Annons:
Etikettsjukdomar-åkommor
Läst 10872 ggr
Tatsja
2009-01-25 08:15

Kvinna som blev halv - fortsättning

När jag kom hem från operatioen var familjen glad, i alla fall i början. Sen började maken sin häxjakt

Fast det var cancer och jag var tvungen att ta bort både livmoder och äggstock, så fick jag inte vara glad länge. Maken började med små pikar, som, Hörru, du halva kvinna.

Eller om vi träffade någon han kände, detta är min fru, hon är bara halv kvinna.
Väldigt generande, både för mig om de han presenterade mig för.

Han kunde också komma med kommentarer som att här är det bara att tuta och köra. Minns att vi var på midsommarfest med ungefär 30 personer och där ställer han sig upp och säger orden. Sen kommer frågan. Någon som vill testa?. Förnedrande. Jag bara reste mig upp, tog mina saker och gick hem. Han förstod aldrig varför jag gjorde så. Skämde ut honom ju.

Hemma brukade jag fråga varför han gjorde så. Jamen det är ju sant. Du är ju bara halv. Kan aldrig få ett barn igen. Mina försök att få honom att förstå hur jag kände det, gick om intet. Även hans mor och bröder började behandla mig så. ingen frågade hur det gick med cellgifterna. Mådde jag dåligt? Behövde jag någon som följde med mig.?

Att samtidigt försöka ta hand om familjen och även ha dessa skador från trafikolyckan. Gjorde att jag skilde mig -99. Fick då reda på att han hade andra på sidan om. Vara intim med mig som var halv, gick ju inte.

Även jag själv började känna mig halv och ingen kvinna längre. Jag var ju inte det. Känslan av att sakna just det för att vara kvinna, gjorde att jag gick ner i en depression. Ingen i familjen förstod varför mamma kunde sitta och gråta. Det var en jobbig tid.

Jag tog mitt pick och pack och flyttade från honom. Barnen var redan utflygna, så det var inga problem. Det blev Värmland för mig. Bodde på en bondgård. Där var jag i 5 år. Sen kom jag till Köping för att vara närmare mitt lilla barnbarn.

Har idag försökt att prata med barnens far om detta och än idag anser han att det bara var en skämt.

Så det gäller att få även maken att förstå vad som gjörs och att vara ett stöd.

Tatsja

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Annons:
Honestyisdead
2009-01-25 12:46
#1

Ja, familjen ska absolut vara ett stöd för en.
Jag hade hängt med om jag kände dig!

Du är stark som klarade dig genom detta!

Tatsja
2009-01-25 23:43
#2

jag har hela mitt liv varit ensam och alltid fått vara stöd för alla andra. Så jag har nog blivit rätt starkt, men även jag vill vara svag ibland

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

[Tassy]
2009-01-25 23:53
#3

ush jag blir alldeles ja jag finner inga ord Gråter

massor av styrkekramar till dig Tatsja!

Rita-S
2009-01-26 06:05
#4

vilket sätt att bete sig.. skämt mig i röven, så beter man sig inte, och blir en person lädsen av ens skämt (om det faktisk var menat som skämt) så ber man ju om ursäkt! Det är god skick! Morr…

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Tatsja
2009-01-26 08:44
#5

han tyckte alltid jag inte var kvinna längre.
Hans egna ord. Du är inte produktionsduglig längre.

Det sårade mig enormt. Jag hade ju inte valt att få cancer och gå igenom allt helvete med operation och behandling. Sen att han anklagade mig för att jag steriliserade mig efter sista barnet, gjorde inte saken bättre. Det var ett beslut som var gemensamt för att jag inte skulle dö.

Han sa även att om jag inte gjort det, hade han steriliserat sig. Så jag förstod aldrig varför han pikade mig.

Många gånger fick jag höra att han skulle ta någon som var yngre och kunde få barn och i nästa stund kunde han säga att han aldrig velat ha barn.

Alla sa att jag hade tur som hade en så snäll make. men de såg aldrig hur han var hemma och hans skämt tog de som kärleksskämt.

Men snäll är grisen med, lik förbaskat blir han slaktad till jul.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

exitingsvillemo
2009-01-26 09:00
#6

Nej fy. Sådana komentarer ska ingen behöva utstå.

Annons:
Rita-S
2009-01-26 09:07
#7

#5 ja han har gått miste om en jättefin HEL KVINNA nu faktisk.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Tatsja
2009-01-27 00:16
#8

Han skämdes att gå och handla med mig. Då gick jag med rollatorn.

Nu är han tillsammans med en kvinna som är totalförlamad och sitter i el-rullstol.

Vid fråga så säger han att det är skillnad. Det är inte du.
Tack och lov att jag har blivit av med denna karl. Har bara kontakt ibland. Vi har 2 söner tillsammans och 1 barnbarn.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Alexej
2009-01-27 09:21
#9

Vilken idiot! Du skulle ha skjutit honom till månen, direkt, utan retutbiljett. Det finns inga perfekta människor!

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Tatsja
2009-01-28 08:33
#10

Jag skilde mig efter 25 års äktenskap. Mitt självförtroende var i botten och det är inte så högt än idag.

Men jag jobbar på det. Har alltid haft lite skinn på näsan och lite jädrans anamma. Gäller bara att hitta det igen.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

[Tassy]
2009-01-28 17:12
#11

Tatsja!

Du är både stark och vacker som klarade av att bli kvitt den där knölen till karl! Sträck på dig! Skrattande

Kram!

Tatsja
2009-01-29 00:25
#12

Stark - Nja, Vacker? Nä

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Alex
2009-02-05 17:04
#13

Men usch vilket sätt!

Du skulle ha dragit en paralell, om han hade tyckt det var kul om du skämtade om (och talade om för alla) att han inte var man om han tvingades operera bort sitt heligaste…

Känns av någon anledning som att inte så många män skulle tycka det var kul. Obestämd

Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst

Annons:
Gullan402
2009-02-07 13:57
#14

Frågan är om inte psykisk misshandel (som detta är) är värre än fysisk misshandel. Jag har inte ord som lämpar sig i skrift för vad jag tycker om dit ex Tatsja. Stå på dig och var stolt över dig själv, kvinnligheten sitter inte bara i de kroppsliga könsdelarna sas utan i hjärnan och själen.

Fånga dagen - i morgon kan det vara försent!!!

linhof
2009-02-15 23:24
#15

finner inga ord…. Gråter blir så ledsen för din skull….

Och du…. du är inte halv kvinna…. du är en HEL kvinna… du är här och du är du Skrattande jag e oxå "halv"…..men helare än någonsin Glad

[Vargnatt]
2009-02-16 00:05
#16

Men gud vilken karl :( Usch, tur du slipper honom nu! Så beter man sig inte, så elaka kommentarer!

Mezzzanina
2009-02-16 00:19
#17

Tatsja, vilken skitstövel du råkat ut för..Förlåt utrycket, men jag blir så arg när jag läste hur han behandlade digSkrikandesJag kan bara säga en sak…

Det där är inte vad jag kallar en "Man".

Det där är en själslös varelse utan hjärta och medkänsla.

När jag läser detta så vill ag bara skicka en massa styrkekramar till dig.

Tatsja
2009-02-16 00:48
#18

Det är inte enda gången han varit så mot mig. Men nu får han själv känna och tycka vad han vill utan mig.

Sen så tycker jag idag att det är han som förlorade på det hela. Även barnens tillit. Den har han nog aldrig haft från mig. Så känner jag idag i alla fall.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

MIRJAMI
2009-02-16 00:59
#19

Blev rent ut sagt förbannad efter jag läste om denna "man" som du har varit gift med. I mina ögon är han en stor skitstövel. Hade skickat han åt skogen.

Man vet alldrig kankse råkar han själv få cancer en dag just på den heliga delen. Undrar hur han känner sig då!! Ja…snart skriver jag något väldigt olämpligt…så bäst att sluta nu….är arg så jag kokar.Skrikandes

Tatsja
2009-02-16 01:12
#20

Fast jag var väldigt kuvad av honom. Idag är jag enhelt annan människa och kan se både hans och mina fel och brister.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Annons:
Mezzzanina
2009-02-16 01:30
#21

I alla fall bra att du kan se det så Tatsja.Du verkar vara en så stark kvinna.

Jag skall berätta en dag när jag orkar om mitt ex..Jag och sonen har levt lite liknande boken "Gömda"av Liza Marklund.Men jag är för trött för att skriva om det ikväll.

Men det är ändå skönt att få läsa att du verkar ha gått ur detta som en stärkt person.

Tatsja
2009-02-16 08:31
#22

#21 Tack för din omtanke om mig. Jag är kanske starkare nu, men självförtroende är fortfarande dåligt. Kämpar med mig själv. Men då jag aldrig kunnat sätta mig själv först, så är det svårt. Får så dåligt samvete om jag så bara köper nya underkläder till mig.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Jenna-Gun
2009-03-04 23:39
#23

Ja vad ska man säja. Har själv levt i psykist misshandels- äktenskap.

Jag undrar om ditt ex fick tag i den nya handikappade kvinnan för att fortsätta  på samma vis som med dej.

Fy sjutton

Kramar om dej

Hennum
2009-03-05 01:03
#24

det här gör mig så ledsen, fy fan vilken skitstövel! Att du skulle behöva stå ut med en sån hemsk människa samtidigt som du var sjuk och genomgick svåra behandlingar.

min mamma har haft äggstockscancer, och då opererade dom bort livmodern och äggstockarna utöver cytostatikabehandling. Men självklart är hon lika mycket kvinna nu som innan. Om man måste vara produktionsduglig för att vara kvinna så är tydligen inte kvinnor efter klimakteriet kvinnor… hmm..

du är i allra högsta grad en hel kvinna, och jag hoppas att du kan finna ditt självförtroende, för du är värd allt!

/ Johanna Hoogendoorn, ordförande för Kattens Talan

Angelclaw
2009-03-05 01:45
#25

Men Tatsja vilket prakt**sle du var med! Tur han är ett minne blott! Du är en stark och , jo-faktiskt, vacker kvinna och inte det minsta halv!! Du måste faktiskt ha varit en REJÄL och RIKTIG kvinna för att stå ut med den behandling du fick!

//Tess

Sajtvärd på Motor

Medarbetare på: nattsudd och gerbiler

 

Tatsja
2009-03-05 09:05
#26

Tack för allt er stöd. Kan meddela att den nya kvinnan blev han nyfiken på bara för att hon chattade med munnen. Hoppas hon inte får samma behandling som mig, men enligt mina söner så är det inte så.

Jag har med åren fått mer självförtroende. Speciellt nu när jag varit ensam så många år. Ingen ska komma och sätta sig på mig. Jag är jag och jag duger.

LIVET

Att kunna se livet som det är
Att se det med egna ögon
Se och höra djupet i det hela
In i det innersta av själva livet

Att kunna förstå och inse
Att det kan vara fel
Men ändå så rätt
Det är en konst

Livet är till för att leva
Leva och lära för alltid
Gråta, skratt och älska
Det är det som kallas livet

Att kunna känna det rätta
Men ändå kunna ha fel
Det är också livet
Det är vad det ger

Det är DU som är livet
Det är DU som lever
Det 'Du gör idag
det är självaste livet

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Upp till toppen
Annons: