Annons:
Etikettmammarollen
Läst 3922 ggr
blondiie
2014-09-16 17:10

barn..?

För två år sedan i november fick jag mitt första barn. Vi bodde hemma med min familj tills i apri, då flyttade vi till egen lägenhet. I mars märkte jag att de blev för mycket för mig. Jag klarade inte av att kliva upp och va vaken på morgonen med dottern. Så hon flyttade själv tillbaka till min familj där hon bott sen dess. Anledningen till att jag inte orkade kliva upp var för att min mamma alltid tog henne på morgonen. Sedan dess har jag varit väldigt frånvarande då jag mått dåligt i mig själv. Nu mår jag bättre och har en kille som jag varit tillsammans med sen i mars med några uppehåll när jag mått som sämst. I ca april/mars någon gång har jag börjat umgås med mina vänner som fick en dotter i april. Detta år. Nu har bebis suget kommit. Jag har ordnat upp så att jag ska börja träffa och lära känna den dotter jag har men hon kommer ej bo med mig på heltid innan hon förstår, varför och vem som är hennes mamma, och då bara om hon vill. Kommer ha henne någon gång i månaden tills dess när vi känner att de är lämpligt för henne. Men är jag sjukt dum om jag skaffar barn inom en snar framtid? Kommer jag kunna ta hand om barnet? Orken ha börjat bli bättre och jag kliver mer än gärna upp och är sällskap på morgon/natt när vännen matar sin dotter. Jag går på soc och hos en behandlingsterapeft för mitt drogmissbruk som har hållt i sig ca ett år. Men har nu bestämt mig att inte hålla på alls med sånt mer, både för att kunna träffa min nuvarande dotter och "nya". Samt vännernas bebis jag mer än gärna tar hand om. Dom här vännerna ha varit med igenom allt och anser att jag skulle mer än nog kunna skaffa ett barn till. Så jag vet inte riktigt vad jag egentligen är ute efter men era tankar kring detta? (har ni något negativt att säga, formulera er på ett snyggt sett)

Annons:
Nelley
2014-09-16 17:19
#1

Jag skulle vänta, och ordna upp det med ditt "nuvarande" barn. Iaf tills du kanske vart drogfri lite längre och så. Bara tips, du kan ju göra som du vill men tänk på ditt barn bara så du inte tar dej vatten över huvudet.

Aleya
2014-09-16 17:23
#2

Kanske låter hårt: men ordna upp ditt liv innan du sätter ett nytt barn till denna världen. Ta hand om den dottern du har. Tycker du själv att det låter vettigt att skaffa ett barn om du läser det du skrivit och skulle ge råd till den människan? Börja med att må bra. Det kommer du långt med.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Gasoline
2014-09-16 17:38
#3

Kul att höra att du börjat fått ordning på ditt liv, sökt hjälp och varit drogfri, 

Men . . Det verkade som du ville ha andras tankar, funderingar och åsikter och här kommer mina. 

Vänta med att skaffa barn igen, ordna upp saker med din nuvarande dotter. 

Dels för att det är bäst för din dotter i nuläget men även långsiktigt. Hon kanske inte förstår just nu, men när hon växer upp kommer hon att fundera på varför mamma aldrig älskade henne eftersom du inte var där under uppväxten och att skaffa ett barn till lär inte göra dessa tankar bättre. 

Dels för din skull. Jag tror att om man är på bättringsvägen så är en bebis inte en sådan bra ide, dom är gulliga och söta men jag kan nog även tro att det är påfrestande med en bebis. 

Jag skriver inte detta för att vara elak, utan i ren välmening till dig och din befintliga dotter.

Honestyisdead
2014-09-16 17:52
#4

Tycker absolut inte att ni ska skaffa barn än. Red upp livet du har nu först och främst. Ordna upp med din dotter.

När du tar ansvar för henne och klarar allt vad det innebär och du varit ren och frisk några år tycker jag ni kan fundera över ett till.

blondiie
2014-09-16 18:10
#5

Förstår med hur ni menar. Men de är inte imorgon jag ska skaffa ett till, ha ju tex p-stav fortfarande. Utan lite i framtiden. Och de med att jag ska ordna upp med min nuvarande dotter förstår jag inte riktigt, ha jag glömt att skriva att från och med nästa månad träffar jag henne ca en timme två gånger i veckan till att börja med. Efter de så utökar vi från hur hon vill :)

Honestyisdead
2014-09-16 18:11
#6

#5 Menar att när du är förälder till henne.

Annons:
Aleya
2014-09-16 18:13
#7

#5 ja så att du har henne konstant och inte bara då och då. Det jag menar är att med barn kommer ansvar. Och kan du inte ens ha det barnet du har nu på heltid så hur har du tänkt att du ska orka med ett nytt? Man börjar ju inte magiskt må bättre eller får ordnat liv bara för att man får barn.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Gasoline
2014-09-16 18:15
#8

#5 Jag menar att du ska ordna din relation till din dotter samt att vara mogen/redo att ta hand om henne på heltid.

blondiie
2014-09-16 18:20
#9

För att vi har gjort upp att hon inte ska va hos mig på heltid. Då jag inte vill ta henne ifrån den hon tro är mamma så tills hon är stor nog att förstå när vi förklarar för henne får hon va hos mig då och då. Och när vi har förklarat så hon förstår så får hon välja själv själv.

Aleya
2014-09-16 18:29
#10

#9 då är frågan: är det snällt att lura din dotter på detta viset? Jag vet själv hur jobbigt det är att få veta att en relation man hade till en person inte var den man trodde. När jag läser detta så säger jag: nej du ska inte skaffa barn på ett bra tag framöver! Kan du inte ens säga sanningen till din dotter nu och tänker som du gör så är du INTE mogen! Och jag hoppas du inser det själv.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

blondiie
2014-09-16 18:38
#11

Ska jag alltså gå till henne när hon är två år och bott med min mamma hela livet och säga, hej jag är din riktiga mamma om ett tag ska du bo med mig? De låter inte logiskt i mina öron. Då väntar jag tills hon förstår vad jag säger när vi berättar att jag är hennes mamma och varför hon inte bott med mig.

Aleya
2014-09-16 18:45
#12

#11 ni kan faktiskt börja introducera dig som mamma. Tror du att det blir bättre då hon blir äldre? Vad är du för henne då? Syster? Jag tycker du ska släppa barn om du inte ens orkar ansvara för den du har. Barn är inte djur eller leksaker man kan lämpa på sina föräldrar för att man inte orkar. Tror du kommer göra samma med nästa barn. Så gå i lite terapi och bli vuxen med ansvaret.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Gasoline
2014-09-16 19:04
#13

#11 Förstår din tankegång. Däremot förstår jag inte riktigt varför en annan har blivit introducerad som mamma från första början? 

Jag skulle kunna tro att sanningen sårar mer ju längre ni väntar. Hinner du dessutom skaffa ett till barn innan din dotter får redan på att det är du som är hennes mamma så kommer det att göra ännu ondare. 

"Varför älskade mamma min syster men inte mig, varför ville inte mamma ha mig?"

Då jag är uppväxt med en missbrukande förälder så vet jag vilka tankar som kan röra sig i huvudet, även fast man inte var separerad från sin förälder. 

Men det är bra att du börjat tagit tag i ditt liv och din situation med din dotter, det ska du ha en klapp på axeln för.

Annons:
blondiie
2014-09-16 19:30
#14

Jag är "mitt namn" för henne. Inte mer eller mindre. Jag försökte få mamma att säga att jag var hennes mamma men de lyssnade hon inte på. Alltså min mamma. Sen har jag inte haft kontakt med henne pga mitt mående och droger.

blondiie
2014-09-16 19:34
#15

Sen är de ju så att jag vet ju inte vad jag ska kalla mig själv ens när jag börjar träffa henne. Och bebisen kommer ju hon bo mer eller mindre med hela livet. För även OM jag skulle bli gravid är de ändå nio månader jag och hon har ensam, sen ha jag ju sagt att de inte är nu utan inom en snar framtid vi vill skaffa barn.

blondiie
2014-09-16 19:37
#16

Jag är uppväxt med både missbrukande föräldrar, släkt och vänner. Så vet oxå. Men de är ju inte så tanken ska bli. Utan bara tills hon och jag fått mer kontakt och hon förstår när vi förklarar. För jag mena även om jag skulle ta hem henne på heltid är de ju en braaaa lång bit / tid tills dess.

[sessie98]
2014-09-16 19:53
#17

Kom och tänka på att du kanske skulle kunna åka och vara med din dotter oftare och oftare men i hennes hem alltså hos din mamma där hon bor just nu. Då känner hon sig ju trygg med miljön och du kan börja lära känna henne, hon dig och ni får börja knyta an till varandra. Därmed kan det komma ganska naturligt att det faktiskt är DU som är mamman :)

Aleya
2014-09-16 20:42
#18

#14 det är ju ditt barn och därför borde väl du kunna bestämma vad det gäller ditt barn. För du står väl som vårdnadshavare? När du säger snar framtid så är det för mig inom 6 månader. Jag säger att du ska vänta ännu längre. Kanske 4 år. Så du hinner vara nykter och ordna ett stabilt liv och bli trygg i det. och ordna saker.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Gasoline
2014-09-16 20:53
#19

Hmm, ja. Det känns som att jag fått fram det jag ville säga om ämnet och valet är ju i slutändan ditt.

Honestyisdead
2014-09-17 02:40
#20

#16 precis,  det är en lång bit. 

Det ditt barn. Ta ansvar.

Skaffa inte ett till innan du gjort rätt med det första!!

Annons:
Aleya
2014-09-17 05:44
#21

#16 eftersom du har kontakt med soc så kan dom hjälpa med saker gällande din dotter.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

[rumelle]
2014-09-17 06:16
#22

Det hela låter väldigt förvirrande. Och jag tror att det kommer att bli svårare att förklara för din dotter hur läget är ju längre du väntar. Och hur ska du förklara att du inte klarade av att ha henne på heltid men att du klarar av att ha en ny liten bebis? Tyvärr finns risken att hon kan börja tro att du helt enkelt inte ville ha henne när hon ser att du kan ta hand om ett annat barn. 
Och vad gör du om du upptäcker att du inte klarar av att ta hand om det nya barnet? Ska du påtvinga din mamma att ta hand om det också, och hur förklarar du detta för båda dina barn när de blir äldre?
Visst gör du som du själv vill, men att skaffa ett nytt barn när allt inte är ok mellan dig och det första verkar väldigt oansvarigt i mina öron.

fruktgumman
2014-09-17 09:34
#23

Men oj! Jag kan verkligen inte förstå hur man kan längta efter ett nytt barn innan man ens har hand om sitt befintliga barn på heltid. Om du längtar efter barn så börja ta hand om ditt barn oftare. Du ska träffa henne en timme två gånger i veckan från och med nästa månad skriver du. Tycker du det är mycket? Det är ju ingenting i jämförelse med att ta hand om ett barn på heltid. Utöka den timmen istället till tre timmar t.ex. Och sedan fler dagar i veckan. Tills den dag du tar hand om henne på heltid. Längtar ni då fortfarande efter fler barn då så kan ni ju börja fundera på det den dagen.

[Bananpudding]
2014-09-17 10:18
#24

Men om du vill ha barn, så är det bara att ta ditt ansvar och ta hand om ditt barn. Väldigt enkelt.

viktoria91
2014-09-17 15:50
#25

#12 Djur kan man inte bara dumpa över på andra heller, dme är lika mycket liv som andra och har känslor.

TS, skaffa inte barn innan du är mamma till ditt redan existerande barn. När du har ditt barn på heltid och du har tid, ork och energi över till mer än ditt barn då, först då, kan du börja fundera på ett till.

Aleya
2014-09-17 16:05
#26

#25 tror du misstolkar. Jag menade att man ibland av olika skäl kanske låter ens föräldrar rå över djur. Kanske flytt eller dålig ekonomi. Summan var snarare att det är så lätt att låta föräldrar ta ansvar när det är "jobbigt". Så visst, dumpa var fel ord.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Ria74
2014-09-17 22:41
#27

Ta hand om dig själv ett tag till du blir riktigt hel igen. Att skaffa ett barn till tycker inte jag är någon bra idé.

Barn är jobbigt, dom kan få kolik som min tjej hade och skrek konstant i timmar varje kväll i ett par månader. Eftersom du hade problem förra gången med att gå upp på natten så vet man ju inte om det blir likadant denna gången. Att gå upp med en vän och dennes barn är inte riktigt detsamma som att själv gå upp med sitt eget barn. Då MÅSTE du gå upp även om du egentligen inte orkar eller vill.

Nu vet jag inte hur gammal du är, men vänta några år med att skaffa ett nytt barn.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Annons:
[Russinflarn]
2014-09-18 12:23
#28

Man brukar väl säga att man ska vara drogfri minst ett år innan man ens ska fundera över sådana saker som relationer och barn. För att komma ur missbruket ordentligt och fungera bra i sig själv. Jag kan förstå barnlängtan, men det viktigaste är ju att du varit drogfri en längre period så du vet att du klarar det, först och främst.

viktoria91
2014-09-18 12:31
#29

#26 Jag misstolkade inte. Du drog en parallell mellan djur och ett dött ting, en leksak. Det är lika lite okej att dumpa över ett barn som ett djur.

Aleya
2014-09-18 12:50
#30

#29 hur kan du bli förbannad över en liknelse?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

teddykaniner
2014-09-18 14:17
#31

#26 jag förstod det som att hon menade att barn inte är djur (djur är inte lika krävande som barn) och de är inte heller leksaker. Så tolkade jag det.

Med vänlig hälsning,
Jenny

Lia
2014-09-18 15:00
#32

#31 Jag med!

Anonym
Anonym
2014-09-18 20:25
#33

Du har bebislängtan, men bebisar blir snabbt barn, och då är du på samma fläck där du stampar just nu. Du har redan ett barn som behöver dig, men du räcker inte till. Varför skaffa en till? Vad gör du om du får ett väldigt jobbigt och krävande barn? Sjukt ofta, kolik etc? Skulle du verkligen orka det, eller skulle du lämpa över det barnet till din mor också? Sen inte minst biten med barnet du redan har; hur ska du lösa biten med att förklara för barnet vem du är, samtidigt som barnet har ett syskon som då eventuellt bor hos dig hela tiden? Du riskerar att skada det barnet du har genom att välja att skaffa ett till barn, i och med den olösta situationen som råder.

Aleya
2014-09-18 20:36
#34

#31 skrev du till mig eller #29?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
teddykaniner
2014-09-19 00:07
#35

Ursäkta, menade #29 och inte #26.

Med vänlig hälsning,
Jenny

pyromanen
2014-09-19 08:16
#36

Förstår din barnlängtan och tänker att en del av den längtan nog kommer sig av att du inte är med ditt barn. Nu när du mår bättre tycker jag du ska börja vara mer och mer med ditt barn! En bäbis kan vara en oerhört påfrestning och man behöver vara stark och stabil. Det låter mycket bra på alla sätt att du vill sluta med droger! Håll fast i det beslutet. När du varit helt drogfri i 1-2 år och även mår psykiskt bra tycker jag du kan funera på barn. Men som nämnt tror kag att en del av din längtan handlar om barnet som finns fast du träffar hen så lite.

IceTee
2014-09-20 02:28
#37

Risken är stor, med tanke på ditt förflutna, att du blir deprimerad efter förlossningen. Då är det otroligt lätt att hamna i drogträsket igen, precis som sist (nu är jag varken läkare eller psykolog, men har däremot levted depressiva perioder hela mitt liv, känner igen mig i saker). Du vill förmodligen ha en bebis för att fylla ut tomrummet som finns nu när du saknar din dotter! När hon bott heltid hos dig i ett år kan ni fundera på det. Dessutom kommer en 2åring ha lättare att förstå och anpassa sig efter att du är hennes mamma än en 8åring (barn kan inte göra egna beslut som är så stora innan 8 i alla fall, egentligen inte förrän de blivit myndiga… Knappt då, men det är inte poängen!). Förklara för din mamma att du saknar ditt barn, förklara för soc, prata med din kille, ni kan alla komma på en lösning tillsammans hur det ska bli smidigast för dottern!

Medarbetare på Skor iFokus

Upp till toppen
Annons: