Klimakteriet

Kvinna i klimakteriet

2009-01-17 17:08 #0 av: [mia-38]

Är lite nyfiken på dej som kommit i klimakteriet.

När fick du detta? I vilken ålder? Hur kände/känner du dej när hamnade i det? Kändes det som att livet var slut som kvinna eller kände du nåt annat inför det?


Hurdan är du som person i klimakteriet?

Medarbetare på OF och Cancer.

Anmäl
2009-02-07 18:05 #1 av: solrosia

Tycker det är en intressant frågeställning. Det är något som vi kvinnor borde vara bättre på att diskutera. Själv brukar jag ta upp det i lunchrummet på jobbet vilket mottas med ljummenhet. Kanske beror det mest på att jag är ensam om det i min grupp men också att det är något som är lite fult och skambelagt. Men jag vägrar att se det som nånting fult och att jag skulle bli mindre värd som kvinna är bara skitsnack.

Men visst blev jag oerhört besviken över moder jord som ställer till det för kvinnor i denna ålder, kanske inte för alla men för många av oss. Sömnlöshet och vallningar var det som drabbade mig mest. Värst att inte få sova på nätterna, så jag började som sagt med hormoner rätt omgående (se inlägg på tidigare kommentar om klimakteriet), för att få sova och kunna vara normal igen. För hur ska man kunna leva utan hormoner, det mesta blir ju sämre. Hud,hår naglar, humör, sömn etc.

Ibland kan jag känna en sån orättvisa gentemot männen som slipper den här biten och som förblir aktiva hela livet. Inte för att jag vill föda barn hela livet, nej tack det är så bra med de tre jag har. Men låt oss kvinnor förtusan få behålla våra hormoner. Där har gud tyvärr gjort en miss kan jag tycka.

Anmäl
2009-02-08 14:25 #2 av: karins

Kom i klimakteriet när jag var 48, mensen kom i början lite oregelbundet samtidigt som vallningarna började, ibland fryser jag som om det vore feberfrossa sen helt plötsligt kommer en vallning så jag blir alldeles röd i ansiktet. Sedan kommer det perioder med deppighet då jag bara vill ligga i sängen och gråta. Och sova är jobbigt för så fort jag lägger huvudet på kudden kommer vallningarna och så vakna genomblöt. Tycker oxå att vi kvinnor kunde få behålla våra hormoner. Jag som tyckte det skulle bli skönt att slippa Pms och denna värk vid mens. Nu känns det som jag saknar detObestämd

Anmäl
2009-02-09 19:34 #3 av: Mammzing

Jag är 49 nu. Har inte märkt av nåt speciellt än. Sover gott, svettas inte heller. Har hormonspiral och har inga blödningar alls med den så jag kanske är lyckligt ovetande om vad som väntar. Men jag fick för ett år sen blödningar när jag hade sex, det berodde på polyper på livmodertappen som fick tas bort. Kunde bli så när man var " äldre ":

Har aldrig nånsin haft PMS eller mensvärk fött 4 friska barn utan problem, nåja, den sista är född i bilen. Mår oförskämt bra!

Är särbo och på sätt och vis nykär i en man som jag dejtade för 30 år sen. Vi fick kontakt i samband med min skilsmässa för 2 år sen.

Livet leker, är vansinnigt lycklig och ska bli mormor i sommar!

Undrar hur länge det här härliga håller i sej?

Anmäl
2009-10-25 09:37 #4 av: Mammzing

Mår urtaskigt just nu.
Har nog blivit en klimakteriekärring.
Svetten rinner och humöret är uselt......
Sen kan jag inte sova ordentligt heller.

Anmäl
2009-10-29 23:33 #5 av: regskylt

#4 nej vad jobbigt! :(

Anmäl
2009-10-30 16:36 #6 av: Maria

Det finns forskning som visar på att äldre kvinnor ofta inte har upplevt klimakteriet som speciellt betungande utan de har tagit det som något naturligt som kroppen ska gå igenom.

Numera så har vi en förväntan på att klimakteriet ska bli "fruktansvärt". Det skrivs mycket i media och man har kanske en tendens att "känna efter" mer.

Förväntanssymtom är fakiskt vanligare än man tror.

Trots allt så är klimakteriet inget farligt och givetvis så upplever alla det högst personligt.

/Maria

 

Anmäl
2009-11-02 11:27 #7 av: [tantleen]

Jag var ca.45 år när jag började få problem men svettningar,humörssvängningar,yrsel,huvudvärk,sömnstörningar m,m......

(Mensen har varit som en klocka hela tiden.)

Har prövat olika "hormoner" och tar nu Trivina och mår som en prinsessa,förutom dagarna före mens (pms).

Har även prövar naturpreparat men det har inte gjort någon nytta alls.

Anmäl
2009-11-03 11:20 #8 av: [GunillaF]

Jag är 56 och har inte haft något besvär över huvudtaget. Glad

Men risk för att sticka ut hakan nu så tror jag att det har lite att göra med vilken inställning man har. Förväntar man sig att det ska bli värre än värst... jaa... då blir det säkert det också.Flört

Kram på er!Kyss

Anmäl
2009-11-03 11:39 #9 av: [tantleen]

Bara att gratulera till att du "klarat dig"Flört

Men att det ska ha "lite" med inställningen man har,det kan jag tyvärr inte alls hålla med om.

Hormoner kan vi inte påverka med "tanken"............

Jag vet mycket väl att "man blir vad man tänker" och jag har alltid varit en glad person som försöker att se det positiva i det mesta,men när jag började få klimakteriebesvär,så gick det tyvärr inte att tänka bort,det var så starka  och påtagliga symtom som inte gick att blunda inför,hur mycket jag än försökte.

Kram

Anmäl
2009-11-03 22:35 #10 av: Mammzing

Jag är född positiv!
Tycker att livet leker...
MEN..

Svetten lackar, det rinner från hårfästet och neråt, under armarna, på magen.
Vaknar 5-6 gånger varje natt, sjöblöt i en pöl av svett..
Byra lakan, svabba av sej, kissa.
Kissnödig hela natten igenom. Det kan man ochså vara....

Det här kan jag inte tänka bort genom att tänka positivt.
Är så trött för att nattsömnen tryter så jag kan stå och sova...

Nån som har en aning hur länge detta kan vara?

Min kärlek säger att han älskar mej ändå.

Anmäl
2009-11-03 22:42 #11 av: [tantleen]

Förstår så väl vad du genomlider...................

Besök en gynläkare...... det finns hjälp...tro mig.......

KramFlört

Anmäl
2009-11-10 13:32 #12 av: Mammzing

Har fått tabletter PROGYNON.
Hoppas det lindrar.
Ser fram emot att få sova en hel natt igen.
Att få bli mej själv.

Anmäl
2009-11-10 14:45 #13 av: [tantleen]

Önskar dig lycka till.................

För mig tog det ca1 vecka innan det vände och jag fick livet tillbaka.

Kram

Anmäl
2009-11-13 16:53 #14 av: [tantleen]

#12 Skriv gärna och tala om hur det går för dig med hormontabletterna.

Kram

Anmäl
2009-11-13 18:37 #15 av: Mammzing

Ska ta nummer 4 i kväll. Har inte hänt så mycket.

Anmäl
2009-11-13 18:54 #16 av: [tantleen]

Bara lugn.....det kommer att vända snart.....Flört

Som jag skrev tidigare så började det vända efter ca.7 dagar,sedan tog det ca.7 dagar till innan jag var helt "återställd" till mitt gamla "glada" jag,samt att svettningarna försvann.

 

Anmäl
2009-11-14 09:46 #17 av: Mammzing

Har vaknat till nån gång inatt men inte varit kissnödig. Annars har jag hunnit på toa 3-4 gånger varje natt.

Anmäl
2009-11-14 09:50 #18 av: [tantleen]

Ja,du ser ju...det börjar nog sakta vända ......;-)

Kram

Anmäl
2009-11-25 22:43 #19 av: Mammzing

Livet har återvänt!

Anmäl
2009-11-26 11:00 #20 av: [tantleen]

HÄÄÄÄÄÄÄÄÄRLIGT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

KramFlört

 

Anmäl
2010-08-02 23:38 #21 av: [mossquinnan]

Efter 7 eller 8 veckor nu som jag haft estalis östrogenplåster åkte det i dag bort för gott.

Fixar inte denna depp känsla och huvudvärk som jag fått av detta.

Depp har jag ju till och från men det är värre nu..

Trodde mitt nya liv skulle börja *S*

Nääe blir att ta kontakt med gyn och se vad hon föreslårGråter

Det fanns iaf en positiv sak med estalisKyss

Vallningarna som tävlat med varandra dag som natt försvann efter dryga 5 dagar *såå skööönt*

Men tyvärr överväger inte detta dom andra biverkningarna.

Skulle bli glad av andras historier med..och om det kanske finns någon/några bra väl fungerande tesorter..är teeoman:-))

Må så gott och kram från mig/Sus

 ♥Allt som sker i mitt liv  är till det bästa♥

♥Den som verkligen är delaktig i livet slutar aldrig gå♥

ALEPH

Anmäl
2010-11-14 20:18 #22 av: Mammzing

Fick en stroke i slutet av september. Är förbjuden att äta mina hormontabletter. Mår helsunkigt. Alla gamla symtom har kommit tillbaka. Svettas, kan inte sova, kissnödig på nätterna, yr i huvet i mellanåt. Ska snart på koll med neurologen och gynläkaren. Får se hur det blir!

Tvi!

Anmäl
2010-11-16 21:42 #23 av: [mossquinnan]

Stackare detta låter jättetrist och så himla jobbigt för digRynkar på näsan

Hoppas verkligen att du blir bättre snart..lycka till !

 ♥Allt som sker i mitt liv  är till det bästa♥

♥Den som verkligen är delaktig i livet slutar aldrig gå♥

ALEPH

Anmäl
2010-12-03 00:17 #24 av: Ofelia

#22

 

Jag har inte fått stroke men slutat med hormontabletterna själv eftersom jag ätit dom 4 år och riskerna ökar med åren. Känner igen det där med att må sunkigt, emellanvarven finner jag ingen mening med något alls. Svettas, kan inte sova osv...men det som hjälper mig mest av allt är motion, yoga och mycket utevistelse.

Är jag förkyld och inte kan motionera åker jag raskt ner och mår uselt så pröva att VARJE dag utföra något fysiskt, det hjälper!

Anmäl
2010-12-03 10:04 #25 av: [mossquinnan]

Nu har jag börjat äta femiform med bidrottningsgele och även ginseng i..från hälsokosten..efter nu 4 dagar e jag sjukt nog mycke piggare och vallningarna är mindre..efter ca 1 månad sa hon i affären att jag garanterat skulle känna skillnad:-))

Var på jakt efter royal gelly..tror d stavas så efter ett tips av en varm själ här på ön..

Men ingen här på min ort hade den billigare varianten så det vart denna..känns bra:-)

 ♥Allt som sker i mitt liv  är till det bästa♥

♥Den som verkligen är delaktig i livet slutar aldrig gå♥

ALEPH

Anmäl
2010-12-03 15:41 #26 av: Mammzing

Var till gyn igår.
Fick recept på Belladonna-ergotamin.
Hittar inte ens det i FASS.
beställningsvara var det också, får alltså vänta några dagar.
Sover dåligt och vaknar, kan inte somna om.
Sömntabletterna hjälper hyggligt,
Får se med det här nya medlet då...

Vallningarna kan jag leva med, dom fixar man med att vara fysiskt aktiv OCH dra ner på kaffet!

Anmäl
2010-12-04 04:56 #27 av: [mossquinnan]

#26 snälla vill du berätta sedan hur du upplever effekten av dessa `?

Har med problem med sömnen..somnar för d mesta som en klubbad oxe men vaknar hela tiden..e så trött på det..

Speciellt då dom andra påpekar mitt problem..då blir jag sur..jag stör ingen...så varför ska jag behöva förklara varje gång jag e uppe,,brukar inte sitta vid datan då iofs..men nu gjorde jag det..och..undrar jag ju då..detta e mitt liv..sköt ditt..stressa mig inte..låt mig bara vara..jag tål inte tjat..varför ska man känna sig så jäkla skum när man är i klimakteriet inte många män som fattar..

Håll bara om mig brukar jag säga...men då ska det hållas på på hans villkor å sen blir han sur *S*

Ja vi e nog inte så lätta att levamed ,,men jag vill sedd...höra positiva saker som,,ååh vad fint du städat i dag..wow har du piffat upp håret med slingor och allt..*skiiitsnyyygt*

Fint du målat dig..vad gott du luktar..Jag...sa dessa ord till min man i kväll..att vi kvinnofolk behöver få lite verbal bekräftelse..och även våra  män..våra barn..och syskon..

Det piggar upp..man blir stolt och känner att weeee någon  ser mig..det är stark ömhet för mig..och även att få ge..

Man ska inte ta varandra för givet..livet är fullt av kärlek,,kommunikation..delade tankar,,åsikter..och kan man skratta åt det självklara..när man väl inser det..så är kärleken det absolut bästa som finns..frigörande..och en enorn trygghet..Oskyldig

Lycka till mammsing me BellaDonna

kram//Sus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 ♥Allt som sker i mitt liv  är till det bästa♥

♥Den som verkligen är delaktig i livet slutar aldrig gå♥

ALEPH

Anmäl
2010-12-06 02:53 #28 av: Ofelia

#26

Vad är det för något? Har aldrig hört talas om det du nu fått, hur är det meningen att det ska hjälpa? Det är alltså inte hormoner, är det sömnmedel?

Har just nu varit förkyld en lång tid, inte kunnat motionera och mår urkasst, skulle verkligen behöva lite hjälp. Tyvärr fungerar inte naturpreparat för mig då de innehåller mjölkprodukter och jag tål inte dessa.

 

Anmäl
2010-12-06 02:54 #29 av: Ofelia

Blev dubbelt.

 

Anmäl
2010-12-06 03:15 #30 av: Ofelia

#6

Gammalt inlägg men jag känner att jag ändå vill protestera mot inlägget. Jag är så in i h*e trött på den amerikanska så kallade positiva tänkandettrenden, som de som skrivit böckerna tjänat mycket pengar på genom att lägga skulden på individen. Du är vad du tänker osv,...Alla sjuka människor har sig själva att skylla och så även alla fattiga i världen, eller?

Hur kan det vara negativ förväntan när man som jag kom i klimakteriet tidigt, inte läst något om det (vem intresserar sig för klimakteriet när man är ung?) Det skrivs dessutom minimalt om detta, det är fortvarande skamligt och man ska helst inte tala högt om det. Från ingenstans började jag svettas ett oräkneligt antal gånger per dygn, min tidigare goda sömn försvann spårlöst, mina slemhinnor torkade ihop (och likaså sexlivet), det goda humöret försvann med sömnen.

JODÅ, jag tänker positivt , tränar mycket, äter bra, försöker sova men jag har ett arbete och familj att sköta och ett aktivt liv som jag ännu inte är villig att träda tillbaka från. Är helt klart inte ensam om att uppleva det på detta vis , av mina fyra vänninor i samma sits är det tre som mår uselt och en som inte märkt något. Vi har alla långa arbetskarriärer bakom oss, ingen har tidigare varit sjukskriven eller "gnällig".

Undersökningarna från "förr" (när är det?) skulle vara roligt att ta del av. De äldre jag känner till led visst av det(min kompis farmor var på väg till vinden med en strypsnara när maken kom på henne) men man skulle ju tiga i församlingen och lida i det tysta då. Och går du tillräckligt långt tillbaka i tiden  så levde inte folk efter klimakteriet så då förstår jag att de inte hade några besvär. Rätt många år existerade också hemmafrun som i och med detta hade en lugnare tillvaro där det var lättare att vara "indisponibel".Man kanske inte behövde sitta på möten och helt plötsligt börja svettas floder....

En bra sak med klimakteriet finns dock, man börjar våga säga vad man tycker och tänker och som kommentar till ditt inlägg vill jag säga; Bullshit!

Anmäl
2010-12-11 20:49 #31 av: Krahso

Jag har under några år haft en mens som levt ett helt eget liv. I bland kom den inte alls... så kom den i ett par veckor.... för att plötsligt komma varannan dag... Men nu efter en hjärtinfarkt för några månader sedan har jag som 47-åring också drabbats av dessa hjumla svettningar. Jag har dom 24 timmar om dygnet... Vaknar flera gånger per natt och får ofta gå på toa då också... Dagarna är odrägliga. Känner mig alltid svettig, klibbig och illaluktande. Det har blivit ett socialt handikapp...:(

Efter hjärtinfarkten så får jag inte äta hormoner pga risken med blodproppar. Finns det ingen som har prövat hälsokost???

 

 

Anmäl
2011-01-12 12:00 #32 av: Ofelia

#31

Tyvärr har ingen hälsokost hjälp mig. De enda som hjälper är yoga och lätt motion. Testa!

Anmäl
2011-01-12 14:18 #33 av: Sidentass

Här har vi en klimateriekärring! Tycker ordet "klimateriet" låter så oerhört trist, som att man inte duger längre..inte för att jag söker sällskap eller så har min familj..men det känns som att det skulle vara något skamligt - vilket det naturligtvis inte är, utan detta är något som många av oss får genomlida och som ingen förstås rår för.

För nåt år sedan, hade jag så stora blödningar att jag fick opereras akut för myomer, blodtrycket låg ¨bara på 60 så det var brottom å färde, man fick ge mej fyra påsar blod för att operationen skulle kunna genomföras. Sen dess har jag inte haft mens. Då visste jag inte att det var myomerna som orsakade blödningarna, utan trodde att det var klimateriebesvär.

För ett par år sedan hade jag så svårt att somna in på nätterna, man kunde ligga vaken i flera timmar, och kroppen kändes spänd som en fiolsträng, dom besvären är över idag, men istället är det svettningarna, vallningarna..stör förstås sömnen när man vaknar av svett flera gånger per natt, men vågar inte söka för att få östrogen eftersom det lär öka risken för bröstcanser, eller har jag fel. Är det ofarligt att testa östrogenplåster tror ni`?

Anmäl
2011-01-12 14:27 #34 av: [mossquinnan]

Hej sidentass..vilket gulligt *nick*

Svarar av egen erfarenhet då det gäller östrogenplåster..

Nej dom är inte helt ofarliga..jag fick en fruktansvärd huvudvärk av dom..och läser man bipacksedeln så finns där många obehagliga och farliga biverkningar..

Men mina vallningar försvann så det var ett +.

 ♥Allt som sker i mitt liv  är till det bästa♥

♥Den som verkligen är delaktig i livet slutar aldrig gå♥

ALEPH

Anmäl
2011-01-12 14:30 #35 av: Maria

Det är ju ett slags avvägande man får göra själv.

Känner man att livet påverkas så mycket att man behöver medicinera så är det ju en möjlighet.

Själv har jag jobbiga nätter emellanåt men resonerar som så att det är normalt, det är ofarligt och jag väljer att stå ut.

Äter en massa annan medicin så jag tycker att det räcker.

/Maria

 

Anmäl
2011-01-12 15:02 #36 av: Sidentass

#35 Tror nog att jag väljer att låta bli iallafall, blir det värre så kanske jag går o provar tabletter från hälsokost, dom är inte billiga precis, men kanske värda att testa iallfall.

Vad skönt att ni finns här för att prata om sådana här saker, tänk att jag inte kommit på det tidigare!Flört

Anmäl
2011-01-14 00:01 #37 av: Cazzos

Vad är klimakteriet specifikt?

Anmäl
2011-01-14 08:45 #38 av: Mammzing

Beladonnan hade ingen verkan alls på mej. Har mina svettningar och min sömnlöshet. Tröttheten efter stroken också. Just nu försöker jag lära mej leva med det. Orkar inte söka vidare, är så trött på läksrbesök och att hel tiden förklara hur jag mår. Har dragit ner på kaffet och försöker vara fysiskt aktiv varje dag.

Anmäl
2011-01-14 10:20 #39 av: Mitralis

Ramlade av en slump in i denna tråd men vill ändå dela med mej av en länk som stödjer #8s tankar Glad
Om ni klickar på länken så står det även om kvinnor i Botswana och på Yucatanhalvön

"Den andra våren i Japan

I Asien kallas klimakteriet för den "andra våren" och i de flesta fall ser man vördnadsfullt på kvinnans åldrande."
"Det är också intressant att kvinnor i asiatiska länder inte besväras av klimakteriet i samma grad som vi gör. Till viss del beror det på annorlunda värderingar och förväntningar men också på skillnader i kost och livsstil."

Anmäl
2011-01-14 11:04 #40 av: Maria

#39  Intressant.

Jag tror mycket handlar om förväntassymtom som jag skrev om i #6 och att man numera till skillnad mot förr pratar om det mycket mer om det och som sagt det skrivs om det i media och man förväntas få olika besvär.

Vi känner efter mer helt enkelt.Flört Sedan så har ju olika kvinnor varierande grad besvär liksom menstrationerna ar varierande från kvinna till kvinna. Men klimakteriet är inget farligt (mer än för omgivningen)Skrattande så det handlar om hur allvarligt man själv upplever det.

/Maria

 

Anmäl
2011-01-14 11:08 #41 av: Mitralis

#40 Håller helt klart med dej om att förväntanssymptom kan ha en stor del i detta. Nu är jag förvisso inte i klimakteriet, men jag kan ändå relatera till andra situationer där det kan applicerasGlad

Anmäl
2011-01-14 12:22 #42 av: Ofelia

#41

Jag kan inte förstå hur ni menar att förväntanssymptomen fungerar? För de flesta är klimakteriet inte något man går och tänker på innan ALLS. Personligen så trodde jag som alla andra att jag inte skulle bli gammal ens....så plötsligt en dag (långt innan förväntad ålder dessutom, vid 44)så mådde jag skit. Mensen försvann (också förväntanssymptom?), värmetortyren inträdde (förväntade jag mig inte), sömnlösheten likaså och viktuppgången (som smal sticka hela livet hade jag nog ingen tanke på att just det skulle hända mig) osv....ni svamlar anser jag.

Att asiatiska kvinnor inte har klimakteriebesvär är en västerländsk myt deLux. Finns nya undersökningar som motbevisar detta helt. De är mera skolade att inte visa några känslor överhuvudtaget men när forskarna skrapade på ytan så kom det fram. Deras besvär skilljer sig dock från våra, de har mera besvär med saker som vi har mindre besvär med osv...

Sluta skuldbelägga!

De jag känner som mår dåligt av klimakteriet är starka kvinnor som yrkesarbetat hårt hela livet, fostrat barn och inte "våpat" sig. En gemensam nämnare har jag iallafall sett bland mina vänner och det är att det är vi smala som har det besvärligast. Kan ha att göra med att östrogen finns i kroppsfett förutom det som bildas av äggstockarna. Annars är det verkligen inte inbillningsbenägna människor.... 

Anmäl
2011-01-14 12:39 #43 av: Maria

#42 Du får inte ta åt dig så personligen. Ingen menar att förringa någon annans känslor eller symtom. Det handlar inte om att skuldbelägga eller kalla att någon "våpar" sig eller inbillar sig.

Det kan vara intressant att diskutera varför detta problem tenderar att öka.

Personligen så arbetar jag med massa kvinnor i "klimakteriålder" och visst pratas det om detta och jag vet att jag själv hade tankar på om hur det skulle bli. Vissa mådde fruktansvärt dåligt och det är ju skrämmande.

Hamnar man däremot som du gjort i klimakteriet ganska tidigt så tror jag att det kommer som en överraskning men jag tror de flesta har en föreställning om vad som kommer att ske.

/Maria

 

Anmäl
2011-01-14 17:41 #44 av: Ofelia

Nej jag tar inte åt mig personligen, men är såå less på  inställningen. De flesta kroppar förändras i och efter klimakteriet och att kalla dessa förändringar för förväntanssymptom är mer än fel. I samma andetag så kommer de asiatiska kvinnorna in....oftast när någon, som några här i tråden vill diskutera sina problem. Tack för hjälpen liksom, tänk positivt så löser det sig. Ungefär som när man uppmanar små barn att äta upp med tanke på barnen i afrika......

Minskning av östrogen ger vissa rent fysiska följder som oftast inte leder till att kvinnor mår bättre, varför förneka detta? Jag tycker det avgjort skulle vara bättre att kunna prata med sina medsystar om detta och kanske få bra tips på lindring istället för att hoppa in som någon ovan , som inte ens har erfarenhet och tja,,,bidra med vaddå?

Att detta problem tenderar att öka håller jag inte heller med om. Nu när jag har dessa problem så har jag diskuterat med de äldre kvinnorna runt om kring mig och de har haft exakt samma men då var det ännu mer tabu att prata om det bara, liksom för de japanska kvinnorna.

Anmäl
2011-01-14 17:50 #45 av: Ofelia

En sak som skiljer oss från den ännu äldre generationen är arbetslivet och kraven därifrån. Då min /mamma/mormor/svärmor hade problemen så var de hemmafruar. De kunde ta det lugnare när de mådde som sämst. Vi arbetar oftast heltid och kraven på att vi ska prestera likadant som tidigare ändras inte.

Har man inte sovit en ordentlig natt under lång tid kan bara det ställa till stora problem för den enskilda kvinnan. Eller att sitta på ett arbetsmöte och få en så kallad värmevallning kan också upplevas bra mycket tuffare än att vara hemma när det sker.

Var lite nyanserade i ert "positiva tänkande" och glada när / om ni själva mår bra. Det är ju toppen men undvik kanske att basunera ut att ni tycker att vi andra får vad vi förväntat oss....

Anmäl
2011-01-14 17:54 #46 av: Maria

#44 En positiv inställning gör att man klarar vissa problem mycket bättre. Det finns det forskning påFlört

Tips på lindring är det väl heller ingen som har varit emot i denna tråden.

Forskningsstudier är intressanta ur många synvinklar och för att en studie visar ett resultat så krävs det kanske fler studier eller studier som ser frågan i ett annat sammanhang.

Däremot har vi många gånger en förmåga att gnälla över småsaker men upplever man klimakteriet svårt så är det givetvis inte småsaker för den som känner så.

Jag menar bara att om man betänker att det är normalt, det ingår i den kvinnliga livscykeln och det är inget som är farligt  så är det kanske lättare att hantera.Glad

Vi kanske ska peppa varandra positivt istället för att gnälla med varandraFlört

/Maria

 

Anmäl
2011-01-14 17:59 #47 av: Maria

#45 Det är väl ingen som har skrivit att "ni fått vad ni förväntat er" Det är ett helt nedlåtande uttryck.

Däremot finns det faktiskt något som kalla för "förväntanseffekt" och ingår i termer som placebo/nocebo men det är ett annat intressant ämne.

/Maria

 

Anmäl
2011-01-14 21:45 #48 av: [mossquinnan]

Jaha å vad ska jag skriva nu då hehe..

Jag verkligen hatar mitt klimakterium..Kan hålla masken i bland irl..men den jäkla vallningen kommer vare sig om jag är hemma eller i affären el någonannanstans än hemma.

Hatar när svetten kommer då jag plockar ner mina matvaror..då vill jag försvinna.

Ser att alla tycker olika..och det är ju bra..

Mitt klimakteriekosseri hoppas jag att ingen annan ska ha..kram på erKyss

 ♥Allt som sker i mitt liv  är till det bästa♥

♥Den som verkligen är delaktig i livet slutar aldrig gå♥

ALEPH

Anmäl
2011-01-14 22:21 #49 av: pyromanen

Mina förfäder (förmödrar) har inte varit hemmafruar som #45. Min mormor dog när hon var 45 (1956 så henne har jag alldrig träffat), mycket utarbetat och slut. Min mamma som ockå jobbade heltid förutom ett gäng barn fick massvis med allvarliga sjukdomar när hon var 47-48 (cancer, astma, jättehögt blodtryck, blodpropp, utmattningsdepression, problem med trycket i ögonen mmm). Hon blödde så mycket så hon var tvungen att få östrogenbehandling fast hon inte ville.  Min pappa släktforskar så jag vet 7 generationer bakåt vad mina förmödrar hette, när och var som föddes och när dom dog.  Dom har i genomsnitt blivit 46 år gamla. Så visst, med tanke på mina förmödrar så är jag lite orolig för åldern som närmar sig (fyller 43 om en månad).Vissa förändringar märks redan som kraftigare mens, ibland oregelbunden och fler skäggstrån (Skrikandes)

Men inte är jag orolig för att svettas eller sova dåligt utan jag är rädd för att bli sjuk och dö.  Den rädsla använder jag till att ta vara på livet. Göra det jag vill göra, glädjas, uppskatta livet. För statistiskt sett har jag bara 3 år kvar Obestämd

Anmäl
2011-03-01 13:07 #50 av: Sheridanz

Nog för att man ska tänka positivt men allting går inte bota med glädje.

Jag har hamnat i klimakteriet pang bom och jag såg verkligen fram emot det. Ville slippa mensen som jag tycker varit jobbig.

Jag har blixtsnabbt fått sveda i ögonen, sveda i underlivet och ständigt kissnödig. Huvudvärk och vallningar även om vallningarna inte är dagligen.

Detta med att vara kissnödig ständigt kan knäcka ska jag tala om.

Jag har under alla år drabbats och behandlats av oräknerliga UVI och vet hur det känns. Det går knappt en timma så blir jag jättedålig och kissar blod.

Detta är inte samma för jag upplever mej väldigt kissnödig hela tiden, torr i ögon & hals/mun.

Samlag vill jag inte ens tänka på för det var inte skönt. Sved som eld efteråt.  Jag har aldrig haft problem innan.

Deta är mina symtom och dom finns där trots positivt tänkande.

Det ska vara måtta med allting och detta med positivt tänkande hela tiden kan tom kränka folk så ta det lugnt med detta.

Jag är själv en person som ogillar när folk ständigt gnäller men ibland kan alla behöva få ur sig sina problem och kunna jämföra vilket är bra.

Jag undrar om någon här provat östrogen som man applicerar direkt i underlivet? Detta ska hjälpa både mot sveda och känsliga slemhinnor som sveda i urinröret och ständiga trängningar.

Anmäl
2011-03-01 13:16 #51 av: Maria

Jag ber om ursäkt för om jag klampat någon på tårna med mitt sätt att försöka  ta saker så positivt som möjligt och att kränka någon var inte meningen.

Som ganska svårt sjuk och mitt i klimakteriet så kan jag tycka att klimakteriet är "en piss i atlanten"Flört

Men var och en har säkert nog av sina besvär....

/Maria

 

Anmäl
2011-03-02 10:37 #52 av: [mossquinnan]

Kära humla mig har du iaf inte trampat på tårna *L*

Tycker det är bra att man försöker se positivt på saker..så här kommer en vallnings duch från mig *S*

Ojj finns d plåster att sätta direkt på underlivet?

Själv har jag i dag tagit min första royal Jelly..bidrottningskapsel..För nu är det så många som tipsat mig om denna suupertablett.

Jag är som sagt imot allt som heter östrogen på kemiskt visObestämd

 ♥Allt som sker i mitt liv  är till det bästa♥

♥Den som verkligen är delaktig i livet slutar aldrig gå♥

ALEPH

Anmäl
2011-03-02 10:41 #53 av: Maria

#52 TackGlad

/Maria

 

Anmäl
2011-11-18 13:35 #54 av: Sheridanz

Jag fyller 50 om några månader och har varit utan mens i ca ett år. Den har kommit ett par gånger under den tiden.
Jag såg fram emot detta Klimakterie för mina PMS har under åren inte varit roliga och att få slippa mensen är ju en dröm.
Ack vad jag bedrog mej, svetten rinner på hela kroppen, tål inte värme över huvud taget. Kan inte ha strumpor på mej ens vintertid, täcke går bort, värmeattackerna kommer liksom innifrån lungorna känns det som och sprider sig i hela kroppen. Så får jag som feberfrossa och vändningen kan gå på en min.
Min man är så varm av sig oxå och det räcker med att han lägger sin hand mot min rygg så forsar svetten.
Ligga sked?  Skulle inte tro det, kom inte nära för sjutton!!!!

Det är så jobbigt och jag som riktigt såg fram emot detta.
Man luktar ju unk hela tiden, går inte hålla sig fräsch.
Kan ju inte duscha 5-6 ggr/dag.
Östrogen....vet inte för jag vill inte äta sådant.

Anmäl
2011-11-18 17:38 #55 av: [mossquinnan]

#54 Ååh stackare jag lider med dig:-(

Har fortfarande vallningar..mest då jag stressar..men i början då jag hamnade i mitt smaskiga klimakterie så va jag typ som du beskriver..

hade östrogen plåster i dryga 2 mån och vallningarna försvann..ist kom en fruktansvärd huvudvärk som gjorde att jag vart rädd helt enkelt.

Så jag slet bort d och hv försvann:-)

Har testat allt möjligt på hälsokostsidan men tycker Efamol hjälpt mig mycket..googla på d..och mitt råd är ..prova..märkte ganska snabbt en förbättring..lycka tillGlad

 ♥Allt som sker i mitt liv  är till det bästa♥

♥Den som verkligen är delaktig i livet slutar aldrig gå♥

ALEPH

Anmäl
2012-03-02 18:39 #56 av: bellanova

ni som har klassisika klimakteriebesvär borde ju använda östrogen Sk kallat belladonna-ergotamin är helt föråldrat och har dessuto ingen nämnvärd effekt

Anmäl
2013-07-13 19:33 #57 av: Halvdansken

Puttar upp denna tråden.
Hur har det gått för er som skrivit? Har det blivit bättre? Jag har inte sovit mer än 2 timmar i sträck någon natt på snart 6 månader. Svettas som en galning och är kissnödig. Flyttade in i gästrummet för att min skulle få sova ostört, han behöver ju inte vakna varje gång jag gör det.
Har börjat notera när vallningarna kommer, det är i genomsnitt 16 gånger per dygn!! Jag har fläktar utplacerade lite överallt, också en på jobb.
Har provat remifemin, men det hjälpte inte ett dugg.

Hur länge ska det hålla på? Totalt sett har det varat ca 2 år nu, men det är de sista 6 månaderna som varit såhär skitjobbiga.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2013-07-14 16:43 #58 av: annia1

Halvdansken börjar bakifrån. Hur länge det håller på är individuellt. En del får aldrig några problem. Andra har problem hela livet sen har du hela spektrat däremellan hur länge problemen sitter i. Nu kommer jag inte ihåg när mina problem började, men jag haft i flera år. 

När det gäller remifemin. Hur länge har du ätit dom. Har du ätit en månad och inte märkt nåt så lär dom inte hjälpa. 

Vad har du närmast dig där du bor. Apotek eller hälsokostaffär. Apoteket där jag bor har även femal balans. Andra apotek kanske även har andra naturmedel. Annars gå till hälsokostaffär och prova det dom har.

Varje medel tar ca 1 månad innan man ser om det har effekt. Sen läs bipacksedeln noga. För en del medel ska man bara äta en viss tid. Andra medel kan ha olika på dosering att man ska äta ett visst antal i början för att sen ändra dosering.

Ledsen att jag inte har nå klockrena svar hur du ska göra. Men när det gäller kllimakteriet så får man tyvärr prova sig fram.

Played for a fool!

Anmäl
2013-07-15 21:55 #59 av: Mammzing

Hur det har gått? Rent åt h*****e! Svetten rinner, kissar ett par gånger var natt, hela jag flyter emellanåt! Provar mej igenom hälsokostpreparat. Ännu inte funnit nåt som verkar funka. Ibland undrar jag om jag ska kontakta min läkare och få östrogen utskrivet igen. TROTS att det KAN ha orsakat min stroke som jag fick för snart 3 år sen. Ingen vet med säkerhet om det var så men jag har blivit avrådd från att äta hormoner. Men ibland kan jag känna att det skiter jag i! Periodvis har jag inget liv! 

Anmäl
2013-11-03 06:06 #60 av: Migränsissi

Jag gjorde en radikal kostomläggning på grund av min migrän, som jag då också blev fri ifrån.

Och la märke till att min tidigare mycket besvärliga pms nästan var helt borta efter det. Så jag är övertygad om att våran kost spelar en stor roll även där.

Detta är nu några år sedan och jag har nu kommit i klimakteriet, eller menopausen som det också heter. Jag äter fortfarande väldigt bra och massor av frukt och grönsaker.  

Jag blir varm ibland och får gå och kissa på natten samt vaknar någon gång per natt, men måste säga att blir det inte värre än såhär är det helt överkomligt.

Jag är livrädd för allt vad läkemedel heter eftersom dom bidragit till min svåra migrän i så många år.

Anmäl
2016-12-18 00:44 #61 av: Aleya

Nu är denna tråden gammal som gatan. Men jag är satt i klimakteriet genom sprutor och är bara 30. Jag måste säga att jag inte känt mig speciellt konstig. Jag hade väl lite svettningar i början. Men det har slutat. Så när jag väl kommer i klimakteriet så hoppas jag att det blir lika lätt som det är nu. Mamma hade inga problem med klimakteriet. Så jag hoppas att det blir samma för mig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-12-18 09:52 #62 av: [tk1971]

Se där, det fanns ju en klimakterietråd, även om den är gammal. Det är fortfarande hysch-hysch om det ämnet. Själv blir jag 46 år i februari, har ännu inte nått det stadiet men jag förstår ju att det inte kan vara så långt kvar. Jag har kommit till "täcke på, täcke av"-stadiet. Svårt att hitta en bra temperatur i sovrummet!

Hur tänker ni om klimakteriet? Själv tycker jag att ordet är oerhört fult, det borde kallas nåt annat. Sen så kommer man inte ifrån att det finns en liten sorg i det, för man avslutar ett skede i livet och kommer in i ett annat, som inte känns så roligt. Man påbörjar resan mot ålderdomen. Å andra sidan är ju hela livet en resa mot ålderdomen.

Jag har lånat en bok på biblioteket. Det kanske finns nån annan där som är intresserad av att läsa den. Här är den:

Sajtvärdar: iFokus vore ingenting utan dess medlemmar. Tänk på det.

Anmäl
2016-12-18 10:02 #63 av: Aleya

#62 håller med om att klimakteriet är ett trist ord. Man kan ju säga menopaus. Men båda orden är kassa. På första låter det som att man är en klimatanläggning som det blivit fel på och det andra låter bara trist och det är inte säkert att vissa skulle fatta vad man menade.

Så det behövs ett nytt ord.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-12-18 11:28 #64 av: Halvdansken

Jag har alltid pratat om det, när vallningarna var som värst, sa jag bara på jobbmöten "om jag plötsligt börjar fläkta mig, så är det termostatproblem".  Alla bara garvade. Tror att män hanterar det bättre än kvinnor. Många sa "jaja det där känner jag igen!" Några var jättesöta och kom med förslag på naturmedel (både män o kvinnor). Så var inte rädda att berätta. Upp med korten på bordet.

Dock var jag tvungen att gå över till hormonplåster. Jag fick vallningar 16 ggr per dygn, och sov max 1.5 timm ået gången. När verkligheten började svajja på motorvägen , så var det nog. Hormoner kan vara farligt - men att köra in i en betongbro med 110 km/timmen är heller inte en bra start på dagen.


Har använt plåster i 2.5 år, och emellanåt gör jag ett uppehåll för att se vad som händer. Oftast kommer problemen tillbaka med en gång, men nu sist gick det 14 dagar innan jag märkte något, och det var inte alls lika ofta och mycket - så förhoppningsvis är mitt på väg mot sitt slut. 

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2016-12-18 15:25 #65 av: tarantass

#63: ordet "övergångsålder" finns sedan länge. Men det hjälper inte när ingen känner till det längre. Ofta är det så med ord man efterlyser. (Sedan finns det förstås aldrig ett ord som kan göra alla nöjda.)

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2016-12-18 16:02 #66 av: Hera

Övergångsåldern är knappast okänt.

Anmäl
2016-12-18 17:51 #67 av: tarantass

#66: det beror uppenbarligen på. Det nämndes inte av en person som efterlyste ord.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2016-12-18 17:55 #68 av: Hera

#67 Häromkring används övergångsåldern mer än klimakteriet. Så att en person inte skrev det säger ju faktiskt ingenting.

Anmäl
2016-12-18 18:02 #69 av: tarantass

#68: jag har sett och hört det användas allt mer sällan. Som del av en allmän tendens att sluta använda självförklarande svenska ord till förmån för latinska eller engelska, som man kan orda mycket om, men det var inte avsikten här. Jag ville på förfrågan tipsa om ett ord.

Din hemtrakt säger heller ingenting, om vi ska vara såna. Men naturligtvis används ord olika mycket i olika trakter och kretsar.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2016-12-18 18:21 #70 av: Hera

Haha bekantskapskretsen är ju väldigt mycket större än en person och speglar åt Minstonde lite bättre.

Poängen är att ordet inte alls försvunnit. Vilket väl är bra.

Anmäl
2016-12-18 18:26 #71 av: tarantass

När man skriver sådant som "ingen känner till det" menar man det sällan bokstavligt. Min poäng är att jag svarade på en efterlysning, där ordet inte nämndes, och (vilket jag uppfattade som en bisak här) att jag dessutom har sett och hört det falla ur bruk. Inte till noll, det skrev jag inte. Men jag är den första i tråden som har använt det.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.