Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Den kvinnliga kroppen Fysisk hälsa Psykisk hälsa Sjukdomar Menscykeln och Mensskydd Gynekologsnack Preventivmedel PMS Klimakteriet Ung kvinna Singellivet Sexualitet Samlevnad Mammarollen I hemmet Ute i arbetslivet Samhälle och Feminism Våld mot kvinnor Skönhet och Mode Killsnack OT - Off Topic Om sajten och iFokus
Kvinnohistoria

Kvinnohistoria [Del 3]

2009-11-11 19:01 #0 av: SaraC

Hur strikt såg man på äktenskap förr? Vad hände om man "tog ut de äktenskapliga nöjena" i förväg? Och vilket öde väntade en ensam, ogift mor?

Fotoakuten

Foto: www.fotoakuten.se

Äktenskapet

Äktenskapet innebar långt ifrån alltid en livslång samvaro med en och samme man. Under 1600- och 1700-talen gjorde krigen att tusentals gifta kvinnor fick leva utan sina män i åratal. Andra kvinnors män var frånvarande av andra orsaker, en del arbetade till exempel utanför hemmet månader i sträck. Äktenskap avbröts ofta av att den ena parten dog och omgifte var vanligt. Som berättat tidigare i artikelserien så var kvinnor omyndiga, som ogift var man underställd sin far eller en annan manlig släkting, och som gift var man underställd sin make. Men rimligtvis innebar giftermål ändå en stor skillnad för en kvinna, med ett eget hushåll fick hon ändå en sorts status och ansvar för en rad viktiga arbetsområden. Hon blev upptagen i de gifta kvinnornas krets, vilket kanske kunde ses som en sorts myndighetsförklaring.

Trolovning och vigsel

Under vikingatiden kunde män ha flera bihustrur, så kallade "frillor", men endast en kvinna erkändes som den lagliga hustrun. Med hjälp av landskapslagar från 1200- och 1300-talen har man fått veta hur ett giftermål inleddes. Man bekräftade äktenskapet som bestämt med en ceremoni kallad fästning, vilken sedan följdes av vigsel och bröllop. Det var inte hela världen om paret tjuvstartade sitt äktenskapliga samliv och om bruden blev gravid före vigseln. Kyrkan hade däremot en annan syn på det hela. Ett giltigt äktenskap skulle inledas med lysning och fullbordas med kyrklig vigsel. Det kom sedan en lag som straffade samlag före vigsel med böter till kyrkan. Det var inte heller ovanligt att ett trolovat par struntade i att gå till prästen och viga sig, eftersom trolovning hade ungefär samma status som äktenskap med vigsel. Även detta kämpade kyrkan för att få bort, men inte förrän år 1734 blev vigsel den enda lagliga formen för att ingå äktenskap och trots lagen levde trolovning kvar som samlevnadsform.

Fotoakuten

Foto: www.fotoakuten.se

"Hustavlan"

Under reformationen i början av 1500-talet gick Sverige från katolicismen till protestantismen. Inom katolicismen var det högt ansett att leva ogift, i celibat, och en del kvinnor, främst från välbärgade familjer, hade fått möjlighet att bli nunnor. Men protestantismen och Martin Luther fördömde celibat och klosterliv. Luther hade sin egen uppfattning om hur samhället skulle se ut och denna finns sammanfattad i den så kallade "Hustavlan", som spreds över hela Sverige under 1600-talet och framåt. Denna tavla berättade bland annat att mannen var "kung" i sitt hushåll och hustrun skulle lyda sin man. Husfadern hade rätt att aga de övriga hushållsmedlemmarna om de inte lydde hans lag. Men Hustavlan höll även hustrun som en nödvändig och erkänd arbetskompanjon i äktenskapet.

Nattfrieri och barnbrudar

Man vet inte riktigt vid vilken ålder det var vanligt att den tidiga medeltidens bondflickor lämnade hemmet, men högst troligen var det inte vanligt med så kallade "barnbrudar". Det är en vanlig missuppfattning att flickor giftes bort i tidig ålder förr, men mycket lite pekar på att det stämmer. Så långt tillbaka i tiden som man kan uttala sig med större säkerhet, det vill säga från 1500- och 1600-talen, var tvärtom sena giftermål vanligast. Det fanns en folklig sedvana som förmodligen gav kvinnan större säkerhet inför giftermålet genom att hon fick tillfälle att lära känna sin tilltänka bättre - nattfrieri. I stora delar av Sverige fick ogifta, unga kvinnor föräldrarnas tysta tillåtelse att ha en ung, ogift man hos sig på natten, förutsatt att de inte gick så långt att de hade fullbordat samlag.

Skilsmässor

I princip var skilsmässa förbjudet i det katolska, medeltida Sverige och det ändrades inte nämnvärt under protestantismen utan ända fram till 1915 var det näst intill omöjligt att få skilja sig. Det fanns undantagsfall vid till exempel äktenskapsbrott, förlöpning (att den ena partnern övergav den andra och försvann) och obotlig sjukdom. För 1800-talets trolovade par var det lättare att skiljas, förutsatt att man inte haft samlag.

Fotoakuten

Foto: www.fotoakuten.se

Ogifta kvinnor och änkor

Änkor

En änka betraktades enligt lag som en myndig och självständig individ. Hon fick sköta sin ekonomi och förvalta arv, köpa och sälja mark och fastigheter och själv lägga fram ärenden i domstol, och hon fick tillträde till en rad olika "manliga" yrken genom att hon kunde fortsätta makens verksamhet. Fattiga statsänkor var olyckligare lottade, om ingen anhörig kunde ta hand om dem hotade ett liv på allmosor eller i fattighuset. Att gifta om sig kunde vara en praktisk lösning, änklingar med småbarn ville gärna gifta om sig snabbt, även om det säkerligen var betydligt svårare för en ensam kvinna med yngre barn att hitta en ny partner. Änkornas döttrar kunde även få det sämre eftersom en far innebar ett socialt skydd. Exempelvis kunde en far eller fosterfar till en gravid kvinna tvinga en ovillig barnafader att gifta sig med henne. Huruvida det kunde innebära en förbättring eller försämring av livsvillkoren för en kvinna att bli änka varierade beroende på hennes ställning i samhället, på om hon hade barn, om hon levde i staden eller på landsbygden och så vidare, och även på vilken tid hon levde i.

Ogifta kvinnor

Under mitten av 1700-talet började det bli vanligare att kvinnor levde som ogifta, bland kvinnor födda på 1710-talet förblev cirka 11 procent ogifta livet ut. Det var främst adelsfröknar, prästmamseller och borgardöttrar som förblev ogifta, en bondgård behövde både man och kvinna och därför var det ovanligare att bondtöser förblev ogifta. Mellan åren 1750 och 1850 ökade Sveriges befolkning betydligt och den obesuttna delen av landskapsbefolkning, exempelvis torpare, pigor och andra som inte ägde jord, ökade stort. Bland döttrar ur den här gruppen var giftermålsfrekvensen betydligt lägre än bland bonddöttrarna. Att äktenskapen i Sverige blev färre under1800-talet berodde även på att en del kvinnor och män inte gifte sig utan levde i samboförhållanden.

I städer var det vanligt att ogifta kvinnor bodde i egna hushåll som bestod av en eller flera kvinnor. Kvinnohushåll präglades ofta av stor fattigdom. Även kvinnor som från början inte var fattiga fick det med åren allt sämre ställt om de inte kunde få några inkomster genom arbete. Vad som är märkligt här är att en ogift kvinna var omyndig och fick till exempel inte skriva på ett hyreskontrakt, ändå fanns det hushåll med ogifta kvinnor (som inte var änkor) så uppenbarligen måste man valt att blunda för detta. Även lagen att ogifta kvinnor skulle ha en manlig förmyndare blev förbisedd när det gällde kvinnor som inte hade några tillgångar, vilket innebar en fördel för till exempel en fattig piga som då kunde förvalta sina inkomster på egen hand om hon lyckades skaffa några.

Flicka

Ogifta mödrar

Att stå ensam med ett barn var en stor skräck för en kvinna. Skam, rädsla och vetskapen om att inte kunna försörja barnet kunde driva kvinnor till att mörda sina nyfödda eller till att ta självmord. Straffet för barnamod var hårt och enligt de medeltida landslagarna kunde både mannen och kvinnan dömas till dödsstraff för barnamord. Men under 1600-talet började straffet att framför allt gälla kvinnan och hon blev även ensam ålagd att kunna bevisa att fostret varit dödfött eller ofullgånget för att klara sig undan. Under 1770-talet ledde det höga talet barnamord till att man införde en möjlighet för kvinnor att föda sina barn anonymt, de kunde utan att uppge sitt namn lämna barnet till en barnmorska.

Det finns inga belägg för att det varken alltid eller oftast innebar en katastrof för en ogift kvinna att få barn och det är svårt att ge en enhetlig bild om hennes villkor, hennes situation varierade till exempel i olika delar av landet och dessutom är begreppet "född utom äktenskapet" brett. Modern kunde exempelvis leva i ett samboförhållande eller så kunde barnets födelse följas av en vigsel. I andra fall kunde modern lämnas ensam med barnet. Vad det gäller ogifta, icke trolovade kvinnor så var en stor grupp pigor med anställning i hushåll. De blev oftast utsparkade från hushållet, till en tillvaro med stora svårigheter att försörja sig och barnet. Barn som föddes i förhållanden där kvinnan och mannen var trolovade ansågs praktiskt taget lika äkta som barn födda inom äktenskapet i äldre tider.

Däremot så accepterades inte sexuellt samliv mellan ogifta som inte var trolovade, det kallades lönskaläge i lagen och bestraffades. Under medeltiden var det enbart mannen som straffades, men under andra hälften av 1600-talet börjar man även straffa kvinnan. Om en ogift och icke trolovad moder blev lämnad av mannen, eller om han svor sig fri från faderskapet, fick hon ensam svara för de bådas "brott". Fram till 1741 var en så kallad uppenbar kyrkoplikt straffet för en ogift mor, vilket innebar att hon var tvungen att göra offentlig avbön i kyrkan under gudstjänsten. Efter 1741 övergick straffet till ett enskilt skriftermål, vilket betydde att hon enbart behövde göra avbönen för prästen. Det enskilda skriftermålet avskaffades inte förrän efter 1845, även om det behölls i vissa områden.  

Fotoakuten

Foto: www.fotoakuten.se

Överraskande många ogifta mödrar gifte sig förr eller senare, och det behövde inte nödvändigtvis vara barnafadern de äktade utan det var snarare tvärtom vanligare att de gifte sig med en annan man än barnets far. Detta antyder att samhället i relativt hög grad accepterade i alla fall större delen av de ogifta mödrarna. Hur var det då med barnet ifråga, vad innebar det för ett barn att vara född utanför äktenskapet? Barnets öde hörde sammans med moderns och en ogift mor saknade de flesta samhälleliga rättigheter och möjligheter och barnet var därmed också utlämnat åt de risker som drabbade modern. Om fadern erkände faderskapet var han skyldig att bidra till barnets försörjning, men barnet hade inte rätt till arv. Rätt att ärva sin far fick barn födda utom äktenskapet inte förrän på 1970-talet (!)

På medeltiden fick utomäktenskapliga barn ärva sin mor, men även den rätten togs ifrån dem vid 1600-talets mitt. Först 1866 blev det återigen möjligt för äktenskapliga barn att ärva sina mödrar. Barnet var även utestängt från de flesta utbildningar och yrken som oftast var förbehållna barn av "äkta" börd och det var givetvis också en social förlust för barnet som inte räknades till sin familjs och släkt. Ett utomäktenskapligt barn förnekades näst intill all rätt till samhällelig existens. De ensamma mödrarna var i regel visade till de hårdaste och lägst avlönade arbetena och hade inte stora möjligheter att försörja sina barn. Många mödrar lämnade bort sina barn till någon som vårdade det mot en betalning och barnet fick skötsel efter storleken på betalningen. En beryktad företeelse är änglamakerskorna som tog hand om barn för ett engångsbelopp och sedan vanvårdade barnen, men i verkligheten var änglamakerskorna inte många.

Källa:

Ohlander, A-S. - Strömberg, U-B., Tusen svenska kvinnoår : Svensk kvinnohistoria från vikingatid till nutid. Falun 2008.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-10-08 12:39 #1 av: freudiana

Mycket intressant läsning, men varför skriver du bara om svensk kvinnohistoria?

Anmäl
2010-10-08 13:24 #2 av: Gudris

Till barnamord räknades ofta missfall och om barnet var dödfött om man inte hade vittnen till sin fördel. Det var nog inte ovanligt att pigor blev våldtagna, gravida och sedan fick missfall för att sedan anklagas för barnamord och avrättas. Det var en ganska oförlåtande system...

Anmäl
2010-10-08 16:16 #3 av: Cindy

#1 Det är omöjligt att täcka hela världens kvinnohistoria i några artiklar. Du är välkommen att bidra med kvinnohistoria om andra kulturer om du vill!

Vänliga hälsningar
Cindy

Anmäl
2010-10-08 19:49 #4 av: SaraC

#1 Jag skrev dessa artiklar efter en kurs i historia jag gått och det vi tog upp om "kvinnohistoria" var främst svensk sådan, så allt material jag har kretsar kring det. Men en del har ju också sett ungefär likadant ut i andra länder med. Sen skulle det som #3 skriver såklart bli ett mycket större jobb att försöka sammanfatta världen, men det vore kul om någon gjorde det.

#2 Nej, det var nog många gånger inte lätt för en gravid kvinna, oavsett hur det blev med barnet.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.