Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Den kvinnliga kroppen Fysisk hälsa Psykisk hälsa Sjukdomar Menscykeln och Mensskydd Gynekologsnack Preventivmedel PMS Klimakteriet Ung kvinna Singellivet Sexualitet Samlevnad Mammarollen I hemmet Ute i arbetslivet Samhälle och Feminism Våld mot kvinnor Skönhet och Mode Killsnack OT - Off Topic Om sajten och iFokus
Kvinnohistoria

Kvinnohistoria [Del 2]

2009-09-17 18:24 #0 av: SaraC
stockxpertcom-id45827261-jpg-bf28d36cef978209bdd85.

Vilken makt hade kvinnor över sina livsvillkor? Vad arbetade kvinnorna med? Hade de samma lön som männen och kunde män och kvinnor ägna sig åt samma typ av arbete?

Kvinna med pilbåge

Makt över sitt eget livsöde

Kvinnors makt, eller maktlöshet, har varierat starkt genom århundradena. Kvinnornas arbetsinsats var nödvändig för att hushållet skulle fungera och överleva, för att jordbruket skulle skötas och familjemedlemmarna få mat och kläder och för vård och omsorg om barnen. Forskning pekar på att det släktskapssystem som rådde under vikingatiden borde gett kvinnan en relativt hög status. Status och makt avspeglas ofta i olika symboler och en av de viktigaste symbolerna en människa bär är hennes namn, under 1000-talets Norden förekom det att efternamn bildades av moderns förnamn istället för av faderns. En annan viktig symbol för adeln var släktens adelsvapen, där hände det att adelsmannens föredrog sin mors släktvapen om det ansågs förnämare än faderns. För bondekvinnan var nyckelknippan med nycklar till gårdens förråd som hon gick omkring med ett föremål som kan ses som en maktsymbol.

Gravfält

Gravfält från år 950-1050, Sollerön. Foto: Eros

Kvinnan och lagen

Brott och straff

I början av medeltiden fanns ingen lag som gällde hela riket, utan istället hade vi landskapslagar. Enligt dessa behövde en kvinna som dömdes för en brottslig gärning inte själv ta straffet utan det fick hennes manlige förmyndare göra. På den här tiden var alla kvinnor omyndiga, oavsett om de var gifta eller ogifta. Längre fram blev det möjligt för ogifta kvinnor att ansöka om myndighet, men gifta kvinnor blev inte myndiga i Sverige förrän år 1921! När vi gick över till landslagar istället för landskapslagar blev kvinnan straffmyndig, hon fick alltså själv ta sitt straff om hon dömdes för ett brott.

Det är intressant att jämföra dödsstraff för män och dödsstraff för kvinnor. Män som dömdes till döden hängdes eller steglades oftast. Avrättningarna skulle vara offentliga, kroppen skulle visas upp som ett slags avskräckande exempel. Dödsdömda kvinnor brändes på bål, stenades, begravdes med sten eller begravdes levande. Den kvinnliga kroppen skulle, tvärtom från mannens, gömmas och förstöras.

Arv

Kvinnor hade arvsrätt, men den var begränsad. Normalt hade man som kvinna halv arvsrätt, det vill säga man ärvde hälften så mycket som sina bröder. Det här varierade litegrann beroende på vart i landet man befann sig, men generellt såg det ut så. Några sätten kvinnor kunde ärva på var: Bakarv, arvet går i fel riktning, från en yngre generation till en äldre. En mor kunde ärva en son till exempel. Hemgift, den egendom (pengar, mark) brudens föräldrar bidrog med till äktenskapet. Morgongåva, vid den här tiden var det brudgummen som förärade sin brud med denna gåva i samband med vigseln. Det kunde vara en pengagåva, en bit mark eller något annat. Morgongåvan var viktig för många kvinnor, den var hennes privata egendom, den kunde hennes man inte hantera hur som helst utan den hade hon större makt över. Man kan säga att den fungerade lite som en pensionsförsäkring.

Kvinnor kunde via arv på olika sätt komma över egendom, vilket ofta ansågs som problematiskt och kunde resultera i bråk. Detta blev ännu mer problematiskt när kyrkan kom in i bilden. Kyrkan uppmanade gärna människor att skänka egendom, pengar eller vad man nu hade av tillgångar till kyrkan i utbyte mot förböner och så vidare. Det var populärt. Kvinnor tog sig också för att donera till kyrkan, vilket inte alltid sågs med blida ögon av släkten. Jorden fördes ju då ut ur släkten. Det finns exempel på kvinnor som tagits av daga av sina släkter efter att de handskats med tillgångarna på det här sättet. Man känner till två sådana fall där kyrkan ansåg tvärtom, de uppskattade ju kvinnornas gåvor, och kyrkan saligförklarade dessa kvinnor.

När vi kommer in på stormaktstiden, 1500-1600-tal kan vi se några förändringar kring kvinnornas möjlighet att ärva. Adeln stärks och det drabbar kvinnorna hårt, det är på grund av att adeln är en manlig företeelse vilket förstärks när adelns ställning förstärks, och kvinnors möjligheter inom den här samhällsgruppen beskärs. Bland annat införs nya lagar som begränsar kvinnors möjligheter att hantera morgongåvan och morgongåvans storlek regleras också, den får inte vara för stor. Det här gäller just den här samhällsgruppen, det finns mindre kunskap om de andra grupperna.

Yrken

Kvinnorna i jordbruket

Kvinnornas insatser i jordbruksproduktionen var ovärderliga och kvinnorna hade många specialkunskaper. Till exempel var, under medeltiden, smör en mycket dyrbar vara och även en av Sveriges viktigaste exportvaror. Allt smör gjordes av kvinnor, de hade ansvar för hela produktionskedjan - korna och ladugården, mjölkningen och kärnandet. Även fast kvinnans roll i jordbruket var oumbärlig så har hennes insatser osynliggjorts. Kvinnorna arbetade både i ladugården och inomhus, och vid skördetid skulle de även hjälpa till där. Fynd från arkeologiska utgrävningar visar att redan under järnåldern fanns kvinnor med i skördearbetet. I senare tids jordbruk skar männen skörden med lie medan kvinnorna samlade ihop säden och band nekar, tidigare var det kvinnor som skar säden med skära. Vid höslåttern skulle kvinnorna räfsa ihop det slagna höet som skulle torkas till vinterfoder. Bilden av bondkvinnan vid spisen eller med korna i ladugården är inte missvisande i sig, men kvinnornas arbete var så mycket mer än det. Rovor och kålrötter var basföda och att så, rensa, gallra och skörda dessa var oftast kvinnornas och barnens jobb.

Bjällra

Foto: www.fotoakuten.se

Sannolikt fanns det redan på medeltiden fäbodar som låg en bit från byn. Det var unga flickor och kvinnor som flyttade med korna ut på våren, som vaktade djuren på fäboden, såg till att de hade gott bete, skötte mjölkningen, kärnade smör, ystade mjölk till ost och i vissa fall även samlade vinterfoder till djuren. Tänk dig att vara helt ensam på en fäbod ute i skogen! Modiga flickor var det, det finns berättelser om hur de rådiga kvinnorna klarade sig ur situationer som björnmöten. Arbetet krävde ständigt pass på djuren, men innebar även att kvinnorna fick arbeta självständigt och lita helt till sin egen förmåga. Under 1600-talet var fäbodsystemet fullt utvecklat och levde sedan kvar in till på 1900-talet, vilket har gjort att vi känner till en bra del kring hur kvinnorna organiserade sitt arbete som förmodligen såg till stor del likadant ut i många århundraden.

Slända, spinnrock och vävstol var också viktiga ting i en kvinnas värld, men kvinnorna inte bara spann och vävde, det var även de som oftast hade ansvaret för att sköta linåkern. Det viktigaste tyget i bondesamhället var dock vadmal. Tyget vävdes av ull som skulle tvättas, rensas, kardas och spinnas, och slutligen stickas och vävas, även detta var kvinnans uppgift. Under den här tiden var krig ständigt återkommande och när mannen tvingades ut i strid blev det kvinnan som ensam fick ansvara för att jordbruk och hushåll skulle överleva. Krigen gjorde även många kvinnor till änkor, mellan åren 1620 och 1720 dog ungefär var fjärde svensk man. Ändå hölls jordbruksproduktionen igång, det finns till och med exempel där produktiviteten per invånare ökade. Männen kunde också vara frånvarande långa tider av andra skäl. Många män hade arbeten även utanför hemmet och kvinnan måste göra stora insatser för att frigöra mannens arbetskraft och ändå få familjens jordbruk att gå runt. Under 1800-talet växte det fram en grupp lantarbete, statarna, som tog tjänst hos herrgårdar och gods. Man anställde gärna statarpar och det var en självklarhet att hustrun då deltog i både arbetet med mjölkningen och utomhusarbetet.

Den medeltida husmodern hade även en viktig uppgift i att planera för att livsmedlen skulle räcka mellan skörd och slakt. Kvinnan skulle ta hand om kött och brödsäd, baka och brygga öl. En bondkvinna skulle alltid ha något för händer!

Specialistyrken och kvinnornas arbete under sillfiskets storhetstid

På medeltidens stora gods och gårdar rådde en långt driven självhushållning där kvinnor arbetade inom olika "specialistyrken". Det kunde vara som bagerska, spånekona (spinnerska), väverska, kokerska, ljusstöperska och mjölkdeja (mjölkpiga). Arbetsuppgifterna finns med i avlöningsregister från 1500-talet över kronans slott och gårdar i Kalmar län. Arbetsledare för kvinnorna var den så kallade fataburshustrun, som hade en betydligt högre lön än till exempel en bagerska.

Under medeltiden hade sillfisket en storhetstid i Skåne och Bohuslän, sillen kom under hösten i otroliga mängder och fisket drog in stora pengar till staten. Det var anställda kvinnor som rensade, saltade och packade sillen i tunnor, det var ett ansvarfullt arbete eftersom det var viktigt att sillen höll hög kvalité och en kvinna som slarvade med arbetet kunde bestraffas.

Falu gruva.jpg

Falu gruva, år 2008. Foto: Eros

Gruvpigor och smedhustrur

Kvinnorna fanns med i bergshanteringen, hela familjen till de så kallade bergsmännen deltog i arbete för hushållets försörjning. Och även när järntillverkningen mer och mer övertogs av staten arbetade kvinnor i olika led av produktionen. Att krossa järnmalm till lämpligt stora stycken är ett exempel på kvinnoarbete. Kvinnorna kunde också vara med i arbetet vid masugnen eller sköta transporterna av ved, kol och tackjärn. De kvinnliga gruvarbetarna kallades gruvpigor. Många av gruvpigorna var gifta och arbetade tillsammans med sina män i gruvan. Borrning var en annan vanlig arbetsuppgift för gruvpigorna.

Liksom gruvarbetarhustrun arbetade smedhustrun i äldre tider tillsammans med sin man. Hustruns uppgifter kunde till exempel handla om att hålla kontakterna med marknaden. Om hustrun blev änka var det vanligt att hon övertog mästarämbetet och verkstaden, hon arbetade dock inte i smedjan utan övervakade arbetet och hade ansvaret för produkternas kvalitet. En dotter kunde också ärva sin faders verkstad. Detta var så länge smedjorna var hushållets egendom, när verksamheten övergick till att kontrolleras av brukspatroner och borgerskap försämrades änkor och döttrars situation radikalt.

Arbeten i städerna

Under medeltiden bodde endast en mycket liten del av landets kvinnor i städer och ännu på 1700-talet hyste städerna mindre än tio procent av befolkningen. Men städerna växte i betydelse under medeltiden och många exempel visar på kvinnors påhittighet när det gällde att hitta sätt att försörja sig på. Många gånger handlade det om, precis som för gruvpigor och smedhustrur, kvinnor som var delaktiga i sina mäns arbetsutövning. Kvinnans möjlighet till ett självständigt arbete inom hantverk och handel var begränsad av hennes juridiska ställning och av näringslagstiftning och skråbestämmelser. Men med hjälp av sina män kunde de på samma vis som smedhustrur komma in i yrkesutövningar de annars var utestängda från.

Kopparmynt

Foto: www.fotoakuten.se

Lön och arbetsfördelning efter kön

Arbetsfördelning efter kön har rötter långt tillbaka i historien, men vad som ansetts som kvinno- eller mansgöra har varierat. Än idag är den svenska arbetsmarknaden starkt könssegerrad. Yrken kan "byta kön". Som ett historiskt exempel kan man ta de så kallade hårkullorna i Våmhus, när de blev rika av sitt populära hantverk började även männen intressera sig för det. För ett nutida exempel kan man ta veterinäryrket som håller på att förändras från ett typsikt manligt yrke till att domineras av kvinnor.

Lön för lika arbete har alltid varit lägre för kvinnor än för män, och som vi vet är det något som i hög grad existerar än idag. Det finns uppgifter från början av 1300-talet som talar om att en piga tjänade inte ens hälften så mycket som en dräng. Men det finns även exempel där kvinnor fått lika lön som män för lika arbete, och ibland även en högre lön.

Källor:

Ohlander, A-S, Strömberg, U. 2002. Tusen svenska kvinnoår. Prisma. (179 s)

Götlind, A. Kvinnors arbete och liv före industrialiseringen. Föreläsning, Högskolan Dalarna.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2009-09-17 19:50 #1 av: Gerbilflicka

Riktigt bra artikel!! Skrattande Mycker intressant som jag inte visste om.

Anmäl
2009-09-21 12:26 #2 av: SaraC

#1 Tack så mycket!

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2009-09-23 01:31 #3 av: Lindbygarden

Jätte bra!!

Anmäl
2009-09-29 18:23 #4 av: SaraC

#3 Tack!

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2009-11-23 18:50 #5 av: fotokrafs

Tack för fina artiklar Sara Glad

Om någon är intresserad.. Gura tipasde mig om ett radioprogram som gick på P1 idag. Släktband  -Myndighet ingen självklarhet för 1800- tals-kvinnan

Länk till radioprogrammet

Anmäl
2009-11-24 22:27 #6 av: SaraC

Åh, tack så mycket för det!

Och tack för tipset, det ska jag kolla Glad

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl