vet men det är mest för att det tynger mig så jäkla mkt och egentligen vill jag veta vad han känner också. Men vi får se jag kmr antagligen fega ur som vanligt.

Nåt med  "hej, hur går det? jag har tänkt på dig och om du har lust at ses. Vil du ta en kaffe nån dag?"

#5 Ja det låter ju som något bra att säga. Tyvärr så är jag inte en sån som säger bra saker. Jag hade tänkt prata med honom igår men blev helt ställd efter att ha läst #1. Så jag fegade ur som vanligt. Ska jag prata med honom då vill jag göra det direkt för att få det avklarat liksom. Hade tänkt säga bara" hej, hur är det med dig? .. jag behöver prata med dig om en sak" och sen bara berättat sanningen om förra året, att jag är ledsen för hur det blev mellan oss att jag betedde mig så underligt och det inte var meningen. Tycker inte egentligen att det har något att göra med om han träffar någon annan. Men om det verkar konstigt så antar jag att det är bäst att skita i hela grejen. Jag tänkte att det var schysst av mig att förklara varför jag gjorde som jag gjorde, för hade det varit ombytta roller hade jag velat veta. Men alla är väl inte som jag. Med tanke på hur mycket jag har grubblat och gråtit över detta tänkte jag att "nu kan jag äntligen få det är världen" men nej det blev inte så. Kanske får jag en ny chans någon annan gång. En del av mig hoppas på det och en del av mig vill bara lägga allt det här bakom mig. Grejen är att det är svårt eftersom jag inte fick något avslut. Så det är hela anledningen till att jag ville prata med honom.

Anledningen att jag skrev som jag gjorde var att jag känner igen mig själv från när jag var yngre. Jag försatte nog mig själv i en hel del pinsamma situationer, för att jag innan kände så starkt att jag var tvungen att få ur mig något, men efteråt kunde det kännas som att jag borde låtit bli, eller i alla fall inte varit så rättfram, eller dramatisk.

Du säger att du skulle vilja veta vad som hände om rollerna var ombytta, men om han så gärna ville veta så borde han ha försökt få tag på dig under hela den långa tiden. 

Jag tycker absolut att du ska försöka prata med honom, men jag tror det blir bättre för alla om du känner av lite grann vart det leder. När man läser #0 så berättar du om vilken ångest du känner inför detta. Jag tror du behöver försöka avdramatisera det och förenkla det du vill göra, annars riskerar du att skapa en väldigt laddad och konstig situation och att ni båda känner er väldigt obekväma om ni skulle se varandra igen.

Förstår dig och förstår precis vad du menar. Ja det har du ju rätt i att han borde också försökt höra av sig på något sätt det har jag också tänkt många gånger. 

Jag fick mig en tankeställare efter igår, kände också att det är inte värt det att må så dåligt och ha sån ångest och så mycket nervositet inför en sån grej, och tänker istället att "nej om jag ska prata med honom så får det bli lite mer spontant och jag tänker inte jaga upp mig så för ett möte." Jag har också funderat mycket på vad det skulle ge för konsekvenser för framtiden. Är ju rädd att det skulle bli ännu pinsammare att ses sen. Samtidigt vet jag inte om det kan bli så mycket stelare än vad det redan är. Vi får se helt enkelt vad som händer. Vill bara så gärna reda ut allt och bestämma mig för vad jag känner och vill göra. 

Tack så mycket för svaren i alla fall! Jag kanske inte tänker helt klart angående det här och även om det inte var det jag ville få som svar så kanske det var lika bra.

Kram på dig!

Ja det är inte så enkelt alltid att reda ut tankarna när man har så starka känslor angående något. Men tror du har helt rätt i att det inte är värt att må så dåligt över en sån här grej. Då får man försöka tänka om kring hela situationen.

Jag läste nog in för mycket i #0  för jag förstod det som att du hoppades på en ny chans med honom och att du skulle berätta varför du drog dig undan men att du fortfarande var intresserad. Därför tyckte jag att du skulle gå lite lugnt fram. 

Om du bara vil berätta så kan du ju göra det, eller skriva ett brev och ge til honom. 

Dock tycker jag att du ska hålla det hyfsat kort och tydligt både om du pratar med  eller skriver til honom. Inte för mycket ursäkter eller utsvävningar från ämnet. Man känner ju som man känner men kan välja hur man agerar.  Ta bara med det som är relevant för honom.