Man kan tänka typ - ''jag väntar med barn, pluggar klart, får jobb och fast inkomst, då får mitt barn bra uppväxt också''.

Istället för att ta de nu. Då har du ju inte pluggat klart å har de kvar och hänger en i tankarna, inte tillräckligt med pengar m. m. å kanske fortfarande bor hemma. Vore ju skönt att stå på egna ben HELT innan man skaffar familj! Plus att när man är äldre och har stabilt förhållande så kan barnet har en pappa, de kanske inte är så sannoligt i din ålder nu. Man får tänka på barnets uppväxt också och barnets bästa.

Finns en tjej i min kommun som är 3-4 år yngre än mig, hade kille å ville behålla barnet å de ville inte han så de tog slut…. Hon bor hemma hos sin mamma med denna ungen nu. Förstår tyvärr inte hur folk tänker, förlåt men vore de inte skönt att ha en pojkvän som vill bli pappa? En fin lägenhet/hus och inkomst och bra uppväxt för barnet? hmm ibland känns de som om barn skaffar barn. ibland ser man så unga tjejer med barn vagn så de ser ut som dem är 5 år igen och leker med docka och har ingen mamma roll alls..

Hoppas detta löser sig för dig, lycka till! :)

Min syster har alltid haft stark barnönskan, så länge jag kan minnas. I perioder kan man faktiskt se hur dåligt hon mår av att inte ha barn. Hon är nu tjugo år och har fortfarande inte barn, eftersom hon vill ha bästa möjliga uppväxten för barnet och därför väntar tills hon har seriös pojkvän, stabil inkomst och så.

Jag fyller sjutton i år och är raka motsatsen. Jag tror inte jag någonsin kommer skaffa barn. Men dom flesta tjejer jag känner vill ha barn någon gång, även om jag inte känner någon annan som verkar ha lika stor längtan efter det som du verkar ha. Så jag tror faktiskt inte det är vanligt (precis som att det inte verkar vara vanligt att inte vilja ha barn alls), men det är självklart inget fel med att känna så.

#1, vet du om det var planerat eller en olycka, för helt ärligt är det ganska fult att döma en tjej som tagit ett beslut att behålla ett barn. ibland blir inte livet som man tänkt sig och man måste fatta beslut som man kanske inte alls hade tänkt sig att behöva fatta, och alla klarar inte av att ta bort barnet, och uppfostrar det hellre själv. det finns för övrigt många i det här landet som uppfostrar barn ensamma, både mammor och pappor, och de är inte sämre föräldrar för det. 

visst tror jag att alla vill ha det så bra som möjligt för sina barn, men om man råkar bli gravid och behåller är det hemskt tråkigt att omvärlden ska döma istället för det som kanske verkligen behövs, stöttning. vi är så snabba på att titta snett och tycka och tänka om alla, men den här tjejen har troligtvis inte haft det så enkelt som det är. så som samhället ser ut idag är du troligtvis inte den enda med åsikter om den här tjejens lämplighet som mamma.

till TS, jag tror faktiskt att det är ganska vanligt med barnlängtan även i din ålder. det man får göra är att drömma och längta, kanske sätta upp mål. jag vet att jag var med om en liknande grej när jag var runt 15, och trodde att jag var gravid, och det kändes verkligen inte som någon katastrof. nu var jag inte gravid, och har inte blivit det heller. jag har fortsatt att fantisera om livet med barn och vips så är man förbi toppen på längtan :) ta det bara lugnt och tillåt dig att längta och drömma.

Alltså, plugga högre studier kombinerat m barn verkar asgrymt - bra med tid till barnet! Men gymnasium kanske är svårare och tar mer fokus och tid..

Det är inget fel att känna som du känner ts. Jag kände samma då jag var i din ålder. Att vilja och att faktiskt göra barn är två skilda saker dock. Man kan ju önska men vänta. Om du känner att det är jobbigt så kan du ju prata med en kurator.

Jag tror inte att sug efter barn är så ovanligt i din ålder egentligen. Jag tror de flesta upplevt en period då man haft extremt sug att skaffa barn. De flesta av mina kompisar har sagt att dem velat ha barn under perioder på gymnasiet. Men så är det en stor skillnad mellan att önska barn och att faktiskt skaffa barn. Bara en av dem jag känner skaffade barn under gymnasiet. Så jag tror inte du behöver oroa dig. 🙂

#3 japp, hon jade bestämt sig och jag hörde att de va ett j*vla liv. Jag dömmer inte. Jag säger vad jag tycker å ingen här vet vem de är så då hör de ingen illa :)

Jag kan förstå dig men mitt råd är att försöka tänka lite praktiskt du kommer ha ansvar för en annan människa i 18 år eller mer 
hur ska du lösa det ekonomiska? barn kostar en hel del speciellt dom första åren 
bostad? var ska ni bo någonstans? och hur ska du få råd med det?
kommer du orka med ansvaret att ta hand om en liten människa som är helt beroende av dig i många år? 
oavsett om du har partner nu finns tyvärr risken att du blir ensam och det är tufft riktigt tufft 

fick själv barn när jag var 18 år det har varit riktigt tufft emellanåt mitt barns pappa valde även tidigt att inte ens vilja ha kontakt med sitt barn 
vet andra i liknande situation som inte inte orkat/klarat ansvaret och barnet fått tas om hand det är ingen rolig situation varken för barnet eller föräldrarna 

försök åtminstone gå ut gymnasiet hitta nånstans att bo och ha ett bra förhållande innan du börjar att tänka på barn

Man är ju som mest fertil i din ålder, så det är inte så konstigt om du vill ha barn. Jag kände likadant i din ålder. Nu är jag lite äldre, och det har lugnat ner sig, men det kommer såna starka känslor ibland för mig med. Men jag tänker att jag väntar i 5 år. Utbildning och arbete är viktigt, annars kan jag inte försörja mitt barn utan oro. Men det kommer. Och det gör det för dig med till slut.