Annons:
Etikettsjukdomar-åkommor
Läst 11015 ggr
Tatsja
1/25/09, 8:00 AM

Kvinnan som blev halv

En liten tillbaka blick varför jag tillslut fick ta bort livmoder och äggstock

Läkare innan operationMina problem startade efter att jag fick min äldste pojke --76. Då fick jag cellförändringar. Min mens var under denna tid ordentligt riklig. Använde både tampong och sonens blöjor, ändå blödde jag igenom efter en halvtimme.

Läkarna jag var i kontakt med sa bara att jag fick finna mig i detta, då jag hade så kallat chokladcystor som troligen sprack när jag fick mens.

Rädd, men samtidigt förbannad, vandrade jag till olika läkare för att se om det var någon som lyssnade på mig.

Andre sonen föddes -79 och jag bestämde mig då för att sterilisera mig. Mina förlossningar var svåra och jag hade fått besked att nästa var risken dödlighet för mig hela 70 %. Så jag ansåg valet var lätt.

Redan då började min dåvarande make med psykningar om att jag minsann inte kunde få fler. Vi som redan innan varit på samtal med kurator och psykolog. Han hade då sagt att om jag inte ville så skulle han göra det. Men vi kom överrens om att risken fanns ju hos mig och hos pykologen så ansåg han att det var bästa valet när jag sade att jag ville göra det.

Men efter detta började mitt helvete. Blödningar så jag inte kunde gå ur sängen. Det bara forsade och höll på i 2 veckor. Läkaren skrev ut medicin som skulle minska på detta och jag fick ner det till 7 dagar. Värk hela tiden i magen. Mellan -87 - -95 hade jag 2 utomkveds. Hur jag kunnat bli gravid, var den ingen som kunde förklara.

Operation igen för att ta bort detta. Ett av dem sprängdes under operationen. Sen ansåg de att en hormonspiral skulle lindra mina problem. Så de passade pä att sätta in en.

Jag hade nu fått en bra läkare som lyssnade på mig. Hon ville de skulle kolla min livmoder efter cancer. Men ingen av sjukhusets läkare lyssnade. Det är ju bara cystor, var deras svar. Hon krävde bättre undersökning, men fick kalla handen.

Hormonspiralen som jag fick i mig, gjorde att jag hade störtblödningar i över 6 månader. Tillslut åkte jag tilll gynmottagningen  och sa till dem att jag går inte härifrån, förren den är borttagen och undersökning gjord.

En äldre kvinnlig läkare kom in och skällde ut mig. Men jag stod på mig. Sur och hårdhänt, slet hon ut den och sen gick hon bara sin väg.

Jag hade under denna tid varit med i trafikolycka och hon försökte nu skylla alla problem på den och att min far var alkoholist. Han dog i början av 80-talet, så jag får inte in i mitt huvud vad han har med detta att göra.

Fick tillslut en tid hos en läkare samma dag. Gick dit och han ansåg att jag skulle äta minst 60 tabletter till om dagen och se om blödningarna minskade.

Då sa jag i lugn ton att nu ger jag upp, ni behöver inte ha besvär med mig igen.

Tack för denna tid, sen vände jag på rullstolen och åkte hem.

Detta var en torsdag. När jag kom hem fanns det ett meddelande på min telefonskvarare. Det var den sista läkaren som sa att jag läggs in på måndag och opereras på tisdagen.

En sten föll från från mig. Äntligen.
Fick sen veta när operationen var klar att hela livmodern och en äggstock var angripet av cancer.

Tänk om de lyssnat från början, så kanke det inte gått så långt. Nu har jag en äggstock kvar. Fick cellgifter väldigt länge efter.

Idag är jag friskförklarad för över 2 år. Det känns skönt.

Så stå på dig om läkare om du tror att det är något fel. Gå inte och dra på det. Det är du själv som känner din kropp, inte läkaren.

Tatsja

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Annons:
Tatsja
1/25/09, 8:17 AM
#1

Det gäller att få rätt läkare som äntligen lyssnar på en. Jag har hela mitt liv kämpat mot läkare som anser att jag inte kan något om min kropp. Oavsett värk eller annat. Men envis som jag är, så ger jag mig aldrig. Tur är nog det

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Honestyisdead
1/25/09, 12:41 PM
#2

Hemskt att det kan få gå till så!
Att läkare inte lyssnar på patienten, patienten som faktiskt känner sig själv bäst.

Tur att du är frisk nu!

Linn
1/25/09, 5:26 PM
#3

Huwa! Tycker bra synd om dig, sådär ska det inte vara!

____________________________________________________

Linn

Sajtvädinna Florist.ifokus
Medarbetare GodaNyheter.ifokus och Barnlöshet.ifokus

[Tassy]
1/25/09, 8:32 PM
#4

usha!

En av mina närmsta väninnor höll på att få sätta livet till för samma sak. Läkarna kallade hennes besvär för växtvärk, det var leukemi. Tur hon hade en envis mamma som krävde utredning till slut.

Kram!

Tatsja
1/25/09, 11:44 PM
#5

Frisk och frisk. Jag lider av andra skador, efter en trafikolycka istället

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

ariaam
3/15/09, 11:41 PM
#6

Usch vad jobbigt att bli nonchalerad, men vi är ju kvinnor, vad kan vi begära??

Annons:
Tatsja
3/16/09, 8:54 AM
#7

#6 Kan inte annat än hålla med. Men vi får försöka stå på oss lite och säga emot. Det har jag lärt mig med åren att göra. nu kan ingen sätta sig på mig längre.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Leopoldine
3/16/09, 8:56 AM
#8

Jag säger då bara fy f..n. Förstår inte att ska vara så i dagens moderna samhälle.

Av erfarenhet så måste man stå på sig. Det är dig , din hälsa, ditt egenvärde, ja ditt liv som det gäller. Vet att det är svårt att göra sig hörd….men det går.

Du verkar vara en stark kvinna, men förstår att det varit och är tufft.

Fortsätt och kämpa!

Kram på dig!

Tatsja
3/16/09, 9:01 AM
#9

Jag har kämpat för mitt liv sedan jag var mindre än 3 år. Slag och hugg, aldrig kramar och kärlek. Ta hand om mor, far och bror. Se till att de fick mat och själv gå hungrig. Så jag är van, så att säga. Livet har inte varit så snällt för mig. Skrev av mig allt och det blev en bok. Kändes skönt att göra ett avslut. Gjorde mig starkare faktiskt.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

mongu
3/16/09, 9:27 AM
#10

Tatsja vilken stark berättelse. Det rör vid hjärtat ska du veta.

Kramar till dig!

Mongu

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

isa
3/16/09, 11:58 AM
#11

Men fy så hemskt! Starkt av dig att berätta. Jag finner inga ord av allt som du varit med om. Du är en mycket stark kvinna som orkat gå igenom allt det här, och inte gett upp. Sträck på dig!

Varma kramar isa

Saga85
3/16/09, 6:02 PM
#12

Herre gud vilken hemsk historia! Vilken stark människa du är som ändå klarade av att stå på dig, trots denna behandling! Såhär får det inte gå till!

Jag är mållös.

huskatt08
3/16/09, 9:32 PM
#13

Ingen annan än du själv känner din kropp bättre…hur utbildad man än är.

Detta är under  all kritik att du har behövt kämpa så för det man tycker ska vara självklart när man söker läkare, tyvärr så är en del så dåliga på att lyssna utan går mera efetr vad som står skrivet….alla är vi olika personligheter och därmed reagerar olika, visar olika symtom.

Hoppas du har haft ork att anmäla dessa läkare som nonchalerat dig. De behöver en tillsägelse åtminstone.

Härligt att läas att du nu är frisk…det är du värd. Ta vara på livet.

Annons:
Tatsja
3/17/09, 9:33 AM
#14

#13 Jadå, de har jag anmält. Frisk är jag inte. Mot cancern men jag är ju trafikskadad och handikappad. Har även fibro. Whiplash, 4 diskbråck, 2 krossade kotor, cysta vid ischiasnerven, nervskador i händerna, ständig huvudvärk och så vidare.

Fast jag kämpade ju mig upp från rullstolen och bevisade för läkarna att jag inte var förlamad från midjan och nedåt. Idag går jag med rollotor. Ständig värk, skala 1 -10 runt en 6 -7.

ATT VÅGA

Att vakna och inte våga,
att leva och inte känna,
att älska utan att älskas
att dö utan känsla.

Så är det att leva med värk
så är rädslan inom mig
så är kärleken för en del
men aldrig för mig

Jag vaknar med värk
är rädd varje dag
men kärleken lever inuti
kärleken till min nästa

Våga leva, våga känna
våga älska och dö
våga ta emot det du får
då vågar du allt

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Upp till toppen
Annons: