Nej aldrig! Skulle aldrig kunna tänka mig det.

Kanske om jag var den enda som fick Ha fler partners :)

Just nu är det inte aktuellt men kanske om allt stämde, det finns flera logiska fördelar.

Ja det gör vi redan, dock skulle vi klassa det som polysexuellt. Vi är gifta och vill bara ha varandra (kärleksmässigt), men har inga problem alls med att vi har andra vi har sex med.

Nje, jag vill inte gifta mig (polygami = månggifte). 

Men röstade ja efter som jag vill ha (och lever redan med) polyamorösa relationer (polyamori = flera kärleksrelationer).

Nej! Inget poly för mig tack.

Polysexuellt i sådana fall.

Jag svarade ja av samma skäl som #5.

Tror inte jag kommer att vilja gifta mig men skulle vilja att valet fanns att då kunna gifta mig med flera om var rätt för mig.

Det känns inte rätt att de som vill leva står utanför lagen, precis som homosexuella har gjort, tycker inte staten eller kyrkan har rätt att bestämma vad som är rätt och fel i det här, det är upp till individen.

Är inte intresserad av sex eller förhållande med andra, så nej.

Jag skulle vilja vara tillsammans med två bi killar som va kär i varandra och i mig.. bättre hade inget kunnat bli:) Nu har jag kille så jag får väl bara drömma:) Men skulle vilja ha öppet förhållande men det vill inte han:/

ja varför inte

Jag skulle aldrig kunna göra det av olika anledningar, men den största är väl pga min svartsjuka. Men ja, jag är nog helt och hållet monogam helt enkelt ^^

Nej!

I teorin och tanken är jag öppen för det, men jag vet inte hur det skulle funka i verkligheten.

Jag skulle inte lyckas med det pga min svartsjuka. Enkelt att göra det själv kanske, men svårt att se den som man älskar göra det. Vet inte heller om jag skulle klara av att hålla på med någon annan heller än min pojkvän som jag älskar enormt mycket.

För några år sedan hade jag svarat ja men nu när jag har gift med med honom med stort H så är det ett stort nej, vill inte dela honom med någon annan 🙂

Nej som det känns nu vill jag bara ha sex med min sambo i resten av mitt liv.

Just nu vill jag bara ha min pojkvän och bäst för honom att han bara vill ha mig…

Men innan jag hade rett ut mina känslor mellan honom och min fd sambo så önskade jag så innerligt att jag kunde få ha dom båda två xD superfina killar verkligen, men lite realistisk får man ju vara och idag är jag nöjd med min situation :)

Ni som skriver at ni inte vill dela eran kille med någon.. har ni glömt att ni kan delas och inte han?:) en till kille:)

19 menar du att tjejerna ska ha andra men inte killarna?

Nej läs om mitt inlägg:) det låter som dom antar att killen ska skaffa en till tjej men så behöver det inte vara menar jag:)

21 men om man inte vill att ens pojkvän ska ha fler spelar det ju ingen roll att dom kan det. Det brukar nämlugen gå åt båda håller.

Om man inte vill att killen ska ha tjej så kanske han går med på att hon skaffar en kille.. det kan man ju prata om och många eller vissa skulle gå med på det

23 jag hoppas dock att de flesta har samvete nog att leva som man lär!

Vad är det som är så fel med det? jag förstår inte?

om killen går med på det så är det väl inga konstigheter? ELLER??

25 jo, jag tycker det är konstigt att man själv skulle göra något som man inte vill ens partner gör. Otroligt fult faktiskt oavsett vad partnern säger. Jag går inte runt och gör sånt jag inte vill andra ska göra. Dubbelmoral!

om killen tycker att det är okej så är det väl okej? det betyder också då att han inte behöver ha en till partner så det är okej med han att sin partner vill ha det

Om han nu i hemlighet inte tycker att det är okej så får han skylla sig själv om han inte säger något

27 du missar tydligen min poäng. Det handlar inte om killen utan om den som väljer att köra dubbelmoral. Men visst, jag vet att alla inte lever som dom lär. JAG skulle aldrig få för mig att göra något liknande. Vill jag inte att min partner har sex med andra skulle jag skämmas ögonen ur mig om jag frågade om lov till det! Ännu mer om jag gjorde det!

Hon kanske har problem med självkänslan och han är okej med det. Men nu fattar jag vad du menar.. men vad spelar det för roll om han inte bryr sig? om man sen själv skäms så kanske man inte ska göra så men om man inte gör det så kööör

29 och om hon har problem med det? Du skriver aty du förstår men antingen har du inte gjort det eller så har du en väldigt främmande syn på det jämfört med mig.

#0: Javisst, och det fungerar alldeles utmärkt!

Absolut inte!

Nej, absolut inte! Jag vill ha min gubbe ifred :-)

Ja. Med mitt svar utgår jag ifrån att alla inblandade är kloka mig att veta vad det innebär.

Ja. Jag skulle vilja leva med en kille som kan tänka sig ha sex med andra men att hans kärlek bara är till mig. Dock verkar det svårt att hitta en sån kille. Jag vill inte själv ha sex med någon.

Nej, vill ha min pojkvän för mig själv!

Men om man vill leva i ett polygamt förhållande men kärleken ska bara vara mellan dig och din partner, vad är då syftet med polygami. Är det bara sexet?! Dömer ingen, försöker bara förstå.

#37 Var din fråga till mig eller?

Nej inte enbart, var till alla som svarat liknande som du.

#39 ok för mig är det iaf så att eftersom jag inte har någon sexlust och inte lyckats hitta nån likasinnad partner så kan jag tänka mig att ha en partner som kan tänka sig sex med andra. Men för den sakens skull vill jag inte att han ska älska andra eller bli kär i andra än mig. Så bara sex ja.

#0 Så jag har en fråga, menar inte TS polyAMORI och inte polygami?

Polygami: flergifte

Polyamori: önskar sig eller har fler en partner, är i mer än en relation.

Jag svarade i tråden när den var ny och måste erkänna att inte läste särskilt noga vad andra svarat, så jag svarade utifrån att det var flergifte det menades.

#40 Det du beskriver låter mer som ett öppet förhållande, i min definition av polyamori så är inte det att vara polyamorös, när han inte kommer ha någon relation med den han har sex med.

Jag skulle kunna tänka mig att ha flera killar, skulle dock dö av svartsjuka om jag var tvungen att dela min kille men en annan tjej. 

Dubbelmoral, japp. Sen skulle jag ju aldrig skaffa en till kille om den första inte var okej med det. Jag måste inte ha flera killar, en räcker. Men om killen var okej med det, och jag hittade någon annan kille som jag gillar och som också tycker att det är okej, så skulle jag åtminstonde vilja prova.

Sen har jag inga planer på att gifta mig, så det är väl polyamori och inte polygami som jag menar.

42 så du hade alltså förbjudit din partner att träffa andra medans du själv hade träffat andra? Antingen får man ha lika villkor eller så Skiter man i det. Jag hade skämts med sådan dubbelmoral.

Nej det skulle jag absolut inte kunna tänka mig. Jag vill bara ha en partner.

Absolut! Jag är själv polyamorös och föredrar att vara fler i en "större" relation!

#43 - Fast att DU hade skämts över "dubbelmoralen" i ett sådant fall, betyder ju inte att det är fel att ha det så!

 Så länge båda parter är ärliga och okej med sin överenskommelse, vad är då problemet? Det är inte upp till dig att döma hur andra väljer att ha sina relationer/leva sådana liv (och att skriva "antingen får man ha lika villkor eller så skitar man i det" låter i alla fall dömande).

Nej, allt måste inte ske på exakt lika villkor så länge alla inblandade vet vad som gäller och är okej med det.

#43 Jag anser inte att jag kan eller har rätt att förbjuda min partner att göra något, så nej. Men jag skulle aldrig klara av att dela en kille. Sen har ju han ändå valet att skaffa en annan tjej, jag kan ju inte förbjuda något. Men då skulle han förmodligen förlora mig. Sen tycker jag inte att det är orättvist, men lite dubbelmoral är det ju. Sen finns det ju förmodligen killar som själva vill dela en tjej, är det då fel om vibåda blir glada av att ta in en till kille? Det är ju inte ens säkert att killen vill ha flera tjejer. Så länge alla inblandade är trygg med situationen, och inte mår dåligt av det, så tycker jag inte att det är fel, även om bara en partner får ha flera och den andra får "nöja sig" med en. Det här med lika villkor kan ju bli för mycket. Allt måste inte vara millimeterrättvisa. Sålänge båda tycker det är okej, så anser jag inte att det är något problem.Sen skulle jag som sagt acceptera det om han sa nej, och då är det väl rättvist? Båda har rätt att säga ja eller nej.

Och så ska jag ge en personlig anekdot, som kanske kan öppna upp lite trångsynthet: 

Under en period såg en av mina relationer ut på det sättet - jag fick vara intim med andra, min partner fick det inte. Min partner hade redan erfarenhet av öppna relationer - jag hade ingen erfarenhet av sådant alls (och dessutom var jag väldigt svartsjuk, kontrollerande och rädd för att bli lämnad, främst på grund av en tidigare relation som skadat mig). 

Att öppna relationen för bara mig gav mig chansen att testa, utforska och se hur en öppen relation fungera. Jag var intresserad men inte alls redo för att kasta mig in i ett helt öppet förhållande utan att veta hur jag skulle reagera och må av det. 

Jag är väldigt tacksam att min partner var okej med det. Annars skulle jag fortfarande vara en kontrollerande och svartsjuk människa med värdelös självkänsla, fast i en monogam relation där jag alltid skulle ha dåligt samvete för att jag attraherades och blev förälskad i andra och oroa mig för att min partner skulle göra samma och då dumpa mig för "någon bättre".

Genom att ha haft en "orättvis" och "dubbelmoralisk" relation fick jag chansen att växa som människa, må bättre och få starkare självkänsla. 

Och jag förstår inte heller varför en ska lägga sig i/döma hur andra formar sina relationer? Jag skulle aldrig få för mig att döma de som väljer en monogam relation, bara för att monogami inte passar mig.

46 ja jag. Jag anser att man ska leva som man lär. Jag dömer inte andras relationer. Jag ifrågasätter dock dubbelmoral. Folk får ha öppna förhållanden om dom vill. Det var inte det jag kommenterade

#49 

Fast du kommenterar hur folk väljer att öppna sina relationer och tycker att vissa sätt är fel? Som att bara öppna för ena parten i en relation. Då dömer du ju ut människor som väljer att göra så eftersom det enligt DIG är dubbelmoral. Du försöker föra fram DITT sätt se på relationer och dubbelmoral som det rätta? 

Men då kan du ju svara på det jag undrade; Så länge båda parter är ärliga och okej med sin överenskommelse, vad är då problemet? Mer än att DU anser att det är dubbelmoral. Att du anser något är knappast ett bra argument. 

Det är lite som om någon skulle säga: "jag tycker att homosexualitet är fel buhu". Jaha, att någon tycker att det är fel betyder inte att det är fel.

Nu skrev ju medlemmen själv att det var dubbelmoral.

Din moral avgöra bara vad som är rätt och fel för dig, att du sen ska köra över andra med den är bara fel. Dina värderingar är inte mer värda och det är inte okej att du säger åt människor att de gör fel eller är dubbelmoraliska bara för att du inte håller med dem eller kan se saken från deras synvinkel. 

Och visst, vill du undvika att svara ordentligt på mina inlägg så kör på det. 😐

Jag kan se det från andra synvinklar. Det förändrar inget. Jag har inte skrivit annat än att det är dubbelomoral efter att hon själv skrev det. Enligt mig är det aldrig ok att inte leva som man lär. Sen kan du tycka att jag ska hålla det för mig själv.

#53 - Ptja, användaren skrev ju också:

"Det här med lika villkor kan ju bli för mycket. Allt måste inte vara millimeterrättvisa. Sålänge båda tycker det är okej, så anser jag inte att det är något problem.Sen skulle jag som sagt acceptera det om han sa nej, och då är det väl rättvist? Båda har rätt att säga ja eller nej."

Och jag tycker inte att "leva som en lär" betyder att allt ska ske på exakt lika villkor för människor som har valt något annat. Om två människor är okej/överens om något, hur är det då fel/dubbelmoral? Är det dubbelmoral av partnern som vill att hens partner ligger med andra, samtidigt som hen själv inte vill ligga med andra?

Jag kan nog inte förstå hur någon kan tycka att det inte är okej att två människor gör något de båda är okej med. 🤔

#55, det är ju ganska vanligt att folk i dagens samhälle har koll på och åsikter om andras relationer ganska ordentligt. 
Framförallt i småorter och så. Därför vi inte är öppna med våran poly-relation till andra än just poly-/bdsm-vänner vi känner. 
Till våra vänner i vanliga heteronorma relationer öppnar vi oss ytterst sällan om det. Just för att det är ganska kontroversiellt.

Aldrig i livet! Ser ingen mening med att ha en partner om man vill hålla på med andra. Då skulle jag i så fall vara singel om jag vill ligga med flera människor.. 😂

Meningen kan ju verkligen vara olika för alla. Kan ju bara ge en vy från ett poly-par, vi älskar inte varandra mindre för att vi inte lägger så stor emotionell vikt vid just sexet. Det är inte det som gör relationen levande och hållbar anser vi. Jag har heller inte fått ett bra svar av någon egentligen om varför det helt plötsligt inte är ok att ligga med andra/flera när går från singel till relation med en annan. Vad gör det då så tabu helt plötsligt?

#58 Det undrar jag med!

58 jag har inte flera olika som singel heller. Så ingen skillnad här.

Nej, skulle aldrig tänka mig att varesig sexuellt eller emotionellt ha fler. Tycker det räknas som att vara otrogen och jag tycker inte att man verkligen älskar sin partner om man går och har sex med någon annan och låter honom sitta hemma och vänta på att du ska komma hem.
Jag älskar min sambo över allt annat och skulle inte ens i min fantasi kunna ha sex med någon annan för det känns fel.

Det med att du själv skulle tycka det är roligt eller skönt med flera men att din partner inte får ha någon annan för att ni skulle bli svartsjuka, förstår ni inte hur han känner då? Tror ni inte att han sitter och kanske också är svartsjuk men inte säger något för att du ska vara nöjd och lycklig.

Nej, jag tycker att man istället bara ska göra slut med den man är tillsammans med och komma underfund med sig själv och inte sätta sig i ett seriöst förhållande.

Absolut inte. Tycker det är ganska onödigt att gifta sig då. Bara min åsikt. Är dom lyckliga så är det bra men själv tror jag att jag skulle sticka om min partners ens frågat mig om hon fick ha en relation med en kille vid sidan av.

#58 Jag har inte heller flera som singel. Jag går inte runt och ligger. Skulle jag vara singel gör jag som jag brukar. Jag letar efter en partner utan att ha sex under tiden.

#61 - Så enligt dig älskar inte jag mina partners och bör göra slut med dem? Du tycker inte att det är lite… fördömande? 

Är det inte trevligare att acceptera att alla inte har samma värderingar och syn på relationer och att respektera andras val även om de inte passar dig?

#63 Förstår att det lät ganska rakt på men det är inte så jag ser på kärlek men samtidigt så skulle jag inte sitta och predika om vad jag tycker om jag skulle träffa någon. Vad ska jag göra för att ändra? Ingenting för det är era förhållanden men samtidigt så får jag ju säga vad jag tycker om det. Jag tycker inte att ren är kärlek för ett förhållande för mig är mellan två och bara de två men alla har ju olika syn. Men samtidigt så får jag väl skriva ut vad jag tycker istället för att bara sitta tyst och inte säga något? Jag accepterar hur ni lever erat liv för det är ERAT liv, inte mitt. Men jag har all rätt till att skriva emot.

# 64 Fast varför ska du tycka NÅGOT om hur andra har sina relationer? Påverkar det dig, hur andra göra? Troligtvis inte.

Påverkar det mig när folk skriver ut att min syn på kärlek och relationer inte är "ren", att det inte är äkta kärlek, att jag borde göra slut med mina partners och komma i underfund med mig själv? Ja, det är klart att det gör mig ledsen. 

Att skriva sådant är ju knappast att acceptera eller respektera. Det är lite mer som "ja, men varför ska homosexuella gifta sig i kyrkan?" eller "bisexualitet är bara en fas!". 

Att skriva som om tvåsamhetsnormen vore det enda rätt (bara för att det är rätt för just dig) är ganska rövhattigt. Skriv i så fall att det är så FÖR DIG, inte som om det vore en universell regel?

jag personligen skulle inte vilja leva i en polyamorös relation. jag är väldigt mono, och jag har hittat en sambo som är likadan. i vår relation är vi helt överens. vi är för varandra.

med det sagt vill jag säga till er som är öppna med era öppna relationer, och som talar om ert sätt att leva. ni gör ett jätteviktigt jobb. utan människor som vågar tala om det kan man inte få en öppenhet kring det, precis som med andra sexuella läggningar.

jag känner ingen som är öppet poly, men jag har många nära vänner med andra, från heteronormen, avvikande läggningar. jag har sett vad andras dömande ord, även de som lindas in i "det är bara min åsikt" och liknande, kan göra med en människa. det som verkligen satt sig är en av mina vänner som sitter och säger, för ett par år sedan, att det enda hon önskar är att hon vore som jag. det handlar inte om utbildning, eller jobb, hon är mycket duktigare än jag. det handlar inte om utseende eller talang, för det har hon mycket av! det handlar inte om personlighet, för hon är en underbar person. det handlar bara om att hon önskar att hon kunde älska killar istället för tjejer, enbart på grund av alla hårda ord och dömande "det är bara min åsikt".

varför inte bara låta folk leva som dom önskar. även om man inte håller med eller har svårt för det i sitt eget liv. att andra vill leva i öppna relationer kommer inte tvinga dig att leva i en, precis osm att göra det lagligt att vara homosexuell och gifta sig med en av samma kön kommer göra alla homosexuella eller påverka dig. detta är tankar som är skrämmande lika de som pågick om homosexuella fram till ganska nyligen.

jag är helt övertygad om att ni som lever poly kan älska lika högt som jag. jag är övertygade om att ni är lika mogna som vilken heterosexuell person som helst. jag tycker det är värt allt att ni vågar leva såhär och tala om det. ni är viktiga! jag är också glad att ni väljer att leva ert liv som NI vill, oavsett dömande åsikter. man har bara ett liv, och det är varje människas skyldighet att ta vara på det och leva som man vill, och som man mår bra av.

#66 - Tack för det du skriver, det är mycket därför jag ens orkar ta relationsdebatter kring polyamori: jag vill att det ska bli mer accepterat i samhället och inte ses som konstigt/udda/onaturligt/fel.

#66 Jag vill också, precis som #67 tacka dig för ditt inlägg!!!

Håller i övrigt fullständigt med #67 's åsikter och känslor kring polyamori!

Min kärlek är verkligen inte mindre för att jag kan älska fler samtidigt, jag skulle vilja säga tvärt om istället!

Ju fler man älskar ju mer kärlek! … Och nej, min partner har inga begränsningar från mitt håll utan är också fri att älska fler!

#64

Hon skrev bara åsikten. Sen att ni har det var helt okej. Men hon själv tycker inte om det.

Tycker inte hon skriver det heller som om det var en universell regel. Nu får du väl ändå ta ett steg tillbaka och läsa om där hon hela tiden påpekar att "JAG TYCKER".

Att jämföra att man inte tycker att polyamori är rätt med att ifrågasätta varför homosexuella ska gifta sig i kyrkan eller att säga att vara bisexuell är en fas är bara fjantigt.

Som du sa så acceptera att andra har en annan syn och värderingar på saker och ting i livet. Hon sa inte att ni inte får ha flera partners bara att hon tycker det är fel men att det är ert val.

Det är hennes syn och värdering på ämnet i frågan.

#69 Och jag är av åsikten att vissa diskussioner är onödiga. Typ: "är homosexualitet en sjukdom?", "ska homosexuella få adoptera?". Och så den här debatten. 

Att du berättar för mig, som tillhör gruppen som ifrågasätts, vad som ska anse som kränkande eller inte, är tramsigt. Du har inget tolkningsföreträde. Försöker du berätta för invandrare vad som är rasism eller homosexuella vad som är homofobi också? 

Jag läste vad hon skrev. Har du själv läst? 

_"Nej, jag tycker att man istället bara ska göra slut med den man är tillsammans med och komma underfund med sig själv och inte sätta sig i ett seriöst förhållande."

"[…]jag tycker inte att man verkligen älskar sin partner om man går och har sex med någon annan […]"_

" […]Jag tycker inte att ren är kärlek för ett förhållande för mig är mellan två och bara de två[…]"

Jag ifrågasätter hur någon kan tycka att det är fel att andra människor lever polyamoröst (och slänga sig med så starka värderingar som att det inte är rent, att det inte är äkta kärlek osv), precis som jag skulle ifrågasätta någon som är tycker att homosexualitet är fel.

#70

Det är fortfarande bara en åsikt. Något som du verkar ha svårt att förstå. Det är en åsikt och värdering hon skapat sig. Jag har pratat med henne och hon tycker inte det är normalt men hon tänker inte heller förbjuda någon att utöva det. Precis som jag avskyr religion och tycker det är fel att utöva det. Men samtidigt lever vi i ett fritt land och därför måste dom få utöva sin religion. Bara dom inte trycker upp det i ansiktet.

Läser dom tre citaten om och om igen och det jag får fram är: "JAG TYCKER, DET ÄR MIN ÅSIKT"

För det är just vad det är. Du får tycka att det är fel att tycka så. Men förändrar inte faktum att det är en åsikt. Bästa du kan göra är att svara: "Jag tycker du har fel, Jag är lycklig. Men tycker du så får du väl göra det för jag håller inte med"

Istället börjar du dra till med att anse att hon är "rövhattig" för det.

Eftersom du har din livsstil så får du precis som homosexuella acceptera att det finns folk som inte gillar hur du lever. För ska vi vara helt ärliga är normen i samhället idag att man är endast 2 i ett förhållande. Och en dag kanske det blir mer accepterat med fler. Men tills dess får man tyvärr stå ut med att folk inte gillar eller tycker det är rätt. Bästa sättet att behandla det är att svara som jag tidigare skrev. Att du inte bryr dig för du är lycklig och du tycker personen har fel men personen har även rätt att ha den åsikten.

Hon tycker ju inte direkt att ni ska ta era liv eller utrotas som folk med riktiga "extrema värderingar" ofta tycker om minoriteter.

Fast att säga "jag tycker" neutraliserar ju inte automatiskt vad som helst som kommer efter de orden. Om någon skulle säga till mig att "jag tycker du är en äckligt idiot" blir jag inte mindre förolämpad av att det "bara" är personens åsikt.

Just när det gäller relationer tycker jag det är ganska inskränkt att tycka något annat än att alla ska göra det som känns bäst för dem, så länge de inte heller skadar någon annan. Punkt slut. Sen kan det vara så att JAG aldrig skulle vilja ha en sån eller sån relation, att JAG aldrig skulle vara ihop med X eller Y, men om min kompis vill det och är lycklig så är väl det toppen?

Så att säga att alla som lever i en viss typ av relation och är nöjda med det borde göra slut och göra på mitt sätt istället är taskigt, och blir inte ok av att man sätter "jag tycker" framför.

#71 och det är "bara en åsikt" att homosexualitet är en sjukdom. Jag har i så fall rätt att tycka att den åsikten är vidrig. Ska jag "bara acceptera" att någon kritiserar min läggning och livsstil? Nej, jag kommer att säga ifrån då. Jag har mer rätt att säga ifrån än vad någon har att kritisera. Jag har inte valt att vara polyamorös och det är inget jag kan ändra på och jag tänker inte sitta tyst och lyssna på när folk skriver nedvärderande saker om det.

Förstår du skillnaden på att säga "nej, det där är inte något som tilltalar/passar mig" och "det där är orent, oäkta och fel"? Det är VÄLDIGT stor skillnad och det är det senare jag att folk ska undvika att, även om de slänger ett in ett "jag tycker" framför det.

Och hade inte folk reagerat om jag skrev samma sak om homorelationer? Varför får inte jag då reagera när någon skriver så om den minoritet som jag tillhör? Och jag är övertygad om att folk hade ifrågasatt mig om jag skrev: "alla monogama lever i falska relationer, de är inte äkta kärlek! Usch vad smutsig monogami är!" eller något sådant tramsigt. 

Nej, det bästa sättet är inte att göra som du säger. Förändringar kommer inte genom att folk sitter tysta och tar emot skit. 

Och varför det är rimligt att dra parallell till homosexuella; det är inte ok att för polypar att gifta sig, det är inte ok för polypar att adoptera. Tvåsamhetsnormen är så stark i samhället att det knapp förs en vettig debatt om det. Förr var det inte ok för homosexuella att gifta sig och adoptera, som tur är ändrade det sig. Förhoppningsvis ändrar det sig för polymänniskor också.

Det bästa med samtliga icke-normativa sätt att ha en relation på är att det - enligt mig - gynnar kommunikationen. Inte någon av mina hetrovänner i fasta relationer har faktiskt satt sig ner och pratat med sin partner om vad som gäller i deras relation. De har normer som styr, men inte alltför sällan tycker man lite olika, vilket skapar enorma konflikter. I många hetrorelationer som jag ser tar tyvärr många mycket för givet, till exempel vad som är otrohet. Din parnter ska bara veta exakt var gränsen går. 

Om du lever i en icke-normativ relation, vare sig du är poly, swinger eller något annat kräver din läggning att du ständigt har en dialog med dina partners om vad som är okej och inte och hur ni vill att det ska fungera i just er relation.

Jag lever själv i ett tvåsamt hetro-förhållande just nu, men är aningen polyamorös (jag kan alltså känna kärlekskänslor för flera personer samtidigt). Detta har jag sagt till min partner och vi pratar om hur han känner inför det och var hans gränser går om dagen kommer då jag känner någonting för en tredje person.

Alla relationsformer är bra så länge man kommunicerar med varandra och kan kommer överens om hur man vill ha sin relation.

#73 Du läser inte vad jag skriver. Och oavsett vad du säger. Det är fortfarande en åsikt. Även om du hatar den så djupt att du skulle slå någon för det.

Sa aldrig att du ska vara helt tyst och acceptera det. Du läser inte allt. Jag skrev att du får acceptera att det finns folk med andra åsikter som inte vill ändra sig men det hindrar inte dig från att säga att du tycker personen har fel. Men vill du vara den större personen gör det med en trevlig ton. Att kalla folk rövhatt (Synonym för rövhål) och vidrig hjälper dig inte att övertala dom om att polygami är precis lika normal som att vara homosexuell. 

Det är som när kristna eller muslimer säger att gud ska straffa mig för att jag inte gillar religion. Det hjälper inte direkt deras fall att försöka få mig att acceptera det.

Återigen: LÄS NOGA. Jag säger absolut inte att du knipa igen om du tycker någon kritiserar din livsstil. Men var en större person och var trevlig. Det är det bästa argumentet.

Skrev noga: Tills det förändra får du acceptera håra ord mot din livsstil. Menar återigen inte att du ska vara tyst men att använda hetsigt språk mot en person som är emot din livsstil kommer bara göra att det aldrig blir lagligt att gifta sig eller adoptera. För folk kommer bara använda den attityden som ett argument mot er livsstil.

Hoppas verkligen du läser och förstår nu.

#75 - Du säger att alla har rätt att tycka och ha åsikter, då kan du ju bara acceptera mina åsikter och tyckanden. Har inte jag rätt till min åsikt? 

Jag har inte kallat något för rövhatt, jag har sagt att något beter sig rövhattigt. Det är skillnad på att kritisera person och på att kritisera beteende.

Jag förstår vad du skriver men jag håller inte med dig… Hoppas DU läser och förstår det.

#76

Nu får du skärpa dig. JAG HAR ALDRIG SKRIVIT ATT DU INTE FÅR HA EN ÅSIKT. Skrev tydligt att du verkligen ska ha din åsikt men framför den trevligt även om någon annan inte gör det.

Jag accepterar dina åsikter men du framför dom väldigt aggressivt i ditt skrivande.

Jag anser inte att det är speciellt stor skillnad mellan rövhattigt eller rövhatt.

Jag förstår men det som stör mig är att du hela tiden säger att jag skriver att du inte får säga emot eller ha en enda åsikt. Aldrig skrivit det. Du måste ha en åsikt för att slåss för livsstil. Det är inte mer än rätt.

Och du behöver inte hålla med mig men jag säger inte emot din rätt till en åsikt heller.

Hoppas all lycka i din kamp för din livsstil. Mitt tips var bara att fler lyssnar om man är väldigt trevlig istället.

#76 Och jag struntar i vad som stör dig och jag håller inte med dig i dina "goda råd"/"tips".

Nu kan jag inte låta bli längre. 
Om jag förstått det rätt ska man bara acceptera och nicka när samhället är av en annan åsikt kring din livsstil eller relationsform eller sexuella läggning. Utan att få höja rösten och protestera högljutt (därför inte sagt med våld). Och sen vänta på en förändring, rätt?

I övriga samhället kallas det verbal mobbning att behöva få höra upprepade gånger att det man gör/lever i är fel och sjukt. Eller trakasserier.

Då har vi snart ett samhälle som Ryssland idag och Nazityskland på 1930-1940 talet. Toppen. 
För där har/hade just de människorna som inte tål dessa avvikande relationsformer och livsstilar fått den politiska makten. Och vad skedde då när de fick makten? Jo deras åsikt blev den gängse normen och synsättet, tack vare de politiska maktverktygen och propaganda. 
I Ryssland idag får du inte ens prata väl om hbtq-relationer utan att få fängelse för det. Du får inte visa inför dina egna barn att du älskar din hbtq-partner, för det räknas som propaganda för otraditionella relationer. 
I Tyskland ansågs det vara ganska fel (av de som hade de åsikterna) att vara hbtq-person, handikappad, jude, rom, minoritetsfolk m.m.. 
Vad hände 1933? Jo dessa människor fick makten och genast började man överrösta de andra med sina åsikter om vad som var rätt och fel. 
Det var många om gjorde motstånd och många som accepterade samhällets normer i väntan på förändring. 

Idag har vi flera etablerade högervridna partier i Europas parlament som har en variant av dessa åsikter. Och som ganska friskt påpekar för andra vad som är rätt och fel. 

Jag kan även tala utifrån perspektivet att vara i en bdsm-relation, det är det väldigt många som också tycker är helt fel och sjukt. Ska man behöva höra att det är fel och sjukt också bara för att andra kanske inte gillar att ge eller få smisk, bondage, breathplay eller dylikt av sin parter eller flera?

Och JA, alla har rätt till sin åsikt och ja vi har yttrandefrihet i Sverige (synnerligen uttjatat slagträ i dagens debatt), men tänk er för med vad ni säger.

vilken rolig fråga.  Jag lever i ett polygamiskt äktenskap sedan två år.

Jag svarade ja, men jag vill egentligen inte leva i ett förhållande över huvud taget. Jag är polyamorös men även relationsanarkist, så jag sätter inga ord på mina relationer för att skilja dom åt. Jag har vänner och vad jag gör med mina olika vänner varierar. En relation påverkar inte en annan så alla parter är fria att gå så långt dom vill med andra. Öppen kommunikation i ett tidigt stadie är viktigt när känslor börjar uppstå för att undvika missförstånd.

Jag svarade nej, Både jag och min kille är "snåla barn som inte vill att andra ska leka med deras leksaker".
Dvs att han inte vill ha andra partners och jag vill inte heller ha andra partners. Eller man kanske säger fler involverade i förhållandet.

Men jag respekterar  absolut att andra känner att dom vill och kan ha flera, dock kan det ju skita sig om ens partner går och blir kär i den partnern dom ligger med(eller vad man nu gör), hände min kompis faktiskt.

Men jag tycker att det är strongt av dom/ni som kan ha dessa relationer. 👍

#82 Det ät ju vanligt att man är kär i flera när man är polygamist.

Fortfarande:
Polygami = Månggifte
Polyamorös = Kär i flera

Jag personligen, nej.

#84 Så du får inte vara kär som om du är gift med flera eller hur menar du?

Nej, men majoriteten menar polyamori när de skriver/säger polygami. Polygami existerar liksom inte ens i svensk lagstiftning, så går inte att följa svensk lag och leva polygamt. 

+ Går att vara polyamorös och utöva polygami eller att inte vara polyamorös och fortfarande utöva polygami.

#83 ja det vet jag. Men om jag säger att vederbörandes flickvän fick starkare känslor för den andra personen.

Jag har svarat i denna tråd tidigare, men har lite smått ändrat åsikt. Jag tycker inte längre att det är dubbelmoral eller på något vis fel att jag vill ha ett förhållande som bara är öppet för mig.

Jag skulle alltså vilja ha ett polysexuellt eller polyamoröst förhållande där jag får ha flera relationer, romantiska och/eller sexuella. Om jag har ett romantiskt förhållande vill jag dock inte att han ska ha andra partners än mig. Jag tror nämligen inte att jag skulle klara av att ha ett romantiskt förhållande om jag vet att killen träffar andra också, jag tror jag skulle må dåligt och bli väldigt svartsjuk då. (Möjligtvis att vi skulle kunna träffa andra människor tillsammans, men då endast sexuellt. Det skulle inte riktigt kännas som samma sak, jämfört med om han är med någon annan själv).

Sen ska ju killen/killarna helst också vilja ha det på det viset, alltså att han inte vill ha någon annan än mig men samtidigt vill att jag ska ha/kunna ha flera partners. Inte att han bara accepterar det för att göra mig nöjd eller liknande, utan att han verkligen vill ha det så. Annars har jag nog hellre ett monoamoröst eller inget (romantiskt) förhållande alls. 

Sen kan jag fortfarande inte tänka mig att leva polygamt, eftersom det dels inte är möjligt i Sverige samt för att jag inte vill gifta mig alls.

#89 Och jag kommer aldrig förstå hur man kan tycka att man själv ska ha rätt till fler samtidigt som man sätter lås på sin partner.

#90 Nej, jag har märkt att vi har olika åsikter och ser på det väldigt olika. Jag har svårt att se varför det skulle vara något fel med att vuxna människor kommer överens om hur dom vill ha förhållandet, bara för att det inte blir exakt lika för alla och en partner får göra något som den andre eller dom andra inte får (och kanske inte ens vill göra/vill få göra). Sen skulle jag aldrig anse att jag har rätt till flera partners, bara att jag gärna skulle leva så (eller i alla fall prova) om övriga inblandade också vill ha det så. Jag skulle ju inte kräva att få ha flera, eller försöka tvinga någon som inte är bekväm med det. 

Jag tycker helt enkelt inte att det måste vara millimeterrättvisa i ett förhållande, utan en partner kan få göra saker som den andre inte får så länge båda är nöjda med det och tycker det känns bra. Och det gäller såklart inte bara sex/förhållanden, utan om allt. Så länge alla inblandade är nöjda, tycker inte jag att det handlar om att sätta lås på någon, dubbelmoral eller något fel/negativt.

#91 men om din partner skulle säga då: Ja okej, om jag också får ha flera partners. Hur skulle du då ställa dig till det?

#92 Om det vore ett krav från hans sida att antingen får båda eller så får ingen, då skulle jag förmodligen föredra ett monoamoröst förhållande, att vi endast har ett sexuellt förhållande eller att vi bryter upp helt (beroende på situationen, hur vi båda känner just då, hur viktigt det är för han att ha flera partners osv).

Nej, skulle aldrig kunna tänka mig att ha flera partners samtidigt. 🙂

Absolut inte. Jag kan om jag har känslor för någon inte inleda relation med någon annan jag har försökt och fick ångestattack vilket inte var värt det. Känns inte som att man är ärlig mot sig själv. Hade blivit enormt svartsjuk också om min partner hade en relation med någon annan.. hade inte klarat av det.

Och eftersom det var några år sedan jag skrev i tråden; jag är fortfarande poly och gör relationsanarki. Och det är fortfarande fantastiskt.